Dark Eddie
Hej.
För två år sedan pratade jag om Dark Eddie, min alter ego från mina drömmar. Dark Eddie är en artist, beatboxare och musikproducent.
Dark Eddie är också en elak kopia av mig och tycker inte om skämt, något som jag brukar gilla annars.
En elakare version av mig har jag alltid funderat över och hur skulle det kännas om jag bodde tillsammans med min elaka kopia?
I mina drömmar så drömmer jag nästan alltid om Dark Eddie när han spelar på en konsert eller liknande, något som man kanske gjort förr men inte på en sådan stor scen... Och jag tror att anledningen till att jag drömmer om detta är på grund av att jag har hållit på med musik förut... Vi går tillbaks till 2004 där fortfarande tankarna, idéerna och visionerna var nya och viljan att ge järnet fanns ju där och det verkade som om alla gillade det, tills det plötsligt dog ut när en spelning i Köping vart misslyckat på grund av dels för lite folk, intresset var lågt och dels på grund av att min bror inte ville medverka...
Detta tog på mina krafter och jag vart väldigt fundersam samtidigt mycket ledsen över det inträffade men vad ska man göra när man har en sådan folkskygg bror?
Men jag skulle vilja fortsätta, något som mina vänner ser det positivt men tiden räcker FFS aldrig till och jag blir bara mer och mer förvirrad ju mer jag tänker på det...
Men det är kul att drömma om min alter ego Dark Eddie, han får mig att vara på humöret, när jag sover förstås och därför älskar jag också min säng när den är som skönast när den är kall...
Och musik, det älskar jag. Jag kan inte vara utan musik... Problemet är att jag kanske har en mycket ovanlig musiksmak men musik är musik och den ska gillas.
//Eddie
Ekonomiska bekymmer...
Hej.
Igår snackade jag om mitt ekonomiska bekymmer och hur den har påverkat mitt liv dessa tre år efter studenten...
Inte nog med att mina föräldrar separerar och går skilda vägar, ekonomin krashar för oss som familj och det blir en katastrof i hemmet... Vilket underbart liv eller hur?
Konstigt nog så känner jag inte av det "hemska" längre eftersom jag är så van... Hur ofta har jag inte svält ihjäl mig just för att jag vet att jag inte har råd med pengar? Och föreställ dig den hungern samtidigt som man städar? Många skulle ha dött av den kombinationen men inte jag då... Det är väl tur det för orken har jag ju kvar men den orken kanske försvinner sakta men säkert genom åren...
Jag är trött på att söka jobb när jag vet att jag inte kommer att få något tack vare att jag inte har erfarenhet, råd eller ett kort i form utav att du har vanan att ha kört bil och studerat reglerna...
Jag är också trött på att betala "min skuld" som egentligen är min fars fel att det inträffade...
Jag är också så trött på att inte ha en riktig inkomst...
Och jag är trött på att vara så hungrig så jävla ofta...
Inte för att göra er ledsna men jag säger det; MAMMA, JAG SAKNAR DIG!!!!
Jag kanske ska ringa henne och se om hon mår bra?
Hon har inte ringt mig i alla fall på ett tag...
Det har inte min pappa heller...
Jag ska ta ett snack med mina föräldrar...
Adios...
//Eddie
Det här med pengar...
Hej.
Hur ofta använder inte vi orden "Pengar" eller "ekonomi" i dagens samhälle?
Det är så sjukt att det är till och med en skrämmande faktor för mig som är en fattig liten prick i vår värld...
Men jag ska försöka fatta mig om vad jag egentligen menar och vi börjar med den så kallade ekonomin...
[Eddies Ekonomi]
Jag har aldrig haft en riktig inkomst och kommer förmodlingen att inte få det heller enligt en beräkning gjord av mig själv förstås och detta är skrämmande för mig och min utveckling...
Att spara ihop pengar är verkligen en plåga till maximun när man tvingas vara orolig över hur sparandet ligger egentligen till. Och det ligger lågt, extremt lågt... Jag har tyvärr inte hittat en bra lösning på derra enorma problem som uppstår i min hjärna nästan varje dag och det är så himla plågsamt att leva med några få "kvarlevor" som man förtjänar från arbetslivet från AME via Socialförvaltningen...
Om ni inte vet vad AME står för och vad det är för någonting så kan jag säga att det är ett ställe för arbetslösa som haft svårt att få jobb eller hittat en lösning på sina ekonomiska bekymmer, med andra ord, är du ekonomiskt beroende då är Arbetsmarknadsenheten ett ställe för dig... Om inte så gratulerar, lev livet med dessa papper...
Det suger hårt att vi egentligen lever på dessa papper men vad ska man göra, finns det banker så finns det pengar och finns det pengar så finns det ett fungerande samhälle.
Men nu är det så att pengar det har jag inte nog... Jag får alltid en liten summa som jag måste leva på i en månad och efter det så är det återigen samma rulle gång på gång...
[The Backstory]
Ekonomin har alltid varit dålig för mig, sedan efter det att jag tog studenten 2008 så vart livet efter det en hemsk upplevelse... Direkt efter en månad var man tvungen att betala tillbaka en stor summa till Försäkringskassan för att min far trodde jag skulle fortsätta mina studier på högskolan vilket var en ren besvikelse eftersom jag var ganska säker på att komma in men så vart det inte och jag vart deprimerad i ett halvår efter den incidenten...
Denna summa var som sagt enorm och hur i hela friden skulle jag betala den summan utan en inkomst och utan en utväg på mina problem?!...
Efter många diskussioner tog jag kontakt med den lokala Socialförvaltning och diskuterade med en socionom där om hur jag hade det i mitt liv och hennes lösning var på Arbetsmarknadsenheten...
Men innan Arbetsmarknadsenheten tog tag på de flesta utav mina problem var jag ändå tvungen att ta kontakt med Arbetsförmedlingen eftersom de har ett kontaktnät med varandra tydligen... Och då vart man inskriven där också...
Så då vart man alltså inskriven på; 1. Arbetsmarknadsenheten, 2. Arbetsförmedlingen som båda dessa enheter har en simpel regel gemensamt: Du ska söka jobb och uppdatera ditt personliga brev varje dag och CV.
Detta var något som jag aldrig tidigare har hört, inte ens från våra så kallade Studie & Yrkesvägledare hos den lokala gymnasieskolan i Arboga... ALDRIG I MITT LIV visste jag om detta fenomen!
Och inte visste jag att jag skulle söka jobb under två års tid och inte visste jag att jag skulle vara inskriven på Arbetsmarknadsenheten och inte visste jag att jag skulle vara på samma ställe som mamma hade tidigare varit och arbetat för?
[Livet idag]
Jag har varit arbetslös i tre år... Jag har sökt utbildningar och skolor i tre år... Jag har varit på Arbetsmarknadsenheten i två år. Jag har "jobbat" för Hemservice i snart två år... Vilket underbart liv eller hur?
Jag har misslyckats totalt med att hitta en utväg från mina tunga problem... Och mer problem verkar ju komma med tanke på att min familj "småhatar" mig... Och detta är ju smärtsamt, detta krossar ju för tusan mitt hjärta...
Hade det inte varit för mina vänner på Arbetsmarknadsenheten, då hade jag varit en mer ensam prick i hela klotet...
Varför min familj "småhatar" mig tar vi i ett senare tillfälle...
Sammanfattningsvis: Det här med pengar... Det skapar bara mer problem... Och vi måste ha dem! Annars kan vi inte överleva nog!
Och att överleva, det tänker jag på varje dag... Men vissa påstår att jag inte gör det...
Men vad ska man göra när man personligen har sagt till sig själv: Att jag är en galen människa?
Att filosofera, det är jag bra på men att filosofera över någonting som är svårt, får mig att bli deppig och småledsen...
//Eddie
Att söka jobb...
Hej.
Att söka jobb är nog en av de mest naturliga saker som vi måste göra för att helt enkelt kunna nå det jobb man vill åt... Är inte detta fascinerande att söka jobb just på internet och sedan uppdatera sig med ett CV och ett personligt brev? Och att sedan låta det kontrolleras av arbetsgivare som läser dessa brev och cv:n i lugn och ro och sedan fortsätta deras "sanna" arbete...
Personligen tycker jag att detta är helt okej men för guds skull, addera inte så mycket KRAV för oss som inte ens vet vad arbetsmarknaden är för någonting... Eller ja, nu var jag för elak men jag menar sådana personer som inte ens har kommit in i arbetsmarknaden... Det finns säkert sådana personer som har fått sina sommarjobb eventuellt någonstans men här i Arboga är det Arbetsmarknadsenheten som anordnar det varje år för våra ungdomar vilket är bra... Synd att det gäller vissa ungdomar födda ett visst årtal varje år och jag har för mig att iår är det 1994:orna som kan söka primärt, ett sommarjobb inom Arboga Kommun.
Vi andra har också chansen men som ett minimerat tillstånd om man säger så eftersom i dagens samhälle så gäller det att så länge du har kontakter med några företagare eller liknande så ökas chansen till att få ett jobb med ytterliggare 20%.
Har du erfarenhet ökas chansen med ytterliggare 15%...
Har du dessutom utbildningen så ökas chansen med ytterliggare 40%
Har du ett körkort ökas chansen med ytterliggare 75%...
Har du dessa "krav" som jag kallar det så grattis, sök ett jobb NU med just dina erfarenheter...
Hehe, när det gäller mig så saknar jag allt... Hahah, jag är så pessimistisk utav mig men oturligt nog så är det sanningen... Jag har ingen som helst bra "kontakt" med medmänniskor som jobbar i ett företag... Om man nu ska kalla Arbetsmarknadsenheten för ett företag vilket jag absolut inte kallar för företag trotts att de har samarbeten med andra riktiga företag som säljer saker till just "företagare" och AME är ju inget företag men nu babblar jag om något helt annat... Det brukar hända när jag tänker så mycket på det men AME har ju så många fel så du har ingen aning om det men jag ska inte självutplåna mig själv genom att tänka på det...
Att söka jobb är unikt... Det har jag gjort i hela tre års tid, utan resultat och istället resulterat att jag gått på olika så kallade "utbildningar" som Arbetsförmedlingen anordnat, helt utan ett bra resultat... Den senaste jag var på; PERSONALSTRATEGERNA, var en av de mest uslaste jobbcoacherbjudanden som någonsin har existerat på planeten... Hur kan man anställa personer som dessa som de enda de har erbjudit är bara att prata med ett annat gäng och sedan är det tack och adjö...
Då säger jag att Arbetsmarknadsenheten i Arboga Kommun är mycket bättre än Personalstrategerna i KAK.
Jag lärde mig ABSOLUT INGENTING under min vistelse där i 6 månader... Utan resultat förstås...
Sammanfattningsvis: Att söka jobb leder till någonting men du måste ha de ovannämnda kraven som följd.
//Eddie
Redo att börja läsa igen?
Det är jag i alla fall, eller åtminstone börja blogga igen...
Inte för att många har sagt det men jag själv har saknat bloggandet oh haft några drömmar om några bra "topics" som man lär använda i framtiden men nu ska vi fokusera på comebacken...
Japp, det är dags att göra comeback och med det så säger jag, det är dags att börja blogga igen!
Är du redo att börja läsa igen?
Det är jag, jag vill läsa!
//Eddie
