Det här med pengar...
Hej.
Hur ofta använder inte vi orden "Pengar" eller "ekonomi" i dagens samhälle?
Det är så sjukt att det är till och med en skrämmande faktor för mig som är en fattig liten prick i vår värld...
Men jag ska försöka fatta mig om vad jag egentligen menar och vi börjar med den så kallade ekonomin...
[Eddies Ekonomi]
Jag har aldrig haft en riktig inkomst och kommer förmodlingen att inte få det heller enligt en beräkning gjord av mig själv förstås och detta är skrämmande för mig och min utveckling...
Att spara ihop pengar är verkligen en plåga till maximun när man tvingas vara orolig över hur sparandet ligger egentligen till. Och det ligger lågt, extremt lågt... Jag har tyvärr inte hittat en bra lösning på derra enorma problem som uppstår i min hjärna nästan varje dag och det är så himla plågsamt att leva med några få "kvarlevor" som man förtjänar från arbetslivet från AME via Socialförvaltningen...
Om ni inte vet vad AME står för och vad det är för någonting så kan jag säga att det är ett ställe för arbetslösa som haft svårt att få jobb eller hittat en lösning på sina ekonomiska bekymmer, med andra ord, är du ekonomiskt beroende då är Arbetsmarknadsenheten ett ställe för dig... Om inte så gratulerar, lev livet med dessa papper...
Det suger hårt att vi egentligen lever på dessa papper men vad ska man göra, finns det banker så finns det pengar och finns det pengar så finns det ett fungerande samhälle.
Men nu är det så att pengar det har jag inte nog... Jag får alltid en liten summa som jag måste leva på i en månad och efter det så är det återigen samma rulle gång på gång...
[The Backstory]
Ekonomin har alltid varit dålig för mig, sedan efter det att jag tog studenten 2008 så vart livet efter det en hemsk upplevelse... Direkt efter en månad var man tvungen att betala tillbaka en stor summa till Försäkringskassan för att min far trodde jag skulle fortsätta mina studier på högskolan vilket var en ren besvikelse eftersom jag var ganska säker på att komma in men så vart det inte och jag vart deprimerad i ett halvår efter den incidenten...
Denna summa var som sagt enorm och hur i hela friden skulle jag betala den summan utan en inkomst och utan en utväg på mina problem?!...
Efter många diskussioner tog jag kontakt med den lokala Socialförvaltning och diskuterade med en socionom där om hur jag hade det i mitt liv och hennes lösning var på Arbetsmarknadsenheten...
Men innan Arbetsmarknadsenheten tog tag på de flesta utav mina problem var jag ändå tvungen att ta kontakt med Arbetsförmedlingen eftersom de har ett kontaktnät med varandra tydligen... Och då vart man inskriven där också...
Så då vart man alltså inskriven på; 1. Arbetsmarknadsenheten, 2. Arbetsförmedlingen som båda dessa enheter har en simpel regel gemensamt: Du ska söka jobb och uppdatera ditt personliga brev varje dag och CV.
Detta var något som jag aldrig tidigare har hört, inte ens från våra så kallade Studie & Yrkesvägledare hos den lokala gymnasieskolan i Arboga... ALDRIG I MITT LIV visste jag om detta fenomen!
Och inte visste jag att jag skulle söka jobb under två års tid och inte visste jag att jag skulle vara inskriven på Arbetsmarknadsenheten och inte visste jag att jag skulle vara på samma ställe som mamma hade tidigare varit och arbetat för?
[Livet idag]
Jag har varit arbetslös i tre år... Jag har sökt utbildningar och skolor i tre år... Jag har varit på Arbetsmarknadsenheten i två år. Jag har "jobbat" för Hemservice i snart två år... Vilket underbart liv eller hur?
Jag har misslyckats totalt med att hitta en utväg från mina tunga problem... Och mer problem verkar ju komma med tanke på att min familj "småhatar" mig... Och detta är ju smärtsamt, detta krossar ju för tusan mitt hjärta...
Hade det inte varit för mina vänner på Arbetsmarknadsenheten, då hade jag varit en mer ensam prick i hela klotet...
Varför min familj "småhatar" mig tar vi i ett senare tillfälle...
Sammanfattningsvis: Det här med pengar... Det skapar bara mer problem... Och vi måste ha dem! Annars kan vi inte överleva nog!
Och att överleva, det tänker jag på varje dag... Men vissa påstår att jag inte gör det...
Men vad ska man göra när man personligen har sagt till sig själv: Att jag är en galen människa?
Att filosofera, det är jag bra på men att filosofera över någonting som är svårt, får mig att bli deppig och småledsen...
//Eddie
