Funderingar kring sommarlovet 2013
En tanke som slog mig nyss är helt enkelt denna simpla fråga; är jag verkligen värd ett sommarlov i år? Om jag vänder och svarar istället på min egen usla fråga; från att ha haft ett helvetes plugg-år så är jag definitivt värt ett sommarlov... Jag förstår fortfarande inte varför jag ställde just en sådan simpel men också dum fråga nyss till mig att jag faktiskt vart lite småsur på mig själv och detta visar verkligen bara vilket uselt självfortroende jag har. Jag tror jag börjar bli orolig över saker som jag egentligen inte borde vara orolig över eftersom jag anser ju att jag förtjänat denna ledighet på grund av det hårda året i skolan och de rättvisor och orättvisor som uppstått. Jag är glad dock att jag klarat igenom de svåra perioderna men jag har en hel del kvar plus några små rester att rätta till vilket alla (eller ingen kanske) får genom ett pluggliv i skolan. Som sagt, jag borde egentligen INTE oroa mig. Jag borde istället se framåt och sluta bekymra mig över de så kallade ”minor problems” som jag kallar dem, de små bekymren som kan konverteras till absolut hemska (major problems) om man inte är tillräckligt försiktig. Så det sista svaret jag ger detta är, ja absolut, jag har förtjänat detta sommarlov och jag ser också unika möjligheter genom att expandera mina tankar, kunskaper och idéer och göra något kreativt under detta sommarlov. Jag ska njuta utav det och jag måste också tillägga att det är nog tusan att det är första gången i mitt liv som jag får ÄNTLIGEN njuta av ett sommarlov!
