Eddiemans Fredagspub

Tjenare och mycket välkomna ska ni då vara till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet. Och med personligt så menar vi förstås att det kan dyka upp snack om precis vadsomhelst ur min, Eddies, synvinkel. Och det är väl det största problemet egentligen med tanke på tidigare diskussioner om bloggens innehåll samt struktur. Och det är, måste jag säga, väldigt tråkigt att folk tycker så men vad ska man göra egentligen? Det jag kan göra är att använda dess kritik och omvandla den till något bättre istället. Men det kommer att ta en liten stund innan jag "nailar" det och får bloggens innehåll att vara mer inflytande, händelserik och mer intressant. 

 

För att, jag gjorde någon from utav questionnaire förra helgen när man var på besök hos min käre far och ville att han skulle dra en slutsats på innhållet av bloggen (han är också en läsare då och då) eftersom jag vet att pappa är bra på sådant, att kritisera och ge konstruktiv kritik och även han höll med i alla fall vad som har tolkats genom vissa bloggkommentarer, frågor och enkäter, att min blogg är tråkig. 

Min blogg skapades på grund av att jag ville dela med mig utav mina åsikter, tankar och idéer som surrar hela tiden i min hjärna. Detta är bekräftat av tidigare artiklar som jag skrivit om bloggen. Men pappa har ju i alla fall en poäng i det hela; jag kunde till exempel ha berättat lite mer om mina fritidsintressen. Musiken bland annat men det sorgliga är ju att jag varken utövar eller arbetar med musik överhuvudtaget men istället vill satsa på framtida podcasting där tanken är att jag tillsammans med min bror diskuterar om aktuella händelser med mera. Tyvärr ligger det i dvala med tanke på våra aktuella händelser såsom plugget som bara det tar kål på tid och energi. 

 

Jag kunde ha berättat om mitt liv som beatboxare men det går ju tyvärr inte det heller på grund av idiotiska faktorer som gör det fritidsintresset till omöjligt. Det finns så mycket att prata om men ändå så är det tråkigt vilket är så oerhört tragiskt. 

 

Jag kanske ska satsa på spel eftersom det är ett sådant aktuellt ämnesområde och som snabbt pratas om nästan överallt nu speciellt när speltitlar och nya spelkonsoler tar platsen i "spotlighten". 

 

Andra vill att jag lägger till humoristiska intryck i bloggen och berättar om den humor som jag tar med mig vart jag än går och försöker upplysa folket att vara glada oavsett omständigheterna eftersom att vara deppig och stressad sakta men säkert tar död på en vilket är stärkt med en massa vetenskapliga källor. Det skulle kunna vara en idé vilket jag ska försöka göra nu framöver men innehållet i texten förblir nog densamma, fast mer innlevelserik och kreativ förstås, så jag tar med mig den kritiken jag fått och uppgraderar dem. 

 

Vad tycker ni andra? Fler förslag vore ju väldigt fint på något vis. 

Jag önskar er en trevlig helg och en fortsatt trevlig fredag! 

Ahh yes, då var årets alla-helgonadagar över och vi har precis återgått till våra normala faser i våra liv. Jag hade trubbel med årets "halloween" eftersom dels var jag helt oförberedd för detta och dels också motivationen för det var lika med noll i helgen vilket kanske märktes av? Eller nej, just det, det gjorde det inte alls, jag var ju hemma och pluggade, filosoferade och tänkte nog alldeles för mycket om det. Dessutom hade jag ett inlägg på "g" igårkväll men det inlägget försvann efter att utav misstag "uppdaterat" mitt innehåll på min webbläsare vilket jag skrek utav frustration mot skärmen och vart sur hela dagen efter det. Ni kan ju tänka er samma scenario när ett arbete försvinner helt plötsligt utan någon förklaring när man lagt ned sin själ i att bli färdig och hinna med i tid. 

 

Alright, tänkte svara på en fråga som jag fick nyligen av en person som.. Vi säger att jag känner personen mycket väl... 

Q: Varför är din blogg tråkig? 

A: För det första, vad menar du med den frågeformuleringen egentligen? För att undersöka vad frågan handlar om i helhet så ska vi i alla fall försöka förklara vad definitionen av ordet "tråkig" betyder... 

Efter att ha surrat i internetvärlden (eftersom jag tyvärr saknar en klassisk ordbok) så är definitionen av tråkig något som uppfattas som ovälmående, ostimulerande samt att det ger upphov till tristess. 

 

Hur kan denna blogg ge upphov till tristess? Blir man deprimerad när man läser mina blogginlägg? Det är nog snarare jag som borde gå ned i en djup depression och "mourna" för att jag inte är kreativ nog för att skapa unika, händelserika och "festfyllda" blogginlägg men jag har åtminstone förbättrat kvaliteten på mina blogginlägg! Ni kan ju kolla sektionerna 2010 och 2011 här på bloggen och jämföra? Det där är tråkiga texter där jag berättade om mitt liv (jag gör det fortfarande) och hur tufft jag hade det och inga bilder hade jag heller för att lysa upp lite i bloggen. 

 

Jag försöker vara kreativ när det gäller att blogga, jag brukar instant komma på flera ämnen att diskutera det med er eftersom jag gillar att göra det, jag önskade jag hade det som en hobby till 100% där jag kunde arbeta med det också på heltid.. I för sig, det gör jag ju men det är dock inte som att jag "arbetar" med det så att säga och för att lyckas ännu mera krävs mycket tålamod, tid och framförallt fler "hits" till denna blogg för att hitta hit till min blogg är tyvärr verkligen svårt för allmänheten. Och jag förstår det egentligen inte eftersom bloggen är på offentlig plats, den är ju uppe i internetvärlden så alla har ju egentligen access till den men jag antar att det är på grund av att min blogg ger upphov till tristess, att folk inte hittar hit. 

 

Det som vore bra med bloggen, snarare mitt bloggande är att jag får konstruktiv kritik för att förbättra innehållet och analysera det så att bloggen blir väl mer läsvänlig. Jag har dock haft problem med det tidigare men jag har verkligen försökt att förbättra det; språket, illustrationer av bilder och mindre "långa texter". 

 

Jag hoppas jag svarade på din fråga angående mitt bloggande. 

Jag ska alltid göra mitt bästa! 

Som rubriken lyder, idag ska vi prata om drömmar. De drömmar som vi upplever när vi är under en extrem REM (Rapid eye movement) sömnstadie, eller ja, snarare ska vi prata om de drömmar som jag alltid drömmer om, eller oftast ska jag säga. Vi har ju tidigare i min blogg diskuterat mina fritidsintressen och hur pass unik jag är med mitt sät att leva och hur unik jag är som människa. Hey, jag säger det eftersom det är verkligen inte många som har liknande personligheter, det vet vi ju redan, det är bara att analysera hur vi beter oss och hur vi lever och vilka miljöer vi lever i men just det är inte huvudsyftet. Vad jag försöker komma fram till är att fritidsintressen, det har vi alla människor. Vi sysslar med en massa saker på våran fritid och njuter av varenda sekund när vi är under inflytande av fritidsaktiviteterna. Detta påminner mig mycket om psykologitermen "flow" som är den upplevelsen som individer känner att tid och rum-aspekterna försvinner. Det är en form utav en upprymd känsla där du arbetar helt enkelt nonstop utan att bli störd eftersom dina kunskaper, egenskaper och kompetens matchar med vad du gör. Detta är verkligen bra förekommande på arbetsplatsen, inte minst på de jobb som man dedikerar mycket kärlek och tid till de arbetsuppgifter som man vet är motiverande och givande samt lönande. Det är precis samma känsla som man känner när man håller på med en aktivitet eller ett fritidsintresse och det är viktigt att dedikera så mycket tid till det, det är då man bemästrar konsten. 

Tyvärr som jag nämnt i bloggen tidigare har jag inga kreativa fritidsintressen längre. De "dog" ut i samband med de tre största faktorerna som fick mig att avsluta mitt beatboxande. Det är egentligen mycket tragiskt att dessa faktorer inträffade, hade inte de två första faktorerna inträffat (min brors avslutande och sjukdomen astma) hade jag i nuläget kanske utövat mitt intresse som beatboxare än idag och kanske varit en mycket lovande och inspirerande källa till beatbox-kulturen eftersom den inte är så stor i Sverige. Jag hade kunnat utveckla det och gjort en massa lokala shower idag men så är tyvärr inte fallet.

Men det är dock konstigt att jag tar upp detta ämne igen eftersom som rubriken lyder, vilket jag snart ska förklara varför, är att varje gång jag går och lägger mig så får jag upp en bild upp i hjärnan där jag är uppe på scenen. Jag antar att jag dansar hejvilt till en låt, jag antar att jag sjunger också eller beatboxar och jag njuter det som någon slags euforisk känsla. Jag har haft denna bild och tankesätt så länge jag kan minnas och ni vet ju redan hur mycket jag älskar att lyssna på musik.. Men frågan som kvarstår är ju, varför dyker denna bild upp varje gång jag ska gå och lägga mig eller varför drömmer jag så ofta om detta? 

 

Svaret kan vara; jag vill verkligen hålla på med det men hur ska jag göra det idag? Vem kommer att ge mig den support som jag saknade när jag verkligen behövde det? Vilka vill se mig utöva beatboxandet igen? Det är flera frågor men jag känner att jag verkligen får ingen support till dessa och jag kan då inget göra heller. Det är som att säga att jag behöver den motivation som jag verkligen saknar just nu och att någon peppar mig hela tiden och ger mig konstruktiv kritik och feedback. Men jag får ju aldrig någon konstruktiv kritik eller feedback förutom arbeten på högskolan men det där är en helt annan sak... 

 

Jag har alltså en förkrossad dröm i verkligheten men en dröm som jag älskar att uppleva det varje gång jag sover och drömmer. 

Visst är livet underbart?