Jag har aldrig varit/gjort...
Tjenare och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet där alla är välkomna att läsa mina inlägg.
Och varför inte starta inläggen men några vackra bilder tagna igår från en miniutflykt med några kompisar utanför Arboga.
Att jag missat så mycket äventyr tidigare kan vara något som "buggar" mig något sådant fruktansvärt idag av den enkla anledningen till hur jag egentligen vart uppväxt och hur mitt liv affekterat sig genom den uppväxten. Jag fick inte uppleva så mycket spänning när jag var yngre och allting som jag gjorde då var som någon form utav en hemsk utmaning där om jag inte klarade av en uppgift från mina föräldrar fick jag världens utskällning och man fick panik och ångest. Det är en sådan oerhörd tragedi att verkligen inte ha upplevt så mycket som yngre när jag får historier berättade för mig varje dag om hur andra haft den sortens äventyr medan jag satt och filosoferade hemma i mitt rum och inte gjorde så mycket.
Mina närmaste vänner vet precis vad det handlar om när jag börjar min mening med; jag har aldrig varit/gjort. Och det är en mening som jag säger väldigt ofta och jag undrar varför jag fortfarande inte skäms för det. Anledningen är simpel, min hjärna har aldrig varit expanderande eller äventyrlig samtidigt som min uppväxt har med jämna mellanrum varit väldigt tråkig som lite beskrivning som finns ovan.
[Foto: @anderslothgren 2008 Abandoned factory]
Jag har alltid varit den hemmavarande typen och har alltid haft mottot "borta bra men hemma bäst" hela tiden i ryggsäcken vilket kanske haft en liten påverkan i mitt liv och hur jag lever idag. Men att jag är den mest aktiva av alla i min familj just idag är väldigt sant eftersom de flesta i min familj aldrig är utåtriktade och väldigt introverta personer vilket får deras personligheter och attityder att agera som de gör just nu. Själv tycker jag det är oerhört tråkigt men det är inget som jag kan göra något åt eftersom de (min familj) stortrivs med sin livsstil och är dem nöjda så ska de vara nöjda.
Men när jag väl får uppleva nya saker såsom nya äventyr och upplevelser är jag alltid motiverad till att lära mig samtidigt som jag är upprymd och lyckan är stor. Och där kom återigen "lyckomätaren" in i bilden efter förra inlägget Overall Happiness där jag tar upp vad lycka är för något och varför lyckan aldrig är på topp för vissa i min familj. Men konklusionen står densamma, jag är ovetandes om de negativa faktoreran som gör så att den övergripande lyckan aldrig är högre än just två. men läs inlägget så får ni veta mer.
[Foto: Beautiful sunset, utanför Arboga]
Jag hoppas ni får en mycket trevlig dag annars så hörs vi!
//Eddie
Konsten om att inte ge konstruktiv kritik
[Foto: Entreprenörskap 2013]
Ett förekommande problem i vardagen är när människor ger kritik. Och det är inte vanlig kritik heller, det är alltså ren och ibland kanske allvarlig kritik som gör en ledsen och småfundersam till att fortsätta på ett till exempel pågående projekt eller en rapportskrivning. "Kritik i all ära" har jag hört någon säga men ska det vara kritik som ges så ska man också tänka på hur personen i fråga reagerar på kritiken. Och om kritiken är negativ och att det inte finns luckor för förbättring, då är det just ren kritik och då blir ju det ett naturligt inslag att man försvarar sig eller liknande för att visa att man till exempel inte gjort något fel.
Detta är ett förekommande problem och pratar vi om högskolan så är det med största sannolikhet att kritiken kommer efter en skriven rapport eftersom det är en stor del utav undervisningen, att ge kritik. Men det är inte just den kritiken om förbättring, det är tyvärr en ren kritik som gör en omotiverad till att fortsätta att förbättra kvaliteten på sin rapport. Och för att addera mer till orättvisan så håller även studenterna (inte alla) med om den kritiken.
Vad jag förstått om den kritiska granskningen är att man förbättrar sig genom den kritik som man får efter en avslutat rapportskrivning vilket ger mer kvalitet i slutproduktionen och att det sedan blir guld i slutändan men vad som är det förekommande problemet är just den negativa kritiken som gör det så svårt för personen att förbättra kvaliteten i rapporten. Personen tappar motivation och ger upp och tror sig vara helt värdelös när det egentligen inte var själva syftet med kritiken. Detta är ett förekommande problem och jag hör och får kritik varje dag, vardagligen.
Häromdan gick jag hem till min far för att inhämta en skanner som han hade köpt som jag behövde låna för att skanna in dokument som behöver sorteras och skannas in. Vad jag inte tänkte på just det besöket var den kritik jag fick när jag hade på mig mjukisbyxor som min syster hade sytt ihop och att han ansåg att det inte såg bra ut och att det såg förfärligt ut. Jag hade alltså INTE varit beredd på den kritiken eftersom kläder är ju det som ger extra skydd och värme för våra kroppar. Inte visste jag att kritiken skulle just vara baserad på hur vi klär oss också? Jag bryr mig inte det minsta om hur människor klär på sig men tydligen var och är en stor fråga för min far så vad var min inställning? Jag var så tvungen att försvara mig men i den formen att det var just kritik som angavs.
Och det var ingen trevlig diskussion eftersom jag hade den mentala inställningen att kläder idag borde inte vara världens stora ämnesfråga att diskutera om och huruvida det passar en eller inte. Jag bryr mig absolut det minsta om kläder eftersom det inte är en fritidsfråga men för vissa förblir det ju en ämnesfråga och jag blandar inte in mode i detta eftersom det är något helt annat.
Det som har saknats i dessa beskrivningar är den konstruktiva kritiken och om hur den är avsaknad för det tycker jag; den konstruktiva kritiken har försvunnit och jag tycker den borde komma tillbaka genom att man ryter till mot personen som angivit sin kritik om att istället be om förbättringar. Det är vad konsten om konstruktiv kritik handlar om, att ge utrymme för kvalitet och förbättringar och inte ren kritik som får människor att känna sig värdelösa och tappar motivationen till att fortsätta förbättra.
Skärpning!
//Eddie
Overall happiness
Efter en noggrann men också mycket inhemsk snack med brorsan om den allmänna och den övergripande lyckan kan jag sammanfatta att det var en mycket onödig diskussion. Anledningen? Att det är så pass många unika faktorer som gör så att just den övergripande lyckan aldrig är högre än två i den tiogradiga skalan enligt honom.
Varför är den så himla låg? Går den att höja och vilka är de faktorer som gör honom så olycklig? Jag har försökt ställa mig samma frågor och kommer fram till konklusionen att jag är ganska så glad och lycklig i båda skalorna men att det finns plats för mer förbättringar. Även om jag har det tufft med bland annat ekonomiska bekymmer och annat som påverkar min mentala hälsa så påverkar det inte mig så mycket som andra såsom min bror när det gäller att infinna lyckan i sig.
Vad är då lycka?
Känslan av just lycka är den känslan när du känner välbehag och att allt har ett flyt. Annan nära beskrivning till lycka är när du till exempel får ett glädjande besked att du känner dig upprymd och att inget kan stoppa dig. Det där är lycka. Men för många är det inte den rätta definitionen av lycka tillräcklig och eftersom jag har ibland väldigt svårt att förstå punkter och påståenden från min bror och just detta var en av de just olika samtalsämnen som vi brukar ha och oftast brukar de avslutas med att någon blir sur för att inte ha uttryckt sig såsom man ville från början eller så att det helt enkelt spårade ur och att ingen sedan blir nöjd.
Vad jag försöker komma fram till i detta inlägg är just varför den övergripande lyckan är så extremt låg i hans skala och finns det plats för förbättringar? Dessa svar fick jag egentligen inte och han refererade igen till olika händelser som påverkat honom negativt i hans liv där dessa händelser anser jag är för traumatiska att det påverkat honom så enormt att det blivit en av faktorerna som gör honom som den person här är idag.
Jag skojar inte, jag älskar min bror men ibland är det verkligen synd om honom, trotts att han nu har det bättre än tidigare nu när han bor hemma hos mig utan några som helst bekymmer. Men ibland kommer det diskussioner där han tar upp dessa händelser igen och det blir en stor negativ faktor som gör honom smådeprimerad. Men svaren kanske jag aldrig får. jag kanske bör vänta och uppvakta...
Som jag sagt till mig själv ibland: det borde vara jag som är deprimerad eftersom det går så dåligt för mig vart jag än går; vare det sig är hemma eller om det är ute bland aktiviteterna.
//Eddie
Arboga Karnevalen 2014
Hejsan och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet där alla är välkomna att läsa mina inlägg, så känn er alltid välkomna.
Efter ett ganska så successivt inlägg om den framtida spelföreningen igår på bloggen så fortsätter jag att hålla mitt mål att åtminstone ha ett inlägg per dag på bloggen eftersom det är viktigt att dela med sig utav sina åsikter till andra och varför inte göra det på bloggen? Även om jag har både Facebook och Twitter så blir ju bloggandet på dessa sociala medier inte likadant när man bloggar. Ett blogginlägg kan du faktiskt utveckla saker med mera saker och intressanta åsikter i inläggen.
Jag försöker åtminstone vara så informationsrik när jag publicerar mina inlägg vare det sig är på just bloggen, Facebook eller Twitter eftersom jag fullständigt hatar när någon "teasar" om en information som man kanske inte skulle ha sagt eller liknande plus att man inte är specifik heller. Men hey, det är ju bara jag det. Jag kan inte göra så mycket om den saken mer än att försöka göra det för mig själv istället, att förbättra kvaliteten på mina inlägg och statusar.
[Arboga Karnevalen 2014]
[Foto: Tivoli i Arboga]
Lite sent ute men aldrig något för informationen tänkte jag instant efter det som jag precis skrev ovan och varför inte börja med något så glädjande för fritid och kulturverksamheten i Arboga som är så enormt mycket viktigt för Arboga? Arboga karnevalen hade som startskott den 13 juni vilket för mig var ganska jobbigt med tanke på att jag dels hade det extremt tufft med inlämningsuppgifter och rapportskrivning och dels också familjerelaterade event och händelser men hade det inte varit för mina fantastiska vänner så hade jag definitivt missat hela kalaspaketet.
Vi officiellt uppgraderade den hyggliga klubben från 2.0 till 3.0. Fantastiska människor detta. #Arboga
— Eddie Henríquez (@TheTharox) 8 juni 2014Fredagen ägnade jag och mina vänner mycket tid vid tivoli-området där mycket knallar och marknadsstånd hade sina positioner. Jag hade dock missat det tidiga barnkarnevalseventet som alltid är på fredagen eftersom som jag nämnde tidigare, jag studerade i hopp om att bli lite klokare men jag hann i alla fall att se om det fanns något vilket det gjorde ju och sist jag var på ett karnevalsevent var 2011 eller 2012 och varför det är oklart är ju som sagt min fantastiska hjärna som aldrig kommer ihåg något så viktigt som olika datum som har varit betydelsefulla, inte minst när det gäller att komma ihåg en verksamhet som Arboga Karnevalen. Men jag hann åtminstone med båda dessa dagar men vi är ju fortfarande på fredagens event.
[Foto: Här kör klon med vinst]
Fredagens höjdpunkt var ju "klon"ståndet och varför inte kalla det ståndet för just "klon"ståndet eftersom jag INTE har ett så specifikt namn för det. Anledningen till att jag kallar det för "klon" är ju dels tagna från två olika sorters referenser. Den största och mest relevanta referensen är från Toy Story där klon-maskinen finns med som en stor del i filmen och den andra referensen är från The Sims 3 - Övernaturligt Expansionspack där spelaren kan köpa till sig just ett "klon-maskin" till simmarna som kan stå vid ståndet och vinna några roliga men också gulliga priser för sig själv eller andra i familjen.
[Foto: Paladin too much?]
Lördagen bjöd på ett fantastiskt varmt och soligt väder där massor med färger utstrålade eventet bara ännu mera vilket jag tycker var enomrt tur och lyckat med tanke på att jag som sagt hade missat hela tre tidigare karnevalsevent vilket är ju ganska så sorgligt men jag fick åtminstone uppleva det nu och det är jag väldigt tacksam över. Hade det inte varit för mina vänner hade jag missat detta också vilket hade nog varit förfärligt tråkigt och dumt gjort också.
Årets karnevalståg bjöd på tio? Olika grupper som visade upp sina danser, färgstarka kläder och kultur vilket jag alltid tycker är så roligt speciellt när jag brinner för fritid och kultur och för Arboga som är en liten stad så betyder kulturen väldigt mycket för turismen också.
Jag gillade deras färgstarka dräkter. Professionellt gjorda och det symboliserar även just hur kulturen ser ut i dessa unika länder och dess betydelse. Även om jag inte var länge ute på karnevalen så kan jag i alla fall stolt säga att jag såg på den och att det var verkligen något att minnas över. Jag hade kul och jag hoppas också att ni andra också hade kul för er som såg på just Arboga Karnevalen 2014.
//Eddie
Spel och Utveckling av en Spelförening i Arboga
Goddag och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet där alla är välkomna att läsa mina blogginlägg. Och tyvärr har dessa blogginlägg inte varit så många dessa dagar och månader men en lätt ändring ska det väl ändå vara tycker jag, oavsett om schemat är spektakulärt hemskt eller tomt så ska det naturligtvis vara fyllda med åtminstone ETT blogginlägg per dag vilket jag tycker borde vara ett uppsatt mål.
Hursomhelst, idag är det den 22 juni 2014 och vi närmar oss juli med stormsteg och i mitten utav sommarperioden vilket brukar vara semestermånaden för många utav arbetarna på de olika fälten. Och tänk er det fantastiska man kan göra med semestern.
[Spel]
Och då har det också varit midsommarfestligheter runt om i Sverige också vilket måste också tilläggas. Och jag har tyvärr aldrig varit så nära kontakt med det svenska midsommarfirandet på grund av dessa omständigheter såsom att till exempel, inte bli bjuden på någon midsommarevent eller liknande vilket har fått mig att på något sätt, alltid missat denna traditionsenliga firande vilket jag tycker är enormt synd med tanke på att jag tyvärr inte upplevt så mycket "spänning" i mitt liv ska man väl säga. Min uppväxt kan nog ha varit en av de absolut värsta och tråkigaste uppväxt någonsin vilket har fått mig till at bli som den jag är idag och många utav mina närmaste vänner vet nog om vad jag pratar om just nu. Om inte så får jag väl ta det igen för de som vill lyssna på mina tråkiga historia.
Men det var ju naturligtvis inte det vi tänkte prata om idag. Vad som var syftet med detta inlägg var självklart den nog mest spelfyllda helg som jag någonsin haft på mycket länge med tanke på ledigheterna och semesterfirarna. Inte för att jag är så aktiv eller är spelkunnig men något måste man kunna göra och det var precis det som jag gjorde nu i helgen med några utav mina vänner hos bland annat en kompis som vi då tyckte skulle spela FPS-aktionspel.
Detta dock med att spela FPS-baserade spel på konsoler har aldrig varit en positiv sida för mig med tanke på att jag för det mesta spelar PC-spel och har vant mig vid dessa spel att är väldigt svårt att manövrera på just en konsol. Och när vi då pratar om konsoler pratar jag om just den enormt ovana som jag har med Xbox och hela den arsenalen med tanke på att mina syskon äger Playstation-konsolerna.
Och inte för att försvara någon eller liknande utan det är helt enkelt så att jag även är ovan med dessa nya konsoler i allmänhet och pratar vi Playstationkonsolerna så är det endast den första konsolen som Sony Playstation lanserade ut som jag är speciellt van med med tanke på att Dualshock-kontrollerna då fortfarande inte var ute på marknaden efter 1998. Jag är alltså fortfarande van vid den originala enheten och handkontrollen vilket i sig är ju rent patetiskt att jag stannade just där och inte fortsatte utvecklingen med Playstation 2, 3 och nu 4 som är ute redan nu. Jag har alltså stannat vid originalkonsolen eftersom den har varit så betydelsefull för mig eftersom spelen som jag äger fortfarande fungerar utan problem och varje gång jag startar enheten så kommer dessa underbara minnen från en mycket ung Eddie tillbaka och jag känner mig upprymd. Den känslan får jag fortfarande än idag vilket jag tycker är fantastiskt men när det gäller dessa nya konsoler så har jag inte fått samma känsla tyvärr.
[Foto: Bror min spelar konsolspel, 2010]
Och inte för att försvara någon eller liknande utan det är helt enkelt så att jag även är ovan med dessa nya konsoler i allmänhet och pratar vi Playstationkonsolerna så är det endast den första konsolen som Sony Playstation lanserade ut som jag är speciellt van med med tanke på att Dualshock-kontrollerna då fortfarande inte var ute på marknaden efter 1998. Jag är alltså fortfarande van vid den originala enheten och handkontrollen vilket i sig är ju rent patetiskt att jag stannade just där och inte fortsatte utvecklingen med Playstation 2, 3 och nu 4 som är ute redan nu. Jag har alltså stannat vid originalkonsolen eftersom den har varit så betydelsefull för mig eftersom spelen som jag äger fortfarande fungerar utan problem och varje gång jag startar enheten så kommer dessa underbara minnen från en mycket ung Eddie tillbaka och jag känner mig upprymd. Den känslan får jag fortfarande än idag vilket jag tycker är fantastiskt men när det gäller dessa nya konsoler så har jag inte fått samma känsla tyvärr.
[Utveckling utav en Spelförening i Arboga]
Och med glädje kan jag nu meddela att det nu skapas och arbetas fram en helt ny förening vars syfte är att få igång ungdomarna med sysselsättning och att svenska och internationella spel, brädspel, rollspel, e-spel samt livespel spelas samtidigt som studiecirklar arrangeras och att det dessutom är en drogfri miljö. Och detta har nu pågått i ett x antal veckor nu och att det nu som det verkligen börjar hända saker. alla fall när det gäller föreningar eller liknande att det nu skapas fram en ordentlig med också en seriös förening som dessutom har människor som brinner för intresset vilket skapar en oerhört god men också viktig känsla för gruppen för den nya föreningen. Och nästa vecka är det det kommande och viktiga årsmötet som kommer att behandla den nya styrelsen som den invalda valberedningen har bearbetat fram hur det ska se ut i föreningen och jag ser det med spänning och eventfyllt årsmöte.
[Foto: Mutant Chronicles]
Och i helgen var det återigen en träff med dessa spelintresserade människor och vi var väldigt många där vi lyckades spela med två grupper med unika spel. Kortspel brukar vara enkla och roliga att spela medan dessa unika brädspel såsom Mutant Chronicles oftast tar en armé med tid och taktik att spela sig igenom vilket huvudsakligen är själva syftet med spelen men att ett spel skulle kunna göra en nervös och att hjärtat började pumpa stenhårt och snabbt var inte något som jag hade i åtanke när jag spelade dessa spel men det var oerhört roligt och fantastiskt att få kunna känna en sådan känsla med dessa fantastiska människor som man ser brinner för detta och jag hoppas verkligen att denna förening kommer att vara en startpunkt för att få aktiva ungdomar i Arboga och att föreningen också får fler medlemmar framöver så att föreningen blir ännu större i just Arboga.
Visst vore det häftigt om det fanns något sådant i Arboga? Som sagt, detta är just startskottet och som sagt, jag ser fram emot årsmötet som kommer nu.
//Eddie
Orolig för att förlora vänner...
Goddag och välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet.
Personligt ja, det kommer det "kanske" att handla om idag med tanke på vad som har inträffat dessa månader som gått. Det är väl inga världsomfattande nyheter dessa men det är något som jag grubblat på som sagt en ganska lång tid.
Under mina ungdomsdagar var jag en extremt känslig person. Det kunde gå så långt att bara ett ord som var nedsättande eller något liknande kunde få mig att gråta utav förtvivlan. Idag är det väl inte något mer än att strunta i det men då var det ett problem vilket ledde till att jag sökte ett liv utav ensamhet. Och det var verkligen något som jag verkligen sökte mig fram eftersom jag kände mig mycket tryggare bland mig själv och omgivningen vilket förklarar min attityd idag, psykologi ni vet...
Mina lärare och även min far som ibland var orolig utöver min attityd försökte hitta på lösningar men det var inget som kunde botas eftersom jag aktivt då, sökte mig till ensamhetens vindar och lät fantasin flöda mycket.
Idag är det väl inte likadant eftersom jag inte längre söker mig till ensamheten för att ensam har jag varit länge nog. Idag är jag den glade, nöjda och optimistiska personen som alla (jag hoppas) vet vem det är men jag har haft mina dåliga dagar...
Idag är jag mer orolig för att förlora vänner eller bekanta som det tagit en lång tid att bygga upp kontakten med men det finns dock undantag... Eller find det undantag? Ta till exempel klasskamrater som jag trodde skulle vara "vänner för livet" men fick det bekräftat för mig redan ett år på högskolan att så var INTE fallet. Istället för att fortsätta bygga fram kontakten valde personen i fråga att autotamiskt blocka kontakten mellan mig och denne och det kändes ju som en massiv "slap in the face" eftersom jag hade ju förtroende för personen eftersom denne var mycket trevlig och jag trodde seriöst vi kunde välja att bli vänner för evigt men jag hade tydligen helt fel om det. Och detta hände utanför sociala medier, detta hände alltså på riktigt och jag kände mig besvärad och bedrövad på plats och ingen medmänsklighet eller känslor visade personen utan fortsatte utan ens att säga orsaken på varför. Jag tror det var på grund av att vi helt enkelt inte delade samma intressen, jag var nog för tråkig... Tråkig? Nonsens...
Hursomhelst, när det gäller sociala medier så har jag tagit upp detta ett x antal gånger
Facebook
Twitter
Unfriending someone from #Facebook is like getting a massive slap in the face.
— Eddie Henríquez (@TheTharox) 24 april 2014
Det är ungefär så det känns men det är på sociala medier som jag oftast förlorar fler vänner nu än att addera dem och det är en orolig känsla eftersom jag inte vet vad motiven är. Oftast när jag möter upp dessa personer igen på vägarna så brukar de heller inte göra ögonkontakt och det känns ju som ett hot eftersom det är liksom en "hatsyn" som de tittar på mig. Det kan ju vara på grund av mina politiska åsikter men vem skulle inte tycka om en person som står upp för rättvisa, solidaritet och medmänsklighet? Jag förstår inte logiken... Men som sagt, det kan finnas massor av orsaker till varför de inte vill ha kontakten med mig men det vore ju trevligt att åtminstone veta orsaken.
Den grupp som lämnat mig som vän på sociala medier är gamla klasskamrater och det är också en skrämmande tanke med tanke på att en person häromdagen ville arrangera en klassåterträff. Och för mig skulle ju den klassåterträffen innebära en känsla av obehag eftersom det är ju den gruppen som jag minst umgås med idag och är också som jag sa tidigare, den gruppen som jag förlorat kontakterna med mest. Så om det skulle dyka upp en sådan fråga har jag i mina tankar alltid sagt nej om inte det förstås är många som vill att jag ska vara med men det är en helt annan sak. Men den förfrågan har jag inte fått ännu men det snackades om det men det skulle kännas obehagligt eftersom jag tydligen är en person som inte bara är glad, nöjd och optimistisk. Jag är dessutom en person som människor ofta glömmer bort enkelt.
Skrämmande tanke!
//Eddie
Någon som minns detta?
Jag glömde ju att jag hade några bilder i min lilla ipad och denna lilla bild var nog en av mina favoriter för tillfället. Eller i alla fall nu när jag lider utav värsta bloggtorkan på väldigt länge. Jag ska inte säga mer med tanke på att jag hade inte skrivit ihop något på mer än 8 månader. Men jag försöker verkligen hitta på något att skriva om.
Har du något som jag bör eller kan prata om så tveka inte att fråga mig här eller på min Twitter @TheTharox. Lite att skriva om borde jag ju ha men detta är ju illa.
//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018
Har du något som jag bör eller kan prata om så tveka inte att fråga mig här eller på min Twitter @TheTharox. Lite att skriva om borde jag ju ha men detta är ju illa.
//Eddie
Födelsedagsfirande/Grillning
Hejsan och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet. För er som är nya så välkomnar jag er till min blogg där jag berättar om mitt liv ur mitt perspektiv helt enkelt, förstås med lite humoristiska inlägg för det är väl det som är huvudfokuset i det hela, jag kanske bör uppdatera informationen för bloggen.
Hursomhelst var det inte det vi skulle prata om för det ser ni med bilden ovan på vad det kommer att handla om i princip och det är firandet utav en kompis till mig som hade fyllt 30 tidigare i maj men som gruppen bestämde sig för att fira den vid slutet av maj vilket var igår och kan sammanfatta dagen som lyckat. Det fanns ett par upp och ner med hela dagen men det finns väl överallt och tänker inte ta upp det i detalj...
[Angående EU-Valet 2014]
Men varje gång jag är ute så måste det naturligtvis snackas om politik och det har kommit som en vana nu när jag är politiker på riktigt, har varit det under detta mandatår men känner inte riktigt att jag fått tag i kläm på uppgifterna och uppdragen som det krävs för att vara politiker. Jag har liksom förstått poängen med det hela nu när jag vet vad det ska sägas och vad det är som gäller för att vara förtroendevald: tro mig, jag har fått utbildning kring det och är väldigt glad att jag fått dessa via Socialdemokraterna i Arboga, så stolt och ung socialdemokrat som jag försöker att vara. Men ibland är det heta debatter och diskussioner allt vad som gäller det vi nu sett angående EU-Valet som var den 25 maj och hur valdeltagandet har varit i Europa och det kan jag bara sammanfatta med att det är skandal. När man har chansen att påverka och man sumpar chansen att rösta för ett rättvisare Europa, solidaritet och mångfald så röstar man inte eller röstar för ett annat Europa som inte är demokratiskt, i alla fall inte när det gäller rättvisa och mångfald för människor i Europa. Det är ett mörkt Europa som vi ser det just nu efter detta val...
Återigen kommer jag aldrig någonvart med mina texter och det var just det som var problemet tidigare med bloggen, jag tror det med tanke på hur responsen varit tidigare och inte är det en världskändis som pratar här.
Grillningen gick ju som det skulle, jag tog med mig mina hamburgare och extra korv men tänkte inte på hur mycket som skulle tillagas men det sparade jag till senare så det var ju inga konstigheter med just det. Och efter det lyckade grillpartyt stack vi iväg hem hos en kompis och hade trevliga konversationer med mina vänner tills det började luta sig mot de sista timmarna när helt plötsligt ett gäng ungdomar som jag aldrig tidigare sett eller känner igen, gästade lägenheten och det helade började känna sig smått obehagligt när de kom väldigt berusade och allmänt högljudda men jag tänkte att det brukar vara så vid sådana fester men jag tog det väldigt lugnt och samtalade med i alla fall några utav dem om allt egentligen och återigen den politiska rollen kom in i bilden men jag är ju så himla van att träffa människor med andra åsikter och jag behandlar alla människor med respekt och jag är öppen för diskussioner och lyssnar väldigt noga på vad människor har att säga och kan också säga att jag lär mig väldigt mycket med dessa konversationer.
Grillningen gick ju som det skulle, jag tog med mig mina hamburgare och extra korv men tänkte inte på hur mycket som skulle tillagas men det sparade jag till senare så det var ju inga konstigheter med just det. Och efter det lyckade grillpartyt stack vi iväg hem hos en kompis och hade trevliga konversationer med mina vänner tills det började luta sig mot de sista timmarna när helt plötsligt ett gäng ungdomar som jag aldrig tidigare sett eller känner igen, gästade lägenheten och det helade började känna sig smått obehagligt när de kom väldigt berusade och allmänt högljudda men jag tänkte att det brukar vara så vid sådana fester men jag tog det väldigt lugnt och samtalade med i alla fall några utav dem om allt egentligen och återigen den politiska rollen kom in i bilden men jag är ju så himla van att träffa människor med andra åsikter och jag behandlar alla människor med respekt och jag är öppen för diskussioner och lyssnar väldigt noga på vad människor har att säga och kan också säga att jag lär mig väldigt mycket med dessa konversationer.
När klockan började dinga mot sovtimmarna så begav sig Eddie hemåt och kunde glatt återvända hemåt med några fina minnen från eventet.
(Detta var dock en sammanfattning av eventet)
//Eddie
