Ett tragiskt tankesätt?
Hejsan.
Aprilmånad har bestått av mycket aktiviteter; alla utåtriktade förstås vilket är bra för det gynnar både för Arbogas kulturliv och mig själv eftersom jag får ta del utav aktiviteter som jag annars hade aldrig varit delaktig i vilket det tankesättet alltid är tragiskt.
Varför är det tankesättet tragiskt? Vi ska ta och undersöka det noga.
Västerås, en kall marsdag.
"Hade jag aldrig varit delaktig i något hade jag aldrig upplevt det," har jag sagt ett x antal gånger i mitt liv. Och min fråga var helt enkelt varför detta tankesätt inte bara är skadligt för mig, det är dåligt för mig eftersom det gynnar bara pessimism; alltså det frambringar enormt mycket ignorans och allmänt dåliga tankesätt vilket skadar min syn på livet eller aspekterna kring det.
Men varför tänker jag i dessa banor för och varför ställer jag mig denna så absurda fråga till mig idag när titeln till detta inlägg skulle vara "Fortfarande aprilmånad". Jag är så illa tvungen att byta titel då detta ska enbart handla om ett synsätt som jag länge suttit och spekulerat kring.
Det är bra att vara delaktig i något då jag vet att det gynnar för en person genom att personen känner sig aktiv, delaktig och frambringar kunskap till gruppen eller liknande aktivitet. Är man inte delaktig i något så SYNS MAN INTE. Och jag vet detta då jag upplever detta nästan varje dag under mina aktiviteter eller liknande. Nyckelorden för detta borde vara "att synas". Att man helt enkelt visar sin existens genom att man frambringar något unikt eller annat som kan vara bra för något. Att man syns för sina vänner och att man ställer upp när det krisar för någon annan.
Jag fick i veckan frågan om jag var naiv. Då jag vet att jag inte är så förtjust i detta ord var jag så illa tvungen att hitta en enkel definition av just detta ord. Det närmaste jag kan komma fram när det gäller odet "naiv" är att man är godtrogen samtidigt som man är lättlurad?
Den beskrivningen passar mig extremt bra med tanke på att jag precis som definitionen eller synonymerna pekar på; att jag är godtrogen; tänker på alla genom positivism men samtidigt är lättlurad.
Är jag lättlurad dock?
Kanske, eller kanske inte. Det beror på situationen. Jag blir dock uttråkad väldigt lätt om det är ett skämt eller liknande som jag inte förstår eller liknande och det är just det som är problematiken egentligen; jag förstår oftast inte poängen eller syftet med skämtet. Jag må vara lättlurad i den aspekten........
Verkligen, att beskriva hur lättlurad jag är i det verkliga livet är väldigt svårt. Jag kanske är osäker på definitionen av "lättlurad" eller definitionen att vara "naiv". Jag har alltid haft det problemet att förstå meningen med vissa påståenden eller ord. Så att verkligen skriva och säga att " den beskrivningen passar mig väldigt bra" är extremt vagt.
Usch vilket hemskt inlägg. Jag ber så verkligen mycket om ursäkt för detta urusla inlägg. Det började dåigt och det slutade tragiskt. Ett tragiskt tankesätt? Lite för mycket av pessimism.
:(
Det är påsk 2015
Hej och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub - Eddies personliga blogg på nätet där det uppdateras... När jag kan egentligen. Jag har verkligen varit upptagen hela marsmånad och april ser heller inte lovande ut när det gäller lediga stunder. Och jag har inte ett arbete ännu vilket gör mig småförbannad bara att tänka efter att; trotts att jag befinner mig lite överallt har jag inte ett arbete som jag tillbringar min annars lediga tid på något som att utföra en tjänst och vara klar med tjänsten för dagen och få en belöning för det. Lite psykologi; ett belöningssystem är precis vad jag saknar just nu. Men det kommer väl antar jag, någon gång.
Jaha. Det är påsk 2015. Det kom som ett vänligt brev på posten. Jag hade totalt glömt bort påsken annars om det inte vore för dels min kalender som upplyste detta först och sedan på sociala medier såsom Twitter och Facebook som påminner mig om detta.
[Firar du påsk, Eddie?]
Jag fick en sådan ganska trevlig fråga i veckan om jag firade påsken rent allmänt. Nu måste jag själv tänka efter... Jag frågar mig själv om hur man egentligen firar påsken? Alltså rent allvarligt. Hur firar man påsk? Jag vet inte med tanke på att jag inte växte upp med traditioner för övrigt, trotts att jag vet att min familj ursprungligen har katolska rötter (religion) bakom sig. Men jag gjorde inte det och jag har helt enkelt på grund av (kanske) min ignorans, inte firat eller fått in mig kunskaper om påskfirandet. Med julen så är det dock en annan sak eftersom man ser sig omkring då det är juletider och att alla i princip firar den oavsett traditioner. Men med påsken; jag var nära på att glömma bort den i år och i fjol minns jag ingenting mer än att jag kanske drack mig nöjd till en påskmust som är synonym till julmusten. Eller är det ett synonym? Det får ni avgöra.
Jag vet att många i min närhet kommer att fira påsken. Inte jag. Jag har inte fått någon inbjudan. Eller får man det? Eller är det vanligt att man firar den med familjen? Det tror jag det är faktiskt men jag kommer inte att fira den för att; jag inte har tid. Eller jo, jag har tid men det är inget som kommit fram till mig som julen brukar göra. Alla vet vad det är och alla vet hur man ska fira den. Påsken är med andra ord, synonym till julen.
Påskfirandet har för mig, inte varit lika stort som julen brukar vara. Men i andra länder vet jag det betyder så enormt mycket. Men här hos mig betyder det ingenting mer än att få några dagars ledighet som jag oftast ibland önskade jag kunde få sådär trotts vilka omständigheter det är hemma just nu.
Annars önskar jag er alla en trevlig påsk!
//Eddie
