Eddiemans Fredagspub

Våren, man... Den känns så avlägsen. Så pass avlägsen att jag förblir deprimerad. 

Jag vet att dagarna börjar bli ljusare ute men inte fasiken är det något varmare nu ute? 

 

Efter en noggrann koll på veckans prognoser så ska det tydligen vara minusgrader igen, så passt kallt igen att temperaturen kommer att sjunka till låga nivåer såsom 10 - 11 minusgrader igen. Ett gott tecken på att vintern fortfarande är fast i de norra delarna av klotet. Det kanske är så rent generellt sett i de norra delarna men förra året gjorde ju värmen debut mycket tidigare än vad det gör i år. Och det tycker jag är världens insult to the face. 

Nog för att vintern och vinterperioderna har sina positiva fördelar men det är fasiken inte många positiva? En fördel måste ju vara den absolut självklara, det är mygg och insektsfritt ganska så hårt under vinterperioderna. Men detta med att vara orolig för att det ska vara plogat på stadens gator, temperaturskillnader, kallt, dåliga kläder eller alltför dyra vinterkläder, dyra skor, problem med cykel, byte av däck, ishalka, fall och olycksskador med mera. Listan kan göras oändlig med vad som vintern medför av negativa aspekter. 

 

Och nej, jag har inte klarat mig undan några fallskador eller liknande. I januari så föll jag ganska hårt ned på marken efter att ha halkat rejält på en gata som tyvärr inte var plogat men hade ett ganska så tjockt men också otäckt lager av is som var extremt halt vilket gjorde att jag tappade balansen och ramlade hårt på marken. Jag hamnade dock på sidan vilket reducerade fallet men mitt knä klarade sig dock inte så bra men jag kunde fortsätta med mitt jobb, med smärta i knät. 

 

Vintern gjorde dock en sen debut i år, kan nog vara därför men att vi snart hamnar i aprilmånad med dessa temperaturer kommer att göra mig ännu mera deprimerad, ännu mera ilsken men också framförallt, göra mig orolig för framtiden när det gäller klimatet.