Eddiemans Fredagspub

Tjenare Edison, din alter ego Eddie skriver ett par rader till dig idag. Hur står det till? Oh, ett stort grattis i efterskott käre kamrat. Tänk att vi delar på samma födelsedagsdatum och ålder? Så otroligt in fact att det är fascinerande att äntligen behöva ”dinga” 30 år?

Nu är du egentligen ”vuxen” på riktigt. Så tänkte jag skriva ett par rader som kommer att väcka alla dina sinnen, bror. För att det du hållit på med den närmsta tiden har verkligen förstörd både dig och mig i den aspekten att vi inte mår så bra ur ett psykologiskt perspektiv. För att du ”lider” påstår du hela tiden vilket måste på något sätt motarbetas, eller hur Edison?

 

Det är dags att skriva ned dessa rader till dig, Edison, eftersom jag vet att du inte mått bra ur alla psykologiska aspekt på ett bra tag. Kan du minnas en fantastisk bra dag någon gång? Det är dags att du börjar göra det och med dessa rader ska jag försöka få det att ”svida” extra mycket så att du inser att det du gör mot dig själ är ett stort nej ur alla perspektiv.

 

Edison, du är för negativ och elak mot dig själv och för det ska jag nog säga att du är en jävla asshole. Nej, på riktigt, du är en jävla asshole och jag säger inte det för att retas eller liknande. Jag säger det eftersom du förstör så förbaskat mycket för dig själv att det kanske kommer att leda till att du kanske inte kommer att existera imorgon. Det är dags att tänka helt i andra tankar och banor. Tänk på framtiden mannen. Tänk på alla de människor som tycker mycket om dig? Vad händer om du förlorar dem på grund av ditt beteende? De kommer förmodligen att tröttna och till slut kanske försvinna ifrån ditt liv och när dem gör det, då kommer det att svida rejält för dig. Jag vet det på grund av att det har hänt ”oss” förr eller hur, Edison? Geezus Christ mannen…

Folk kommer att tröttna på dig om du inte slutar att nedgradera dig själv och det är dags att sluta tycka synd om dig själv. Livet är inte enkelt, det är det inte för någon. Men du kan infinna genvägar och andra saker för att det ska underlätta för en människa och det viktiga i det hela är att du MÅSTE börja älska dig själv som människa.

 

Dude, du är nu 30 och fortsätter du, som jag sa sist, du kanske inte kommer leva imorgon. Och då kommer du förmodligen också att göra de människor som älskar dig, att får dem att bli grymt besvikna och ledsna över det liv som du levt. Och när det händer, då jävlar kommer jag nog att säga, mission accomplished, dude om det var det du ville… Leva ett liv i totalt mörker. FML…

 

Nej, Edison. Det är dags att du slutar upp med dina mörka tankar och försöka tänka positivt i ditt liv. Det är bra att du gör dina hälsokontroller och det är bra att du tänker på din hälsa nu. Det är positiva aspekter och för det ska du få credd för verkligen. Det måste du fortsätta med men försök också att se det positiva i livet nu också. Så här får du en lista på vad du ska göra för att du ska må bra, aiit?

 

·         Sluta tänka negativt. Tänk om, börja om och tänk på andra perspektiv i livet. Allt har en lösning.

·         Fortsätt med att förbättra din hälsa, aiit.

·         SLUTA OMEDELBART att nedvärdera dig själv. Sluta tycka synd om dig själv och istället tänk på att försöka göra något som du älskar med att göra till exempel.

·         Gör något som du gillar och försök att motivera dig själv att göra sakerna och avsluta med att belöna dig själv med något positivt. Kan vara vad som helst.  Mission Accomplished – tänket (Du vet vad jag snackar om).

·         Fortsätt att lyssna på musik, dude. Det lugnar ned dig själv och dina nerver.

·         Fortsätt med att älska varje medmänniska. Du vet att du har människor som tycker om dig. Lämna dem aldrig, ta hand om dem. Ta kontakt med dem varje dag, dude.

 

Jag hoppas denna lilla lista kommer att hjälpa dig i framtiden. En avslutande mening är detta, hermano – Älska dig själv mer, por favor.

 

//Eddie

Hej. Har du någon gång i ditt liv känt dig helt värdelös, ensam som en liten prick i världen och som inte kan bli synlig av någon annan människa i samhället och att du känt dig svag på grund av det? Grattis, då är du precis som mig då. Jag tycker så om mig själv hela tiden och det är ett destruktivt beteende och som måste på något sätt motarbetas så att jag inte trycker ned mig själv i en daglig basis.

Vägen till lyckan är en enda fet och stor klump av en hinderbana på elitnivå. Jag skojar inte, det är så sjukt svårt att infinna ro och harmoni i livet. Men vi måste fortsätta identifiera problematiken som jag nämnde i mitt tidigare inlägg om prestationsångesten.

 

Att identifiera problematiken i detta syfte är helt enkelt att försöka förstå varför dessa uppkommit och sedan konkludera med en djup analys för att sedan agera för att motverka dessa motgångar. Detta kommer naturligtvis betyda att jag måste ändra på mina vanor ytterligare, något som jag är beredd att göra. Även om jag vet att försöka bryta ned på vanor för mig är lika med att ta bort något gudomligt från mitt inre på grund av att man vill känna sig trygg i sin egen bubbla av trygghet men det är den där BUBBLAN som fått mig att leva som en vilsen isbjörn – trygg i sin omgivning men hotat och måste förflytta sig på grund av klimatkonsekvenserna. Kanske ingen bra jämförelse men jag försökte i alla fall. Eller misslyckades, igen, ni får avgöra det.

 

Nästa steg blir som jag nämnde tidigare, att sluta trycka ned på sig själv (Som jag gjorde nyss).  

När det finns så många motgångar och att jag helt enkelt är tom i huvudet och allmänt vilsen i livet är det inte så konstigt egentligen att jag tycker så illa om mig själv. Kom också ihåg att jag inte hade det lätt i uppväxten heller. Nog för att jag klarade mig ganska bra betygsmässigt så betyder inte det att jag hade det ”bra”. Det är svårt att definiera orden ”bra” och ”välmående” ur dessa aspekter i livet eftersom det är som jag sa tidigare, en enda stor hinderbana.

 

Frågan kvarstår dock; varför fortsätter jag att trycka ned mig själv? Varför tycker jag så illa om mig själv? Hur många gånger ska jag säga till mig själv att jag är värdelös?

 

Det kan bero som jag har beskrivit det många gånger tidigare i min blogg, jag har försökt göra någonting, jag har försökt att synas bland den stora massan av människor men jag är helt slutkörd och kan inte synas längre. I alla fall inte nu. Jag ser ingen väg ur detta mörker men vi ska försöka undersöka det sen mer i detalj. Det vi idag ska fokusera i detta inlägg är just konsten att trycka ned sig själv och förstå varför och om det finns andra alternativ för att ändra på detta destruktiva tankesätt.

 

Konsten att trycka ned sig själv? Vad betyder det egentligen? Det betyder, enligt mig förstås, att man väljer att se på sig själv ur ett destruktivt och nedvärderande sätt. Man är helt enkelt svag i samhället och syns inte och då väljer man att stänga in sig själv och må dåligt på grund av det. Och får man ingen support från någon annan människa för att försöka motverka denna ”nedtryckning” av en själv så fortsätter man tills man blir helt tom, mållös och allmänt deprimerad. Man kan säga helt enkelt att man tycker synd om en själv och man gråter sig själv kanske till sömns så som jag brukar göra då eftersom jag inte har problem med att sova för att det är jag bra på.

Men för andra människor är det dock problematiskt att sova och då tänker man istället på högvarv till den punkten att man helt istället för att man sover igenom det och helar sig själv efter en ”nedtryckning” att man får en panikattack eller panikångest och oroar sig för mycket att hela kroppen börjar skaka av rädsla. Då kommer den så kallade ”bomben” och man ger upp och börjar gråta av förtvivlan och då hamnar man i den onda cirkeln igen, på repeat. Man lider helt enkelt av att tänka för mycket ut av det negativa men frågan blir istället, är det mitt fel för att tänka så destruktivt som jag gör det hela tiden?

 

Ja och nej.

 

Ja för att det finns alltid svar till alla problemen egentligen. Men problemen, i detta syfte, hindren, är så pass många att man inte ser andra utvägar än att ge upp och tycka illa om sig själv och ser en själv som värdelös.

 

Eller nej ur den aspekten att du (man) föddes med otur i bagaget.  – Ponera att du föddes i ett rikemansland. Du växer upp och blir en ledande kung eller drottning och du har allt du behöver; kunskap, intellekt, makt och rikedom. Du har allt helt enkelt men varför det? För att du hade tur i livet och att du föddes i ett område som redan var fyllt med det som alla strävar efter. Du föddes helt enkelt med turen i handen eller i livet i denna hypotes.

 

Föddes man med otur i bagaget (som mig då) så blir livet svårt (eller gör det svårt för en om man fortsätter att trycka ned sig själv) och då måste man kämpa för att nå ett resultat förstås. Men det är inte lätt och det är därför det är bra att försöka dokumentera detta. Men det är också därför som man ser ned på en hela tiden, för att man har otur ur alla perspektiv, något som jag tänker ta upp i ett annat inlägg.

Det är inte enkelt att sluta trycka ned på en själv. Därför är det bra att KOMMUNICERA med likasinnade folk eller vänner. Att prata om sina dåliga vanor, problem eller andra saker med en annan likasinnad människa är nog det bästa botemedlet som kan finnas. Ingen människa är perfekt sägs det vilket jag är beredd på att hålla med till 100 %. Det finns ingen människa i världen som lever det perfekta livet eller under ett harmoniskt liv. Nog för att vi alla strävar efter det eller att man påstår leva det just nu men jag tror inte det. Och jag tror inte det eftersom jag vet att jag aldrig gjort det eftersom jag aldrig fått uppleva det.

 

Därför är det också bra för mig att dela med mig utav mina erfarenheter kring detta. Det känns bra på något sätt att försöka dokumentera detta. För att vägen till lyckan, som jag sade tidigare, är inte enkel.

Tjenare och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub, min personliga blogg som innehåller allt om ingenting, typ.

 

Ahh yes, vad är lycka? Jag har frågat mig den frågan ganska länge nu. Så länge att jag faktiskt blev ångestfylld och flydde i panik när jag skulle ut häromdagen. Jag ville inte se någon i ansiktet (vilket jag för övrigt har svårt med i alla fall) Men vi ska ta snart och undersöka detta i detalj men först måste vi besvara den föreviga frågan; vad är lycka?

”Känslan av just lycka är när du känner välbehag och att allt har ett flyt. Annan nära beskrivning till lycka är när du till exempel får ett glädjande besked att du känner dig upprymd och att inget kan stoppa dig. Det där är lycka.”

 

Med andra ord, när du får ett flow, att du har kontroll över ditt liv och att du känner dig upprymd och älskar det du gör, det är vad lycka är idag för mig. Något som jag inte känt av sedan jag valde att abrupt, avsluta mina studier (också för fem år sedan) på grund av dåliga villkor, klass, miljö och min ständiga strid med min ensamhet. Men det kan inte bara vara det som gjort att jag inte känt av lycka eller flow på mycket länge? Som jag sa tidigare, min eviga strid med min ensamhet gör saker otroligt svårt med tanke på att det medför ju saker som hela tiden är negativa. Vägen till lyckan är en enda stor hinderbana för mig och det är där som vi måste identifiera problematiken först.

 

Att denna känsla alltid kommer när våren början titta fram är inget nytt koncept. Detta händer mig varje år och för varje år som kommer så hamnar jag fortfarande i den där mörka och dystra värld där allt jag gör inte har någon betydelse.

 

Varför befinner jag mig i en mörk och dyster värld just nu? På grund av inkompetens. Jag ser inget annat än inkompetens. Det låter hårt men det är den djupa sanningen. Jag har försökt göra saker och ting som jag försökt tyckt om men alltid saknas det något och alltid slutar det olyckligt. Jag förblir aldrig lycklig när jag försökt ändra på mina vanor till exempel och jag snackar om min fritid som för övrigt är riktigt tomt. Jag har ingen fritid. Jag hade världens fritid för ett x antal år sedan men ju mer jag var involverad i projekt som jag försökte hålla fokus och vid liv. Syftet var hela tiden att SYNAS och att synas, det har jag försökt att göra men det känns som om det jag gör för att synas istället leder till att någon annan syns istället och det leder sedan till en djup prestationsångest som jag för övrigt, pratar och diskuterar om varje dag, med min hjärna.

Ahh yes, prestationsångesten. Det är dags att skriva om prestationsångesten. Denna eviga och förbannade känsla av obehag som uppstår varje gång jag ser folk runtomkring mig som gör någonting med sina liv. Varför är alla runt omkring mig mycket bättre och har så otroliga talanger, presterar mycket mer saker än mig med mera medan jag som gör mina simpla saker varje dag? Jag kan inte jämföra det. Alla är så mycket bättre än mig och det är så fruktansvärt irriterande för att jag själv ville verkligen synas och förbättra min livssituation när jag till exempel hade olika projekt som involverade podcasting och media år 2015 men NÅGONTING hände som jag beskrev det då som att ”jag gick in i väggen” vilket antyder på att jag försökte komma undan med något. Men så var inte fallet.

 

Sanningen är i själva verket att nog för att jag hade något att göra, jag fick utöva min dröm om att hålla en egen podcast med en och en annan kompis (totalt 4st) så kraschade allt så något fruktansvärt. Det blev tyst från alla olika håll och jag blev ju självklart drabbad av denna tystnad att jag var tvungen att avbryta och avsluta mina idéer om att skapa någon form av ett verksamhetsområde inom media. Det har och kommer alltid att vara mina mål. Jag vill förverkliga min barndomsönskan om att bli en framgångsrik podcaster. Det har alltid varit min dröm också om att ha (kanske) en egen radio-talkshow. Jag gillar konceptet men man måste ju börja någonstans eller hur? Jag försökte ge mig in i olika projekt och var delaktig i det men på något sätt så gynnade det mer andra personer än mig själv och det är därför jag får en sådan djup ångestfylld känsla av obehag när jag tänker på det. Jag misslyckades naturligtvis och det gjorde ju inte saken bättre…

Men vad är då prestationsångest för er som inte har någon aning om vad jag pratar om?

 

En enkel förklaring är helt enkelt någon form av rädsla för att misslyckas i livet och när den känslan uppstår (i mitt fall) så är det en känsla av ilska och frustration som i sin tur leder till förtvivlan och till sist att man ger upp och gråter sig själv till sömns. Det har hänt mig så många gånger nu att det är svårt ibland att sova om nätterna och att störa en god natt sömn är hälsofarligt.

 

Att ge upp sina drömmar och mål är det som fyller prestationsångesten ännu mera och det är därför extra svårt för mig att ”reparera” detta och gör jag det så låser jag in mig själv och spelar spel och att spela spel för mig är ett sätt att hålla sig distraherad från problematiken och då mår jag verkligen som bäst. Och när jag spelar spel menar jag naturligtvis spel på datorn eller konsoler. Om man jämför sig med personer, inte minst om man kollar på sociala medier om människor som är lyckliga med sina liv, har en partner som de kan dela med sig av sina egenskaper och skaffar sig familjer, lycka och rikedomar. Då är det också ett skadligt beteende och tro mig, det här händer mig varje dag. Nu som jag skriver detta har det säkert publicerats en helt ny novell om personer som delar med sig utav deras glädje i sina liv. That’s totally fine men jag då?

 

Jag vill inte vara ensam längre…

Tjenare och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub, min personliga blogg på nätet.

Så det är dags att uppdatera bloggen lite tycker jag med aktuell nonsens vilket inte skapar denna obehagliga känsla varje gång jag läser sektionen på min blogg ”A Hopeless Leadership”. För att tro mig, när jag skrev dessa texter för snart 10 år sedan (oj då) så är det fascinerande att läsa dem och göra en återblick samtidigt som man blir ”cringad” på hög nivå. Och med cringe i detta fall så handlar det om som jag nämnde tidigare, denna känsla av obehag på hur vidrigt det var att uppleva det. Men varför är det så egentligen? Sättet jag skrev texterna och artiklarna på var rent utsagt utav ren ilska men också en aning smula av ignorans, okunskap och förvirring. Inte så konstigt att jag inte kunde skriva texter på denna tid, den okunskap som florerade (nu också) på den tiden får mig att fundera på vad jag egentligen gjorde i skolan?

 

Så vad handlar detta om då vill ni veta? Surely. Jag ska förklara det för er. Men vi börjar med varför jag valde att kliva in i en värld där jag hade ett brinnande intresse som ung och ville följa min goda pappas råd om förbättring utav livskvaliteten – Politiken.

Så det brinnande intresset inom politiken började väldigt sent för mig. Jag har visserligen en fader som är jämt och ständigt informerad om dagens politiska agenda i hemlandet El Salvador men inte i Sverige och det var här som jag kommer in i bilden. För att påverka eller agera så gäller det att ha en agenda och ett mål. Visioner om inte annat samt ett brinnande intresse för men det var inte alltid så lätt. Som sagt, jag blev debuterad inom politiken väldigt sent och det började så sent som i gymnasiet.

 

I en värld av nyfikenhet fick jag ett erbjudande i skolan från en högst respekterad lektor i samhällskunskap om att vara med och påverka Arbogas politik genom att medverka i det Ungdomsfullmäktige som på den tiden var ett mycket stort, nytt, drivet samt intressant aspekt då äntligen fick ungdomarna i Arboga försöka påverka politiken genom att diskutera, influera och analysera politiken i Arboga. Syftet med Ungdomsfullmäktige var att öka möjligheten för ungdomar att påverka utvecklingen i samhället och vara rådgivande till politiker vilket är ett stort ”statement” tagen från Arboga Kommuns hemsida för referens.

 

För mig var detta nästan en dröm som hade kommit i uppfyllelse men en hel del jobb kvarstod dock och eftersom jag kom in i en period där denna nya aspekt för ungdomar att påverka så fanns det också självklart konkurrens vilket inte förvånar mig ett dugg idag. Allt har en förbannad konkurrens men det tar vi en annan dag.

Jag vill minnas att ungdomsfullmäktige startades upp året 2005 men jag kom in året efter en inbjudan som jag nämnde tidigare. Och det var här som jag fick en inblick om hur politiken fungerade. Eller försökte få in den informationen vilket skulle leda till någon vart eller hur? Det var ju tanken från början. Ahh, min käre far ville att det skulle bli någonting stort efter att ha ”joinat in” denna nya aspekt i livet. Men boy gjorde jag ju honom besviken på den fronten också, men vi fortsätter.

 

Om man analyserar tiden i ungdomsfullmäktige för mig så tycker jag det var givande vilket kom och bestod av att jag senare blev medlem i Socialdemokraterna i Arboga samtidigt som vi skulle starta upp ett nytt ungdomsförbund i Arboga vilket inte var lätt eftersom det för det första, inte fanns för många delaktiga och intressegivande ungdomar som ville vara med och påverka politiken. Men vi skapade ett nytt ungdomsförbund i Arboga som hade legat i vila i många år tidigare men som startades upp av mig och en annan framgångsrik person, vilket kom att vara SSU Arboga.

Så med detta i bagaget hade jag någonting att se fram emot. Jag var en ny medlem i en politisk förening och en ny medlem i ett ungdomsförbund vilket är två prestationer som jag tycker att jag borde vara nöjd med, villket jag är, don’t get me wrong.

 

Men var jag redo för denna nya förändring? Var jag tillräckligt kompetent nog med att vara med och påverka politiken? Svaret är nej. Jag var verkligen inte redo. Och jag känner fortfarande än idag att jag inte är redo eller kompetent nog att utföra uppdrag inom politiken. Jag fick uppdrag att utföra inom politiken, det fick jag vilket jag gläds utav men jag var nog fel person att utföra dessa uppdrag på grund av den brist på kunskap och kompetens som krävdes för att fullfölja uppdragen. Vissa politiska uppdrag var superenkla att utföra men att bemöta folk och inleda politiska samtal i ett fullsatt kommunfullmäktige, det är där som blodpulsen ökade rejält från att vara chill till panikslagen.

Jag minns ett fullmäktigemöte där jag som ersättare, fick en plats i fullmäktige men det var alltså en plats som dåvarande kommunalråd i Arboga satt i och det är en tuff plats. Inte nog med att jag var redan nervös för att jag fick den platsen, paniken som uppstod när jag skulle införa ett samtal med att bara säga ”ja eller nej” om ett pågående beslut var en av de absolut värsta upplevelser jag någonsin har beskådat i mitt liv vilket efter denna händelse kom att vara vändpunkten inom min politiska karriär. Nog för att det handlar om ovana, inkompetens och okunskap, det var inget ställe för mig egentligen. Jag har ju redan tidigare i bloggen nämnt om att jag lider utav social fobi och att träffa nya människor är oftast inte min specialitet. Och att sedan bemöta folk i ett fullsatt fullmäktige, det högst beslutande organet i kommunen, ja, då uppstår det ju panik och ångestfyllda känslor – jag borde stannat hemma. Vilket kom att vara sanningen efter den händelsen.

 

Så inte nog med att jag sedan väljer att säga upp alla mina politiska uppdrag några år senare, sa jag också upp alla uppdragen inom den politiska föreningen jag var insatt i och alla uppdragen i det ungdomsförbund jag var tidigare insatt i. Men även där fick jag uppdrag som var givetvis givande men var jag tillräckligt kompetent nog att utföra dessa?

 

Jag vill minnas att jag dessutom blev vald som ordförande för SSU Arboga vilket kom att vara en annan stor milstolpe eftersom det var ju lite som en dröm som kom i uppfyllelse eller hur? Så var tanken då men när jag tänker tillbaka lite idag så, ja, må det vara en dröm som gick i uppfyllelse med den drömmen kom att bestå utav ”skräckvälde” hela vägen ut eftersom jag inte hade någon aning om vad som skulle hända efter att man blev vald som ordförande. Och det var panikångest som djupast alltså. Jag var inte glad för majoriteten av 2016. Jag var extremt deprimerad och ville bort från allt som handlade inom politiken och det, rapido.

Mycket som kom att vara orsaken till detta var att bemöta folk, det som alltid varit min svaghet och som kommer att plåga hela mitt liv, min sociala fobi och här var den extremt tung. Det kom uppdrag och möten efter möten vilket gjorde att jag som ordförande, inte var lämplig för just det uppdraget. Det är en stor uppgift och jag misslyckades extremt hårt med att fullfölja det uppdraget. Så när det äntligen var dags att ”avsätta” min plats som ordförande, det var då som jag innerst inne, kände en sådan lättnad som aldrig förut. Det var en extrem lättnad som jag inte hade känt tidigare faktiskt och det är så djupt sorgligt nu när man tänker efter att jag, på grund av detta, är så patetisk och löjlig så det är inte klokt.

 

Jag borde ha typ ”man the f, out” för länge sen men allt har med min ”traumatiska” barndom att göra. Det är så som jag utvecklades till den jag är idag, ett misslyckande inom många aspekter och detta är något som inte ser bra ut om man ska titta ut så att säga. Vem vill till exempel berätta om sina problem och obehag varje dag liksom? Det finns många tappra människor som gör det och jag är en av dem. Men jag känner att det som jag berättar här kanske blir ett problem i framtiden?

Visst, jag kanske inte platsar som ordförande, sekreterare eller kassör men jag platsar definitivt med inom andra uppdrag som inte kräver så mycket till exempel en lojal lyssnare eller medlem?  Det är jag bra på, jag lyssnar och blir fascinerad av människor som berättar saker för mig. Jag blir enkelt betagen av historia och saker som andra likasinnade människor berättar för mig. Jag kanske ska fortsätta med det? För att vara född ledare, det är jag verkligen inte. Så ja, jag har nog gjort min pappa ännu mera besviken inom den aspekten. Sorry, pappa. Jag var inte redo, jag är inte redo och kommer förmodligen aldrig att vara redo för detta igen.

 

Därför kallar jag detta fenomen för ”A Hopeless Leadership. Att vara född ledare, det blev jag aldrig och kommer aldrig att vara. Men nu är det andra tider, förstås. 

Wow, överallt ser jag stora förändringar. Arboga är sig inte likt längre. Allt har definitivt förändrat sig, på ETT år.

Till exempel Vasagymnasiet.
En mycket bra Gymnasieskola, jag älskade skolan, dock gillade jag inte vissa kurser som man fick efter ett "osäkert" val som man gjorde i början av år 2006.
Sedan kom V.I.P profilen för Samhällsprogrammet i början av år 2006 med rektorn i spetsen och med andra profiler för Vasagymnasiet och VI fick inte ta del av den utan profilen trädde alltså i kraft år 2006-2007. Sedan dess har eleverna fått utforska Europa, utforskat en hel del saker med profilerna på schemat.
Jag och resten av våra kamrater med 1989 som ett stämpelår kan man väl kalla det, var de sista eleverna som gick de klassiska programmen utan några profiler alls, fast vi "försökte" överklaga fast utan resultat att få ta del av några profiler.

Idag är skolan så avancerad att man känner att man vill gå om alla åren på Vasagymnasiet eftersom de nu har profiler och chansen att utforska Europa på ett sätt som är så himla unikt och det får man väl tacka Per Gamalielsson som är rektorn där på Vasagymnasiet med dess styrelse och elever.
Och sedan har jag märkt under dessa 6 månader med Arboga Tidningen vid frukostbordet varje morgon, att Vasagymnasiets egna elever skickar och skriver in insändare och bilder på deras aktiviteter och engagemang och det kallar jag verkligen engagerade elever. Helt otroligt. Så engagerade har nog ingen varit tidigare än just dessa elever.
Och konstigt nog händer det efter 2008, efter min student.
Det är kanske så att eleverna nu får bestämma vad som ska läras ut i skolan? Fast de ändå lyder order från deras respektiva lärare? Eller är det nya lärare?
Gud, jag önskade jag hade den åldern till det men ack... Nej. Livet fortsätter brukar man ändå säga och det instämmer nog.

Uppdaterar med mer information sen.
Hörs!

//Eddie

God kväll och välkomna till Eddiemans Fredagspub.
Först av allt vill jag säga förlåt, förlåt att jag INTE kunde komma eller närvara vid toppmötet IDAG på brandsta... Så mycket grejer som ska fixas hit och dit... Ibland går det inte, som idag... Jag hade det skrivet men ändå så kunde jag inte. JAG KUNDE INTE!!!
Jag hoppas jag får någon information från mötet idag, eller anars får jag kolla det på deras hemsida senare...

Och jag ser inte fram mot lördagen heller, herregud, så många saker jag måste göra den dagen, det går inte annars... Jag får helt enkelt stryka idén att åka till min favoritstad på lördagen... :(
Åhhhh, så tråkigt...

Ja jag vet, jag är faktiskt lite ledsen idag...

//Eddie

Godmorgon kära läsare, och välkomna till Eddiemans Fredagspub!
Idag tänkte jag diskutera lite om det som hände mig för ett par dagar sedan... Detta kanske är lite tråkigt för unga läsare men det är precis om er jag pratar om, ungdomarnas "agerande" idag.
För några dagar sedan, ute på min dagliga rundtur, kom det oväntat nog, en ung tjej som frågade mig om jag kunde köpa ut några cigaretter och det extra tillägget "Gärna alkohol om det går". Jag frågade förståss henne hur gammal hon var och till min chock sade hon 14.
Självklart sade jag nej omedelbart till henne, herregud! OFTA EN TJEJ PÅ 14 ÅR RÖKER OCH DRICKER samtidigt?!?!?

Visst, jag har sett andra ungdomar, med samma ålder till och med, röka och annat som får deras hälsa att degradera sakta men säkert, men aldrig dricka alkohol... Eller det kanske var bara en myt, jag vet inte...
Detta är inte bra, definitivt inte bra för en ungdom, att degradera sin hälsa på det sättet och det får mig samtidigt att fundera, vad är det dem lär sig i skolan egentligen?
På min tid, var det alltid hälso-tema-dagar som var privilegium och alltd hade de visat om vad rökning, alkohol och annat farligt, gör med kroppen, om man tar sådana ämnen regelbundet... Och det var, och kommer att alltid vara, äckligt att veta om det... Men vad hände sen? Jo, det som lärdes ut "injicerades" i hjärnan på ungdomarna en period men sedan efter ett par dagar har det redan glömt bort det som lärdes ut... Skrämmande eller hur? Rökning, det är en äcklig vana...

Jag kan förstå äldre människor som gör det, men en ungdom? NEJ!

//Eddie

Hej återigen, Eddie talar igen. Och vi fortsätter granskningen av årets december-månad med några extra minnen från tidigare år.

Men först vill jag gratulera Ungdomsfullmäktige för den nya styrelsen! Äntligen har ungdomsfullmäktge i Arboga, en styrelse vald av ungdomarna själva, som var närvarande naturligtvis...
Närvarande ja, hur många var det närvarande då?
Som sagt, jag som är ungdomsambassad där kan ju antagligen även kalla mig själv som spion eftersom jag tillsammans med Henrik som jobbar på ungdomskontakten, inte har rätten att rösta enligt vissa uppgifter, eftersom vi är för "gamla" för att vara med i detta projekt, skapad av Kommunfullmäktige själv i Arboga. [Henrik jobbar på ungdomskontakten och inte jag om ni undrade. hahaha!]
Men vi fortsätter med frågan, hur många var närvarande?
Spionen hade inte räknat med så många frånvarande den dagen eftersom enligt Henrik är det 23 som anmält intresse för Ungdomsfullmäktige men i detta möte var det bara 10 ungdomar + ungdomsambassaden som var närvarande. 2 st hade ringt innan och sade att de inte kunde komma, vad bra, men resten då?
Detta är inte första gången. När vi anordnade Ungdomsmässan den 16 juni 2008 var det samma sak där. UNGDOMARNA VAR INTE DÄR!! [Bara några få ungdomar visade intresset men det var ju knappt så många som kom...] Så om man får svära:
Var i ******* var ni någonstans?! Vi anordnade detta FÖR ERAN SKULL och Arbogas framtid men jag tycker alltså att ungdomarna själva förstör för Arboga. Även om de säger: "Det händer inte så mycket i Arboga, vi vill ha kul" eller något liknande. Jaha, men kom då till våra framtida projekt, mässor och annat trevligt för Arboga för att vad jag hört är att även Arboga Karnevalen hotas nu med nedläggning och det låter ju inte trevligt det där eller hur?
Visserligen har jag bilder i bilddagboken i arkivet 16 juni 2008 så kolla där. Jag vet att det inte är många bilder men till och med Vasagymnasiet med rektor Per Gamalielsson i spetsen, var där och informerade.

Men vi fortsätter med mötet från igår.
Fortfarande var intresset lågt från de flesta håll, att välja styrelse och Henrik informerade ungdomarna hela tiden om vad ungdomsfullmäktige egentligen innebar. Martin var som vanligt där också och informerade och berättade även vad ordföranden gör osv.
Det tog en viss tid att välja en ordförande och det visade sig bara vara en [Martin valdes som andra val] som var intresserad vilket var bra men när han sa: "Helst inte men om ingen annan vill så. " Då tänkte jag i huvudet, men varför?????
Varför är intresset så LÅGT?!?!?!? Kan någon ungdom svara mig på denna fantastiska fråga?! VARFÖR??????

Jag hade tagit över posten som ordförande om jag var lite yngre i ålder men tusan också att jag är en 89:a som dessutom är förstfödd i min familj och jag hatar det...

Jag har alltid gillat detta med att arbeta med ungdomarna och barn. Det är alltid trevligt att kunna få prata med en individ med så många planer, idéer och "konstverk" och jag minns dagarna jag jobbade i Brattbergsskolan och var "fritidsledare" där var det en liten kille som pratade om matematik, i en sådan ung ålder! Det var mycket trevligt och jag hoppas kunna åter få träffa dem igen någongång, om de minns mig...

Nog om ungdomarna och ungdomsfullmäktige i Arboga. Detta blev återigen en LÅNG topic och som jag tidigare sagt gillar inte ungdomar att läsa långa arkiv av topics men efter händelsen från igår så struntar jag i det fullständigt nu. ^^
Lite elakt kanske? Men svara mig på frågan som jag tidigare ställt då.

Jodå, det är fortfarande december, 3 idag och jag hoppas på några aktiviteter idag.
Jodå, nu på morgonen så är det utbildning för intresserade ungdomar som handlar om ung liv och hälsa. Jag kanske kommer dit men detta är en aktivitet för ungdomar och inte för en "vuxen" person som jag...
Utbildningen startar klockan 9.00 idag @ brandsta café så kom dit!

[Offtopic]
Jag hatade verkligen kursen "Litteratur och litteraturvetenskap". Sånt struntprat fick bara vi som läste inriktningen kultur på samhällsvetenskapliga linjen. Och jag har tidigare sagt att jag inte var nöjd med detta val men vad ska man göra när även här var intresset lågt att läsa språk som inriktning, fast vi var över 30 st.
Hursomhelst var denna kurs en av de TRÅKIGASTE jag någonsin läst och lärde jag mig någonting utav detta?
Jag lärde mig en sak: Att inte läsa någonting skrivet från Wikipedia och inget mer!
När vi hade redovisning en dag, vi samlade oss alla i en liten ring och samtalade om olika texter vi läst ut om. Denna text var kanske en hel sida och meningen med denna lilla redovisning var att få ut så mycket information som man kan utifrån texten. Med andra ord, läsa texten, förstå texten och sammanfatta texten. Min text var bara en hel sida så min uppfattning var att snacka så mycket struntprat om den i en halvtimme.
Det var visserligen två stycken som fick VG i slutbetyg och en av dem var jag. Resten fick sina MVG:n och jag förstår inte hur det gick till...
Var det på grund av min konstiga uppfattning av varenda text eller min flummiga attityd som jag alltid haft?
Nej ibland förstår jag inte detta. Jag tänker på detta i pricip, varje dag...

Ha en fortsatt trevlig dag.
//Eddie

Tjenare, det är Eddie igen.
Lördagen gick fort tycker jag, eftersom jag var på besök i Stockholm tillsammans med några veteraner, salvadoranska medlemmar och som vanligt var Rodrigo där med. Och vi hade med oss Manne som hade med sig sin fru vilket var mycket trevligt. Manne är ursprungligen från Stockholm och berättade för mig att han var född där, uppvuxen där och bodde där i 35 år tills han senare flyttade till en lugnare plats, nämligen Köping. Där bor han idag, mycket trevligt att få en liten guide i Stockholm.
Klart, han var bäst, han är expert på många saker. Frågar man honom om någonting har han genast ett svar och det roliga är ju att han är en mycket god kamrat att prata med.

Jovisst, Stockholm är en underbar men också stor stad! Inte så konstigt att det är Sveriges huvudstad dessutom, helt otroligt och Manne själv uttrycker sig; Staden bara växer och växer, snart ser man knappt några grön-områden längre och får mig att skratta vilt under hela resan, och det är sant, jag såg faktiskt att de bygger på nya områden.
Skyhöga byggnader är riktigt häftiga måste jag påpeka och att bo i hotell är helt underbart. Det påminner mig om när jag var i Spanien 2006, vi var där i ett lyxhotell och det var helt underbart, fantastisk syn också eftersom det var en skyhög hotell. Men det var inte hotell vi skulle diskutera om...

Vår destination var ABF-kontoret i Stockholm som dessutom är ett högskolecentrum [folkhögskola] och byggnaden, ja, den var enormt stort och befolkningen var hög när man anlände där vid 10.00 på lördagsmorgonen. De flesta utav alla seminarium hade börjat vilket ledde till att de flesta seminarium vi valde var fulla.
Men de flesta utav mina kamrater ville höra Olle Sahlströms egen vy om facket och information om hans nya bok "I skuggan av en storhetstid" där han berättar om Europas olika fackföreningar och hur de såg ut jämfört med de svenska.
Nästa seminarium var "Olof Palme-Älskad av många, Hatad som få" där Kjell Östberg presenterade sin egen biografi av Olof Palme - en kontroversiell socialdemokrat, så som de uttrycker sig.

Senare var det dags för den efterlängtade lunchen och vi letade efter en bra restaurang och jag fick syn på en spansk restaurang men när vi kom fram sade servicepersonalen där att de öppnade inte förrän klockan 14:00, och klockan var 13.05 när vi anlände. Han sade även att de hade öppet bara för att de serverade "kallmat" vilket kändes inte gott och rätt att få i sig kall mat. Manne sade även att han föredrar varmmat istället för kall så vi lämnade restaurangen och letade vidare till Jensens Bøfhus som hade goda rätter. Där åt vi alla god mat som dämpade hungern för många timmar innan vi åter befann oss vid ABF huset igen.
Vi alla var intresserade förståss att träffa María Mirtala López från El Salvador, [FMLN stöd] som skulle presentera sin vy om El Salvadors framtid och påpekade också om valobservatörernas jobb och annat som skulle vara tillgodo för El Salvadors framtid och för att FMLN-partiet ska ta ledningen efter en mycket lång högerextremistisk politik i EL Salvador med partiet ARENA vid spetsen.
Men tyvärr måste jag åter reflektera tillbaka till det som jag nämnt tidigare, Spanska, var språket som RESOCAL [Nätverket för Solidaritet med Latinamerika] talade på. Och jag försökte att hänga med och förstod hela 95% av vad de sade. Men ibland hörde man vissa slangord som jag inte begrep men hursomhelst, en förändring för El Salvador, de vill jag och många andra också men risk att det blir valfusk igen är mycket stor, med tanke på att nästan hela de fattiga folket-områden i El Salvador kan varken läsa eller skriva, så de blir "lurade" eller erbjudna av falska personer som tror sig vara politiska ledare, där de lovar att ge pengar till alla de fattiga om bara de röstar för till exempel högerintresserad politik. Man blir lurad helt enkelt men dessa vet ju inte det, därför skickas det valobservatörer, men javisst, det finns en risk.
Rodrigo nämnde en gång att man hade skickat valobervatörer, några utav dessa politiska ledare hade blivit mördade antagligen av gäng-medlemmar och tyvärr präglas några utav El Salvadors gator, av både maffia och gängmedlemmar.

Efter det var det slut på de flesta seminarium, klockan var då 17:30.
Efter en mycket lång diskussion angående nattfotbollen i Uppsala, bestämde vi att åka hem eftersom många var ganska trötta efter att ha besökt olika seminarium på en hel dag.
Och vi anlände åter till kära Arboga 21:34.

Ett mycket långt inlägg det blev nu, och jag hoppas att ni gillar att läsa.
Ni kan naturligtvis fråga mig om något men fråga mig inte om vart jag till exempel är någonstans, för det står säkert här i denna blogg om vart jag befinner mig. Tack för visat intresse.

//Eddie
Följ min blogg med bloggkoll

För er som undrade...
Jag arbetar för tillfället med den nya ungdomsbloggen för ungdomarna i Arboga... Skulle vara bra om man fick ett samarbete med Brandsta och redaktionen på Arbogaungdom.se

Bilder från UFM-kursen kommer. Men tyvärr blev det inte många bilder från aktiviten eftersom kameran dog då...
Ni kan ju alltid kolla på de andra bilddagböckerna eller läsa de andra bloggarna..
Jag rekommenderar Martin Anderssons blogg angående UFM-kursen, [anderssonmartin.blogg.se], redaktionens [Arbogaungdom.se] där det uppdateras ständigt med information för ungdomarna i Arboga och olika medlemmars bilddaböcker från ufm-kursen.

//Eddie

Tjenare, Eddie här.
Mycket har hänt sedan inlägget i fredags, alltså Fredagspub med Eddieman. Och det är ju bara tisdag idag för att börja med.

Just det, det är fortfarande oktober, 14 och imorgon är det den sista dagen för sådana som ska välja högskola eller universitet utbildningar för vårterminen. Utbildningar ja, för sådana som siktar högre, rekommenderat faktiskt men det var inte det som jag ville diskutera om.

I lördags, efter fredagen, före söndagen, så stack jag tillsammans med en av medlemmarna i ABF [Arbetarnas Bildningsförbund] Rodirgo Melara som dessutom sitter med El Salvador - Sverige föreningen i Sverige, stack till Västerås för att hålla ett möte om Valet nästa år i El Salvador som kommer att hållas i Januari för parlamentvalet och i april [?] för presidentvalet. Jag trodde, enligt Rodrigo, att några svenska medlemmar skulle komma också och det hade varit väldigt bra, men tyvärr kom det chockande beskedet att två av medlemmarna inte kunde komma. Varför det? Jo, en hade råkat ut för en olycka och kunde inte komma och Ragnar Sutter so är projektledare KUNDE INTE komma. Upptagen med sina saker. Det betydde att bara salvadoranska medlemmar var där och det betydde också att spanska var språket som man skulle prata och kommunicera med. Visst, jag är spansktalande också och förstår precis vad de snackar om men när det gäller slangorden som kommer från El Salvador, kan jag ju tyvärr inte begripa men jag försökte att hänga med och jag tackar Rodrigo för översättningen. Vilken otur att de svenska medlemmarna inte kunde komma, då kunde vi snacka om business men TUSAN att de inte var där och nästa planerade möte kommer att vara vid slutet av november... Men hur kunde jag gå på sådana här möten? Jag ska berätta för er... Det är nämligen så att jag är vice ordförande för ungdomssfullmäktige i Arboga, eller ja, inte nu längre kanske på grund av det nya valet av medlemmar som hölls i september, hur gick det förresten? Vet någon om det? Jag behöver lite information om det. Hur som helst!... Rodrigo Melara kontaktade mig i augusti och såg att jag var intresserad av ungdomsfrågor och då tyckte han att jag borde satsa på ungdomarna i El Salvador också. Visst, varför inte? El Salvador är helt och hållet inte detsamma som Sverige, neeheeej, absolut inte. El Salvador saknar mycket och kommer att sakna om de inte byter regering snart, så vi får se hur det går i valet nästa år... Och det är så som det gick till och jag kom in i ABF i Arboga, SSU och Socialdemokraterna i Arboga. TREVLIGT och jag menar det verkligen, MYCKET TREVLIGT! Måste tacka Rodrigo Melara för den fina insatsen och alla de andra som gjort detta möjligt tackar. Rapporten över mötet ja, eftersom det var en mycket lång diskution så skrev jag ned det mesta eftersom det var hur jobbigt som helst att vara i samma rum och dela åsikter med samma personer i 7 timmar. Det är inte trevligt nej. Rapporten kan vi ta senare tycker jag men för det mesta är sagt nu i alla fall... Efter mötet förresten, stack jag och Rodirgo till den "Minifestivalen CUBA - Sverige" som ABF-vux in Västerås där Kubaner och svenskar bildat en organisation till minne av Che Guevara och de fem kubanerna som hålls fågna utav misstag av USA. Bilder kommer snart från mötet och minifestivalen i Västerås på bilddagboken.se

Övrigt - Fick ett meddelande från en av mina kontakter nu igen där det stod: "recorded by a hidden camera" och sedan med min email adress på! Personligen tyckte jag att det var dumt men jag checkade sidan och där mötts jag av otur, videon kunde tyvärr inte visas på grund av att mitt "Flash Player" var för gammalt, enligt den sidan men när jag checkade Adobe's hemsida var min version den ursprungliga versionen, så jag fattade inte den sidan som kontakten skickade mig, sedan får jag en varningstext av mitt antivirusprogram där det sår att JAVACOM.exe är en trojansk häst.
-_- TREVLIGT säger jag då, så det betyder att det är en elak sida som kontakten sprider till sina kontakter. USCH! De är själv drabbade med trojanska hästar med andra ord och inte jag. En sådan tur.

Annan övrig information - Helt dött i Arboga idag, var och gick på en promenad och det fanns ingenting i Arboga, helt dötyst vilket var skrämmande. Jag har sagt det mesta men vi syns senare vettja, haré!! BTW, checka bilddagboken min //Eddie

Foto: Eddieman