Eddie Henríquez | Skapa en profillänk
Eddiemans Fredagspub - *** Eddiemans Fredagspub Varje Fredag, Annat någon Annan Dag ***

Eddiemans Fredagspub

*** Eddiemans Fredagspub Varje Fredag, Annat någon Annan Dag ***

Friends for Life [Fredagspub]

Godkväll och hjärtligt välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet. 
 
Aprilmånad har nu återkommit och det med öppna och kalla vindar. Inte för att bråka om vädret igen men seriöst, det är fortfarande så pass kallt ute att man nästan tänker på att våren kanske inte kommer att göra sin återkomst i år och bara dissa oss så hårt och låta sommaren överta den istället. Förvisso är det goda nyheter att sommaren kanske gör intrång men jag vill ha vårvärme och en massa sol. Sol har vi fått och första regnet i Arboga. Den kom lagom till under torsdagen vilket egentligen inte är bra eftersom jag jobbar nätter och alltid ska det då vara så oturligt nog för mig, att det ska regna. 
 
Och otroligt nog såg jag även några snöflingor droppa av i morse, denna fredag, som ännu ett slag i ansiktet: Nej, du ska inte ha någon vår. Inte i år. 
 
Så där har ni väderprognosen för veckan egentligen summerat; En massa sol blandat med ilsken kyla. 
 
[Födelsedagen närmar sig]
Otroligt nog fyller jag snart år. Ja! Nu på söndag, in fact! Inget jag tänker skryta om så mycket. Ville bara mest tala om det. Jag är så otroligt dålig på att arrangera och sammankalla en födelsedag, speciellt sin egen liksom. Inget jag har i bakhuvudet direkt. Speciellt inte med tanke på hur mycket hårdare det nu varit på jobbet efter att tagit över ett helt nytt distrikt som måste nu hanteras med inlärning och respekt. 
 
[Friends for Life - Konceptet]
Eftersom vi nyligen firat av påsken och vi inte haft ett lördagsnonsens eller ett fredagspub på länge så tänkte jag nog prata av mig lite om ett tema idag och det är vänner. 
Vad vore jag utan mina vänner? Mina närmaste vänner och vänner överlag? Hur skulle jag klara mig utan dem? 
 
Vi kan åtminstone backa lite i historieboken, Eddiemans Book of Knowledge if you wish... 
För att vara helt ärlig så tänker jag faktiskt säga detta; för mig har det alltid varit svårt att införskaffa mig vänner överlag. Nog för att jag är blyg och lite utav en socialfobi-människa så försöker jag åtminstone göra någonting med saken som att socialisera sig med andra människor. Men det är fasiken inte lätt alltså. Men jag kanske inte försöker alls?
 
Detta kan man undersöka lite i varför jag misslyckas med att ändra på mitt beteende. Eller åtminstone fenomenet med att införskaffa sig mera unika vänner och att socialisera mig med annat folk. Jag erkänner att jag misslyckats på båda fronterna och det har ju sina orsaker. Jag vågar helt enkelt inte. Den där så kallade "approachen" funkar inte i verkligheten. I teorin kan man snacka om det i timtal men inte fasiken gör man någonting åt saken? Detta kan man till och med fördjupa sig i ännu mera och det är frågan om kärleken. Detta hänger ihop med den frågan i att "approacha" någon. Nog måste man agera för att det ska hända något men inget händer. Inte för mig och jag gör inget åt saken. jag flyr ganska långt bort. Det är nog en stor förklaring till varför jag är så ensam fortfarande i den aspekten med kärleken fortfarande. Sen spelar fysiken en stor roll i det hela.
 
Skoja inte, jag vet att utseendemässigt, handlar majoriteten av kärleken baserat på utseende. Och håller ni inte med mig så förstår jag varför. Ni kanske har det bättre ställt än mig i den frågan? Ni kanske inte tänker på utseende utan mer på personlighet. Men med dagens teknik såsom dejtingsidor och appar baseras ju det ganska mycket på utseende. Hur ser det ut för er? "Nej, jag swipar vidare". - Utseende, mina damer och herrar. 
 
Men vad vet jag liksom? Jag har ju INGEN ANING om detta med kärleken. Jag har skrivit alltför många texter och artiklar om "San Valentino" och kommer alltid till slutsatsen att jag suger hårt i den frågan. Jag är aningslös. 
 
OCh detta kanske överrenstämmer med detta med att införskaffa sig nya vänner? Jag har svårt för den där så kallade approachen. 
Och samma sak var det i skolan. Inte så konstigt att jag idag, inte har kontakt med 98% av alla skolkamrater som jag umgicks med då. Och det syns att kontakten spärras av. Man vill helt enkelt komma bort från det gamla och leva med det nya. Sånt är livet och jag respekterar verkligen denna tankesätt. Men att trenden ser ut så när man börjar komma in i 30- årsåldern, då börjar man tänka lite i sådana banor med saknaden av den gamla goda tiden. 
 
[Dorans FanClub]
Ett gott exempel på saknaden av goda tider är gruppen som jag och några lokala arbetskamrater och goda livskamrater skapade, vilket hade som uppgift att nästan varje månad; träffas, umgås och att festa till det hela och vi var ett gäng på minst 15 personer eller mera. Och det var personer som jag fortfarande känner idag men att vi inte träffas så ofta som vi gjorde för snart 10 år sedan. Nästa år blir det 10 år sedan vi skapade Dorans FanClub. Och innan vi döpte om den till det valda namnet så hette gruppen "Den hyggliga Klubben" eftersom mina vänner ville hjälpa varandra med vad man kunde bistå med på den tiden. Och jag var för tio år sedan, extremt pank och ganska så dåligt ställd i den socioekonomiska biten på den tiden efter att ha misslyckats komma in i socionomutbildningen år 2008 och 2009. Men den hyggliga klubben hjälpte mig med mycket såsom ge mig tps och råd, boendeform, ekonomiskt stöd och vänskap för livet. 
 
Gruppen fanns på Facebook och skapades också på samma plattform
 
Så när jag hamnade tillslut på ett arbetsmarknadspolitisk enhet så fick jag träffa alla dessa fantastiska människor som jag umgicks med då och som jag verkligen kan kalla friends for life, såsom inlägget heter. 
 
Men tyvärr varar inte lyckan för evigt. Som jag nämnde tidigare så försvinner många eftersom några går på nya uppdrag och vägar som livet skapar vilket gör det svårare för en att träffas idag. Man hamnar i olika situationer medan man själv är fast i samma liksom. Men sånt är ju livet. Inget varar ju för evigt. Men minnena varar ju i för sig, för livet. Så jag får nog avnjuta dessa minnen. Men roligt, ja det hade vi. Verkligen roligt...
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Fredagspub [23 mars]

 Då var det ytterligare en fredag och det betyder Eddiemans Fredagspub! 
Ännu en vecka har gått förbi. En solig vecka för en gångs skull. Dock fortsätter kylan att hålla sin närvaro vilket jag tycker är en insult till våren. Verkligen, våren är försenad i år vilket kanske är bra för mig då jag är extremt pollenallergiker och vet vilka nackdelar våren tar med sig när den väl kommer smygandes varje år. Men i år är den som sagt, extremt försenad. 
 
Vi börjar bra med detta inlägg med en veckoprognos av vädret som har varit soligt för mestadels vilket är bra för oss allihopa -  ur ett hälsoperspektiv. Ja! Solen är fantastisk, den sprider ljus, lycka och glädje samt en massa Vitamin D för kroppen att bilda. 
 
Förra fredagen hade vi den äran att käka en familjepizza igen med en massa såsburkar. Nog för att jag gillar extra sås till pizzan eller kebabtallriken men överdrivet innehåll skadar väl inte antar jag? 
Det lustiga med det hela var ju att detta var inte min plan från början. Det var min hungriga brors idé och en annan kompis till mig som hade snackat tidigare medan jag låg och sov hemma efter en lång dag på arbetsplatsen. Som ni ser på bilden ovan så var det en rätt så stor pizza med totalt 12 stycken såsburkar. 
"Man kan aldrig få nog med sås" brukar jag oftast höra bland mina vänner som är mycket pizza-entusiastiska, eller pizza-älskare för att vara mer korrekt. 
 
Lördagen tillbringades hemma en stund för att sedan dra ut för en liten krogrunda. Gissa hur kränkta vi vart när ingen musik kom efter att ett band spelat färdigt? Det brukar ju, vad jag vet i alla fall tidigare, komma musik från ett DJ-bås, vare sig det är en människa eller inte. Men denna gång kom det ingen musik alls vilket aldrig hänt mig tidigare. Kanske för just den krogen men inte när jag varit där, förrän nu då. 
Men vi fick vår musik i en annan lounge så vi fick avlyssna på Eminem ur högtalarna så kvällen vart ju räddad i alla fall. 
Sedan har veckan varit precis som den ska vara, lugn. Dock med extremt mycket sömn. Så pass mycket sömn att Eddie är så "passes les" trött idag så det är helt otroligt. Och med trött så menar jag till det extrema med tanke på hur lite sömn jag fått i mig idag fredag. Jag hoppas kunna vara reparerad till imorgon då vi firar brorsans födelsedag hemma hos Mamma på stan. 
Brorsan fyllde år i veckan men han insjuknade just den dagen och då kunde vi inte fira hans födelsedag. Stackaren som insjuknade på sin födelsedag. Happy Birthday... 
 
Eftersom detta är ett ganska halv-långt inlägg blir det inget tema för denna fredagspub. Jag tror dessa tema-artiklar kommer att hädanefter publiceras på "lördagsnonsens" eftersom det är där som jag nu ska försöka gå djupt mer i dessa olika teman som jag nu väljer att diskutera om. Eller om jag skriver ett random-inlägg lite då och då när jag väl är motiverad till det, då får ni mer att läsa. Men tills dess, önskar jag alla mina vänner en riktigt trevlig helg!
 
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Lördagsnonsens; Part 2

Tjenare och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet. 
 
I veckan kunde vi ännu en gång, upptäcka vintern och dess återkommande aura genom att gå ut. Basically. Gick man ut i veckan, då var det, eller förlåt, är kallt fortfarande. Det är ganska sjukt och ironiskt att det fortfarande är iskallt ute. Något som får mig att bli förbannad eftersom jag är sjukt trött på vintern. 
 
Men varför klaga så extremt mycket om vintern? Jag bor ju för tusan i den norra klimatzonen.
 
Men nog om väderfenomenet. Jag pratar ju ofta om det och det kanske märks att jag saknar sommaren? Vi kan skippa hela våren också, det är ingen fara. Med våren då kommer andra bekymmer men NOG OM VÄDRET. 
 
Idag är det ju lördag och jag lovade mina kära läsare att prata lite lördagsnonsens. Och lördagsnonsens ska ni få. 
 
Dagens tema handlar om Bokläsning
Varför valde jag ett tema som är så extremt svårt att få några vettiga meningar formulerade på denna blogg?
Hm. Jag antog den utmaningen för att jag kan och vill helt enkelt. Och om jag kan så kan jag definitivt ingenting om bokläsning men jag har några aspekter och synvinklar till det. Så kan vi börja nu, hm? 
 
Jag har aldrig varit en bokmal. Jag hade enorma problem med bokläsningen i skolan och bokläsningen har alltid varit ett intresseproblem för mig. 
Bokläsning generellt sett är en aktivitet som utförs av en minoritet. Det betyder att det är inte många människor som läser böcker på grund av intresse. För min del var alltid bokläsningen tvingad. Och det tycker jag än idag är lite småjobbigt att veta att jag inte klarar av att läsa böcker för att jag inte har intresse för det. 
 
Och samma sak gällde när man läste litteraturvetenskap och andra vetenskapliga artiklar men pratar vi om dessa former utav läsning så är man ju alltid tvungen att läsa dessa artiklar eftersom dessa är väsentliga för ens studier. Men där hade jag också problem med att få ett så kallat "flow" under läsningen. 
Generellt sett har jag problem med att få ett flyt under läsningen. Det har med det förbannade intresset att göra och jag, liksom många andra människor, har inte intresse för bokläsning vilket får mig att verka som om jag är ignorant på något sett vilket jag kan förstå till en viss nivå men har man inget brinnande intresse för bokläsning, då har man det svårt för att läsa böcker i alla genrer. 
 
Så ibland dyrkar jag faktiskt personer som kan läsa böcker i alla olika miljöer, vare sig det är i biblioteket eller om man pendlar med tåg och hinner läsa några rader ur sin favoritbok. Det kallar jag verkligen, dedikation. 
 
Jag hoppas ni har en underbar lördag och fortsätt med eran läsning.
Det är därför jag börjat blogga nu, för att återuppliva mitt intresse för textläsning och skrivande. 
 
//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Våren känns så avlägsen

Våren, man... Den känns så avlägsen. Så pass avlägsen att jag förblir deprimerad. 
Jag vet att dagarna börjar bli ljusare ute men inte fasiken är det något varmare nu ute? 
 
Efter en noggrann koll på veckans prognoser så ska det tydligen vara minusgrader igen, så passt kallt igen att temperaturen kommer att sjunka till låga nivåer såsom 10 - 11 minusgrader igen. Ett gott tecken på att vintern fortfarande är fast i de norra delarna av klotet. Det kanske är så rent generellt sett i de norra delarna men förra året gjorde ju värmen debut mycket tidigare än vad det gör i år. Och det tycker jag är världens insult to the face. 
Nog för att vintern och vinterperioderna har sina positiva fördelar men det är fasiken inte många positiva? En fördel måste ju vara den absolut självklara, det är mygg och insektsfritt ganska så hårt under vinterperioderna. Men detta med att vara orolig för att det ska vara plogat på stadens gator, temperaturskillnader, kallt, dåliga kläder eller alltför dyra vinterkläder, dyra skor, problem med cykel, byte av däck, ishalka, fall och olycksskador med mera. Listan kan göras oändlig med vad som vintern medför av negativa aspekter. 
 
Och nej, jag har inte klarat mig undan några fallskador eller liknande. I januari så föll jag ganska hårt ned på marken efter att ha halkat rejält på en gata som tyvärr inte var plogat men hade ett ganska så tjockt men också otäckt lager av is som var extremt halt vilket gjorde att jag tappade balansen och ramlade hårt på marken. Jag hamnade dock på sidan vilket reducerade fallet men mitt knä klarade sig dock inte så bra men jag kunde fortsätta med mitt jobb, med smärta i knät. 
 
Vintern gjorde dock en sen debut i år, kan nog vara därför men att vi snart hamnar i aprilmånad med dessa temperaturer kommer att göra mig ännu mera deprimerad, ännu mera ilsken men också framförallt, göra mig orolig för framtiden när det gäller klimatet. 
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Lördagsnonsens; Part 1

Tjenare och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet.
 
Jag har tidigare blivit frågad om varför jag ibland skriver i tredje person. Svaret är enkelt; jag har alltid gjort så. Och det finns ingen chans att det kommer att försvinna från mig. Så om Eddie skriver i tredje person, så är det Eddie (jag) som skriver och uttrycker sig. 
Och detta är, mina damer och herrar, precis det som jag vill presentera som ett nytt ämne och kanske en helt ny kategori - Lördagsnonsens!
Jag har inte skapat en kategori på mycket länge. Mycket av vad som kommer att skrivas här kopplas ihop med kategorin "Eddiemans Book of Knowledge" som är en, tänk er en bok där jag skriver, skapar och memorerar mina idéer, tankar och påminner mig själv om saker och ting som hänt mig. Det kan vara under min skolgång, på arbetet, whatever. 
 
Lördagsnonsens är helt enkelt en summering, en sammanfattning eller en berättelse om något ämne, sak eller intresse som jag vill gärna dela med mig. Varje lördag tänkte jag dela med mig av ett lördagsnonsens. 
 
Eddie är dock osäker på om man skriver beteckningen "ett" för ordet lördagsnonsens? Kan någon som är kunnig i svensk grammatik/språk meddela mig om det?
 
Dagens lördagsnonsens handlar om en av mina favoritdrycker "La Sangria". 
 
Att just den drycken, eller vinbål för att vara mer traditionsenlig, blev min favorit kan bero på mycket hembesök till mamma och hennes man som är själv från Spanien och har enorma mängder kunskap om bartenderi. Och ofta gjorde han dessa spanska vinbål och även än idag kan han göra ett par riktiga vinbål, eller Sangria. 
Det är dock synd att jag inte tagit ett fotografi på hans skapelse för att den är fantastisk ska ni veta. Nog bara för att jag är en entusiast men damn, må den vara god. 
 
Det finns en annan variant men är orolig för att kunna dela med mig av den just på bloggen. Kanske på grund av att det kanske inte är lämpligt att snacka om sådant? Jag vet inte. Jag gör inte reklam för det heller. Och reklam, oh geez, det gör jag ju knappt heller, det var ju inte syftet med detta nonsens egentligen. 
 
Smaken då? Well, det är ju bålvin så ni kan tänka er hur det smakar. Ett vin som är sött basically. Inte så konstigt att jag föll för just den goda smaken. Och det finns många olika varianter att servera Sangria med. 
Det lustiga i det hela med Sangria är att ordet "Sangria" kommer från spanskans "Sangre" som betyder just, blod. Förmodligen på hur just vätskan ser ut, mörkröd färg. Inte så konstigt att skaparen kom på ordet Sangria. Så förbaskat "genius"! 
 
Det var dagens lördagsnonsens. Varje lördag så kommer jag publicera flera lördagsnonsens. Och med det så säger jag till er alla; ha en fortsatt trevlig lördagskväll med en massa goda och positiva saker, right! 
 
//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Eddiemans Fredagspub [Efter två år]

Det är ytterligare en fredag och det betyder EDDIEMANS FREDAGSPUB!
 
Otroligt nog, efter två långa år tar jag, Eddie, tillbaka rollen som bloggare och med det så säger vi faktiskt, välkommen tillbaks till denna värld. Världen där jag fyller er vardag med nonsens! Det brukar jag ju göra i för sig så.... Ehm... Tillbaks till ämnet! 
 
Eller ja,. ämnet som i sig denna fredag, vilket betyder en SUMMERING av veckan som gått enligt mina vyer och perspektiv. Det hade dock varit mycket trevligt om jag hade andra människors perspektiv eller om den teknologiska framgången av att kunna klona en själv, vore ännu bättre och kunna få helt olika perspektiv av varandra men så långt fram har vi nog inte ens nått. Inte när det gäller människor men djur såsom får och hundar har man lyckats klona trott eller ej. 
 
Så, en liten hint av vad syftet med Eddiemans Fredagspub har ni fått det summerat av mig nu men nog med det, ska vi ta och analysera veckan som gått, shall we? 
 
[Vädret]
Vi börjar förstås med en liten veckoprognos av hur vädret varit i veckan. Till skillnad på de flesta vädermeteorologiska stationer och liknande så ger de en framtidsprognoser för hur vädret kan tänka sig vara men jag gör inte så med mina väderprognoser utan jag SAMMANFATTAR hur vädret varit under veckan som nu gått. Jag är, förtydligande, ingen vädermeteorologisk expert. Jag är bara en... "Advocate"... 
 
Och för att vara helt ärlig så har vädret varit relativt lugnt i veckan med några minusgrader, fortsatt snö i mars vilket är en aning irriterande eftersom, ja, vem saknar inte våren och värmen ännu hm? 
Och sedan nu, idag fredag, mitt under natten så skall det explosionsartat snöa så katastrofalt att det var sjukt jobbigt att vara ute på natten och leverera post och tidningar. Och adding insult to injury, det HAGLAR, det snöar och det regnar att de som plogade idag inte hade det lätt. Och ännu mera injury; de som pendlar eller åker tåg varje dag hade det inte så lätt idag med inställda tåg, tågförseningar och annat hemskt som gjorde dagen mindre tillfredsställande. 
Efter denna lilla undersökning av vädret så brukar jag oftast gå till huvudämnet. OCh eftersom det är ett fredagspubinlägg idag så varför inte prata om denna blogg!
 
Bloggen skapades en septemberdag 2008. 2008 var då ett hektiskt år om jag inte minns helt fel. Det var då mycket saker som skulle inträffa, eller inte beroende på hur jag ser det men för att sammanfatta det enligt mig själv då så tycker jag det INTE var ett lyckat händelserikt 2008. 
 
Året 2008 var det året jag tog studenten och efter det kan man väl säga rakt ut att det inte gick bra för mig. Jag var extremt dåligt förberedd på det samhället skulle erbjuda mig då. Kan bero på lite utbildning fortfarande kring vissa olika ämnen eller helt enkelt ignorans. Jag vet inte om jag hålla med om dessa påståenden. Jag tror det helt enkelt handlade om att jag var helt enkelt oförberedd på de konsekvenser som skulle ge mig på grund av att jag inte var mentalt, fysiskt och psykiskt förberedd på utmaningarna som fanns då. Och jag misslyckades helt enkelt. Jag tror jag har gett er ganska mycket information angående detta men jag kan naturligtvis sammanfatta det för er kära läsare igen om ni såväl önskar det. 
 
Vad jag försöker säga här rent allmänt och seriöst så ville jag redan, såsom de flesta ungdomar vill ha det, börja plugga direkt efter mitt gymnasieprogram men så var inte fallet och jag föll i det som idag kallas för "arbetslös" och "brist på kunskap" som i sin tur ledde till att jag hade det tufft med ekonomin vilket i sin tur ledde till att jag hamnade på ett arbetsmarknadspolitiskt program och sedan vidare in på Arbetsmarknadsenheten för att sedan efter det hamna på högskolan och sedan ledde det till det jag är befinner mig just nu. 
Jag är inte nöjd med mina val men det fick duga på grund av mina socioekonomiska bekymmer och bakgrund. 
"Eddie under sin tjänst på "Arbetsmarknadsenheten 2011, fotot är dock taget på Strömsborg demenscenter, Arboga efter att fått ett uppdrag om att städa lokalen"
 
Jag har inte alltid haft tur med att infinna en stabil inkomst eller ekonomiska situationer för den delen. Aldrig har jag haft det så att jag kännt mig riktigt tillfredställd. Men en period hade jag det ganska bra vet jag. Jag var så nöjd med mitt ekonomiska tillstånd att jag var snäll nog att låna ut pengar också till de personer som behövde det mer än jag på den tiden. Men MER OM DET får ni under ett annat inlägg. ***
 
Det känns som om jag "teasar" just nu om flera olika aspekter men det är viktigt att ni får en ganska så grundläggande bas och information kring vad som försiggår i mitt huvud just nu för att flera artiklar och inlägg på bloggen kommer att få briljera med sin närvaro. Oh boy, you bet that! 
 
Det var ett trevligt avslut på denna fredagspub som jag för en övrig notis, slösade bort ca två timmar för att skriva ned. Det är inte lätt att skriva ett inlägg men jag gjorde det till slut och jag hoppas ni ska vara nöjda med dagens läsning. 
 
Vi hörs i nästa inlägg!
Adios!
 
//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Mental förberedelse: Vädret

Ännu en onsdag och ännu en konstig och jobbig dag. Mycket berodde på jobbet och dess nya rutiner som man nu måste lära in sig efter omläggningarna. Och det är inga trevliga omläggningar men krävande för att det ska flyta på för företaget ekonomiskt och framtidsmässigt. 
 
Jag kommer förmodligen prata om detta senare och varför vissa beslut som jag tog tidigare, gjorde att jag valt att fortsätta med dessa val. Men som sagt mer detaljerat får ni i ett annat inlägg. Just nu kände jag bara för att skriva ett kort inlägg om nonsens. Det som Eddiemans Fredagspub brukar handla om. 
 
[Snö och kallt, en kall januari]
 
[Vädret]
Varje dag är jag orolig för vädret. Ska det snöa ännu mera, ska det regna eller ska det vara minusgrader fortfarande än in i mars? 
Det är ett konstigt väderfenomen vi haft tycker jag. Trotts att vi kanske hade en, kanske till och med två veckor kallt i januari. Det toppar dock inte en kall januaridag 2016. En onsdag av alla dagar också. Onsdagar är det absolut värsta dagen när det gäller vädret. Det ska alltid, eller ja, nästan alltid i alla fall (majoriteten av alla onsdagar), innehålla ett fult väderfenomen i form utav snö, regn eller allmänt dåligt väder. Men just denna onsdagsnatt när det var dags för allmän utdelning till alla hushåll. Och termometern visade -28 grader kallt. Extremkyla såsom jag minns den. Jag var ganska påpälsad den dagen eftersom jag var redo men jag var orolig för att till exempel inte kunna motstå kylan och inte generera tillräckligt med värme då majoriteten av tiden jag befinner mig ute är just att jag jobbar ute oftast. Det som räddade mig lite då och då var husen och lägenheterna som erbjuder värme i sin helhet. Men vi överlevde den dagen tack och lov. Men den dagen glömmer jag aldrig. 
 
Jag har inte alltid brytt mig om vädret men med mitt jobb som tidningsbud, ja, då måste man vara förberedd mentalt för att hålla motivationen uppe. Är det ett jobbigt väderlek, då blir det inte enkelt eller roligt att jobba. 
 
Förr älskade jag vintern då den alltid medför kyla och det är definitivt mygg och insektsfritt åtminstone och det står jag faktiskt fortfarande än idag men när man ska ut och jobba ute med ett dåligt väderförhållande, som sagt, det är inte roligt då. 
 
Så sammanfattningvis vill jag meddela er kära läsare att:
Eddie är nästan orolig för vädret varje dag. 
Det stod -28 grader i termometern en kall januaridag 2016. 
Eddie hatar insekter
Att denna onsdag var inte trevlig
 
//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

"Jag gråter mig själv till sömns"

NOTERING: DETTA ÄR EN GAMMAL ARTIKEL OCH ÄR INTE AKTUELLT IDAG MED MINA VISIONER OCH IDÉER. 
 
**"Detta är ett inlägg som handlar om en djup sorg, besvikelse och kanske om ett stort svek... Detta hände dock för längesen men det togs upp som ett diskussionsämne förra veckan och det var då kanske dags nu igen att påminna om denna event... Jag var så ledsen den dagen...  "

[A betrayal?]
Förra veckan var en ren besvikelse också...
Inte nog med att man hade det extremt tråkigt den veckan och helgen för att inte nämna den... Det hände mycket runt omkring mig som jag aldrig skulle ha trott på egentligen men det hände faktiskt... 
Men...
Gahhh...
Det är ett mycket känsligt kapitel verkligen... 
Men det hände, jag såg det dock bara i smyg efter effekten... 
Och för att inte tala om vilka som var där också.............
Åhh gud... 
Jag visste inte att "de" skulle vara med också....... 
Alla var där... Men inte jag...

Geez...
Jag har aldrig varit så djupt besviken i hela mitt liv förut... Det räckte bara när man såg "the after effect"... 
Nej, jag kunde inte tro men det var sant, de var med...
Men inte jag......
...
Detta är inte första gången men när det gäller något sånt här om kärleken, då är det stora saker... 

!!

Till alla mina vänner som jag känner!
Jag ber om ursäkt för att jag har varit dum.
Jag ber om ursäkt för att jag varit som jag har varit. 
Jag ber om ursäkt för att jag aldrig var perfekt...
Jag ber om ursäkt för att jag är värdelös... 
Jag ber om ursäkt för att jag är fattig...

**"Ja, som ni säkert har läst igenom detta... 
Som sagt, jag hade ingenting med dem att göra egentligen, bara under skoltiden där vi umgicks nästan varje dag, dock bara under skoltiden... Utanför gjorde vi for gods sake, inte det... Varför? Ingen aning, jag visste dock att jag inte betydde något för dem, jag vara alltså illa bemött vart jag än gick, trotts att jag inte såg det. Men jag har alltid varit ensam... trott eller ej... 
Och eftersom förra veckan var riktigt hemsk för mig med tanke på vad jag såg och hörde... Jag kunde inte tro det men det hände... Vad hände? Det kan jag inte berätta för er kära läsare... 
Vad jag kan berätta är att jag verkligen hatade skoltiden... När jag gick skolan tänkte jag nog inte på det men idag, nu när jag har förstått mycket och fått i mig massor med riktig bra information, kan jag bara säga att JAG HATADE MIN SKOLTID. Riktigt svårförstådda lärare, kamrater som var overpowered och ensam för varje dag som gick... 

Seriöst... Jag saknar inte skoltiden... Och för att inte tala om vilken hemsk student jag fick uppleva... ÅHH gud, ni vill inte veta... 
Trotts att jag firade för att jag hade klarat igenom 3 riktigt svåra år... Jag kunde äntligen lämna den tiden bakom mig... Jag firade på grund av att lämna "skiten" bakom mig... Att lämna det som hade kostat mig tid, var verkligen en "honor" verkligen... Men att bli sviken utav sina kamrater är något verkligen tufft... 

Nej tack, aldrig mer "gymnasiet i Arboga" för mig...
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Efter två år

Är Eddiemans Fredagspub tillbaka i bloggform. Eller åtminstone för tillfället nu när jag fått återigen, motivation till att skriva ett inlägg till er kära läsare till denna blogg som jag för övrigt ansett, bara varit för mig och mitt skrivande. Det är ganska så konstigt att jag velat kommit tillbaka nu till skrivandet efter så många år av inaktivitet och vad fick mig att sluta i perioder?
 
Oro, ångest och rädsla?
Någonting var det ju i alla fall som fick mig att känna att det inte fanns motivation att skriva någonting över huvud taget. Men nu är det nya tider, fortfarande kallt ute för övrigt men vi längtar nu, kanske lite desperat, efter våren nu men med våren kommer ju andra problem. Inte minst för oss pollenallergiker.
 
Ahh yes, jag har skrivit ett x antal inlägg om pollenallergin och för att inte snacka om min astma också. Det har dykt upp kanske lite för ofta. Men jag ska inte tråka ut mina läsare för det. Jag har hållit på med en podcast som finns ute på soundcloud.

[Soundcloud]
 
Det är vad jag kallar för säsong 1 av podcasten och ligger just nu på is eftersom jag inte har några ämnen eller gäster samt motivationen till att återigen börja snacka om lite allt möjligt nonsens som dyker upp men som sagt, inget som varit intressant, har dykt upp för att samtala om det under en halvtimmes period som jag brukar köra mina podcasts och har jag en gäst eller två med mig så brukar jag maxa ut det till minst en timma. Och det är en av orsakerna till varför det är enklare att skriva ned sina tankar och idéer eftersom du inte behöver, oftast, följa ett skript. Skriptet har du ju redan i huvudet och vet vad man ska samtala om i textformat.
 
Men under ett inlägg såsom ett podcastavsnitt, du måste ha ett skript och ett ämne färdigt för att samtala om det och hålla en gräns. Gränsen är oftast tidsbaserad eftersom vad jag har samlat ihop från många utav mina närmaste vänner som lyssnat på mina podcastavsnitt, ju längre podcasten är, desto tråkigare blir den att lyssna på och man lyssnar inte på hela avsnittet och lägger ifrån det och det är något som har varit bekymmersamt. Eller ja, inte för min del då jag brukar hålla mina mått så att det inte blir alltför tråkigt att lyssna på. En säsong två är dock planerad in men det kommer när jag är redo för det med andra ord.
 
Never give up!
 
En liten uppdatering för er läsare om det som kommer att hända nu framöver. Det viktigaste är att Eddie återupptar bloggandet med full effekt.

//Eddie
Arboga
2018
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

The Resurrection of Eddiemans Beatbox

Ett litet blandat inlägg får ni idag. Ett inlägg som handlar om ett utav mina intressen som jag hållit på med sedan 2003. Det var då som musikintresset exploderade i sådan form att jag valde att utöva en speciell musikkonst vilket är beatbox.
 
Hej och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub, en blogg som jag för tillfället inte uppdaterar som jag ska. Jag hittar inte motivation eller ämnen att diskutera om i denna fantastiska blogg som jag startade sent in år 2008, ett år som jag helst vill glömma bort men blir ständigt påmind om varje gång det vankas studenttider och studentfirande. Men nog om det. Det var inte det som var tanken med detta inlägg. Det är dags att berätta lite vad som händer i min värld just nu och det är passande eftersom jag nu har två "shower" eller "gig" om man nu ska kalla det så nu till sommaren.
Foto: Eddieman 2006
Lokala medier har uppmärksammat detta med en rad artiklar som handlar om kommande evenemang som planeras in i Arboga, alla destinerade på att vara under augusti vilket kommer få augusti att vara både roligt men också en av de jobbigaste månaderna att se fram emot för mig. Nog för att julimånad blir "enkel" men jag sätter citationstecken eftersom jag ej sökt semester i år vilket är lite plågsamt men det måste göras så enligt mig.
Augusti kommer att bli spännande. Väldigt spännande! Det är då som gamla "Eddieman" återkommer och gör sin comeback som  beatboxare. Men vägen tillbaks när man hade värsta flowen 2004 - 2005, har inte varit lätt och är fortfarande inte lätt. Jag har fortfarande problem med andningstekniken och snabbheten är fortfarande ur balans när jag beatboxar vilket kommer självklart att påverka mitt framträdande.
Det är därför jag undrar om detta kommer att bli en "one-time deal". Det är ju inte så att Eddieman ska ute och göra turné för det finns inte på agendan och har nog aldrig varit så men om det visar sig att det blir populärt och att folk vill ha mer utav denna unika musikkonst så får vi se om jag återkommer med nya set av konst och uttryck för mitt beatboxande.
Foto: Eddieman 2009
Varför gör jag då detta om jag känner viss osäkerhet kring det? Nja. Osäkerhet tror jag inte det handlar om. Det handlar mer om intresse, tid och om hur pass populärt det är idag med beatboxing. Jag vet att det finns beatboxare världen runt men oftast så är det personer som kan hantera det utan problem eller liknande. Jag har ju problemet med astman också vilket självklart kommer att påverka på hur länge jag kan beatboxa. Medicinerna gör ju jobbet naturligtvis men som sagt, jag vet ärligt talat inte.
 
Jag tror det handlar mer om att jag vill visa för personer som inte alls har erfarenheter kring denna form utav musikkonst, öka medvetenheten om det och kanske lära vissa utav dagens ungdomar om denna musikkonst, varför inte? Beatboxing är ju någonting som dessutom är unikt.
 
Dessutom vill jag göra detta också för att jag vet att det är roligt med musik och kultur. Det är just dessa ämnen som jag älskar och brinner för.
Därför ska jag nu presentera några viktiga datum för er om ni vill se mig, Eddieman, uppträda med lite unik "beatboxingset of skills."
Foto: Eddieman 2009
Den 8 juli, vilket är en fredag så uppträder jag tillsammans med Joakim Olsen, mer känd under hans artistpseudonym; Enough Distance, några set av hans musik tillsammans med komp av beatbox från mig.
Eventet kommer att hållas på caféet Sweet Heart Green Café som är vid adressen Ångbåtsgatan 3.
 
Den 6 augusti kommer Arbogagalan att hålla sitt evenemang på stadskällaren där jag kommer att vara med och uppträda för folket. Mer information om den galan kommer så småningom.
 
Vid andra funderingar så tveka naturligtvis inte på att fråga Eddie om saker. Vi syns så länge och ha det gött!
 
//Eddie
 
 
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Är du rädd för döden, Eddie?

Hej och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub! Eddies personliga blogg på nätet där Eddie publicerar sina texter som handlar om allt möjligt som händer runt omkring mig.
Och nu var det lång tid sedan jag uppdaterade något i denna blogg men hey, den lever vidare, fortfarande vilket är ju fantastiskt.
 
Idag är det fredag också vilket normalt brukar innehålla fredagspub-inlägg men ett tidigare beslut som jag fattade var att fredagspub-inläggen skulle vara som vanliga inlägg hädanefter och det fortsätter vi med naturligtvis. Och det var ju längesedan jag uppdaterade bloggen med någonting så vi får se hur trenden ser ut dessa veckor framöver.
 
"Är du rädd för döden, Eddie?"
Och vi börjar riktigt på djupet med en tung fråga som jag tror många undrar egentligen som är ett fenomen som vi alla levande varelser inte kan undkomma och det är ju döden. Det ultimata slutet som  många fruktar och undrar över hur det kommer att påverka en och nära efter slutet. 
Anledningen till att jag skriver just om detta ämne just på en fredag, vilket är konstigt i sig, är att jag fick just denna fråga av en kompis en sen aprilmånad där vi var och besökte en lokal kyrka och kyrkogård i Götlunda då. Men att jag kommer på att skriva om detta typ två månader senare, det är en typisk Eddie sak men vi skriver om det i alla fall. 
 
Och inte så konstigt att en sådan fråga dyker upp just när man besöker en kyrkogård mitt på natten bara sådär. Det var diskussioner om döden, begravningar och saker som på något sätt alltid är deprimerande för den som inte tycker om dessa frågor om döden. Men som jag skrev tidigare, det är något som inte går att undvika, tyvärr. Men det vore ju fantastiskt om det fanns en annan utväg och att man kunde fortsätta leva fast utan döden. Eller? Det är en annan fråga som jag får ta och klura på annars kommer inlägget vara tjockt med text. 
 
Men frågan var ju om jag är rädd för döden? 
Det är en tuff fråga. Som jag svarade min kompis då var att jag tror inte jag är rädd för döden. Jag är nog mer rädd för orsakerna till döden och det kan finnas enormt många orsaker som kan leda till det ultimata slutet; långvariga interna smärtor, cancer, hjärtrelaterade sjukdomar etc... You get my point... Det är alltså orsakerna till döden som oroar mig mer än själva döden. När kroppen inte kan hantera smärtor längre och ger upp är något som är som ett skräckscenario för mig. Sedan finns det andra orsaker som olyckor, trafikrelaterade olyckor etc och dessa är mycket vanliga. Det är jag nog mer skraj om än just själva döden. Döden är ju ett fenomen som bara finns där. 
 
Ett kort inlägg idag. Men bättre det än ingen alls. Ha en fortsatt trevlig fredag!
 
//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Cykeln räddade mig

Hej och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub. Eddies personliga blogg på nätet där vi diskuterar om vadsomhelst egentligen.
En fantastisk solig torsdagsförmiddag, ett tecken på att våren äntligen är påväg i alla fall. Jag är ganska så uttråkad efter denna dock, ovanligt, milda vintern vi haft. Januari var ju den månaden som det dominerades av ren kyla. Och snön gjorde sin debut sent in i december.
 
Men det är februari fortfarande och det är bara goda nyheter som borde prägla mitt liv nu eller? Förutom trötthet och viss oro om min hälsa ibland så ska det egentligen vara som det ska eller hur? Viss oro säger jag? Jag ska tala om varför. Vi har ju redan yttrat oss tidigare med hjälp av min fantastiska hjärna och det är ju själva titeln till detta inlägg. Cykeln. Ack... Min cykel. Men, även den har en historia som måste delas med...
 
En tidig juli-dag, 2015, får jag ett telefonsamtal av min far, eftersom vi var, på den tiden, i sökandes av en ny cykel men vi behövde inte leta alltför länge eller långt bort då min farbror hade fixat en cykel som jag kunde få helt gratis som skulle underlätta min vardag (och nätterna framöver). Och denna cykel var fantastisk men den hade vissa defekter men fungerande i alla fall och den fyllde ju alla behov så det är ingenting mer med att diskutera om det. Men det är nu som problemen kommer... Det dröjer lite till den första september då jag skulle på ett möte och jag parkerar cykeln vid cykelparkeringarna vid stationen med ett dåvarande (även den med defekt) lås och jag tror ju att jag låser ordentligt och bryr mig inte så mycket mer om den saken och närvarar på sammanträdet.
 
Efter ca två timmar från ett sammanträde fyllt med nyheter är det dags att gå hem och jag möter till min förskräckelse en tom parkering. Ingen cykel. Min cykel hade blivit lånad. Snodd. Stulen. Kalla det vad ni vill men den var inte där i alla fall. Och jag får ju världens panik och löser mina problem genom att ringa ett viktigt telefonsamtal till en kamrat till mig som löser mina problem genom att utlåna hans cykel som ett plåster och i aktivt sökande efter en annan cykel.
 
Men att söka efter en helt ny cykel var inte så lätt. Dels, ekonomin höll aldrig ihop då jag fortfarande saknade anställning och att jag aldrig haft turen med ekonomin för övrigt... Det där med budget, sparande och ekonomi föddes jag med så jag borde egentligen inte bråka mer om det men vad jag försöker säga här att att söka aktivt efter en ny cykel, eftersom min förra cykel vart stulen, och att jag fick den helt gratis av min farbror, kändes det som om att "replace" en sådan viktig ägodel med ett annat främmande objekt var inte så lätt.
I min hjärna kan jag tänka mig att vissa uttrycker sig efter mitt påstående om det att "det är nonsens Eddie." Men det är inte nonsens.. Eller ja, det är nonsens att min cykel vart bestulen! Men annars, för att förstå vad jag menar med detta ännu mer i detalj så säger jag rakt ut nu; "född fattig".
 
Född fattig? Lite djupt detta Eddie.. Men för guds skull, detta var INTE DET VI SKULLE DISKUTERA OM!
Jag blir fruktansvärt frustrerad över mig själv över detta. Det är ett komplicerat påstående som jag tog upp nyss.
 
Sammanfattningsvis, vad jag försöker säga här är att köpa en ny cykel för att uträtta mina behov, var svårt. Konstant. Och jag fick påminnelser över detta hela tiden vilket gjorde saken ännu mera komplicerat och obehagligt. Därför var jag djupt deprimerad i höstas. Jag kände mig inte säker längre.
 
Nu har ju visserligen gått många månader och cykeln som jag fått låna sedan dess, är fortfarande här hos mig. Och jag använder den varje dag. Och JAG TAR HAND OM DEN VARJE DAG. Jag och min kamrat gjorde oss en liten deal och jag fick äga hans cykel. Det är bara vissa detaljer som inte tillhörde mig som jag måste betala av annars och det är inga stora siffror nej men annars är cykeln i mina händer. Och det är på grund av denna cykel som jag känner mig bättre. Jag känner mig säkrare med denna cykel. Och jag kan uträtta ärenden med den varje dag. Det är en viktig cykel och den har gjort mig gladare. Och det som gör mig mer glad är ju den varma supporten jag får konstant av mina vänner. La Familia 2.0, ni vet vilka ni är. Love you. <3
 
Så denna cykel räddade mig mentalt; jag mår bättre och jag är inte orolig längre. Visst, ibland förekommer det att jag kanske får punktering eller liknande men annars har det inte framkommit något som skapat oro eller obehag... Förrän nu i måndags...
 
I måndags? Precis. I början av denna fantastiska vecka så händer det som egentligen inte borde hända på grund av att man tror man håller kontroll på sin cykel på grund av väglaget. Det var så jag trodde jag hade i måndags och jag hade avläst temperaturmätaren innan; -2 grader. Och en massa vädervarningar; "ta det försiktigt på vägarna". Det är som om det vore inprintat i mitt ansikte 24/7 vilket är bra för att det förvarnar ju en. Men trotts det händer det som inte får hända.
Måste först tillägga att i måndags var vägarna GLASHALA och DET var något som jag inte var beredd på med min cykel som jag utrustat med dubbdäck. Men när jag ska svänga in mot en annan gata så tappar jag kontrollen från min cykel på grund av det halka som uppstått på vägarna och jag ramlar först på min cykel som sedan småknuffar mig bakåt för att sedan hamna på vägen. Jag gör illa mig vid vänster arm, knä och ben. Men annars klarar jag mig EXTREMT. Och jag pustar ut. Lite småchockad men det går över ganska fort då jag har ett jobb att utföra. Oh, just det, detta hände under tidiga måndagsnatten.
 
Men min cykel då? Det är den som fick den hårda smällen från mig och när den hamnade på vägen. Två hårda smällar vilket resulterar i att jag inte kunde använda min kära cykel längre under en kort period.
Men en sak är säkert här; Min cykel räddade mig här på något vis. Antagligen på grund av att jag inte tog mer skada från bland annat fallet och den hårda och glashala vägen. Cykeln var ju i vägen... På vägen...
 
Hur jag mår idag? Bra men trött. Som vanligt med andra ord. Och cykeln? Den är reparerad av en annan kamrat till mig och tackar honom för reparationen.
 
Vilken historia huh? Och för att vara ärlig här; det var inte så jag tänkte börja mitt inlägg med. Men min fantastiska hjärna tyckte på detta vis och så fick det bli...
Det är snart helg... Och jag missade mitt fredagspubinlägg förra veckan...Men det gör ni inte imorgon! Ha en fortsatt fantastisk torsdag! 
 
//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Eddiemans Fredagspub [12 feb]

God kväll och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub, Eddiemans personliga blogg på nätet.
Jaha, ännu en fredag, äntligen helg och lite vila efter en veckas slit på arbetsplatsen.
 
Jag försöker hålla veckans fredagspubinlägg på fredagarna (obviously). Det är en gammal tradition sedan jag startade bloggen en septemberdag 2008. Wow.. 2008. Det var rätt så länge sedan och upp och ner har det gått med inläggen. På senare tider har trenden gått ner dock på grund utav mina aktiviteter och nu senaste, jobb som tar den dyrbara tiden ifrån mig. Men jag önskar er en fortsatt trevlig fredag så ska vi fortsätta undersöka veckan som gått.
 
Ett traditionsenligt fredagspubinlägg brukar innehålla en analys av veckan och en analys av veckan ska ni få och vi börjar först med en lokal väderprognos.
Solen och värmen; Du är saknad...
[Väderprognos]
Snö. Blötsnö. Regn. Molnig. Blötsnö. Snö. Mulet. Grått. Trist och Minusgrader. Vi kan fortsätta... Huvudsaken är att det inte varit någon vacker dag på hela veckan faktiskt. Jag kan inte minnas solen lysa en dag vilket irriterar mig och jag saknar solen. Värst av allt, jag saknar värmen. Även om vintern varit väldigt mild så kan jag inte mer säga än att solen är saknad. För att det har inte varit fint väder ute. Därför är denna väderprognos för denna vecka ganska så miserabel. Fast åtminstone är den lite bättre än förra veckans då förra veckans väderlek innehöll alla förskräckligt tänkbara väderlek.
 
Annars har veckan varit som den ska vara egentligen. Inget märkvärdigt att rapportera om vilket är tragiskt när man ska skriva ihop någonting men... Oroa er inte! Alla hjärtans dag är  redan nu på söndag och ni vet ju hur mycket jag ogillar den dagen på grund av allt som involverar kärleken med mera? Om inte så ska jag försöka summera det för er, annars kan jag också länka er till artiklar och inlägg som jag tidigare skrivit om alla hjärtans dag. Speciellt förra året var jag EXTREMT aktiv kring den debatten om alla hjärtans dag då jag fortfarande höll på med den lokala podcasten som tyvärr fick ett abrupt slut senare samma år i april (2015) och har sedan dess inte varit något mer med det...
 
[San Valentino]
Ett uttryck som jag använder mig. Istället för "Alla Hjärtans Dag" så använder jag mig av orden San Valentino som är en ren översättning från spanskan; Den helige Valentin, eller Valentino. Ni avgör vilket namn som passar bäst... Alla vet vad alla hjärtans dag innebär. Men för en som saknar både kärleken och konceptet med det så förblir det en saknad av det. Förra året så var det helt enkelt en saknad av kunskap kring kärleken men i år så vill jag inte veta någonting om det för att jag tror det kommer att vara likadant nästa år också; San Valentino är och kommer förbli ensam. Punkt.
I arkivet på bloggen har jag skrivit mycket om denna dag och hur den ska fascinera många med sina partners och hur deras dag ska bestå av mycket kärlek och nöje. Men för oss andra? Varför ska vi påminnas om denna dag egentligen när dessa får en hel dag för att uttrycka sina medkänslor, och det också offentligt? Tro mig, det kommer att publiceras oändligt många artiklar, poster eller liknande denna dag så för mig som vet att jag kommer att vara "forever alone" så blir det att inta "offline" läget den dagen och undvika det "at all costs".
 
Det enda bästa som jag tänka mig just nu för denna är helt enkelt; det är bara en dag... Och oh boy så är det. Det är bara en dag där denna unika dag får belysas i rampljuset. Och det är väl bäst så för mig då.
 
Ugh. Jag låter ju väldigt pessimistisk över detta. Jag ska inte vara långdragen över detta ämne. Tanken var att jag skulle förmedla mig mina vyer kring San Valentino och allt som innebär utav det. Men jag tror jag har misslyckats med det. Anledningen är simpel; jag saknar kunskap kring detta och kunskap för att få veta mer om San Valentino existerar inte i nuläget.
Varför inte?
 
Jag har inte tagit det steget. Jag saknar erfarenhet kring att ta det djupa steget och jag är rädd för att "faila" hårt kring det. Jag är också rädd på hur jag ska kunna ta det klivet också. Jag vet inte hur jag ska göra min så kallade "approach." Många andra verkar ha det glöd och approachen men inte jag. Jag saknar det. Jag är vilsen och rädd kring kärleken. Jag saknar erfarenhet. 
Jag är helt enkelt inte redo. Och jag kommer att säga det imorgon också. Kanske nästa år också när det är dags för det nya San Valentino.
 
Är det ångest vi pratar om här egentligen kring San Valentino? Lite grann. Ångest över att inte upplevt det. Ångesten att inte ha någon utav motsatt kön, att dela med mig utav mina åsikter, idéer, diskussioner, ämnen och intressen.
 
Gud vad ledsen och deprimerad man vart nu då. Jag hoppas ni har det bättre än mig nu i alla fall.
Hej så länge...
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Eddiemans Fredagspub [5 feb]

Det är ytterligare en fredag och det betyder att årets FÖRSTA FREDAGSPUB publiceras idag!
Fantastiskt! Tack så mycket för ert stöd och support genom åren. Det syns att ni läser mina inlägg i bloggen TROTTS den stora inaktiviteten som tyvärr präglar mig på grund av situationerna som nu befinner sig i Eddies värld.
Tänk nu att det är februari 2016 nu. 2016! Vart tar tiden vägen någonstans och är det något att börja oroa sig över att tiden bara försvinner? Så länge man gör någonting produktivt eller känner att man har sitt liv i en harmonisk balans så tycker jag att man absolut inte bör oroa sig för tiden. Ziggy Marley, en världskänd reggaemusiker och den äldste sonen till den legendariske reggaeartisten Bob Marley, beskriver i en av hans låtar; Dragonfly, "Everybody is worried about time, but i keep that s**t out of my mind". Och jag kunde inte sagt eller uttryckt mig bättre än Ziggy Marley.
 
Förra inlägget berättade jag lite grann om glädje, eller ja... Det var just inte ett ämne som skulle diskuteras i bloggen. Det var ett ämne som skulle tas upp i en av de nya idéerna som jag fifflat med ett par veckor nu vilket är idén om att ha en audiologg av något slag där jag uttrycker mig om några ämnen som präglar mer eller mindre min vardag och glädje var just ett utav de nämnda ämnen, där ni, mina gäster, får höra och lyssna på mina inlägg. Tänk er Eddiemans Fredagspub, version två.
 
Glädje är inget komplicerat ämne. Det är ingenting som är svårt att få fram men det är många människor som inte upplever glädje varje dag. Det kan inträffa så mycket psykologiska incidenter att det är ibland helt omöjligt för människan att uppleva glädje och istället upplever rädsla, oro och depression. Eddie lider verkligen med er som upplever detta då jag vet precis hur den känslan är och den känslan är verkligen obehaglig. Men när man väl upplever den känslan av lycka och glädje, det är då den euforiska känslan uppstår att allt det man gör (nästan) känns som om det flyter och rullar på vilket är en härlig känsla. Men återigen... Det var just inte det vi skulle diskutera om på bloggen. Det får ni i en framtida inspelning av Eddiemans Fredagspub - The Audiologs.
 
[Väderprognos]
Solen lyste med sin närvaro idag efter en vecka med absurda väderförhållanden. Regn och rusk började redan göra entré under tisdagen med en massa blåst på köpet och i onsdags; what a miserable day... Veckans onsdag var extremt horribel då jag fick uppleva tre olika väderförhållanden samtidigt under ett av mina absolut värsta pass någonsin; det började med regn och rusk som sedan omvandlades till regn, rusk och blåst. När sedan temperaturen sjönk ett par grader började det komma snöblandat regn och ett par sänkta grader i temperaturskalan till, och vi fick oss ett snöoväder som, lyckligtvis, inte varade för länge men där fick jag min onsdag förstörd. Så därför anser jag att eftersom det är fredag idag, att i tar vara på denna fantastiska vackra dag för att efter vackert väder och solsken, så kommer det tyvärr regn... Eller ja, snö eftersom det fortfarande är vinterperiod. Ge mig flera vackra väderdagar för guds skull...
Foto: En sen januaridag.
 
Det som präglat mig nu i veckan är oron att tiden inte räcker till att uträtta ärenden, att närvara på diverse möten och att planera i veckans arbetsdagar. Det känns som att det är bara under helgerna som jag kan uträtta det mesta men annars under veckodagarna förblir jag ganska så upptagen med annat och för att inte tala om det jobb jag har som kräver "nattlig närvaro". Om vi jämför med förra årets aktiviteter så var jag 100% arbetslös. Hade dock plugget bredvid mig men det var där som jag gick in i väggen efter för många misslyckanden och onödigt läsande. Och nej, jag tänker inte lägga plugget vid sidan om mig. Jag tänker ta upp böckerna men inte just nu med tanke på det som jag benämnde i ett viktigt inlägg förra gången jag publicerade något i bloggen; känslan att äntligen tjäna riktiga pengar...
Foto: Typisk lokalvårdare.
[En annan tidslinje?]
Jag kan inte kalla det för att ha "aldrig tjänat riktiga pengar" på grund av ett extremt långt uppehåll? Jag har inte haft det lätt att få ett jobb och blir förvisso fundersam och oroad när min närhet, i alla fall de flesta i min närhet som jag vet har nästan samma kvalifikationer och meriter som mig men ändå fick jag inget som nappade. Kan det ha varit på grund av att jag saknar ett körkort? Det är och kommer prägla mig så länge jag saknar den meriten, det kortet som bevisar att jag kan trafikreglerna och bilens alla utrustning och delar med mera...
 
Vad jag försöker säga här är att jag fick en extremt usel start i livet efter skoltiden 2008. Jag hade redan ekonomiska bekymmer som jag inte märkte av förrän ett år senare då jag vart placerat i ett arbetsmarknadspolitiskt program. Något som jag absolut inte ångrar med tanke på vilka människor jag lärde känna då under svåra förhållanden. Men vad hade hänt om jag inte hade några ekonomiska bekymmer? Vad hade hänt om jag hade kommit in på socionomutbildningen 2008? Vilka människor hade jag stött på då? Hur hade jag varit som människa då? Det är, och tro mig, en skrämmande scenario med tanke på att jag, som jag nämnde tidigare, ångrar inte till ett hundra procent, att jag gick på det arbetsmarknadspolitiska programmet 2009 som Arbetsförmedlingen hade planerat för mig då via den trevliga arbetslinjen, ack... Arbetslinjen... Så ironiskt... Men vi fortsätter...
Jag kan inte se den tidslinjen för Eddie och det kanske är lika bra för att ju mer jag tänker på det scenariot desto mer oro och rädsla som dyker upp med tanke på att jag hade förmodligen aldrig träffat de människor som idag hjälper och stöttar mig och samtidigt de människor som jag umgås med mycket idag. Men... Tänk om det inte var så? Tänk tanken på att jag kanske hade träffat likasinnade människor även om jag hade kommit in i utbildningen 2008? Men då återstår ju nästa problem som inträffade 2009; jag vart politisk aktiv...
 
Jag joinade ju politikens värld också eftersom jag anser fortfarande än idag, att vi människor måste leva i ett harmoniskt samhälle som präglar en med rättvisa och solidaritet för alla människor. ALLA MÄNNISKOR! Visa respekten för varje medmänniska. Som jag nämnde tidigare, vi alla kan inte uppleva glädje eller lycka men som Ricky Gervais brukar använda sig som uttryck; "Kindess is magic" och det är, mina damer och herrar, något som jag håller med till fullo.
 
Jag kan säga er att om jag hade kommit in i utbildningen 2008 hade jag ALDRIG kommit till tanken inom politiken. Och det är väl tur det för att politiken är ju något som finns överallt idag. Se dig omkring och politiken finns där ute i samhället.
 
Så... För att avsluta inlägget... Hade det inte varit så att jag hade kommit in i socionomutbildningen 2008 hade mitt liv totalförändrats och jag hade kommit in i en annan tidslinje. Den tidslinje som inte existerar idag på grund av att jag inte kom in i ovannämnda utbildning. Allt på grund av den tidslinjen egentligen? Är det verkligen så? I sådana fall vill jag inte tänka på den tanken längre över den tidslinjen som hade varit verklighet, om jag hade kommit in i utbildningen.. Gud så skrämmande men intressant samtidigt.
 
Eddie önskar er alla en trevlig helg så syns vi nästa gång! ^_^
 
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Ett händelserikt 2015

Goddag och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub. En blogg som inte längre varit aktiv eller en blogg som uppdateras alltför sällan men som av någon okänd anledning; fortfarande existerar sedan jag skapade den en sen höstdag i september 2008. Och trott eller ej, det är några som tittar förbi bloggen i alla fall enligt statistiken vilket förvånar mig då jag vet att jag sällan får några läsare även när jag ständigt bloggade, det när jag var aktiv förstås.
 
 
Tanken med bloggen var ju först och främst en idé som jag tänkte då att jag skulle ha det som en personlig dagbok med mina minnen, mina tankar och diskussioner samlade under ett tak men sedan skulle det vara även inslag med humoristiska intryck och att det skulle vara roligt och intressant för läsaren att följa med Eddie, en normal och vanlig kille från Arboga, på hans resa till framgång och lycka. Men det har inte alltid varit lätt. Eller ja, det har aldrig varit lätt och jag ska definitivt inte säga att jag är unik. Det är många som erfar liknande händelser eller liknande men vad jag försöker säga är att det var just det som var tanken med bloggen, en personlig resa till framgång.
Foto: Eddie 2008
Men det har aldrig varit lätt... Nej, vad är framgång egentligen? Och hur ser den ut för människan? Rättare sagt, hur ser den ut för mig? Framgång är ju synonym med lycka. Och lycka ger en människa trygghet och glädje. Och glädje mina damer och herrar, är det som vi människor är det vi strävar efter. Ett liv fyllt med glädje uppfyller harmoni i ens vardag och tryggheten att man inte känner någon form utav oro eller negativitet vilket är och borde vara på någon människas agenda. Hell, det är något som uttrycker det så kallade empowerment-känslan, en känsla när man helt enkelt är på topp. Men har Eddie funnit det nu eller är det fortfarande lika illa som det var eller har varit dessa närmaste snart 10 åren?
 
Glädje är egentligen ett tema jag tänkte ta upp under min nya idé till Eddiemans Fredagspub - The Audiologs där jag för mig själv, berättar lite om vad jag anser och tycker om ett specifikt ämne, i detta fall, glädje, fast i ljudformat. Det är ingen podcast utan snarare en audio-bok eller en audiolog där jag uttrycker mina åsikter och känslor så att lyssnare får ta del utav mina idéer. Som sagt, det är skillnaden mellan podcasten och audiologgen, att man är flera personer som pratar om ett tema och delar med sig utav sina visioner med folket som lyssnar på dessa. Jag brukar lyssna på flera podcaster via en internettjänst, helst på Youtube eller Itunes vilket fungerar alldeles utmärkt för detta. Och det kan vara allt om politik till spel etc.
[Ett händelserikt 2015]
Det tar tid att skriva en blogg som ska summera nästan ett helt år som nu passerat oss och vi befinner oss alldeles strax i februarimånad 2016. Tiden går som den ska egentligen och det visar ju sig med tanke på hur vädret har hittills sett ut hos oss; mörkt, iskallt och en massa nederbörd i form utav snö, snöblandat regn och sedan regn. Men våren gör snart sin comeback vilket gör dagarna lite ljusare och grönskan och glädjen lär ju återfinnas.
 
2015 har bestått mycket utav frustration, ilska, självständigt arbete och sedan jobb. Precis. Jobb. Helt otroligt men jag måste ju uttrycka mig offentligt nu när jag hållit detta ganska för mig själv en bra stund. Jag har ett jobb nu. Ett jobb jag är nöjd att prestera och leverera utan någon problematik och det passar mig alldeles utmärkt just nu av den enkla anledningen till att jag ALDRIG haft ett riktigt jobb förut. Och jag pratar inte om arbetsmarknadspolitiska program eller enheter. Nej, här snackar vi företag.
 
Trotts att jag fick en ganska så absurd start på året 2015 så slutade 2015 ganska så lyckligt i alla fall. Enligt mig var nog 2015 tuff men klart värt alla planeringar, tankar, brainstorming och det idéela arbetena som jag uppfyllde under 2015. Men sedan en sen vår 2015 vart det tyst igen och det av den enkla anledningen till att jag gick in i väggen. Jag vart snabbt deprimerad och såg ingen ljus någonstans. Allt vart extremt mörkt och jag gjorde inte mycket mer än att låta dagarna flyga förbi mig. Jag sökte ingen att prata med och jag sökte ingen hjälp what so ever... Jag kände mig svag. Men sedan kom det ett viktigt samtal i början av sommaren 2015 och det var det sommarlovsjobbet jag hade sökt till tidigare under våren. Började jobba sommaren 2015 och sedan vart jag tillsvidareanställd i augusti för ett väl presterande jobb. The rest is history.
Men trotts det glädjande beskedet att jag fick ett jobb tog det ytterligare två månader till innan jag vart nöjd med mina tankar då jag fortfarande var hemskt deprimerad, ledsen och rädd för att det inträffade så mycket negativt. Det värsta som dessutom kunde hända mig var när min cykel jag hade fixat fram tidigare den sommaren, vart stulen den första september 2015 då jag var på ett oroväckande personalmöte med jobbet. Jag minns verkligen den dagen. Den dagen var en av mina absolut värsta för 2015.
 
Sedan dess har jag sakta men säkert försökt bygga upp mitt liv efter mitt nya jobb och det är fortfarande inte lätt då jag jobbar vardagsnätter. Men det har ju fungerat men det är som sagt, inte enkelt. Därför ber jag om ursäkt till alla er som jag inte kunnat nå ut till, där har ni förklaringen; Eddie har varit för upptagen helt enkelt. Men det ska vi försöka ändra på under året 2016 och det ska Eddie lova. Jag bara hoppas att jag inte går in i väggen igen eller att av någon som helst orsak, hamnar i en depressionskris igen och det är verkligen inget som Eddie vill uppleva igen. Det var hemskt...
 
/Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Att radera vänner på sociala medier?

Hej och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub. Det är jag, Eddie, som är Eddieman och det är ytterligare en fredag och det är dags att skriva ihop något i den här bloggen. En intressant men jobbig vecka har det varit för min del och för att göra saken ännu svårare så har det även kombinerats med för lite sömn vilket är lite problematiskt men vi överlever detta, hoppas jag. Jag hoppas ni andra mår som ni ska göra.
[Att radera vänner på sociala medier]
Sociala medier såsom Facebook, Twitter och Instagram; det är fantastiska verktyg för att socialisera och integrera sig med andra människor. Det är dessutom så pass globalt att det är unikt men också spännande att prata eller diskutera med människor på långa distanser via dessa verktyg. Du kan även använda sociala medier för att kontakta personer relativt snabbt och tryggt. Det är så jag oftast kommunicerar med folk då jag vet att sociala medier är en trygg och snabb tjänst och service att kontakta personer. Visst, det går att ringa olika samtal eller liknande men då snackar vi alltså om privata samtal. Det är så jag ser det. Visst, du kan ha privata samtal via sociala medier också, självfallet.
 
Men ibland fungerar det inte som det ska när man har dessa verktyg och jag har nämnt det tidigare i denna blogg om den problematik som kan uppstå när man har sociala medier såsom Facebook eller Twitter.
Vi människor tycker olika om olika saker eller hur? Det är så vi är som människor, ingen människa är sig lik, vi är unika varelser allihopa och ibland kan vi inte tycka likadant.
Har ni hört om uttrycket; vänner för livet? Det var så jag trodde man kunde ha sina vänner listade på Facebook åtminstone men så är inte fallet då det finns alternativa metoder att "ta bort" vänner från vänner-listan. Och tro mig, det är obehagligt bara man tänker på just det när någon uttrycker sig att "nu ska jag rensa i min vänlista". Jag förstår inte den logiken egentligen.
När någon skriver som i exemplet ovan, det är då jag brukar få panik och när någon väl tar bort mig på Facebook så vet jag redan vem det var som tog bort mig. Hey, det ni gör förblir offentligt i alla fall då jag ser vilka det är som försvinner från min vänlista. Det är många som tagit bort mig från Facebook, minst 30st personer och majoriteten av dem är klasskamrater från grundskolan/högstadiet, gymnasiet och högskola. En annan grupp är arbetskamrater eller liknande. Vad jag försöker säga här är att det är mycket obehagligt att veta att man nu är nästa person som blir lämnad eller raderad från att kommunicera med folk som man integrerat med tidigare men inte kan göra det längre på grund av dessa beslut som man tar. Och de brukar komma så spontant också. Det finns inget syfte, i alla fall inte från den majoritet som tagit bort mig som vän; det finns inget syfte mer än att jag är för ointressant eller annat dylikt. Det är som folk ogillar mig och det klassar jag som mobbing. New.co.au tar upp detta i deras artikel om detta exempel.
 
Ja, om jag känner obehag och lite rädsla när någon skriver något liknande på sociala medier, då gäller det att se upp och ta emot konsekvenserna om man är drabbad. Och jag känner mig 90% drabbad. Jag har klarat mig ett fåtal gånger men som sagt, en stor siffra har redan raderat ut mig.
 
Mobbing säger Eddie. Ja, det är mobbing då jag känner mig utstött och totalt ignorerad och kränkt när någon som för precis ett par timmar sedan, en f.d, arbetskollega, tog bort mig från deras vänlista på Facebook. Jag SER när ni gör det, tro inte att jag inte ser det för jag gör det och när jag gör det så mår jag inombords, mycket illa. Det är då som jag brukar uttrycka mig att; "det är nu som Eddie behöver terapi". och det är precis vad som behövs nu efter en brutal vecka. Jag hoppas ni andra infinner ro och harmoni mer än mig, denna miserabla fredag.
 
//Eddie
 
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

"Jag gör aldrig min familj nöjd..."

Tjenare och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub! Eddies personliga blogg på nätet där jag, försöker åtminstone, uppdatera er med vad som förekommer och dyker upp under mina dagar som aktiv människa som försöker leva livet till 100%. Det är ju i alla fall tanken och inspirerande och glädjefyllda dagar är alltid bra faktorer som leder en till positivt tänkande. Men ibland dyker det upp dagar där det inte kan generera glädje eller positivt tänkande. Det räcker med ett ord, en mening eller ett "felaktigt" påstående för det att trigga igång alla dessa negativa faktorer som alla skadar en gradvist, inte minst våra absolut vassaste verktyg; hjärnan.
Lördagen som gick hade jag aktiviteter inplanerade vilket alla skulle bidra till något euforiskt eller annat positivt eller dylikt. Något som inte var planerat var den sedvanliga åkturen med farsan och familjen till Köping för en massa olika fynd och det är ju trevligt så länge de inte klagar på min frisyr eller min stil så som jag vill att jag ska se ut för tro mig, det är hela tiden klagomål på bland annat hur jag ser ut och att jag "inte ser bra ut för samhället". Men jag har tidigare nämnt för min far och andra i hans närhet att det brukar jag oftast strunta i. Så länge jag inte ser "för djävligt" ut så är jag nöjd men nu vet jag ju inte vad den rätta definitionen av "djävligt" ser ut egentligen. Så länge jag har kläder på mig så är jag i alla fall nöjd. Men ibland kan man inte göra någon nöjd tyvärr.
 
Jag gör aldrig min familj nöjd och det kan vara om vad som helst egentligen, allt från att inte äga toppdesign-kläder till att gå normalt. Men seriöst... Att gå normalt? Hur går en människa "normalt"? Den kommentaren fick jag återigen av min far när vi strosade i Köping med vackert väder och en trasig hörlur vid min sida och så sade han den kommentaren och jag kunde inte längre känna mig trygg för att jag hade fått ett klagomål av min far för att jag inte kunde gå normalt. Jag nämnde att mina skor inte var av bästa skick de heller och det beror ju på att jag använder ju mina skor varje dag och sliter ut dem ännu mera vilket är tanken. Allt blir lite slitigt eller liknande men att försöka ändra på min gångstil är som att försöka redigera en tråd i registreringseditorn/postern på Windows systemet.
 
Fortfarande i Köping  frågar farsan ut mig om mina framtida planer, något som han bör veta om egentligen men då och då frågar ut mig och det är ganska djupa frågor vi snackar om egentligen. Jag nämnde om att jag fortfarande jobbar deltid och att jag trivs med det jobb jag gör och försöker leva ett liv med en inkomst, något som jag saknat under hela mitt liv samtidigt som jag gör annat nyttoarbete under vardagarna. Många undrar fortfarande vad jag håller på med om i fritiden men jag har ju redan nämnt att jag mestadels älskar PC-universumet och älskar dessutom att ta promenader, cyklar, lyssnar på musik och tar mig ibland en läsare över en intressant bok och jag dessutom är en fritidspolitiker. Det har jag nämnt far min och han vet om mina aktiviteter. Anledningen till att han frågade ut mig var att farsan fick syn på en utav mina f.d lärare i Arboga någon gång i veckan där läraren frågade ut honom om vad hans barn håller hus idag. Och jag kan absolut inte förstå hur i hela helsike, farsan förbaskade svar till honom. Svaret löd ungefär; "för att vara helt ärlig, jag har ingen aning om vad de håller på med. De studerar men mer vet jag inget om". Det är som om farsan är helt blind eller för ignorant.
Efter det samtalet försökte jag få honom att förstå att dels var det ett orimligt svar, att det inte stämmer och att dels också är helt otroligt vilket svar han gav honom och resan till Köping som skulle vara givande och inspirerande omvandlades till negativitet och misstro.
 
När jag kom hem berättade jag det för brorsan min som för övrigt höll på med sina vanliga aktiviteter som gör honom nöjd, inte var beredd på att även han skulle må psykologiskt dåligt under den lördagen när jag berättade för honom vilka argument och debatt som jag hade under resan med farsan till Köping. Brorsan mådde dåligt ganska snabbt och vi båda var psykologiskt krossade...
 
Brorsan får aldrig sådana "heta" debatter någonsin med farsan. Det är bara med mig som det hela tiden förekommer och det är något som jag tar verkligen allvarligt och illa upp när farsan fortfarande har lågt eller inget förtroende alls för mig. Så varför var jag då hans "privilegium nummer ett" när vi var yngre och växte upp i samma hem?
 
Detta var i lördags som detta inträffade...
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

En död blogg...

Är en urtråkig och ointressant blogg. Det ska Eddie försöka rätta till, trotts omständigheterna (inga dåliga inte). Det har gått sina månader och Eddie har några ämnen att prata om. Så varför inte bara och börja skriva ihop något igen? Välkomna till min blogg!
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Destruktiva fobier.

Ahh yes. Vi människor är sociala varelser. Vi är levande varelser. Vi är till personligheten, också unika. Vi människor är varelser som i dagens samhälle, kommunicerar med människor vare det sig är hemma med sin egen familj eller med andra människor runt sin egen omgivning. Det sättet att kommunicera med varandra genom ett språk som vi alla förstår tillsammans är ett kraftfullt verktyg som alla tar del utav. Tyvärr finns det människor som tyvärr har svårigheter med att kommunicera med andra människor eller har andra svårigheter med att träffa människor runt omkring en och man känner genast obehag eller någon form utav rädsla som gör att man flyr undan den omgivningen till ett mycket säkrare ställe som släpper tanken och känslan av obehag.
Jag har precis sammanfattat för er, i alla fall för att få in en ganska passande inledning; en fobi av någon form. Det jag valt att fokusera mig i detta inlägg är social fobi så som jag ser det. 
 
Jag vill dock klargöra att jag inte "lider" utav någon social fobi. Det är främst mina två yngre syskon, (speciellt min bror) som lider utav social fobi. Eller det är i alla fall vad jag tror han har för fobi då han beskriver de obehag som uppstår när han är illa tvungen att uträtta ärenden som inte kräver extra hjälp från utomstående person. Oftast är det då jag som hjälper honom med att uträtta lätta ärenden tillsammans som till exempel handla varor, gå ut tillsammans eller annat som får honom att bli tvingad att lämna sin komfortzon. 
Annars sitter han hemma om dagarna och gör absolut ingenting eller också så studerar han till något på distansutbildningar som jag personligen, har problem med. Jag känner att jag inte lär mig alls genom dessa distansutbildningar. Jag har testat och det var ett rent misstag helt enkelt. Jag vart bestraffad, helt i onödan...
Just detta beteende har lett ibland till ilska och frustration då det jämt förekommer ärenden som måste uträttas. För att dessa ärenden ska uträttas måste det meddelas i förväg enligt brorsans mekanism till "rutiner" som jag anser är bedrövliga. Det är därför som jag sällan, eller vi skriver aldrig, för att jag får fasiken aldrig några besök till min lilla lägenhet längre sedan brorsan flyttade in en sen sommar 2013. 
 
När brorsan flyttade in förväntade jag mig nya hopp om framtiden; vi skulle fungera som ett team helt enkelt. Det har vi, det ska jag inte neka men mycket utav detta team har varit negativt också då jag tröttnar så in åt skogen ibland (läs ofta) på honom och hans ibland, ganska bisarra agerande. 
Och ja, jag använder ordet bisarrt då jag tycker det är bisarrt att till exempel, ha en sådan usel ursäkt för att inte gå ut för att uträtta ett ärende; "för att jag inte har rena kläder" när detta påstående, enligt mig, är ett påhitt och att han har mer kläder än mig och kan använda dessa helt utan problem. Men tyvärr lider han utav en annan fobi utöver sin sociala fobi som utformar detta beteende och det är bakterieskräck, så kallat mysofobi.
För att vara helt ärlig, jag vet ingenting om dessa fobier eller beteende om hur dessa fobier uppstod. Vi båda hade identisk uppväxt men det hände verkligen något tragiskt för honom en kall och mörk dag som han beskriver som en av sina värsta. 
 
Sammanfattningsvis kan jag berätta om att han var ute med några vänner. Sedan kommer det fram en bil och där blir gruppen utfrågade av en man som ville ha en tio-kronors mynt. Gruppen anar oråd och de flyr undan platsen och olyckligtvis får mannen tag på min bror och lägger honom på marken och hotar honom med vad jag tror han har beskrivit det, som en kniv och blir aggressiv. Det hela slutar med att en annan man från bilen kommer fram och hjälper brorsan upp och tar med sig mannen som var hotfull tillbaka fram till bilen och brorsan, i ett chocktillstånd, går hem och berättar det för oss (familjen) om denna händelse. Detta är ett sådan otrolig händelse att han efter denna dagen utvecklar en fobi mot människor; en socialt fobi. 
Detta är så oerhört tragiskt ska ni veta. Jag tycker synd om honom när det gäller denna fobi. Men den tar till helt nya nivåer verkligen när vi är hemma och försöker hålla ordning och reda. För det förekommer verkligen sällan, ordning och reda så att säga. Privatlivet är ju för länge sedan förstört för mig och för varje dag som kommer och går känner jag mig mer ensam och ensam på grund utav detta. 
 
Brorsan kan leva precis utan vänner och liknande men det kan ju inte jag. Men det känns som om hans liv automatiskt applicerade det mot mig och detta helt ofrivilligt när jag trodde att det skulle gynna mig positivt. Men det har verkligen varit mixade känslor när det gäller detta verkligen. 
Det var inte hans fel... 
Men...
Det drabbade mig i alla fall oavsett... 
 
Enda utvägen ut ur detta är helt enkelt om jag hittar någon form utav försörjning eller jobb som tvingar mig att hitta ett annat ställe för mig för att bo såhär som jag gör just nu, med en bror som håller sig inomhus om dagarna på grund av sina fobier, är verkligen inget som jag tänker ha som ett levnadsstandard för resten av mitt liv. 
Han har ju klarat sig själv förut så att säga......
 
Om jag säger såhär, för att försöka runda av detta...
Jag syns ofta. Brorsan syns extremt sällan ute. 
Här har ni förklaringen till varför. Åtminstone som en ren sammanfattning utöver detta. 
 
//Eddie
 
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Eddie älskar vatten.

Ahh yes. Det är lördag idag. En lördag som kommer att spenderas med familjen. Idag hemma hos gamle far min och imorgon söndag besöker jag morsan lagom till mors dag vilket jag tycker är fascinerande. 
 
Igår var en riktigt hemsk dag och den var hemsk i psykologiska aspekter; jag kände mig för ensam och var allmänt deprimerad. Varför det må ni då fråga er. Av ekonomiska orsaker. Jag har aldrig haft tur med ekonomin, inte under min uppväxt då jag ser att min uppväxt var tragisk nog, och sedan under mitt unga vuxenliv som än idag, borde florera, det borde belysas med framgång men det gör ju inte det för mig. Jag har alltid haft otur med det och det är ingen förutom mig själv som måste rätta till mina enormt djupa misstag jag tagit av i mitt liv. Men det var ju självklart inte det vi skulle snacka om. För att hela mina sår, genom tiden förstås, så lugnar jag ned mig med att bara gå ut och ta en nypa luft för mig själv i detta regnande som jag tycker är så fascinerande. Det är alltid så himla mysigt och trevligt när vatten kommer från de gråa molnen uppe vid himlen och faller ned mot marken. 
 
Foto: Eddie i Motala Hamn Augusti 2014

Som ung och vilsen har jag alltid fascinerats av regn och vatten i allmänhet. Bara att höra hur regnet faller ned på olika ställen har alltid varit lugnande, euforiskt för mig. En eufori som får mig att känna lugn och stillhet. Det är åtminstone väldigt trevligt och unikt att bara känna sig lugn av detta ljud. Därför har jag alltid gillat "dåliga väderförhållanden" på något sätt. Dock har det aldrig varit så. 
Fortfarande ung och vilsen, yngre till och med var jag extremt rädd för åska och dunder. Och detta var då problematiskt i skoltiden då jag hela tiden efter varje muller och dunder, alltid grät av förtvivlan och rädsla. 
 
Men under åren har jag lärt mig att hantera denna rädsla och idag känner jag ingen rädsla mot åska, blixt och dunder och förknippar det istället med häftigt och naturens lagar. Det är så naturen fungerar och vi som människor, bör värna om naturen. Det är just naturen som ger oss liv helt enkelt. 
 
Det är inte bara regn som får mig att få vara lugn och känna någon form utav ro, stillhet och eufori; som jag nämnde tidigare, vatten i allmänhet. Ljudet av vattendroppar, en bäck, vattenfall, vattenfontäner. Ja, allt med vatten helt enkelt. Det är så djupt lugnande och fascinerande. Jag älskar verkligen vatten. 
Älskar ni också vatten? 
Låt mig få veta. 
Ha en fantastisk dag!
^_^
 
//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018
Tidigare inlägg
RSS 2.0