Fredagspub [31 okt]
Det är den sista oktober idag och samtdigt som det är den sista oktober så är det dessutom en fredag och då är det ju Eddiemans FREDAGSPUB! :D:D
Jag kan inte tro det men det är i alla fall sant att det är sista oktober idag och november kommer med sina dagar framöver. Det är helt otroligt!
Och kylan, den har kommit, det syntes klart och tydligt när jag gick min dagliga rundtur på torsdagseftermiddagen runt den lilla staden Arboga, och på något sätt lyckades jag träffa en rad bekanta personer och till min överraskning träffade jag Anders på vägen som sade att han skulle köpa läsk och förbereda sig på en lång resa, som är idag. Lycka till säger jag till Anders. Det var då som jag mådde rejält dåligt, var allmänt deprimerad och frös samtidigt innan han kom. NÄR han kom och hälsade blev jag genast glad och pigg så det hjälpte faktiskt att träffa en kompis på vägen.
Temat jag vill ta upp idag är Vänner och Ovänner
Jag har under min uppväxt, blivit hårt mobbad, retad och även kritiserad över mitt utseende och det var när man precis hade börjat på Gäddgårdsskolan som det var som allra jobbigast. Först och främst, enligt mina tidigare dagböcker, blev jag retad av de stora grabbarna. Men också i min klass som jag blev hemst mobbad över. Och varför? Jo, för min attityd, sett att agera på och utseende.
Det var då som livet var, ett helvete, enligt mina dagböcker. Men själv kommer jag inte ihåg det, det är det mystiska, varför kommer jag inte ihåg det? Det är när jag läser alla dagböcker som jag skrev då när jag var mobbad, som jag känner denna ilska och hat. Hur kunde detta ske?
Men för att vara ärlig, jag vet inte varför de mobbades, jag hade inte gjort dem något, enligt mina dagböcker. Visst, jag kanske gjorde en rad små konstiga saker och på rasterna gick jag ut, för mig själv och älskade ensamheten. Inte så konstigt! Men var det därför de retade mig? För att jag agerade konstigt? Gillar det inte att se en person att gå ensam längs vägarna? Dessa frågor kommer jag aldrig att få svar på...
När man började högstadiet var det jobbiga att möta de äldre grabbarna men de mobbades inte. De som mobbades och retades var mina klasskamrater själva.
Men det var när man började nian som denna mobbing sakta försvann och jag kände att jag trivdes i klassen, men samtidigt som man kände sig tryggare i klassen kom rasismen klivande fram. Det var när man läste om andra världskriget i skolan som rasismen växte sig i skolan och som sagt, klotter har aldrig varit ett problem för skolan, när ett gäng kom och klottrade på Gäddgårdsskolans väggar där de pekade ut sitt hat. Detta blev polisanmält...
När man började Vasagymnasiet var man så himla NEUTRAL som tusan. Man kände vissa ansikten, andra inte. Och jag försökte kommunicera och socialisera mig med andra för att skapa nya vänner och det gick väl bra, antar jag. Men det fanns ju vissa klasskamrater som ogillade mig förståss och jag nämner inga namn men varför ogillade de mig? För att vara ärlig, jag har ingen aning... Kanske för att jag skrattade alldeles för mycket, agerade lite flummigt kanske och var glad för det mesta och kanske smått irriterande. Men kan man bli ovän bara för det? Tydligen...
Jag har inga ovänner och vill inte ha det heller men det finns ju vissa människor som ogillar mig och det syntes klart och tydligt när man var på besök på Stadskällaren lördagen den 25 oktober... Det var därför jag inte var på humör och var allmänt deprimerad den dagen också...
"Ovänskapen" kanske skapades när jag råkade ha på mig en "Che Guevara" armband på mig en vacker dag på skolan när några kom fram till mig och sa vad denne "Ché" hade gjort i historien. Jag brydde mig inte och det var då som de blev arga på mig och försökte att vara aggressiva. Detta är vad jag tror ovänskapen, skapades. Annars kan det vara mina åsikter som jag tog upp några gånger vid diskussionerna i klassen. Annars, så vet jag inte. Man är alltså, neutral från början, bli vänner eller ovänner genom tiden och till sist konsekvenserna utanför och jag lovar, det är så vart man än börjar, skolan och jobbet eller olika kvarter.
Det värsta är ju att när man har ovänner, fast man tycker inte att man har det, försöker att prata med honom eller henne, går helt misslyckat. De lyssnar inte på en, de ignorerar en och försöker att gå därifrån... Det är det jobbigaste och jag hatar när någon gör det... Usch...
Människorna som jag mötte vid stadskällaren kan lätt bli arga, när jag köade för en dricka efter festen vid Pizzeria Fellini, frågade någon person över varför jag köade. För en dricka svarade jag och hoppades för att det skulle gå fort så att andra skulle få köa för en kebabtallrik i lugn och ro men denne person blev arg och sade att jag skulle flytta på mig för att ge plats åt denne oförskämda person. Jag försökte förklara tills det blev bråk precis bakom mig vid pizzerian. Jag försökte beställa färdigt min dricka och sticka därifrån så fort som möjligt och glömma det jag precis sett och hört...
Nej, ibland förstår jag mig inte på folk... Jag är en mycket trevlig person, glad för det mesta men ändå har man sina bekymmer... Blir man ovän bara för att man är trevlig och glad? Tydligen..........
//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018
Jag kan inte tro det men det är i alla fall sant att det är sista oktober idag och november kommer med sina dagar framöver. Det är helt otroligt!
Och kylan, den har kommit, det syntes klart och tydligt när jag gick min dagliga rundtur på torsdagseftermiddagen runt den lilla staden Arboga, och på något sätt lyckades jag träffa en rad bekanta personer och till min överraskning träffade jag Anders på vägen som sade att han skulle köpa läsk och förbereda sig på en lång resa, som är idag. Lycka till säger jag till Anders. Det var då som jag mådde rejält dåligt, var allmänt deprimerad och frös samtidigt innan han kom. NÄR han kom och hälsade blev jag genast glad och pigg så det hjälpte faktiskt att träffa en kompis på vägen.
Temat jag vill ta upp idag är Vänner och Ovänner
Jag har under min uppväxt, blivit hårt mobbad, retad och även kritiserad över mitt utseende och det var när man precis hade börjat på Gäddgårdsskolan som det var som allra jobbigast. Först och främst, enligt mina tidigare dagböcker, blev jag retad av de stora grabbarna. Men också i min klass som jag blev hemst mobbad över. Och varför? Jo, för min attityd, sett att agera på och utseende.
Det var då som livet var, ett helvete, enligt mina dagböcker. Men själv kommer jag inte ihåg det, det är det mystiska, varför kommer jag inte ihåg det? Det är när jag läser alla dagböcker som jag skrev då när jag var mobbad, som jag känner denna ilska och hat. Hur kunde detta ske?
Men för att vara ärlig, jag vet inte varför de mobbades, jag hade inte gjort dem något, enligt mina dagböcker. Visst, jag kanske gjorde en rad små konstiga saker och på rasterna gick jag ut, för mig själv och älskade ensamheten. Inte så konstigt! Men var det därför de retade mig? För att jag agerade konstigt? Gillar det inte att se en person att gå ensam längs vägarna? Dessa frågor kommer jag aldrig att få svar på...
När man började högstadiet var det jobbiga att möta de äldre grabbarna men de mobbades inte. De som mobbades och retades var mina klasskamrater själva.
Men det var när man började nian som denna mobbing sakta försvann och jag kände att jag trivdes i klassen, men samtidigt som man kände sig tryggare i klassen kom rasismen klivande fram. Det var när man läste om andra världskriget i skolan som rasismen växte sig i skolan och som sagt, klotter har aldrig varit ett problem för skolan, när ett gäng kom och klottrade på Gäddgårdsskolans väggar där de pekade ut sitt hat. Detta blev polisanmält...
När man började Vasagymnasiet var man så himla NEUTRAL som tusan. Man kände vissa ansikten, andra inte. Och jag försökte kommunicera och socialisera mig med andra för att skapa nya vänner och det gick väl bra, antar jag. Men det fanns ju vissa klasskamrater som ogillade mig förståss och jag nämner inga namn men varför ogillade de mig? För att vara ärlig, jag har ingen aning... Kanske för att jag skrattade alldeles för mycket, agerade lite flummigt kanske och var glad för det mesta och kanske smått irriterande. Men kan man bli ovän bara för det? Tydligen...
Jag har inga ovänner och vill inte ha det heller men det finns ju vissa människor som ogillar mig och det syntes klart och tydligt när man var på besök på Stadskällaren lördagen den 25 oktober... Det var därför jag inte var på humör och var allmänt deprimerad den dagen också...
"Ovänskapen" kanske skapades när jag råkade ha på mig en "Che Guevara" armband på mig en vacker dag på skolan när några kom fram till mig och sa vad denne "Ché" hade gjort i historien. Jag brydde mig inte och det var då som de blev arga på mig och försökte att vara aggressiva. Detta är vad jag tror ovänskapen, skapades. Annars kan det vara mina åsikter som jag tog upp några gånger vid diskussionerna i klassen. Annars, så vet jag inte. Man är alltså, neutral från början, bli vänner eller ovänner genom tiden och till sist konsekvenserna utanför och jag lovar, det är så vart man än börjar, skolan och jobbet eller olika kvarter.
Det värsta är ju att när man har ovänner, fast man tycker inte att man har det, försöker att prata med honom eller henne, går helt misslyckat. De lyssnar inte på en, de ignorerar en och försöker att gå därifrån... Det är det jobbigaste och jag hatar när någon gör det... Usch...
Människorna som jag mötte vid stadskällaren kan lätt bli arga, när jag köade för en dricka efter festen vid Pizzeria Fellini, frågade någon person över varför jag köade. För en dricka svarade jag och hoppades för att det skulle gå fort så att andra skulle få köa för en kebabtallrik i lugn och ro men denne person blev arg och sade att jag skulle flytta på mig för att ge plats åt denne oförskämda person. Jag försökte förklara tills det blev bråk precis bakom mig vid pizzerian. Jag försökte beställa färdigt min dricka och sticka därifrån så fort som möjligt och glömma det jag precis sett och hört...
Nej, ibland förstår jag mig inte på folk... Jag är en mycket trevlig person, glad för det mesta men ändå har man sina bekymmer... Blir man ovän bara för att man är trevlig och glad? Tydligen..........
//Eddie
Kommentarer
Trackback
