Eddiemans Fredagspub - Efter ett långt uppehåll
Så det var ett tag sedan man skrev ett inlägg här i min nu verkligen gamla och intressegivande blogg som är min personliga plats fylld med tankar, inspirationer, inlägg, inriktningar och en hel del klagomål.
Ja, en hel del klagomål i mina unga dagar som en fattig arbetsmarknadspolitisk-engagerad ungdom var den vardag som jag aktivt bloggade om för ca 12 år sedan för att jag ansåg att samhället svek mig när jag inte fick komma in i drömutbildningen jag hade sökt till efter det miserabla som var till studentfest jag fick uppleva som var året 2008.
Spolar man fram klockan till nu så är inte mycket förändrat egentligen. Jag vill inte börja med comebacken med att försöka fylla mina inlägg till det negativa för att det har jag redan gjort nu i så många år. Det är dags att kanske vända om det negativa till det positiva. Därför tänkte jag börja skriva inlägg nu med motivet och syfte att generera positivism och att dela med mig av tips, information och saker som ger och inspirerar glädje och motivation.
Ett stort syfte med att jag startade bloggen tidigare som ny student var ju för att försöka förbättra min livssituation och att kunna dela med mig av mina insikter, idéer och åsikter kring det men jag misslyckades ganska hårt det första och andra året jag valde att blogga om mina saker eftersom det gjorde så att jag hamnade till slut i en liten mindre konflikt vilket aldrig är bra. Speciellt när man har och hade då, idéer på att expandera genom bloggen.
Efter den lilla incidenten har jag sedan dess, försökt att inte skriva nedvärderande inlägg i mina inlägg och istället satsa på det positiva. Och det behöver vi alla nu speciellt i sådana mörka och dystra tider som är nu i samband med covid-19 pandemin som nu härjar hejvilt bland oss i världen över.
Precis, detta alarmerande covid-19 har verkligen förstört mitt liv i alla aspekter och det är så oerhört svårt nu i dessa stunder, att ens försöka generera positiva aspekter och tankar på grund av denna riskfaktor som är pandemin. Hur kunde det gå så illa? Och varför blev det så illa?
Dessa frågor kanske jag som en enskild person från Blekinge, kanske inte kan svara på bordet just idag men att försöka hålla sitt sunda förnuft, att ta ansvar och att hålla avstånd är liksom en ren självklarhet att försöka bekämpa detta oerhört vidriga virus.
Jag ska mer i detalj berätta om mina åsikter kring detta som har varit av pandemin som kom som en oerhörd chock för mig. Inte nog med att vi hade tidigare viruspandemier eller liknande (det som slog mig hårt och först nu var svininfluensan), jag är nu definitivt i riskgruppen på grund av min dåliga hälsa med diabetes och astman i bagaget. Det är ett tufft liv man har att se fram emot om man kollar på prognosen som ges ut dagligen av Folkhälsomyndigheten.
Trotts detta så försöker jag i alla fall behålla lugnet som sagt och hålla mig hemma efter rekommendationerna som våra myndigheter begär oss att göra även om jag vet att det är oerhört svårt för många att göra så. Men gör vi inte det så kommer viruset att inte bekämpas och vara kvar hos oss om många månader mer, eller år i värsta fall tills det kommer ett mirakelvaccin till oss alla som jag tror våra kära läkare och forskare jobbar febrilt med det just nu och dagligen!
//Eddie
