Eddiemans Fredagspub

Tjenare Edison, din alter ego Eddie skriver ett par rader till dig idag. Hur står det till? Oh, ett stort grattis i efterskott käre kamrat. Tänk att vi delar på samma födelsedagsdatum och ålder? Så otroligt in fact att det är fascinerande att äntligen behöva ”dinga” 30 år?

Nu är du egentligen ”vuxen” på riktigt. Så tänkte jag skriva ett par rader som kommer att väcka alla dina sinnen, bror. För att det du hållit på med den närmsta tiden har verkligen förstörd både dig och mig i den aspekten att vi inte mår så bra ur ett psykologiskt perspektiv. För att du ”lider” påstår du hela tiden vilket måste på något sätt motarbetas, eller hur Edison?

Det är dags att skriva ned dessa rader till dig, Edison, eftersom jag vet att du inte mått bra ur alla psykologiska aspekt på ett bra tag. Kan du minnas en fantastisk bra dag någon gång? Det är dags att du börjar göra det och med dessa rader ska jag försöka få det att ”svida” extra mycket så att du inser att det du gör mot dig själ är ett stort nej ur alla perspektiv.

Edison, du är för negativ och elak mot dig själv och för det ska jag nog säga att du är en jävla asshole. Nej, på riktigt, du är en jävla asshole och jag säger inte det för att retas eller liknande. Jag säger det eftersom du förstör så förbaskat mycket för dig själv att det kanske kommer att leda till att du kanske inte kommer att existera imorgon. Det är dags att tänka helt i andra tankar och banor. Tänk på framtiden mannen. Tänk på alla de människor som tycker mycket om dig? Vad händer om du förlorar dem på grund av ditt beteende? De kommer förmodligen att tröttna och till slut kanske försvinna ifrån ditt liv och när dem gör det, då kommer det att svida rejält för dig. Jag vet det på grund av att det har hänt ”oss” förr eller hur, Edison? Geezus Christ mannen…

Folk kommer att tröttna på dig om du inte slutar att nedgradera dig själv och det är dags att sluta tycka synd om dig själv. Livet är inte enkelt, det är det inte för någon. Men du kan infinna genvägar och andra saker för att det ska underlätta för en människa och det viktiga i det hela är att du MÅSTE börja älska dig själv som människa.

Dude, du är nu 30 och fortsätter du, som jag sa sist, du kanske inte kommer leva imorgon. Och då kommer du förmodligen också att göra de människor som älskar dig, att får dem att bli grymt besvikna och ledsna över det liv som du levt. Och när det händer, då jävlar kommer jag nog att säga, mission accomplished, dude om det var det du ville… Leva ett liv i totalt mörker. FML…

Nej, Edison. Det är dags att du slutar upp med dina mörka tankar och försöka tänka positivt i ditt liv. Det är bra att du gör dina hälsokontroller och det är bra att du tänker på din hälsa nu. Det är positiva aspekter och för det ska du få credd för verkligen. Det måste du fortsätta med men försök också att se det positiva i livet nu också. Så här får du en lista på vad du ska göra för att du ska må bra, aiit?

·         Sluta tänka negativt. Tänk om, börja om och tänk på andra perspektiv i livet. Allt har en lösning.

·         Fortsätt med att förbättra din hälsa, aiit.

·         SLUTA OMEDELBART att nedvärdera dig själv. Sluta tycka synd om dig själv och istället tänk på att försöka göra något som du älskar med att göra till exempel.

·         Gör något som du gillar och försök att motivera dig själv att göra sakerna och avsluta med att belöna dig själv med något positivt. Kan vara vad som helst.  Mission Accomplished – tänket (Du vet vad jag snackar om).

·         Fortsätt att lyssna på musik, dude. Det lugnar ned dig själv och dina nerver.

·         Fortsätt med att älska varje medmänniska. Du vet att du har människor som tycker om dig. Lämna dem aldrig, ta hand om dem. Ta kontakt med dem varje dag, dude.

Jag hoppas denna lilla lista kommer att hjälpa dig i framtiden. En avslutande mening är detta, hermano – Älska dig själv mer, por favor.

Peace..

 

//Eddie

Hej. Har du någon gång i ditt liv känt dig helt värdelös, ensam som en liten prick i världen och som inte kan bli synlig av någon annan människa i samhället och att du känt dig svag på grund av det? Grattis, då är du precis som mig då. Jag tycker så om mig själv hela tiden och det är ett destruktivt beteende och som måste på något sätt motarbetas så att jag inte trycker ned mig själv i en daglig basis.

Vägen till lyckan är en enda fet och stor klump av en hinderbana på elitnivå. Jag skojar inte, det är så sjukt svårt att infinna ro och harmoni i livet. Men vi måste fortsätta identifiera problematiken som jag nämnde i mitt tidigare inlägg om prestationsångesten.

Att identifiera problematiken i detta syfte är helt enkelt att försöka förstå varför dessa uppkommit och sedan konkludera med en djup analys för att sedan agera för att motverka dessa motgångar. Detta kommer naturligtvis betyda att jag måste ändra på mina vanor ytterligare, något som jag är beredd att göra. Även om jag vet att försöka bryta ned på vanor för mig är lika med att ta bort något gudomligt från mitt inre på grund av att man vill känna sig trygg i sin egen bubbla av trygghet men det är den där BUBBLAN som fått mig att leva som en vilsen isbjörn – trygg i sin omgivning men hotat och måste förflytta sig på grund av klimatkonsekvenserna. Kanske ingen bra jämförelse men jag försökte i alla fall. Eller misslyckades, igen, ni får avgöra det.

Nästa steg blir som jag nämnde tidigare, att sluta trycka ned på sig själv (Som jag gjorde nyss).  

När det finns så många motgångar och att jag helt enkelt är tom i huvudet och allmänt vilsen i livet är det inte så konstigt egentligen att jag tycker så illa om mig själv. Kom också ihåg att jag inte hade det lätt i uppväxten heller. Nog för att jag klarade mig ganska bra betygsmässigt så betyder inte det att jag hade det ”bra”. Det är svårt att definiera orden ”bra” och ”välmående” ur dessa aspekter i livet eftersom det är som jag sa tidigare, en enda stor hinderbana.

Frågan kvarstår dock; varför fortsätter jag att trycka ned mig själv? Varför tycker jag så illa om mig själv? Hur många gånger ska jag säga till mig själv att jag är värdelös?

Det kan bero som jag har beskrivit det många gånger tidigare i min blogg, jag har försökt göra någonting, jag har försökt att synas bland den stora massan av människor men jag är helt slutkörd och kan inte synas längre. I alla fall inte nu. Jag ser ingen väg ur detta mörker men vi ska försöka undersöka det sen mer i detalj. Det vi idag ska fokusera i detta inlägg är just konsten att trycka ned sig själv och förstå varför och om det finns andra alternativ för att ändra på detta destruktiva tankesätt.

Konsten att trycka ned sig själv? Vad betyder det egentligen? Det betyder, enligt mig förstås, att man väljer att se på sig själv ur ett destruktivt och nedvärderande sätt. Man är helt enkelt svag i samhället och syns inte och då väljer man att stänga in sig själv och må dåligt på grund av det. Och får man ingen support från någon annan människa för att försöka motverka denna ”nedtryckning” av en själv så fortsätter man tills man blir helt tom, mållös och allmänt deprimerad. Man kan säga helt enkelt att man tycker synd om en själv och man gråter sig själv kanske till sömns så som jag brukar göra då eftersom jag inte har problem med att sova för att det är jag bra på.

Men för andra människor är det dock problematiskt att sova och då tänker man istället på högvarv till den punkten att man helt istället för att man sover igenom det och helar sig själv efter en ”nedtryckning” att man får en panikattack eller panikångest och oroar sig för mycket att hela kroppen börjar skaka av rädsla. Då kommer den så kallade ”bomben” och man ger upp och börjar gråta av förtvivlan och då hamnar man i den onda cirkeln igen, på repeat. Man lider helt enkelt av att tänka för mycket ut av det negativa men frågan blir istället, är det mitt fel för att tänka så destruktivt som jag gör det hela tiden?

Ja och nej.

Ja för att det finns alltid svar till alla problemen egentligen. Men problemen, i detta syfte, hindren, är så pass många att man inte ser andra utvägar än att ge upp och tycka illa om sig själv och ser en själv som värdelös.

Eller nej ur den aspekten att du (man) föddes med otur i bagaget.  – Ponera att du föddes i ett rikemansland. Du växer upp och blir en ledande kung eller drottning och du har allt du behöver; kunskap, intellekt, makt och rikedom. Du har allt helt enkelt men varför det? För att du hade tur i livet och att du föddes i ett område som redan var fyllt med det som alla strävar efter. Du föddes helt enkelt med turen i handen eller i livet i denna hypotes.

Föddes man med otur i bagaget (som mig då) så blir livet svårt (eller gör det svårt för en om man fortsätter att trycka ned sig själv) och då måste man kämpa för att nå ett resultat förstås. Men det är inte lätt och det är därför det är bra att försöka dokumentera detta. Men det är också därför som man ser ned på en hela tiden, för att man har otur ur alla perspektiv, något som jag tänker ta upp i ett annat inlägg.

Det är inte enkelt att sluta trycka ned på en själv. Därför är det bra att KOMMUNICERA med likasinnade folk eller vänner. Att prata om sina dåliga vanor, problem eller andra saker med en annan likasinnad människa är nog det bästa botemedlet som kan finnas. Ingen människa är perfekt sägs det vilket jag är beredd på att hålla med till 100 %. Det finns ingen människa i världen som lever det perfekta livet eller under ett harmoniskt liv. Nog för att vi alla strävar efter det eller att man påstår leva det just nu men jag tror inte det. Och jag tror inte det eftersom jag vet att jag aldrig gjort det eftersom jag aldrig fått uppleva det.

Därför är det också bra för mig att dela med mig utav mina erfarenheter kring detta. Det känns bra på något sätt att försöka dokumentera detta. För att vägen till lyckan, som jag sade tidigare, är inte enkel.

Tjenare och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub, min personliga blogg som innehåller allt om ingenting, typ.

Ahh yes, vad är lycka? Jag har frågat mig den frågan ganska länge nu. Så länge att jag faktiskt blev ångestfylld och flydde i panik när jag skulle ut häromdagen. Jag ville inte se någon i ansiktet (vilket jag för övrigt har svårt med i alla fall) Men vi ska ta snart och undersöka detta i detalj men först måste vi besvara den föreviga frågan; vad är lycka?

”Känslan av just lycka är när du känner välbehag och att allt har ett flyt. Annan nära beskrivning till lycka är när du till exempel får ett glädjande besked att du känner dig upprymd och att inget kan stoppa dig. Det där är lycka.”

Med andra ord, när du får ett flow, att du har kontroll över ditt liv och att du känner dig upprymd och älskar det du gör, det är vad lycka är idag för mig. Något som jag inte känt av sedan jag valde att abrupt, avsluta mina studier (också för fem år sedan) på grund av dåliga villkor, klass, miljö och min ständiga strid med min ensamhet. Men det kan inte bara vara det som gjort att jag inte känt av lycka eller flow på mycket länge? Som jag sa tidigare, min eviga strid med min ensamhet gör saker otroligt svårt med tanke på att det medför ju saker som hela tiden är negativa. Vägen till lyckan är en enda stor hinderbana för mig och det är där som vi måste identifiera problematiken först.

Att denna känsla alltid kommer när våren början titta fram är inget nytt koncept. Detta händer mig varje år och för varje år som kommer så hamnar jag fortfarande i den där mörka och dystra värld där allt jag gör inte har någon betydelse.

Varför befinner jag mig i en mörk och dyster värld just nu? På grund av inkompetens. Jag ser inget annat än inkompetens. Det låter hårt men det är den djupa sanningen. Jag har försökt göra saker och ting som jag försökt tyckt om men alltid saknas det något och alltid slutar det olyckligt. Jag förblir aldrig lycklig när jag försökt ändra på mina vanor till exempel och jag snackar om min fritid som för övrigt är riktigt tomt. Jag har ingen fritid. Jag hade världens fritid för ett x antal år sedan men ju mer jag var involverad i projekt som jag försökte hålla fokus och vid liv. Syftet var hela tiden att SYNAS och att synas, det har jag försökt att göra men det känns som om det jag gör för att synas istället leder till att någon annan syns istället och det leder sedan till en djup prestationsångest som jag för övrigt, pratar och diskuterar om varje dag, med min hjärna.

Ahh yes, prestationsångesten. Det är dags att skriva om prestationsångesten. Denna eviga och förbannade känsla av obehag som uppstår varje gång jag ser folk runtomkring mig som gör någonting med sina liv. Varför är alla runt omkring mig mycket bättre och har så otroliga talanger, presterar mycket mer saker än mig med mera medan jag som gör mina simpla saker varje dag? Jag kan inte jämföra det. Alla är så mycket bättre än mig och det är så fruktansvärt irriterande för att jag själv ville verkligen synas och förbättra min livssituation när jag till exempel hade olika projekt som involverade podcasting och media år 2015 men NÅGONTING hände som jag beskrev det då som att ”jag gick in i väggen” vilket antyder på att jag försökte komma undan med något. Men så var inte fallet.

Sanningen är i själva verket att nog för att jag hade något att göra, jag fick utöva min dröm om att hålla en egen podcast med en och en annan kompis (totalt 4st) så kraschade allt så något fruktansvärt. Det blev tyst från alla olika håll och jag blev ju självklart drabbad av denna tystnad att jag var tvungen att avbryta och avsluta mina idéer om att skapa någon form av ett verksamhetsområde inom media. Det har och kommer alltid att vara mina mål. Jag vill förverkliga min barndomsönskan om att bli en framgångsrik podcaster. Det har alltid varit min dröm också om att ha (kanske) en egen radio-talkshow. Jag gillar konceptet men man måste ju börja någonstans eller hur? Jag försökte ge mig in i olika projekt och var delaktig i det men på något sätt så gynnade det mer andra personer än mig själv och det är därför jag får en sådan djup ångestfylld känsla av obehag när jag tänker på det. Jag misslyckades naturligtvis och det gjorde ju inte saken bättre…

Men vad är då prestationsångest för er som inte har någon aning om vad jag pratar om?

En enkel förklaring är helt enkelt någon form av rädsla för att misslyckas i livet och när den känslan uppstår (i mitt fall) så är det en känsla av ilska och frustration som i sin tur leder till förtvivlan och till sist att man ger upp och gråter sig själv till sömns. Det har hänt mig så många gånger nu att det är svårt ibland att sova om nätterna och att störa en god natt sömn är hälsofarligt.

Att ge upp sina drömmar och mål är det som fyller prestationsångesten ännu mera och det är därför extra svårt för mig att ”reparera” detta och gör jag det så låser jag in mig själv och spelar spel och att spela spel för mig är ett sätt att hålla sig distraherad från problematiken och då mår jag verkligen som bäst. Och när jag spelar spel menar jag naturligtvis spel på datorn eller konsoler. Om man jämför sig med personer, inte minst om man kollar på sociala medier om människor som är lyckliga med sina liv, har en partner som de kan dela med sig av sina egenskaper och skaffar sig familjer, lycka och rikedomar. Då är det också ett skadligt beteende och tro mig, det här händer mig varje dag. Nu som jag skriver detta har det säkert publicerats en helt ny novell om personer som delar med sig utav deras glädje i sina liv. That’s totally fine men jag då?

Jag vill inte vara ensam längre…