Eddie funderar igen...
Goddag.
Efter helgens bravader har jag faktiskt återställt mig till 100% och många glada ansikten verkade finnas på Arbetsmarknadsenheten efter min sjukdom.
Anledningen till att jag blev piggare och "friskare" var att, dels på grund av vilan, jag behövde vila och sedan återfann jag min kära mp3-spelare efter snart 4 dagar utan musik. Och ni vet redan att jag älskar musiken eller hur? Den får mig att bli glad och nöjd. Optimistisk också faktiskt och goda tankar blandat med musik ger verkligen en krydda i vardagen, speciellt när man har det lite svårt efter det att jag blivit nekad till sommarjobb... Det var inte trevligt att få en liten "popup" från en utav de usla arbetsledarna som finns på AME, verkligen och Arbetsförmedlingen förmedlar ju inte jobb eller utbildningar längre men på något vis gör de det till många andra utav mina kamrater och de har ett bättre liv än mig nu tack vare att jag också medverkar i Ungdomsgarantin...
Det är som om något är fel någonstans eller hur? Varför kontaktar inte Arbetsförmedlingen mig längre fast jag besöker dem månadsvis?
Ska jag göra fler besök?
Nej för då kommer AME Hemservice ringa mig och fundera på vart jag befinner mig någonstans, fast jag sagt till dem att jag befinner mig på Arbetsförmedlingen.
Jag låter återigen negativ men vad ska man göra? Jag gör mitt bästa för att göra någonting i mitt liv men de får absolut inte stänga mina dörrar för mycket för mig tycker jag...
En sak som fick mig att fundera var en av mina vänners tankar kring utbildningar... "Det är så bra att utbilda och veta mer" fick jag veta utav rektorn som organiserar Högskolecentrum i Arboga. Men en av de andra sämsta arbetsledarna återigen på Arbetsmarknadsenheten säger till min vän att det är helt onödigt att du går en utbildning. "Du ska inte studera" med andra ord...
En arbetsledare, definitivt inte från Arbetsmarknadsenheten i Arboga, skall någonsin bestämma över ens beslut om att böra plugga på deltid, för det ville ju min käre vän verkligen göra, utbilda sig och höja åtminstone sina betyg i några utvalda ämnen som den snälle Studie- Yrkesvägledaren på Högskolecentrum, gett min vän.
Jag tycker att Arbetsmarknadsenheten i Arboga börjar befinna sig i en mörk fas där vi arbetare får jobba extra hårt med tanke på att många utav våra trogna arbetare nu slutar på sina respektive platser och vad händer sen? Ersätts dem eller?
Jag ser inga nya ersättare någonstans, absolut inte. Det är så mörkt att jag ser inget längre...
Sommaren börja närma sig vilket betyder "jävla skit" för min del med tanke på att när det är varmt i världen, så är det JOBBIGT på mitt ställe...
Och det värsta är att jag har ju för tusan, ingenbra inkomst...
Jag söker jobb, det går inte för att jag blir verkligen galen på platsbanken som det enda de visar är högre krav, högre krav och erfarenheter som verkligen når en som gått minst 4 år i en utbildning, haft en arbetslivserfarenhet på över 20 år och som dessutom har bra levnadsstandart.
Ska man också säga att man dessutom inte har en svensk bakgrund?
Den frågan vet jag inte eftersom jag aldrig i mitt liv haft sådana problem förut med min bakgrund och det är väl jag glad för.
Jag har respekt för Sverige, det är ett bra land men den har sina mörka sidor och det är arbetslösheten som är skyhög, speciellt år 2009 när den var som värst.
Nu säger jag inte att det är bara Sverige som har sina mörka sidor, alla länder har, värst är Grekland med tanke på att de har inte råd att betala sina enorma skulder som de har.
Och i Bangkok i Thailand pågår det en kris som kanske inte är botlig, kriget har utbrutit kaos i Thailand.
Och även i det lilla landet i Latinamerika, El Salvador har funnit i krisens händer i över 55 år och de gjorde det väre när både USA och Regeringen i El Salvador bestämde sig för att införskaffa dollarn i det fattiga landet, med andra ord, landet är mer fattig än någonsin och ingen vill göra någonting åt det förutom att bilda gäng och förstöra för samhället, samtidigt som armén bara växer i en fruktansvärd fart i landet ochj även hatet för den delen...
Dagens funderingar blev verkligen lite blandade känslor. Men en sak är säkert; det är sanningen, tyvärr...
//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018
Efter helgens bravader har jag faktiskt återställt mig till 100% och många glada ansikten verkade finnas på Arbetsmarknadsenheten efter min sjukdom.
Anledningen till att jag blev piggare och "friskare" var att, dels på grund av vilan, jag behövde vila och sedan återfann jag min kära mp3-spelare efter snart 4 dagar utan musik. Och ni vet redan att jag älskar musiken eller hur? Den får mig att bli glad och nöjd. Optimistisk också faktiskt och goda tankar blandat med musik ger verkligen en krydda i vardagen, speciellt när man har det lite svårt efter det att jag blivit nekad till sommarjobb... Det var inte trevligt att få en liten "popup" från en utav de usla arbetsledarna som finns på AME, verkligen och Arbetsförmedlingen förmedlar ju inte jobb eller utbildningar längre men på något vis gör de det till många andra utav mina kamrater och de har ett bättre liv än mig nu tack vare att jag också medverkar i Ungdomsgarantin...
Det är som om något är fel någonstans eller hur? Varför kontaktar inte Arbetsförmedlingen mig längre fast jag besöker dem månadsvis?
Ska jag göra fler besök?
Nej för då kommer AME Hemservice ringa mig och fundera på vart jag befinner mig någonstans, fast jag sagt till dem att jag befinner mig på Arbetsförmedlingen.
Jag låter återigen negativ men vad ska man göra? Jag gör mitt bästa för att göra någonting i mitt liv men de får absolut inte stänga mina dörrar för mycket för mig tycker jag...
En sak som fick mig att fundera var en av mina vänners tankar kring utbildningar... "Det är så bra att utbilda och veta mer" fick jag veta utav rektorn som organiserar Högskolecentrum i Arboga. Men en av de andra sämsta arbetsledarna återigen på Arbetsmarknadsenheten säger till min vän att det är helt onödigt att du går en utbildning. "Du ska inte studera" med andra ord...
En arbetsledare, definitivt inte från Arbetsmarknadsenheten i Arboga, skall någonsin bestämma över ens beslut om att böra plugga på deltid, för det ville ju min käre vän verkligen göra, utbilda sig och höja åtminstone sina betyg i några utvalda ämnen som den snälle Studie- Yrkesvägledaren på Högskolecentrum, gett min vän.
Jag tycker att Arbetsmarknadsenheten i Arboga börjar befinna sig i en mörk fas där vi arbetare får jobba extra hårt med tanke på att många utav våra trogna arbetare nu slutar på sina respektive platser och vad händer sen? Ersätts dem eller?
Jag ser inga nya ersättare någonstans, absolut inte. Det är så mörkt att jag ser inget längre...
Sommaren börja närma sig vilket betyder "jävla skit" för min del med tanke på att när det är varmt i världen, så är det JOBBIGT på mitt ställe...
Och det värsta är att jag har ju för tusan, ingenbra inkomst...
Jag söker jobb, det går inte för att jag blir verkligen galen på platsbanken som det enda de visar är högre krav, högre krav och erfarenheter som verkligen når en som gått minst 4 år i en utbildning, haft en arbetslivserfarenhet på över 20 år och som dessutom har bra levnadsstandart.
Ska man också säga att man dessutom inte har en svensk bakgrund?
Den frågan vet jag inte eftersom jag aldrig i mitt liv haft sådana problem förut med min bakgrund och det är väl jag glad för.
Jag har respekt för Sverige, det är ett bra land men den har sina mörka sidor och det är arbetslösheten som är skyhög, speciellt år 2009 när den var som värst.
Nu säger jag inte att det är bara Sverige som har sina mörka sidor, alla länder har, värst är Grekland med tanke på att de har inte råd att betala sina enorma skulder som de har.
Och i Bangkok i Thailand pågår det en kris som kanske inte är botlig, kriget har utbrutit kaos i Thailand.
Och även i det lilla landet i Latinamerika, El Salvador har funnit i krisens händer i över 55 år och de gjorde det väre när både USA och Regeringen i El Salvador bestämde sig för att införskaffa dollarn i det fattiga landet, med andra ord, landet är mer fattig än någonsin och ingen vill göra någonting åt det förutom att bilda gäng och förstöra för samhället, samtidigt som armén bara växer i en fruktansvärd fart i landet ochj även hatet för den delen...
Dagens funderingar blev verkligen lite blandade känslor. Men en sak är säkert; det är sanningen, tyvärr...
//Eddie
Beatboxing - Buried in the grave.
Hej.
Idag tänkte jag ägna min lilla tid som jag har till beatboxing igen. Anledningen är att jag blivit återigen tillfrågad om jag fortfarande kan beatboxa för olika event som kommer att hållas i Arboga nu framöver.
Jag har olyckligtvis tackat nej till erbjudanden och den anledningen kommer jag att ta upp, dock har jag gjort det i så många inlägg i min blogg men det känns verkligen som att många inte förstått ännu att jag inte beatboxar längre.
[Buried in the grave]
När Wrestlingfenomenet Undertaker gör sitt ultimataste "Wrestlingmove" Tombstone Piledriver, då är det som att man verkligen hamnar rakt i graven. Och detsamma hände med mitt beatboxande.
Anledningarna var många och den största anledningen var nog ensamhetens tystnad.
Att göra solo är för många en självklarhet, inte minst för mig men ibland behövde jag verkligen support och det fick jag inte för 50 öre...
Jag har sagt det tidigare att jag slutat med beatboxing offentligt och just angående om det kan ni läsa i detta inlägg.
Det finns en massa artiklar och inlägg angående beatboxing i min blogg, oftast negativa, och om det kan ni klicka in er i kategorien Beatboxing i menyn till höger på min blogg.
Jag vill inte fortsätta prata om beatboxing men tyvärr så tar många som jag känner, upp det ämnet och jag måste återigen berätta för dem att jag inte håller på med sådant längre.
Jag kände mig trygg när jag verkligen kunde beatboxa på scenen men idag känns det inte lika alls så motiverande och bra med tanke på att jag verkligen "försämrats" genom tiderna... Ja, trott eller ej, jag kan nog inte beatboxa så bra längre och det tycker jag är synd, men jag kan i alla fall grunderna och dem försvinner tydligen inte från mig. Och det är väl lika bra det med tanke på att småbeatboxning kanske passar i smyg som bäst då.
Men offentligt? Nej tack.
Beatboxningen offentligt dog med andra ord, jag tänker inte fortsätta mer med det för det är verkligen slöseri med tid. Jag kan inte utveckla den mer och ja, jag är dålig på att beatboxa. Det var nog därför min bror också slutade med beatboxning på grund av det, att vi var för dåliga helt enkelt och jag erkänner det, jag är dålig... Men vet ni vad det värsta är?
Det finns många som inte läser min blogg överhuvudtaget som känner mig och som tror att jag fortsätter att beatboxa, och jag måste då nämna denna historia "face-to-face" med dem och det är ju inte trevligt... Därför önskade jag verkligen att jag hade fler läsare...
Hehehe, jag låter väldigt pessimistisk men sånt händer när man har så mycket i hjärnan att man tänker alldeles för mycket...
Men det är som jag sade tidigare idag till min arbetschef på arbetsmarknadsenheten, jag har det väldigt lätt att koppla bort saker och ting med hjälp av musiken, tystnaden och lugnet. Jag har inte ens några om helst problem med stress och det är jag väldigt stolt över. Jag njuter verkligen utav lugnet och jag tror många håller med mig om det.
Ett ganska kort inlägg och tyvärr om beatboxning... Men imorgon är det fredag eller hur och då är det FREDAGSPUB!!!
//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018
Idag tänkte jag ägna min lilla tid som jag har till beatboxing igen. Anledningen är att jag blivit återigen tillfrågad om jag fortfarande kan beatboxa för olika event som kommer att hållas i Arboga nu framöver.
Jag har olyckligtvis tackat nej till erbjudanden och den anledningen kommer jag att ta upp, dock har jag gjort det i så många inlägg i min blogg men det känns verkligen som att många inte förstått ännu att jag inte beatboxar längre.
[Buried in the grave]
När Wrestlingfenomenet Undertaker gör sitt ultimataste "Wrestlingmove" Tombstone Piledriver, då är det som att man verkligen hamnar rakt i graven. Och detsamma hände med mitt beatboxande.
Anledningarna var många och den största anledningen var nog ensamhetens tystnad.
Att göra solo är för många en självklarhet, inte minst för mig men ibland behövde jag verkligen support och det fick jag inte för 50 öre...
Jag har sagt det tidigare att jag slutat med beatboxing offentligt och just angående om det kan ni läsa i detta inlägg.
Det finns en massa artiklar och inlägg angående beatboxing i min blogg, oftast negativa, och om det kan ni klicka in er i kategorien Beatboxing i menyn till höger på min blogg.
Jag vill inte fortsätta prata om beatboxing men tyvärr så tar många som jag känner, upp det ämnet och jag måste återigen berätta för dem att jag inte håller på med sådant längre.
Jag kände mig trygg när jag verkligen kunde beatboxa på scenen men idag känns det inte lika alls så motiverande och bra med tanke på att jag verkligen "försämrats" genom tiderna... Ja, trott eller ej, jag kan nog inte beatboxa så bra längre och det tycker jag är synd, men jag kan i alla fall grunderna och dem försvinner tydligen inte från mig. Och det är väl lika bra det med tanke på att småbeatboxning kanske passar i smyg som bäst då.
Men offentligt? Nej tack.
Beatboxningen offentligt dog med andra ord, jag tänker inte fortsätta mer med det för det är verkligen slöseri med tid. Jag kan inte utveckla den mer och ja, jag är dålig på att beatboxa. Det var nog därför min bror också slutade med beatboxning på grund av det, att vi var för dåliga helt enkelt och jag erkänner det, jag är dålig... Men vet ni vad det värsta är?
Det finns många som inte läser min blogg överhuvudtaget som känner mig och som tror att jag fortsätter att beatboxa, och jag måste då nämna denna historia "face-to-face" med dem och det är ju inte trevligt... Därför önskade jag verkligen att jag hade fler läsare...
Hehehe, jag låter väldigt pessimistisk men sånt händer när man har så mycket i hjärnan att man tänker alldeles för mycket...
Men det är som jag sade tidigare idag till min arbetschef på arbetsmarknadsenheten, jag har det väldigt lätt att koppla bort saker och ting med hjälp av musiken, tystnaden och lugnet. Jag har inte ens några om helst problem med stress och det är jag väldigt stolt över. Jag njuter verkligen utav lugnet och jag tror många håller med mig om det.
Ett ganska kort inlägg och tyvärr om beatboxning... Men imorgon är det fredag eller hur och då är det FREDAGSPUB!!!
//Eddie
En varning som förstörde dagen
Hej.
Idag som sagt var jag ute och handlade nödvändigheter och tänkte efter det ta en cykeltur. Men den vart bara kortvarig med tanke på att man mötte en arbetskamrat till mig som hade världens meddelande till mig angående Hemservice på Arbetsmarknadsenheten nu igen...: "Nästa vecka ska du jobba extra hårt"...
Jag hade innan det bara tänkt på livet efter AME, det tråkiga och onödiga jobbet som det verkligen är där. Samtidigt tänkte jag, kan vi för tusan bara glömma bort AME för en lång period istället och varför måste jag möta mig med en arbetskamrat idag för när han dessutom tillade (du kommer där med leendet imorgon eller hur?).
Nej var mitt svar direkt med tanke på vilken skön vecka jag hade tidigare upplevt, skolbänken var verkligen en härlig känsla bara efter två år men jag saknade skolbänken faktiskt och Vasagymnasiet underbara lärare som de införskaffat snabbt och effektivt!
Ja just det, jag måste snacka om skolveckan. En av mina favoritarbetsledare på Arbetsmarknadsenheten tipsade mig och ett annat gäng på Jobbcenter angående ett Öppet-hus på Vasagymnasiet för oss på AME. "Detta kan vara bra för er som vill studera vidare" tillade hon och genast anmälde jag mig dit för Studera det brinner jag verkligen just nu med tanke på hur samhället ser ut idag. Vi skulle observera under en hel vecka i skolan och jag var verkligen inspirerad. Att tänka sig vilka lärare det finns idag på Vasagymnasiet får mig att tänka varför det inte fanns sådana motiverade och engagerade lärare när jag studerade på Vasagymnasiet? Det är väldigt synd att just en praktikant i skolan som fick sätta en av de uslaste betygen som man kan få på just den kursen som är datakunskap? Jag är bra med datorer och kan handskas med dem men eftersom inte han själv som visste vad vi gjorde om och det enda han sade på lektionerna var (Ni Måste Jobba Med Word). Jag var så trött på honom men jag stod ut mig i alla fall men betygsdiskussionen hölls aldrig med att han ens vågade sätta betyg på mitt betygsdokument förstår jag ännu idag inte...
Mycket utav observationerna som jag gjorde var att jag helt enkelt trivdes på skolbänken. Men att få chansen till att få STUDERA måste vara mer öppen tycker jag för JAG VILL VERKLIGEN PLUGGA!! Jag vill BLI NÅGONTING I MITT LIV!!! JAG SKRIKER OCH BRINNER VERKLIGEN FÖR ATT FÅ STUDERA men varför har det varit så svårt att få studera?
Många utav programmen har alldeles för höga krav som idag kallas för meritvärdering (MV). Och det har nog varit en av de största orsakerna till att jag inte kunnat få en plats till de program och kurser jag sökt till.
Och med en familj som skriker på fattigdomen i högsta grad var jag snabbt tvungen att ta ett beslut som krävde att jag skulle söka arbete, jobb eller utbildning för att sedan nå egen försörjning. Det var planen men har det funkat?
NEJ!
Varför har det inte funkat?
Som jag sagt tidigare så är även jobbsökningen en hel pärs med tanke på vilka EXTREMT HÖGA KRAV det finns idag för de som söker jobb idag på Arbetsförmedlingens Platsbank för jobb.
Nästan alla jobb som jag sökt kräver en utbildning oftast på högskolenivå. Andra kräver det där hemska körkortet som jag idag inte kan få med de "inkomster" jag får idag... Och Andra kräver dessutom arbetslivserfarenhet som jag inte kunnat få överhuvudtaget efter gymnasiet... Herregud, vad var det de tänkte på när de skapade platsbanken?
Förstås finns det även jobb som inte kräver så mycket men oftast är det försäljningsjobb som finns att välja på och det är inget bra jobb för mig men man borde nog satsa på det snart i alla fall, åtminstone som en PLAN C om det skulle gå så himla dåligt annars och det skulle vara en hemsk upplevelse...
Nej usch... Jag hoppas på en bättre framtid för mig, annars fastnar jag verkligen i den hålan och så vill jag verkligen inte leva mer.
Min familj är dock det ända jag tänker på och BARA MIN FAMILJ!!! Min mor, min far, bror och mina två lillasystrar.
Och förstås mina underbara vänner, respekt för er verkligen!
Muchas Gracias.
//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018
Idag som sagt var jag ute och handlade nödvändigheter och tänkte efter det ta en cykeltur. Men den vart bara kortvarig med tanke på att man mötte en arbetskamrat till mig som hade världens meddelande till mig angående Hemservice på Arbetsmarknadsenheten nu igen...: "Nästa vecka ska du jobba extra hårt"...
Jag hade innan det bara tänkt på livet efter AME, det tråkiga och onödiga jobbet som det verkligen är där. Samtidigt tänkte jag, kan vi för tusan bara glömma bort AME för en lång period istället och varför måste jag möta mig med en arbetskamrat idag för när han dessutom tillade (du kommer där med leendet imorgon eller hur?).
Nej var mitt svar direkt med tanke på vilken skön vecka jag hade tidigare upplevt, skolbänken var verkligen en härlig känsla bara efter två år men jag saknade skolbänken faktiskt och Vasagymnasiet underbara lärare som de införskaffat snabbt och effektivt!
Ja just det, jag måste snacka om skolveckan. En av mina favoritarbetsledare på Arbetsmarknadsenheten tipsade mig och ett annat gäng på Jobbcenter angående ett Öppet-hus på Vasagymnasiet för oss på AME. "Detta kan vara bra för er som vill studera vidare" tillade hon och genast anmälde jag mig dit för Studera det brinner jag verkligen just nu med tanke på hur samhället ser ut idag. Vi skulle observera under en hel vecka i skolan och jag var verkligen inspirerad. Att tänka sig vilka lärare det finns idag på Vasagymnasiet får mig att tänka varför det inte fanns sådana motiverade och engagerade lärare när jag studerade på Vasagymnasiet? Det är väldigt synd att just en praktikant i skolan som fick sätta en av de uslaste betygen som man kan få på just den kursen som är datakunskap? Jag är bra med datorer och kan handskas med dem men eftersom inte han själv som visste vad vi gjorde om och det enda han sade på lektionerna var (Ni Måste Jobba Med Word). Jag var så trött på honom men jag stod ut mig i alla fall men betygsdiskussionen hölls aldrig med att han ens vågade sätta betyg på mitt betygsdokument förstår jag ännu idag inte...
Mycket utav observationerna som jag gjorde var att jag helt enkelt trivdes på skolbänken. Men att få chansen till att få STUDERA måste vara mer öppen tycker jag för JAG VILL VERKLIGEN PLUGGA!! Jag vill BLI NÅGONTING I MITT LIV!!! JAG SKRIKER OCH BRINNER VERKLIGEN FÖR ATT FÅ STUDERA men varför har det varit så svårt att få studera?
Många utav programmen har alldeles för höga krav som idag kallas för meritvärdering (MV). Och det har nog varit en av de största orsakerna till att jag inte kunnat få en plats till de program och kurser jag sökt till.
Och med en familj som skriker på fattigdomen i högsta grad var jag snabbt tvungen att ta ett beslut som krävde att jag skulle söka arbete, jobb eller utbildning för att sedan nå egen försörjning. Det var planen men har det funkat?
NEJ!
Varför har det inte funkat?
Som jag sagt tidigare så är även jobbsökningen en hel pärs med tanke på vilka EXTREMT HÖGA KRAV det finns idag för de som söker jobb idag på Arbetsförmedlingens Platsbank för jobb.
Nästan alla jobb som jag sökt kräver en utbildning oftast på högskolenivå. Andra kräver det där hemska körkortet som jag idag inte kan få med de "inkomster" jag får idag... Och Andra kräver dessutom arbetslivserfarenhet som jag inte kunnat få överhuvudtaget efter gymnasiet... Herregud, vad var det de tänkte på när de skapade platsbanken?
Förstås finns det även jobb som inte kräver så mycket men oftast är det försäljningsjobb som finns att välja på och det är inget bra jobb för mig men man borde nog satsa på det snart i alla fall, åtminstone som en PLAN C om det skulle gå så himla dåligt annars och det skulle vara en hemsk upplevelse...
Nej usch... Jag hoppas på en bättre framtid för mig, annars fastnar jag verkligen i den hålan och så vill jag verkligen inte leva mer.
Min familj är dock det ända jag tänker på och BARA MIN FAMILJ!!! Min mor, min far, bror och mina två lillasystrar.
Och förstås mina underbara vänner, respekt för er verkligen!
Muchas Gracias.
//Eddie
Fattig Lokalvårdare
Jag har faktiskt titulerat mig vid ett rad många tillfällen, nu också offentligt, som en proffsig lokalvårdare.
En lokalvårdare som person är oftast väldigt noggrann, envis och tar sin "lilla" tid till att göra bra ifrån sig. En lokalvårdare ska aldrig stressa, det har jag lärt mig för det finns vissa dagar där det finns ont om tid och då kan stressfaktorn förekomma.
För lokalvårdarens fiende nummer två kan man egentligen säga, är stress. Nummer ett är ju självklart smuts och damm.
Förr var jag inte den typen som gillade att städa för det vet ju alla att städning är en av de tråkigaste saker som man kan göra egentligen, men dessutom är det en av de "måstena" som finns inom hemmets regler. Men efter många undersökningar, analyser och observationer på Arboga Hemservice på Arbetsmarknadsenheten har jag faktiskt lärt mig att vara noggrann, observant och försiktig.
Idag har jag inga som helst problem med att städa, jag vet att det kan faktiskt ta sin tid men med lite extra "kryddor" i vardagen såsom musiken som jag älskar, går tiden faktiskt snabbare och man har roligt med städningen.
Många har varit kritiska med "mina" städvanor på Hemservice men hur kan musiken förstöra ens vanor i vardagen? Och hur kan en simpel MP3 spelare förstöra och störa en partner man städar med? HUR?
Jag blir väldigt ledsen om jag inte får ens lyssna på musik överhuvudtaget varje dag... Som sagt, musiken livar verkligen upp min vardag och musiken är en passion för mig, musiken är min vardag. Så hur kan musikpassionen förstöra för andra?
Det enda jag använder mig när jag gör någonting utanför mitt hem är ju mp3 spelaren och mina hörlurar som jag oftast gömmer under tröjan så hur kan hörlurarna förstöra koncentrationen?
Den personen som störs sig på grund av detta måste verkligen haft en sju-tusan till uppväxt...
Jag föddes med musiken punkt slut och ingen kan ta bort det!
Om ni undrade om det är ett jobb?
Jodå, det är ett jobb men inget roligt jobb dock med tanke på den usla inkomsten man får idag... Usch måste jag säga, dessutom är jag ju en praktikant men måste ändå titulera mig som lokalvårdare för det är jag ju...
Otroligt att jag ens är en praktikant med tanke på vilka sorters rutiner jag har där och jag har varit där i över ett år och med det har det inte gett ett enda bra resultat, förutom erfarenheterna förstås.
Vad jag försöker komma fram till är att det har varit svårt att hitta och söka jobb, utbildningar och annat som jag kan nå för egen försörjning... Och jag kommer aldrig att få ett riktigt jobb på Arbetsmarknadsenheten för de själva "kickar" ut personer med anställningar för att "det finns inga jobb eller pengar".
Lågkonjunkturen har verkligen drabbat Sverige och nu hotas vi med en ny sorts lågkonjunktur på grund av den kaotiska situationen som förekommit i Grekland...
Så vad finns det för alternativ? Jag anser att utbildning är en perfekt väg för mig eftersom jag gick på ett program i gymnasiet som kräver "högre" studier men det finns verkligen många studenter tydligen här i Sverige och har alltid varit därför som jag inte lyckats kommit in på de program som jag sökt...
Och högskoleprovet som är en andra chans? PERFEKT, tyvärr är det så himla svårt och ett bra resultat fick man aldrig nej och är så himla besviken, men som jag brukar säga "I'll be back!"
Därför fastnade man ytterliggare ett par månader på arbetsmarknadsenheten i Arboga.
AME hade varit mycket bättre om man hade bättre arbetsledare...
Det finns dock bara EN BRA arbetsledare på Arbetsmarknadsenheten... Resten sköter som sagt bara sitt jobb men som personer är de helt omöjliga att begripa...
Därför mina damer och herrar, rekommenderar jag inte Arbetsmarknadsenheten, såvida ni inte har problem med ekonomin som jag har och måste nå vissa nivåer med hjälp av vägledning (tyvärr på helt fel sätt) via Arbetsförmedlingen (som inte förmedlar arbete längre).
Sammanfattningsvis kan jag säga att jag är en FATTIG LOKALVÅRDARE.
//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018
En lokalvårdare som person är oftast väldigt noggrann, envis och tar sin "lilla" tid till att göra bra ifrån sig. En lokalvårdare ska aldrig stressa, det har jag lärt mig för det finns vissa dagar där det finns ont om tid och då kan stressfaktorn förekomma.
För lokalvårdarens fiende nummer två kan man egentligen säga, är stress. Nummer ett är ju självklart smuts och damm.
Förr var jag inte den typen som gillade att städa för det vet ju alla att städning är en av de tråkigaste saker som man kan göra egentligen, men dessutom är det en av de "måstena" som finns inom hemmets regler. Men efter många undersökningar, analyser och observationer på Arboga Hemservice på Arbetsmarknadsenheten har jag faktiskt lärt mig att vara noggrann, observant och försiktig.
Idag har jag inga som helst problem med att städa, jag vet att det kan faktiskt ta sin tid men med lite extra "kryddor" i vardagen såsom musiken som jag älskar, går tiden faktiskt snabbare och man har roligt med städningen.
Många har varit kritiska med "mina" städvanor på Hemservice men hur kan musiken förstöra ens vanor i vardagen? Och hur kan en simpel MP3 spelare förstöra och störa en partner man städar med? HUR?
Jag blir väldigt ledsen om jag inte får ens lyssna på musik överhuvudtaget varje dag... Som sagt, musiken livar verkligen upp min vardag och musiken är en passion för mig, musiken är min vardag. Så hur kan musikpassionen förstöra för andra?
Det enda jag använder mig när jag gör någonting utanför mitt hem är ju mp3 spelaren och mina hörlurar som jag oftast gömmer under tröjan så hur kan hörlurarna förstöra koncentrationen?
Den personen som störs sig på grund av detta måste verkligen haft en sju-tusan till uppväxt...
Jag föddes med musiken punkt slut och ingen kan ta bort det!
Om ni undrade om det är ett jobb?
Jodå, det är ett jobb men inget roligt jobb dock med tanke på den usla inkomsten man får idag... Usch måste jag säga, dessutom är jag ju en praktikant men måste ändå titulera mig som lokalvårdare för det är jag ju...
Otroligt att jag ens är en praktikant med tanke på vilka sorters rutiner jag har där och jag har varit där i över ett år och med det har det inte gett ett enda bra resultat, förutom erfarenheterna förstås.
Vad jag försöker komma fram till är att det har varit svårt att hitta och söka jobb, utbildningar och annat som jag kan nå för egen försörjning... Och jag kommer aldrig att få ett riktigt jobb på Arbetsmarknadsenheten för de själva "kickar" ut personer med anställningar för att "det finns inga jobb eller pengar".
Lågkonjunkturen har verkligen drabbat Sverige och nu hotas vi med en ny sorts lågkonjunktur på grund av den kaotiska situationen som förekommit i Grekland...
Så vad finns det för alternativ? Jag anser att utbildning är en perfekt väg för mig eftersom jag gick på ett program i gymnasiet som kräver "högre" studier men det finns verkligen många studenter tydligen här i Sverige och har alltid varit därför som jag inte lyckats kommit in på de program som jag sökt...
Och högskoleprovet som är en andra chans? PERFEKT, tyvärr är det så himla svårt och ett bra resultat fick man aldrig nej och är så himla besviken, men som jag brukar säga "I'll be back!"
Därför fastnade man ytterliggare ett par månader på arbetsmarknadsenheten i Arboga.
AME hade varit mycket bättre om man hade bättre arbetsledare...
Det finns dock bara EN BRA arbetsledare på Arbetsmarknadsenheten... Resten sköter som sagt bara sitt jobb men som personer är de helt omöjliga att begripa...
Därför mina damer och herrar, rekommenderar jag inte Arbetsmarknadsenheten, såvida ni inte har problem med ekonomin som jag har och måste nå vissa nivåer med hjälp av vägledning (tyvärr på helt fel sätt) via Arbetsförmedlingen (som inte förmedlar arbete längre).
Sammanfattningsvis kan jag säga att jag är en FATTIG LOKALVÅRDARE.
//Eddie
Jag önskade...
Hej och hjärtligt välkomna till min blogg, Eddiemans Fredagspub!!
FLERA MÅNADER, inaktiviteten här i min blogg syns ju helt klart med tanke på att inga blogginlägg har kommit in här på, låt mig se, sedan februari månad.
Hopplösa inlägg kan vara en av de stora orsakerna till att jag inte bloggat på ett antal månader. En annan sak som har varit ett problem är att hitta en lämplig tid till att blogga och just idag var den lämpliga tiden, tydligen.
Och jag tackar verkligen alla i min närhet, vänner såsom bekanta och kära det inkluderat, som verkligen stöttat mig i krisernas tider.
Ja, otroligt nog är det redan maj, Hela Mars och Hela April vart det inga inlägg vilket jag tycker är väldigt synd. Men nu är Eddie tillbaka och jag ska börja blogga igen med tanke på att vi närmar oss sommaren 2010 och massor med spännande saker ser vi fram emot eller hur?
"Eddiemans Fredagspub är tillbaka med nya spännande artiklar, inlägg och nyheter från alla utav Eddies Alteregos, och Eddie as himself!"
Det är syftet med Eddiemans Fredagspub i en väldigt kort sammanfattning helt enkelt.
Men jag ska ta upp det ännu än gång senare för att kontrollera och uppdatera statusen för Eddiemans Fredagspub. Och vi får naturligtvis inte glömma bort Guanaco Records som kommer att öppna nu i juni, min brors musikprojekt som han verkligen satsat väldigt hårt på att skapa.
Med tanke på rubriken som gäller för detta inlägg; Jag önskade jag hade mer tid, men det får jag inte... Det tycker jag ju är skandal. Och det har sina orsaker som jag tänker ta upp i en hel så kallad "artikel" i nästa inlägg.
På återseende!
//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018
FLERA MÅNADER, inaktiviteten här i min blogg syns ju helt klart med tanke på att inga blogginlägg har kommit in här på, låt mig se, sedan februari månad.
Hopplösa inlägg kan vara en av de stora orsakerna till att jag inte bloggat på ett antal månader. En annan sak som har varit ett problem är att hitta en lämplig tid till att blogga och just idag var den lämpliga tiden, tydligen.
Och jag tackar verkligen alla i min närhet, vänner såsom bekanta och kära det inkluderat, som verkligen stöttat mig i krisernas tider.
Ja, otroligt nog är det redan maj, Hela Mars och Hela April vart det inga inlägg vilket jag tycker är väldigt synd. Men nu är Eddie tillbaka och jag ska börja blogga igen med tanke på att vi närmar oss sommaren 2010 och massor med spännande saker ser vi fram emot eller hur?
"Eddiemans Fredagspub är tillbaka med nya spännande artiklar, inlägg och nyheter från alla utav Eddies Alteregos, och Eddie as himself!"
Det är syftet med Eddiemans Fredagspub i en väldigt kort sammanfattning helt enkelt.
Men jag ska ta upp det ännu än gång senare för att kontrollera och uppdatera statusen för Eddiemans Fredagspub. Och vi får naturligtvis inte glömma bort Guanaco Records som kommer att öppna nu i juni, min brors musikprojekt som han verkligen satsat väldigt hårt på att skapa.
Med tanke på rubriken som gäller för detta inlägg; Jag önskade jag hade mer tid, men det får jag inte... Det tycker jag ju är skandal. Och det har sina orsaker som jag tänker ta upp i en hel så kallad "artikel" i nästa inlägg.
På återseende!
//Eddie
