Eddiemans Fredagspub

Ahh, den ljuvliga musiken, verkligen, den lugnar ned mig som den ska och det beror också på vilken genre man lyssnar på också. Musikvalen har varit mycket olika dessa år som gått. I de yngre dagarna så var det mest pop, eurodancer, disco och klassiskt blandat med lite latinamerikanska rytmer såsom cumbia, merengue och salsa. När man började komma i de äldre faserna i grundskolan förvandlades musikvalen till Hip Hop, rap, rytm & blues, reggae och ska och det på grund av att jag då började, speciellt under året 2004, utvecklade beatboxing och att kombinera beatbox med både rap och hip-hop var något som man kunde utveckla. Det är bara synd att intresset alltid varit så lågt för mig när jag försökte utveckla denna unika musikkombination och inte nog med det, jag fick dessutom aldrig hjälp eftersom det egentligen var min yngre bror som introducerade mig till världen utav beatboxing och jag tror jag har sagt om detta fenomen tidigare i min blogg under alla dessa år som jag, försökt, blogga genom mitt vardagliga liv. Ni kan ju läsa i arkivet om ni nu är intresserade. Jag är intresserad men problem dyker alltid upp... Det första är ju språket, herregud... Språket som jag använde förr var sämst! Men man utvecklas varje dag och det är positivt att språket förändrats genom alla dessa år och det tackar jag utbildningarna för.

Musiken ja, den lugnar ned mig som sagt. Jag måste ha musik, vart jag än går. Därför har jag alltid med mig min älskade mp3-spelare och jag klagar inte. Låtarna är noggrant valda men jag har dock fått tidigare kritik utöver min musiksmak, inte minst under tiden i gymnasiet när det enda jag lyssnade på var... Skit... Precis, inget annat är bara strunt och dålig musiksmak att man inte ens tänker på minnena från gymnasiet och jag tror jag inte ens har en enda gott minne från gymnasiet, jag vill absolut inte tänka på det för efter det att jag tog studenten så försvann det som jag kallade för arbetsplatsmiljö och trygghet där jag kunde socialisera mig med de jag umgicks mest med då. Men allt försvann, eller ja, nästan i alla fall och det kallar jag verkligen inte för att komma ihåg någonting positivt... Studenten var okej men det kunde ha slutat bättre... Nog om det trista eventet, jag har haft roligt men inte på ett tag, därför lyssnar jag alltid på musik. Musiken är något som jag älskar, vare sig det är old school music eller andra så är alltid musiken där. Eller ja, den musiken jag väljer förstås eftersom dagens musik, speciellt i radion skrämmer mig verkligen... Så jag nöjer mig med mina klassiska låtar och nej, om ni undrade om det var klassisk musik så är det inte. Med mina klassiska låtar så snackar vi om låtar som enligt mig är ”catchy” vilket betyder att så fort någon låt är ”catchy” så fastnar den direkt i huvudet på mig och jag kan lyssna på samma musikspår i många timmar. Så många timmar att jag drömt om att jag var just i den spelningen som gruppen spelade låten i och det där är inte många som upplever, inte varje dag i alla fall och det är unikt!

Angående kritiken... Ibland fick jag kritik utöver min musiksmak också vilket var frustrerande, därför lät jag aldrig någon lyssna på mina låtar tills en vacker dag som en tjej frågade mig om jag skulle kunna dela några låtar med henne vilket jag tyckte lät okej så vi delade låtarna och hon gillade dem direkt... Speciellt musiken under genrerna ska och reggae som jag hade då och det var en fin känsla att någon kunde äntligen ”digga” min musiksmak då och det var då inte ofta jag fick den frågan heller eftersom de flesta visste ju vad jag hade för musiksmak eftersom jag betedde mig som en av de ”töntarna” också vilket var verkligen pinsamt nu när jag tänker på det i skrivande ehm... Tanke...
Detta får bli för idag. Jag kommer att fundera mer om musiken lite senare. Kanske berättar jag om mina drömmar som jag haft tidigare under samma kategori och kanske förverkliga dem. Det vore något att prata om, speciellt idag då när man ska snacka ihop sig om idé utveckling och entreprenörskap. Vi får se vad som dyker upp då. Vi syns! 

(*) För er kännedom; Jag har förstått efter det att jag skrev detta inlägg at jag delar födelsedagen med kändisar, en speciell kändis som jag följt ganska länge, speciellt på Youtube och Facebook, där personen firar sin födelsedag med vänner och familj där personen också utdelas en fantastisk chokladtårta fylld med jordgubbar och den bilden publicerades på Facebook också för den bilden som jag ”gillade” eftersom det var hans födelsedag... Nu, det var INTE min födelsedag, jag har förstått att några har missförstått detta att det inte var min födelsedag som firades där utan det var som personen kallar sig själv som Swifty’s (en mycket positiv och glad dataspelare som laddar upp sitt spelande och erfarenheter på alla sociala medier, inklusive Youtube), födelsedag. Jag ber om ursäkt om jag ”gillade” bilden på Facebook vilket gjort att varje gång jag gillar något så kan dem flesta se vad jag gillar vilket är okej men inställningarna för detta på Facebook har tydligen blivit mycket sämre och jag kommer att försöka att göra en research och försöka ändra på detta så att det inte blir eventuella frågetecken och förvirringar i framtiden. Återigen, Eddie ber om ursäkt! //Eddie

Då var det måndag igen och denna gång så avslutar vi vår nedräkning eller ”The Countdown i April” eftersom vi har nått vår destination; min födelsedag. Det första som händer är att jag får ett meddelande från min mor på morgonen vilket jag tror handlade om att hon skulle iväg och jobba vilket jag är glad för hennes skull att hon har hittat ett jobb där hon känner sig trygg och tjänar en summa pengar varje månad.
Jag hade visserligen inte planerat något stort för födelsedagen eftersom den kom lite konstigt på en måndag vilket inte brukar vara en hit för måndagar har vi nog alla hatat någon gång i livet.
Det som gjorde min dag dock är sociala medierna där det flödade en massa meddelanden från personer jag känner igen, vänner och några enstaka personer som är min familj då. Förra året visade sig att 54 personer gratulerade på Facebook åt mig. I år var det rekord med hela 63 personer vilket jag tyckte var verkligen fantastiskt. Känner mig så lycklig att det finns fortfarande folk som inte ”glömt” bort mig ännu på grund av mina aktiviteter.

Anledningen till att jag säger det är ju att jag misstänker att folk dessa senaste år som jag engagerat mig bland annat inom politiken, att de har skapat en ”barriär” så att de automatiskt ska undvika mig vilket har resulterat att jag förlorat minst 30 personer vilket jag hade en relation till, arbetskamrater från Arbetsmarknadsenheten är tyvärr de som tar över siffran rätt så stort i det här fallet och jag förstår inte varför egentligen. Jag brukar göra lite visit till Arbetsmarknadsenheten bara för att hålla relationerna vid liv men det finns alltid de som tyvärr tycker att jag inte behöver göra det vilket har resulterat att de har antingen tagit bort mig som vän vilket klart och tydligt syns i listorna som jag brukade göra år 2011. Och så finns de också de extrema som hatar mina senaste aktiviteter vilket resulterade i att de har blockerat mig vilket jag tycker är synd. Egentligen finns det inga motiv som leder till varför de gör så. De kan ha sin bakgrundshistoria dock. Den andra gruppen är tidigare klasskamrater från bland annat grundskolan och gymnasiet vilket en grupp alltid ”ogillade” min attityd på grund av att jag alltid var glad, nöjd och optimistisk vilket resulterade att oftast i klassen så var det alltid någon som tystade ned mig med en hemsk blick och ton att jag kände mig kränkt av just det beteendet vilket lärarna aldrig sade något över att det var just det som var problemet till att det ibland var stökigt i klassen och tro mig, jag har alltid haft sådana besvär men det är inget jag tänker på idag för man blir ju med vem man umgås med brukar man säga och det kanske stämmer in i denna bild. Umgås man inte så blir det tragiskt nog att man förlorar kontakten och man blir glömd och detta är skolan vi pratar om då. Men när det gäller arbetskamrater och relationer från arbetsplatsen, det är en helt annan historia. Där han man upplevt ett rent helvete ibland när man var ekonomiskt drabbad åren 2009 – 2011 där jag var tvungen med andra likasinnade människor att lösa problem i vardagen och vara kreativa. Man umgicks med personer hela tiden och man skapade en relation med varandra som jag tycker borde hålla hela livet men det är inte alltid så tyvärr. Jag hade tydligen följt en arbetskamrat på Facebook i över ett år för att sedan märka att denne inte var vän med mig och hur i hela friden kunde detta ske egentligen? Och när man fortfarande ser de gemensamma vänner som vi har så resulterade det i att denne hade personer från arbetsplatsen kvar men inte mig och trotts det så var vissa också borta och levde andra liv. Jag är också en av dem men varför tar man bort mig då? Jag förstår liksom inte den logiken. Och att ta bort mig som vän ”sådär”, visst, gör det men jag vill veta anledningen också. Det gör faktiskt ont i hjärtat när jag får veta att just den siffran 227 minskar till 226. Och det märkte jag av på min födelsedag dessutom! Så jag kände mig lite nere där i den aspekten.

”Det är ingen deal Eddie”, har jag fått till svars om detta fenomen men jag tänker på det, speciellt när man brukade jobba tillsammans med på Arbetsmarknadsenheten.
Detta med politiken är bara en av mina teorier men det som jag nämnde om att vara glad nöjd och optimistisk är en annan teori vilket jag tycker inte har någon logisk referens eftersom när man umgås med en glad, nöjd och optimistisk person, då brukar man ju skapa harmoni runtomkring människans miljö och kan det leda till att man kan förlora kontakter och relationer? Det är bara de som skapar dessa barriärer som vet det.

Efter denna diskussion så kom mina syskon på ett besök och gratulerade mig igen och vi hade det trevligt en stund. Mamma förberedde lite salvadoranska maträtter vilket skapade lite lycka och stämning i tillvaron men jag hade sagt till mamma innan att hon inte skulle stressa. Pappa ringde också och gratulerade mig vilket också var positivt. Några vänner ringde också och önskade mig grattis vilket Facebook som jag nämnde tidigare, 63 personer hälsade grattis vilket var rekord.
Tårtan då? Nej, ingen tårta den här gången, istället ersattes den med nyheter om att The Undertaker vann mot CM Punk på Wrestlemania 29 i New York/New Jersey vilket var fantastiska nyheter. 21 Wrestlemanias, 21 segrar. Helt fantastiskt! 

Efter fredagens ministädning och rensning av alla de dokument som samlats in under året 2012 så var det fortfarande dags för ännu grövre städning. Eller ja, städning överhuvudtaget och kallade denna dag för städlördagen eftersom det var precis det jag ägnade hela dagen åt. Allt för att få födelsedagen att vara ”fin” och inte vara alltför ”rörigt och stökigt” för det är precis det som det varit dessa långa månader med papper och dokument farandes över hela lägenheten på så lång tid.

Men varför samla så många dokument kan ni då undra eller hur? Jag har en skrivare och jag har en skanner, eller ja, båda funktionerna är under en och samma maskin så att säga men vad problemet är med BÅDA maskinerna (ja, jag har två olika skrivare med samma funktionaliteter, av samma märke dessutom) är att de lider utav att, eller lider, de är DÅLIGA. De funkar inte för mig. Jag har försökt att få liv på den ena skrivaren utan resultat vilket har betytt att jag har skrikit en massa fula ord mot den och har varit nära att kasta den bland skrothögarna men jag har inte gjort det av den enkla aneldningen till att ”Skanna” funktionen för båda skrivarna fungerar väldigt bra på dem och de ger högkvalitativa dokument och bilder men problemet är ju att jag kan för guds skull, inte skriva ut något överhuvudtaget med dem. Den ena skrivaren lider av bläckpatronsproblem vilket skapar dokument utskrivna med andra färger eller som nyligen då, tomma dokument vilket absolut har väckt ilska inne hos Dark Eddie. Det värsta med den skrivaren är att jag nyligen gjorde en bläckpatronsbeställning vilket mirakulöst kostade bara 300kr för annars brukar bläckpatroner kosta en skyhög massa pengar vilket är onödigt... Men de har ju en funktion och det är, precis, att hålla bläckskrivarna levande men vad händer när maskinerna inte känner igen deras egna produkter? Då blir det problematik och det är därför jag har kämpat för att få dessa skrivare levande men jag måste snart tyvärr ge upp och finna mig en helt ny skrivare med funktioner som fungerar och kanske även bojkotta vissa varumärken för en annan.

Annars brukar det vara fantastiska produkter som HP levererar men den senast köpta skrivaren var en av de absolut värsta skrivare jag någonsin köpt men förstås för ett billigt pris men en skrivare ska ju leverera god kvalitet av utskrift vilket den aldrig gjort, den skrivaren jag köpte. Bläckpatronsproblem, snedrivna dokument utskrivna, fel färger... Men skanna-funktionen som jag sa, fungerade alldeles utmärkt vilket är orsaken till att jag kommer behålla skrivaren på grund av den funktionen som jag anser vara en av de bästa just nu efter de tidigare skrivare med samma funktioner, dock tog de längre tid att skanna dokument men med denna går det fortare vilket är ett stort plus.

Nog om skrivarproblem, jag kommer att fortsätta slåss för att hitta en bra skrivare men det får vänta just nu i alla fall. 

Och då var det fredag och då var det också Eddiemans Fredagspub, lite sent som vanligt men det har ju alltid orsaker och jag har sagt det förr så jag behöver inte repetera mig själv där.
Eftersom det inte var någon skolaktivitet denna dag bestämde jag mig för att börja den ”efterlängtade” vårstädningen hemma i lägenheten vilket inte är ett problem eller hur? Jo, ett stort problem med tanke på att det som egentligen händer först är att min flera år gamla kontorsstol går sönder och är tvungen att hitta en ersättare för den stolen ganska snabbt eftersom det är ändå vid just detta skrivbord som jag ”jobbar” och använder mestadels den kreativa stunden av ”min tid”. Firade dock att jag äntligen hade helg och vart dessutom förvarnad av mina syskon att födelsedagen närmade sig vilket inte alls var lockande men jag fortsatte att hitta lösningar och städade vidare hemma i lägenheten.  

Alltså, min lilla etta är inte så svår att städa tyckte jag som jag sa i början av detta inlägg men tro mig, med så många dokument, med så mycket saker som man samlat till sig under skoltiden och alla de möten jag försökt närvara på, det samlas på efter så många dagar. Dokumentförstöraren som jag köpte för ett år sedan har varit till mycket god användning och måste också säga att det var ett mycket bra köp till skillnad från den högskolelitteratur jag beställde tisdagen den 2 april. Böckerna är dessutom så onödigt dyra men det kan också ha med hur pass ”sällsynt” böckerna är, jag tror det eller så är det på grund av det unika innehållet i böckerna som gör den så unika. Nej, det kan även vara författarnas ord och kunskap som kostar förmögenheter, jag säger inte att det är negativt, det var bara en funderare men jag funderar oftast mycket... Fel saker såsom min arbetsledare sa till mig under ett personalmöte för ett x antal år sedan... Ahh, minnen...

För ett år sedan hade jag ”en dröm” om att försöka skapa en radioshow. Eller en unik ”podcast” där jag utvecklar Eddiemans Fredagspub till en podcast där jag och eventuella övriga gäster kommer och delar åsikter, idéer och reflektioner. En diskussion kan man säga om allt och inget vilket skulle vara ett mycket ”awesome” idé.  Eftersom jag reflekterade mycket om den idén under torsdagens (4 april 2013) föreläsare och sa till föreläsaren att det var en av mina idéer att skapa eftersom jag redan har en blogg där jag reflekterar om mitt liv, varför inte höja ett steg längre och satsa på en form utav podcast, talkshow eller radioshow?
Jag skulle kunna skapa en sådan idé idag, det är bara det hur jag gör, vad jag behöver för resurser och eventuella program. Jag ska försöka göra en research om detta för att om detta blir verklighet en vacker dag, så varför inte? Idéerna bara kommer fram såhär men det gäller att utveckla den och det är precis vad jag håller på med, i alla fall bakom skoltiden så att säga. 

Onsdagen bjöd inte så mycket på fundersamheter från tidigare event. Tisdagen kan ha varit en av de absolut värsta dagar som jag kunde uppleva men samtidigt så tyckte jag att kursen var intressant så jag lät det vara som det är nu och låter dem få sina chanser att förbättra sig under kursens gång. Men denna dag så var det ytterligare en kursintroduktion, en bättre än för att vara ärlig men ingenting speciellt förutom de nya studenterna och ansikten vilket skrämde mig innerst inne men det är väl någonting som jag får ta emot eftersom dessa är ju frigående kurser och alla kan vara med.
Det som gjorde mindre lockande till just denna kurs var att dels så handlar kursen om arbetsplatser och hur man främjar arbetsplatsen till en bättre hälsostandard vilket vi tidigare hade läst om i kursen Människan i arbetslivet vilket jag gav absolut negativ kritik vid kursutvärderingen eftersom upplägget var en aning ”konfunderande” när man skulle gå igenom alla de lärandemålen samtidigt också som vi fick reda på att det inte var den kursansvarige som skulle rätta tentamen. De som hade denna kurs förra året lär ju ha varit positiva till att de åtminstone fick en hemtentamen kring denna kurs men i år introducerades det en salstentamen där frågorna var så otydligt formulerade att det var verkligen svårt att förstå vad professorn menade samtidigt som man inte fick reda på poängantal vilket försvårade det ytterligare till att formulera konkreta svar. Jag skrev alltså sju sidor av ren nonsens vilket gav det negativa resultatet men vad kunde jag göra när frågorna var så hemska? De följde ju inte ens de lärandemålen! Och det gjorde inte den andra tentamen heller efter rykten som var bekräftade av några klasskamrater som närvarade då vid skrivningen, att det tilldelades två helt unika tentamen till studenterna. Varför var det så, varför fick man två unika tentamen för?

Som jag sa, jag gav kursen mycket negativ kritik för upplägget, för deras sätt att hantera kursens innehåll samt också deras inhemska beslut att låta en folkhälsoprofessor rätta tentamen. Jag har absolut inget emot en folkhälsoprofessor, expert i ämnet Folkhälsa, hantera dessa frågor men vi var utifrån syftet med kursens innehåll, följa de lärandemålen vilket det absolut inte framkom alls, speciellt vid skrivandet av tentamen. Eller ja, vid tentamenstillfället... Vad jag menar med detta är helt enkelt att de kunde ha gjort allt mycket bättre men deras beslut var tydligen en funderare.
Så jag hoppas denna nya kurs är mycket bättre med inlägget samtidigt också som de bjuder på föreläsare som är intressanta och värda att lyssna på. Med det påståendet menar jag att de måste vara KREATIVA, intressanta att lyssna på och inte tråkiga, halvt skakiga och nervösa för det förstör bara ”the momentum”.

Jag kommer att vara nervös under hela denna kurs eftersom innan avslutningsfaserna i varenda kurs jag hittills haft, avslutas det med examinationsuppgifter som innebär att man presenterar ett arbete man jobbat under hela kursens gång till examinatorn och studenterna som närvarar vid tillfället och eftersom det är dessutom nya kursmedlemmar så blir det hela ”mindre säkert”.
Ja, jag kommer förmodligen bara att träffa dessa nya ansikten bara vid lektionstillfällena vilket isig är en besvikelse, jag skulle gärna vilja snacka med nya ansikten, personligheter och människor. Men som sagt, den tidigare ”barriären” jag snackat om hindrar det för det mesta plus andra faktorer som påverkas runtomkring mig är stora hinder och bekymmer. Eller ja, det har varit och hoppas inte det är så men chanserna är ganska stora när jag dessutom inte delar samma intressen med dem vilket försvårar det ytterligare... Ahhhhh. Jag vill inte prata om detta mer, kan vi hoppa över det nu?

Onsdagen det, in a nutshell!