Varför?
Hej och välkomna till min blogg.
Jag ber så mycket om ursäkt för att jag inte skrivit och lagt upp några inlägg de här sex dagar som gått. Jag har inte haft tid till bloggen och det har hänt så mycket på så kort tid.
Men ni får en rapport från födelsedagskalaset som vi hade för lilla Jennifer som fyllde 1 år söndagen den 19 april lite senare idag för jag har varken rapporten eller bilderna på denna dator som jag använder mig av just nu.
[SÖNDAGEN DEN 19 APRIL]
Som sagt var det en födelsedagskalas söndagen kan jag säga och det var en överraskning.
Bland annat så såg man folk som man inte sett på snart 16 år och jag syftar till mammas vänner som bor i Eskilstuna, som kom till kalaset. Och dessa kvinnor kände man knappt igen och vi som lekte med dem när vi var små barn, men idag, fullvuxna och okända till och med och en av dem är tillochmed gift! Det var en överraskning...
Den andra överaskningen var att man inte varit hos Torres på ett tag nu. Sist vi var där var då när vi grillade kött år 2005, precis efter det att vi slutade grundskolan och skulle börja gymnasiet. Och det var ett himla bra tag sen. Jag har bilder från det momentet men som jag sa tidigare, inte på denna dator så bilderna får ni se efter det att jag kommit hem idag.
Men efter kalaset i söndags så hände det som inte fick hända. Pappa blev förbannad på oss igen. Och med anledning till att han blev förbannad var att min bror, Alexander, inte hade synts och var inlåst i sitt rum hela söndagen. Vad jag inte visste var att pappa hade ordnat en liten träff med några utav hans vänner och de firade söndagen med mat och dryck, utan Alexanders närvaro. Pappa blev då sur och för att lugna ner sig drack han sprit.
När jag kom hem efter kalaset så får jag världens chock, pappa skrek åt mig och försökte få mig att tilltala till Alexander eftersom det är mest jag och Stephania, min syster, som pratar oftast med honom vilket jag egentligen tycker är konstigt också. Varför pappa inte pratar och diskuterar med Alexander så ofta är ett annat problem som jag aldrig kommer att förstå men hursomhelst...
Som vanligt svarade inte Alexander när jag knackade på hans dörr och jag stack då iväg till köket för att dricka något eftersom jag var ju så himla törstig.
Så efter några minuter efter det skriker far åter igen och anser att jag är en egoist som bara tänker på mig själv och inte till familjen och så hotade han mig genom att säga att om detta fortsätter så skickar han ut oss från hans boende...
Och hur i all världen kom denna diskussion till?
1, För det första var jag på kalas för att fira min lilla syster som fyllde 1 år.
2, Jag hade ingen som helst aning att pappa skulle anordna en liten fest hemma hos oss...
3, Alexander hade tidigare nekat till att gå till födelsedagskalaset med mig.
4, Vi hade redan försökt att övertala honom om att gå till kalaset tillsammans med José.
5, DET VAR ALEXANDERS FEL.
6, Jag är ingen EGOIST. WTF är det du säger?
Sedan blev pappa mer aggressiv och han bankade på Alexanders dörr så att han äntligen vaknade och gick ut från sitt rum och sedan diskuterade vi... Mest om Alexanders problem. Och seriöst, min bror har så många problem och alla de problemen har han själv startat.
1, Alexander har "skolkat" från sin nuvarande skola, många gånger tidigare.
[Redan i grundskolan så skolkade han från vissa lektioner. EN dag gick det så långt att till och med Alexanders dåvarande Mentor gjorde ett besök till oss och informerade oss om Alexanders frånvaro och med sig hade mentorn en frånvaro-lista och där visade mentorn de dagar som Alexander hade varit borta och till min förvåning hade Alexander varit borta en hel vecka. Mentorn undrade egentligen hur Alexander mådde och inte ens mina föräldrar hade en aning om vad Alexander höll hus, därför gjorde mentorn ett besök; för att veta vad Alexander led av, varför han hade varit borta så länge. Alexander hade inte mycket att säga den dagen och att skolka är ju så himla dumt egentligen.]
[El Salvador resan år 2006 var alltså redan bokad. Då gick Alexander första året på gymnasiet i Köping. Men redan efter ett par månader i gymnasiet så börjar han missa från sina lektioner. Och en annan dag gick det så långt att till och med rektorn var tvungen att ta till drastiska metoder och hotade med att avbryta resan för Alexander till El Salvador. Jag vet inte hur överenskommelsen mellan Pappa, Alexander och rektorn gick över men resan till El Salvador blev i alla fall lyckad för oss, inte minst för Alexander, som då hade problem med i gymnasiet.
Men efter semestern så avslutar han gymnasietpå grund av att han inte kände sig trygg i skolan och att han hade problem med andningen och miljön i skolan. Han fick då en plats på Vasagymnasiet i det individuella-programmet men han gick på dessa lektioner TVÅ gånger bara och sedan blev "skolan" trött på Alexanders frånvaro att skolan "kickade" ut honom.
Sedan dess satt han hemma i nästan 4 månader och det var där som Alexander blev mindre social. Det värsta var att inte ens mina föräldrar visste om Alexanders problem och en dag gick det så långt att pappa grät av förtvivlan och med sig i handen hade han en kofot och bröt sönder dörren och när dörren äntligen var öppen så låg Alexander där, sömnig som han brukar vara och det var där som vi återigen diskuterade om Alexanders framtid.
Alexanders hud var mycket vit och han såg blek ut så pappa bestämde sig att ta med honom till jobbet och där fick han lite färg på hyn igen och friskare blev han efter 1 månad på jobbet och lön fick han.]
[Senare började han på Arboga Yrkesgymnasium, den nya skolan som inte ens jag kände till att den existerade men hursomhelst... Första året på den skolan gick som den skulle men det är då nu, andra året som Alexander återigen tröttnar på lärarens tjat och elände.]
2, Lärarna på den skolan som Alexander går i, har en frånvaro-protokoll som jag inte sett ännu men som pappa har sett.
3, Mamma vet om Alexanders problem också.
4, Alexander lider av "Stress" så som han uttrycker det. Han säger att han vill vara fri från körkorts-lektionerna eftersom det är mest där som han anser att "Stressen" kommer.
5, Med andra ord, Alexander hatar allt och alla. Antagligen...
Denna diskussion försäkrade pappa oss att det var den sista angående om Alexanders problem.
"O se comportan, o se me van a la mierda" - var hans sista ord till oss.
Och denna mening betyder egentligen, ren översättning; Förbättrar ni er, eller så drar ni åt helvete.
Okej sa jag med snart en gråt i halsen för jag hade inte förstått mycket av detta eftersom allt handlade mestadels om Alexanders problem.
Jag och Alex, vi diskuterade länge och vi kom egentligen inte fram till någon lösning mer än att Alexander behöver vara mer social, han får sluta med sina dumheter och att han måste åtmintone visa mer respekt för oss andra i familjen.
För guds skull Alex, jag var ju på en födelsedagskalas och varför kom du inte?
PORQUE?!?!?!?!
Varför ska jag vara inblandad i denna familjekris? VARFÖR???
Du är för guds skull, 19 år, du borde klara dig själv nu.......
Mer information om veckan får ni senare idag...
//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018
Jag ber så mycket om ursäkt för att jag inte skrivit och lagt upp några inlägg de här sex dagar som gått. Jag har inte haft tid till bloggen och det har hänt så mycket på så kort tid.
Men ni får en rapport från födelsedagskalaset som vi hade för lilla Jennifer som fyllde 1 år söndagen den 19 april lite senare idag för jag har varken rapporten eller bilderna på denna dator som jag använder mig av just nu.
[SÖNDAGEN DEN 19 APRIL]
Som sagt var det en födelsedagskalas söndagen kan jag säga och det var en överraskning.
Bland annat så såg man folk som man inte sett på snart 16 år och jag syftar till mammas vänner som bor i Eskilstuna, som kom till kalaset. Och dessa kvinnor kände man knappt igen och vi som lekte med dem när vi var små barn, men idag, fullvuxna och okända till och med och en av dem är tillochmed gift! Det var en överraskning...
Den andra överaskningen var att man inte varit hos Torres på ett tag nu. Sist vi var där var då när vi grillade kött år 2005, precis efter det att vi slutade grundskolan och skulle börja gymnasiet. Och det var ett himla bra tag sen. Jag har bilder från det momentet men som jag sa tidigare, inte på denna dator så bilderna får ni se efter det att jag kommit hem idag.
Men efter kalaset i söndags så hände det som inte fick hända. Pappa blev förbannad på oss igen. Och med anledning till att han blev förbannad var att min bror, Alexander, inte hade synts och var inlåst i sitt rum hela söndagen. Vad jag inte visste var att pappa hade ordnat en liten träff med några utav hans vänner och de firade söndagen med mat och dryck, utan Alexanders närvaro. Pappa blev då sur och för att lugna ner sig drack han sprit.
När jag kom hem efter kalaset så får jag världens chock, pappa skrek åt mig och försökte få mig att tilltala till Alexander eftersom det är mest jag och Stephania, min syster, som pratar oftast med honom vilket jag egentligen tycker är konstigt också. Varför pappa inte pratar och diskuterar med Alexander så ofta är ett annat problem som jag aldrig kommer att förstå men hursomhelst...
Som vanligt svarade inte Alexander när jag knackade på hans dörr och jag stack då iväg till köket för att dricka något eftersom jag var ju så himla törstig.
Så efter några minuter efter det skriker far åter igen och anser att jag är en egoist som bara tänker på mig själv och inte till familjen och så hotade han mig genom att säga att om detta fortsätter så skickar han ut oss från hans boende...
Och hur i all världen kom denna diskussion till?
1, För det första var jag på kalas för att fira min lilla syster som fyllde 1 år.
2, Jag hade ingen som helst aning att pappa skulle anordna en liten fest hemma hos oss...
3, Alexander hade tidigare nekat till att gå till födelsedagskalaset med mig.
4, Vi hade redan försökt att övertala honom om att gå till kalaset tillsammans med José.
5, DET VAR ALEXANDERS FEL.
6, Jag är ingen EGOIST. WTF är det du säger?
Sedan blev pappa mer aggressiv och han bankade på Alexanders dörr så att han äntligen vaknade och gick ut från sitt rum och sedan diskuterade vi... Mest om Alexanders problem. Och seriöst, min bror har så många problem och alla de problemen har han själv startat.
1, Alexander har "skolkat" från sin nuvarande skola, många gånger tidigare.
[Redan i grundskolan så skolkade han från vissa lektioner. EN dag gick det så långt att till och med Alexanders dåvarande Mentor gjorde ett besök till oss och informerade oss om Alexanders frånvaro och med sig hade mentorn en frånvaro-lista och där visade mentorn de dagar som Alexander hade varit borta och till min förvåning hade Alexander varit borta en hel vecka. Mentorn undrade egentligen hur Alexander mådde och inte ens mina föräldrar hade en aning om vad Alexander höll hus, därför gjorde mentorn ett besök; för att veta vad Alexander led av, varför han hade varit borta så länge. Alexander hade inte mycket att säga den dagen och att skolka är ju så himla dumt egentligen.]
[El Salvador resan år 2006 var alltså redan bokad. Då gick Alexander första året på gymnasiet i Köping. Men redan efter ett par månader i gymnasiet så börjar han missa från sina lektioner. Och en annan dag gick det så långt att till och med rektorn var tvungen att ta till drastiska metoder och hotade med att avbryta resan för Alexander till El Salvador. Jag vet inte hur överenskommelsen mellan Pappa, Alexander och rektorn gick över men resan till El Salvador blev i alla fall lyckad för oss, inte minst för Alexander, som då hade problem med i gymnasiet.
Men efter semestern så avslutar han gymnasietpå grund av att han inte kände sig trygg i skolan och att han hade problem med andningen och miljön i skolan. Han fick då en plats på Vasagymnasiet i det individuella-programmet men han gick på dessa lektioner TVÅ gånger bara och sedan blev "skolan" trött på Alexanders frånvaro att skolan "kickade" ut honom.
Sedan dess satt han hemma i nästan 4 månader och det var där som Alexander blev mindre social. Det värsta var att inte ens mina föräldrar visste om Alexanders problem och en dag gick det så långt att pappa grät av förtvivlan och med sig i handen hade han en kofot och bröt sönder dörren och när dörren äntligen var öppen så låg Alexander där, sömnig som han brukar vara och det var där som vi återigen diskuterade om Alexanders framtid.
Alexanders hud var mycket vit och han såg blek ut så pappa bestämde sig att ta med honom till jobbet och där fick han lite färg på hyn igen och friskare blev han efter 1 månad på jobbet och lön fick han.]
[Senare började han på Arboga Yrkesgymnasium, den nya skolan som inte ens jag kände till att den existerade men hursomhelst... Första året på den skolan gick som den skulle men det är då nu, andra året som Alexander återigen tröttnar på lärarens tjat och elände.]
2, Lärarna på den skolan som Alexander går i, har en frånvaro-protokoll som jag inte sett ännu men som pappa har sett.
3, Mamma vet om Alexanders problem också.
4, Alexander lider av "Stress" så som han uttrycker det. Han säger att han vill vara fri från körkorts-lektionerna eftersom det är mest där som han anser att "Stressen" kommer.
5, Med andra ord, Alexander hatar allt och alla. Antagligen...
Denna diskussion försäkrade pappa oss att det var den sista angående om Alexanders problem.
"O se comportan, o se me van a la mierda" - var hans sista ord till oss.
Och denna mening betyder egentligen, ren översättning; Förbättrar ni er, eller så drar ni åt helvete.
Okej sa jag med snart en gråt i halsen för jag hade inte förstått mycket av detta eftersom allt handlade mestadels om Alexanders problem.
Jag och Alex, vi diskuterade länge och vi kom egentligen inte fram till någon lösning mer än att Alexander behöver vara mer social, han får sluta med sina dumheter och att han måste åtmintone visa mer respekt för oss andra i familjen.
För guds skull Alex, jag var ju på en födelsedagskalas och varför kom du inte?
PORQUE?!?!?!?!
Varför ska jag vara inblandad i denna familjekris? VARFÖR???
Du är för guds skull, 19 år, du borde klara dig själv nu.......
Mer information om veckan får ni senare idag...
//Eddie
Kommentarer
Trackback
