Min Födelsedagshelg (8 april - 10 april)
Hejsan och välkomna till Eddiemans Fredagspub, bloggen där det alltid är en FREDGAGSPUB.
Som ni kanske redan har noterat via min logg på Facebook, så har jag fyllt hela 22 år. Och det är ju naturligt att man fyller år.
[Tidigare Födelsedagar]
Tidigare födelsedagar har varit ganska ensamma, tråkiga och mestadels ganska värdelösa med tanke på att har man levt med en fattig familj får man helt enkelt inte vara "greedy". Man får helt enkelt leva dagen som den kommer och födelsedagar har aldrig varit en riktig höjdare, och speciellt inte mina födelsedagar som har passerat förbi som en kall och hemsk vind...
Jag minns en födelsedag som varit en av de absolut sämsta i mitt liv; Efter det att min bror hade fyllt före mig några veckor innan så var ju tanken att min födelsedag också skulle firas med folk och jubel... Problemet var att folket och jublet hade firat min brors födelsedag istället för min födelsedag... Jag hade hoppats på något folk skulle komma men ABSOLUT INGET FOLK ELLER SLÄKTINGAR KOM PÅ DEN FÖDELSEDAGSEVENTET!! Och min far som alltid varit en person som hatar att fira en speciell högtid, tog det lugnt och sade att det får helt enkelt bli en helt vanlig dag som alla de andra och att min födelsedag skulle ha firats ihop med min brors födelsedag... What a load of f*cking bullf*ck...
Men detta är dock historia och vad jag vill säga med detta är att fira födelsedagar har alltid varit problematiska för mig och att jag tagit dem som en helt vanlig dag helt enkelt och glömt bort för det mesta detta med att ge bort presenter eller ha åtminstone en tårta att fira med... Och detta har hållit på ganska länge, kanske under en sexårsperiod...
Men har man varit fattig i hela sitt liv får man helt enkelt leva med antingen det eller konsekvenser... Men vem fan vill leva med konsekvenser??
En gång gick det så långt att när man var ute en stund och sedan kom tillbaka samma dag som man fyllde år så fick man världens utskällning bara för att min bror hade råkat komma in i en slags "depression" där han helt enkelt inte kunde lämna sitt rum och att han hatade skolan och detta fick man stå ut med, på min födelsedag...
Pappa var som sagt vansinnig på mig för att jag som bror inte hade hjälpt min bror med hans problem men för att åtminstone kunna hjälpa honom var HAN OCKSÅ tvungen att AGERA SJÄLV och det sa jag till pappa men han tog det så vansinnigt fel att han hotade slänga ut mig och min bror ur lägenheten och ingen förändring skedde snarast...
Då gick jag ut, mot en bro och tittade där nere vid vattnet och grät utav både frustration, ilska och förtvivlan och i hopp om att en magisk vind skulle säga; "förändringar kommer att ske inom en snar framtid..." Men har man inga magiska händer eller minne, ja, då är chansen till sådana förmågor till noll...
Bara för att min bror inte kunde hantera sina problem så förstördes min födelsedag ganska drastiskt...
Jag glömmer aldrig bort detta... Jag tror jag grät så mycket och så länge att jag faktiskt börjar små-gråta nu när jag tänker på det...
[Min Födelsedagshelg 2011]
Men många år har passerat och vi är redan vid år 2011, ett år med HOPP och FRAMTIDSVISIONER, har jag kallat det enligt mina dokument men hursomhelst...
Dagen började precis som vanligt på jobbet... Jag hade planerat även ett medarbetarsamtal med min arbetsledare idag men va jag fick höra från Arbetsmarknadsenheten var att det var återigen för lite folk på Hemservice...
Alltså kom igen nu... Hur många måste hata HEMSERVICE egentligen??
Jag tror snarare det inte är arbetsuppgifterna som de hatar, snarare vilka personer som är där och jobbar... Men det är helt enkelt en annan historia...
Så när jag berättade för min arbetsledare om att jag fyllde år "idag" så vart hon förvånad och chockad och skrek; GRATTIS PÅ DIG EDDIE!!.
Dagen gick och fick veta att istället för mitt medarbetarsamtal, så fick jag sluta tidigare istället... Ja, det var verkligen ett bra alternativ tyckte jag då och cyklade hem i lugn och ro...
Vid 19.00 så stack jag till mamma och firade min födelsedag där istället och fick just veta att hon precis hade tillagad några goda TAMALES; Latinamerikanska vårrullar fyllda med kött, grönsaker och lite mild tomatsås (salsa).
Utav henne fick jag lite fickpengar och nya handdukar och en vacker blomma att ta hand om och en massa kramar ifrån min bästa mor. Älskar henne verkligen.
Från min far då? Nahh, jag väntar dock med hans visit... Jag har dock inte hört någonting ifrån honom hela denna helgen så jag antar att han väl förstår varför han hatar att fira födelsedagar... (Speciellt mina men det är också en annan historia... Eller ja, minihistoriken fick ni just veta men dock inte hela berättelsen...).
Dagen efter trodde jag att hela min födelsedagsevent hade tagit slut men tänkte på att jag skulle göra en visit hemma hos LA FAMILIA 2.0 och prata lite och checka in dem och i hopp om att de skulle gratta mig i efterskott...
Men det var bara mer än det som var överraskningen...
Jag hade verkligen ingen aning om att de skulle verkligen fira min födelsedag PÅ RIKTIGT!!!!!
När jag kom fram såg jag Yuri & company hemma hos min brother from the same mother a.k.a Master Kina, och den andre mother from the same mother a.k.a Doris, vara närvarande... De grattade mig i efterskott såklart och detta var bara början på överraskningen...
När Jonny-boy klev in i rummet så vart det en stor tystnad... Jag såg Jim & Maria äntligen efter så många månader och inte ha sett dem liksom, sedan såga Millan komma in springandes och sedan två, OCH JAG MENAR TVÅ TÅRTOR som Johanna höll i med en stor försiktighet och jag såg också Ewe i bakgrunden hålla ett par glas med mera... Och alla började sjunga för mig, till och med Jonny-boys dotter Jonna, sjöng för mig... JA ALLA SJÖNG FÖR MIG!!!
DET VAR EN STOR CHOCK FÖR MIG!!! Dels för att jag inte är van vid stora födelsedagsfiranden och dels för att detta var nog FÖRSTA GÅNGEN NÅGONSIN I HELA MITT LIV som NÅGON/NÅGRA FIRAR MIN FÖDELSEDAG PÅ RIKTIGT!!!
Av familjen 2.0 med vänner fick jag ett grattis-kort och HELA 700kr KONTANT!!! Och av Jim & Maria fick jag ett presentkort från COOP och förstås ett gulligt grattis-kort med en stor Ko; MUUU!! Hahaha! (:
***TACK SÅ FANTASTISKT MYCKET MINA UNDERBARA VÄNNER; I LOVE YOU!!!***
Jag fann inga ord verkligen när detta hände... Jag kunde inte säga någonting, jag var fylld av glädje... jag kunde inte säga någonting...
Och nu när jag tänker på det gråter jag av glädje...
JAG HAR ALDRIG HAFT SÅ HÄR BRA VÄNNER FÖRUT!!!
JAG HAR I HELA MITT LIV VARIT ENSAM!!! Helt underbart att få veta att man har vänner som stöder en hela tiden och ger mig tipps och information...
TUSEN TACK FÖR ERT FIRANDE OCH TUSEN TACK FÖR ER HJÄLP OCH TUSEN TACK ALLA FÖR DE FINA PRESENTERNA OCH TUUUSEN TACK FÖR TÅRTORNA...
GUUUUUUUUUUUUUUUUUULDDDDD!!!!!!
*snyft...*
//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018
Som ni kanske redan har noterat via min logg på Facebook, så har jag fyllt hela 22 år. Och det är ju naturligt att man fyller år.
[Tidigare Födelsedagar]
Tidigare födelsedagar har varit ganska ensamma, tråkiga och mestadels ganska värdelösa med tanke på att har man levt med en fattig familj får man helt enkelt inte vara "greedy". Man får helt enkelt leva dagen som den kommer och födelsedagar har aldrig varit en riktig höjdare, och speciellt inte mina födelsedagar som har passerat förbi som en kall och hemsk vind...
Jag minns en födelsedag som varit en av de absolut sämsta i mitt liv; Efter det att min bror hade fyllt före mig några veckor innan så var ju tanken att min födelsedag också skulle firas med folk och jubel... Problemet var att folket och jublet hade firat min brors födelsedag istället för min födelsedag... Jag hade hoppats på något folk skulle komma men ABSOLUT INGET FOLK ELLER SLÄKTINGAR KOM PÅ DEN FÖDELSEDAGSEVENTET!! Och min far som alltid varit en person som hatar att fira en speciell högtid, tog det lugnt och sade att det får helt enkelt bli en helt vanlig dag som alla de andra och att min födelsedag skulle ha firats ihop med min brors födelsedag... What a load of f*cking bullf*ck...
Men detta är dock historia och vad jag vill säga med detta är att fira födelsedagar har alltid varit problematiska för mig och att jag tagit dem som en helt vanlig dag helt enkelt och glömt bort för det mesta detta med att ge bort presenter eller ha åtminstone en tårta att fira med... Och detta har hållit på ganska länge, kanske under en sexårsperiod...
Men har man varit fattig i hela sitt liv får man helt enkelt leva med antingen det eller konsekvenser... Men vem fan vill leva med konsekvenser??
En gång gick det så långt att när man var ute en stund och sedan kom tillbaka samma dag som man fyllde år så fick man världens utskällning bara för att min bror hade råkat komma in i en slags "depression" där han helt enkelt inte kunde lämna sitt rum och att han hatade skolan och detta fick man stå ut med, på min födelsedag...
Pappa var som sagt vansinnig på mig för att jag som bror inte hade hjälpt min bror med hans problem men för att åtminstone kunna hjälpa honom var HAN OCKSÅ tvungen att AGERA SJÄLV och det sa jag till pappa men han tog det så vansinnigt fel att han hotade slänga ut mig och min bror ur lägenheten och ingen förändring skedde snarast...
Då gick jag ut, mot en bro och tittade där nere vid vattnet och grät utav både frustration, ilska och förtvivlan och i hopp om att en magisk vind skulle säga; "förändringar kommer att ske inom en snar framtid..." Men har man inga magiska händer eller minne, ja, då är chansen till sådana förmågor till noll...
Bara för att min bror inte kunde hantera sina problem så förstördes min födelsedag ganska drastiskt...
Jag glömmer aldrig bort detta... Jag tror jag grät så mycket och så länge att jag faktiskt börjar små-gråta nu när jag tänker på det...
[Min Födelsedagshelg 2011]
Men många år har passerat och vi är redan vid år 2011, ett år med HOPP och FRAMTIDSVISIONER, har jag kallat det enligt mina dokument men hursomhelst...
Dagen började precis som vanligt på jobbet... Jag hade planerat även ett medarbetarsamtal med min arbetsledare idag men va jag fick höra från Arbetsmarknadsenheten var att det var återigen för lite folk på Hemservice...
Alltså kom igen nu... Hur många måste hata HEMSERVICE egentligen??
Jag tror snarare det inte är arbetsuppgifterna som de hatar, snarare vilka personer som är där och jobbar... Men det är helt enkelt en annan historia...
Så när jag berättade för min arbetsledare om att jag fyllde år "idag" så vart hon förvånad och chockad och skrek; GRATTIS PÅ DIG EDDIE!!.
Dagen gick och fick veta att istället för mitt medarbetarsamtal, så fick jag sluta tidigare istället... Ja, det var verkligen ett bra alternativ tyckte jag då och cyklade hem i lugn och ro...
Vid 19.00 så stack jag till mamma och firade min födelsedag där istället och fick just veta att hon precis hade tillagad några goda TAMALES; Latinamerikanska vårrullar fyllda med kött, grönsaker och lite mild tomatsås (salsa).
Utav henne fick jag lite fickpengar och nya handdukar och en vacker blomma att ta hand om och en massa kramar ifrån min bästa mor. Älskar henne verkligen.
Från min far då? Nahh, jag väntar dock med hans visit... Jag har dock inte hört någonting ifrån honom hela denna helgen så jag antar att han väl förstår varför han hatar att fira födelsedagar... (Speciellt mina men det är också en annan historia... Eller ja, minihistoriken fick ni just veta men dock inte hela berättelsen...).
Dagen efter trodde jag att hela min födelsedagsevent hade tagit slut men tänkte på att jag skulle göra en visit hemma hos LA FAMILIA 2.0 och prata lite och checka in dem och i hopp om att de skulle gratta mig i efterskott...
Men det var bara mer än det som var överraskningen...
Jag hade verkligen ingen aning om att de skulle verkligen fira min födelsedag PÅ RIKTIGT!!!!!
När jag kom fram såg jag Yuri & company hemma hos min brother from the same mother a.k.a Master Kina, och den andre mother from the same mother a.k.a Doris, vara närvarande... De grattade mig i efterskott såklart och detta var bara början på överraskningen...
När Jonny-boy klev in i rummet så vart det en stor tystnad... Jag såg Jim & Maria äntligen efter så många månader och inte ha sett dem liksom, sedan såga Millan komma in springandes och sedan två, OCH JAG MENAR TVÅ TÅRTOR som Johanna höll i med en stor försiktighet och jag såg också Ewe i bakgrunden hålla ett par glas med mera... Och alla började sjunga för mig, till och med Jonny-boys dotter Jonna, sjöng för mig... JA ALLA SJÖNG FÖR MIG!!!
DET VAR EN STOR CHOCK FÖR MIG!!! Dels för att jag inte är van vid stora födelsedagsfiranden och dels för att detta var nog FÖRSTA GÅNGEN NÅGONSIN I HELA MITT LIV som NÅGON/NÅGRA FIRAR MIN FÖDELSEDAG PÅ RIKTIGT!!!
Av familjen 2.0 med vänner fick jag ett grattis-kort och HELA 700kr KONTANT!!! Och av Jim & Maria fick jag ett presentkort från COOP och förstås ett gulligt grattis-kort med en stor Ko; MUUU!! Hahaha! (:
***TACK SÅ FANTASTISKT MYCKET MINA UNDERBARA VÄNNER; I LOVE YOU!!!***
Jag fann inga ord verkligen när detta hände... Jag kunde inte säga någonting, jag var fylld av glädje... jag kunde inte säga någonting...
Och nu när jag tänker på det gråter jag av glädje...
JAG HAR ALDRIG HAFT SÅ HÄR BRA VÄNNER FÖRUT!!!
JAG HAR I HELA MITT LIV VARIT ENSAM!!! Helt underbart att få veta att man har vänner som stöder en hela tiden och ger mig tipps och information...
TUSEN TACK FÖR ERT FIRANDE OCH TUSEN TACK FÖR ER HJÄLP OCH TUSEN TACK ALLA FÖR DE FINA PRESENTERNA OCH TUUUSEN TACK FÖR TÅRTORNA...
GUUUUUUUUUUUUUUUUUULDDDDD!!!!!!
*snyft...*
//Eddie
Kommentarer
Trackback
