You can't stop the music
Ahh, den ljuvliga musiken, verkligen, den lugnar ned mig som den ska och det beror också på vilken genre man lyssnar på också. Musikvalen har varit mycket olika dessa år som gått. I de yngre dagarna så var det mest pop, eurodancer, disco och klassiskt blandat med lite latinamerikanska rytmer såsom cumbia, merengue och salsa. När man började komma i de äldre faserna i grundskolan förvandlades musikvalen till Hip Hop, rap, rytm & blues, reggae och ska och det på grund av att jag då började, speciellt under året 2004, utvecklade beatboxing och att kombinera beatbox med både rap och hip-hop var något som man kunde utveckla. Det är bara synd att intresset alltid varit så lågt för mig när jag försökte utveckla denna unika musikkombination och inte nog med det, jag fick dessutom aldrig hjälp eftersom det egentligen var min yngre bror som introducerade mig till världen utav beatboxing och jag tror jag har sagt om detta fenomen tidigare i min blogg under alla dessa år som jag, försökt, blogga genom mitt vardagliga liv. Ni kan ju läsa i arkivet om ni nu är intresserade. Jag är intresserad men problem dyker alltid upp... Det första är ju språket, herregud... Språket som jag använde förr var sämst! Men man utvecklas varje dag och det är positivt att språket förändrats genom alla dessa år och det tackar jag utbildningarna för.
Musiken ja, den lugnar ned mig som sagt. Jag måste ha musik, vart jag än går. Därför har jag alltid med mig min älskade mp3-spelare och jag klagar inte. Låtarna är noggrant valda men jag har dock fått tidigare kritik utöver min musiksmak, inte minst under tiden i gymnasiet när det enda jag lyssnade på var... Skit... Precis, inget annat är bara strunt och dålig musiksmak att man inte ens tänker på minnena från gymnasiet och jag tror jag inte ens har en enda gott minne från gymnasiet, jag vill absolut inte tänka på det för efter det att jag tog studenten så försvann det som jag kallade för arbetsplatsmiljö och trygghet där jag kunde socialisera mig med de jag umgicks mest med då. Men allt försvann, eller ja, nästan i alla fall och det kallar jag verkligen inte för att komma ihåg någonting positivt... Studenten var okej men det kunde ha slutat bättre... Nog om det trista eventet, jag har haft roligt men inte på ett tag, därför lyssnar jag alltid på musik. Musiken är något som jag älskar, vare sig det är old school music eller andra så är alltid musiken där. Eller ja, den musiken jag väljer förstås eftersom dagens musik, speciellt i radion skrämmer mig verkligen... Så jag nöjer mig med mina klassiska låtar och nej, om ni undrade om det var klassisk musik så är det inte. Med mina klassiska låtar så snackar vi om låtar som enligt mig är ”catchy” vilket betyder att så fort någon låt är ”catchy” så fastnar den direkt i huvudet på mig och jag kan lyssna på samma musikspår i många timmar. Så många timmar att jag drömt om att jag var just i den spelningen som gruppen spelade låten i och det där är inte många som upplever, inte varje dag i alla fall och det är unikt!
Angående kritiken... Ibland fick jag kritik utöver min musiksmak också vilket var frustrerande, därför lät jag aldrig någon lyssna på mina låtar tills en vacker dag som en tjej frågade mig om jag skulle kunna dela några låtar med henne vilket jag tyckte lät okej så vi delade låtarna och hon gillade dem direkt... Speciellt musiken under genrerna ska och reggae som jag hade då och det var en fin känsla att någon kunde äntligen ”digga” min musiksmak då och det var då inte ofta jag fick den frågan heller eftersom de flesta visste ju vad jag hade för musiksmak eftersom jag betedde mig som en av de ”töntarna” också vilket var verkligen pinsamt nu när jag tänker på det i skrivande ehm... Tanke...
Detta får bli för idag. Jag kommer att fundera mer om musiken lite senare. Kanske berättar jag om mina drömmar som jag haft tidigare under samma kategori och kanske förverkliga dem. Det vore något att prata om, speciellt idag då när man ska snacka ihop sig om idé utveckling och entreprenörskap. Vi får se vad som dyker upp då. Vi syns!
