Eddiemans Fredagspub

Eftersom det nu är början av december och många redan börjat eller har sina juldekorationer färdiga är det nog dags att börja ta sin lilla funderare igen och fråga mig själv frågan (vem annars?) om jag, Eddie, ser fram emot julen? 

 

De flesta som känner mig väldigt ära vet att jag brukar oftast skämta om detta med julen året runt och det börjar alltid med att försöka fråga personen; Vet du varför?

 

Allt har sin början och allt har sin lilla historia och just denna, ganska så urusla fråga, har en historia bakom sig som går långt bak redan när Eddie gick i grundskolan. Jag vet dock inte vilken tidpunkt det skapades men det har väl någonting om detta; Eddie lekte tillsammans med brodern en lek som handlade om försöka få våra leksaker att komma överens om att leka med oss men det hela får en vändning som gör att atmosfären ändrade på sig ganska så instant när jag helt ur det tomma säger direkt att jag "inte vill leka längre" vilket får brodern att reagera negativt. Detta började allt tack vare att jag tidigare redan hade sagt att "Jag firar ingen jul" till min bror och jag antar att jag även sa det till våra leksaker men vi var ju unga killar på den tiden så att leka med leksaker är ingenting som är konstigt. Det som är konstigt med denna historia (onödig för att vara helt ärlig) är att jag vänder direkt till den cyniske och bittra typen som inte längre vill leka med brodern "för att jag inte firar någon jul".

 

Nu när jag sitter och funderar på detta själv så har denna historia absolut ingen bakgrund eller anknytning till varför jag inte firar någon jul eller liknande för det gör ju mina föräldrar. Mamma vet jag älskar julen och har alltid firat jul på det traditionella sättet; julbord, julklappsdelning och familjeumgänge. Pappa är den som firar men han firar den väldigt lugnt vilket betyder att han inte är som mamma, fixar till med julbord och liknande men båda mina föräldrar har fixat juldekorationerna i alla fall så någon julstämning får de i alla fall. 

Nu tillbaka till min berättelse... 

Nu när ni dessutom kan och vet om mina kära föräldrars sidor om julen så är det dags att berätta min "story" om julen. 

Tydligen så har min tidigare historia om "Vet Du Varför?..." - fenomenet haft en stor påverkan i mitt liv eftersom det ibland förekommer att jag säger det till någon men jag är ganska säker på att det inte påverkat hur jag firar julen eller om jag firar jul eller inte, det ska ni ha klart för er. Det är bara något som jag associerat mig med hela livet. 

 

Den stora faktorn i det hela om det är så att jag VILL fira jul är att jag INTE vill göra det ensam längre så som jag gjort alla åren förutom 2013 eftersom det var då ett år som jag verkligen firade jul med familjen och dess vänner (Notera att jag skrev dess vänner och inte mina vänner tyvärr), på bekostnad av alkoholförtäring och ensamhetskänslan. 

 

Jag vill dock poängtera något som måste sägas; Min familj har under min uppväxt, alltid firat jul tillsammans men tyvärr känns det som att vissa delar och förhållanden är splittrade och därför måste dessa firanden vara separata. I värsta fall kan det till och med vara så att jag inte får en inbjudan från något håll i år och det mardrömsscenariot existerar som ett alternativ... 

 

Så, för att gå tillbaka till min fråga om julen och om jag ser fram emot den?

Blandade känslor, tyvärr mest negativa känslor som dyker upp och det på grund av många andra faktorer, några har jag redan nämnt i dagens inlägg men nej... Jag ser inte fram mot den. Jag är ganska säker på att jag kommer göra som förra året; förbereda mig mentalt för att fira den ensam eller inte fira den alls. Jag kanske ska testa det istället men det kommer att förstöra min barnsliga själ något så fruktansvärt... 

 

//Eddie