Eddie Henríquez | Skapa en profillänk
Eddiemans Fredagspub - *** Eddiemans Fredagspub Varje Fredag, Annat någon Annan Dag ***

Eddiemans Fredagspub

*** Eddiemans Fredagspub Varje Fredag, Annat någon Annan Dag ***

Vänner för livet eller?

Hur många gånger har jag inte redigerat om denna titel till detta inlägg? Jag hoppar över det jag vill skriva om hela tiden men sånt händer och förekommer ofta så detta inlägg får ha denna, mediokra, titel...
 
Goddag och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fedagspub, Eddies personliga blogg på nätet där vi diskuterar och meddelar er kära läsare om nyheter och annat skojsigt som händer runt omkring mig, Eddie. Om ni inte vet vem jag är så klickar ni på dessa fina bilder ovanför bloggen så kommer ni till min personliga Facebookprofil. 
 
Annars, vad ska jag egentligen meddela er nu efter att ha upplevt kanske en av de absolut bästa (också fattiga) sommar som jag verkligen upplevt år 2014. Året började inte som det skulle enligt mina planer men varför klaga nu när man har det ganska så bra nu i alla fall. 
Sommaren har bjudit på alla överraskningar och förväntningar. Det som också sommaren har erbjudit mig är extra fattigdom och en nypa depression vilket jag har klagat på ganska mycket men som kanske inte har synts till. Varför kunde det gå så illa efter att ha försökt dra i alla håll och inte fått gehör? Precis, där har vi svaret, på grund av att inte fått gehör. Som jag brukar säga till min bror, vi var verkligen inte skapade för sommaren. Alla verkar ha det så trevligt och alla verkar ha det så underbart men inte någon utav oss. Varje sommar är det samma sak; depressioner, slitage och fattigdom. 
 
Varför är det så då må ni undra? Jag kan själv besvara den frågan genom att reflektera över hur det verkligen ser ut i min familj då för att komma iväg till en början: bakgrunden. Min bakgrund har och kommer nog fortsättningsvis att vara fattig fram till och med den dagen då jag får mitt första (!) jobb. Tro det eller ej, jag har aldrig haft ett riktigt jobb. Jag har bara haft extra jobb eller som jag kallar dem för "minijobb". Det beror som sagt på kompetens, kraven och erfarenhet vilket jag delar med alla dessa miljoner människor som lever i vår planet. Därför är det också svårt för mig att hitta jobb och att få ett jobb kan nog vara en av de absolut viktigaste och betydelsefulla presenterna någonsin i sitt liv eftersom det är just det som är meningen (åtminstone när det gäller för överlevnadens skull). Människor söker och får kompetens via utbildningar.
 
Erfarenhet får man via den arena som man är placerad på eller i via den sociala kontakten som berör oss människor och den får man genom den sociala nätverket och kontakterna som man säker sig till och får dem också, vissa naturligt, enkelt via andra olika arenor.
 
Skolan är ett exempel på en fantastisk arena där man söker och får sociala kontakter för att breda ut sina erfarenheter och åsikter samtidigt som man får en glimt av hur det egentligen ser ut i arbetsmarknaden. Problemet för min del är att jag ofta hört uttalandet "skolan är ett ställe där man får sociala kontakter för livet". (Vänner för livet är ett annat exempel). Det kan jag med ilska och frustration idag säga att det verkligen inte stämmer alls.
Varför det?
Jag kanske talar för den minoritet som upplevt detta att man inte har kunnat känna sig trygg eller välkommen i en helt ny klass på högskolan. Detta händer mig så otroligt jämnt och börjar misstänka att det har med min livsstil och hur jag ser ut att göra. Det må kanske vara så och att jag kan ändra på det men det är inget som borde beröra mina studier. Dessutom ska inte en sjukdom skada en hel utbildning som i detta fall, gjorde det eftersom jag råkade bli sjuk en hel vecka. Under den veckan förväntade jag mig från min studiegrupp att höra av sig via mail eller annan resurs att skicka över rapporter och material för att jag skulle kunna behandla det hemma medan jag kurerade mig. Det resulterade i att jag istället fick mig ett ordentligt bakslag av min grupp och även från min lärare då som vid ögonblicket såg i min rapport att jag hade det rätt så bra ändå men det gick verkligen inte och jag hamnade så småningom i en liten depression på grund av att jag inte kände mig välkommen längre plus att jag kände mig värdelös. Sedan dess är man på samma tåg och linje... 
 
Tänk er, från att ha känt av spänning och hade höga förväntningar från sin klass och sedan får ett stort bakslag, inte så konstigt att jag tappade status och endast fick ett fåtal vänner istället. Den extremt lilla minoritet är dem bästa vänner som man kan tänka sig ha för livet idag (Ni vet vilka ni är ^_^). 
 
Hmm, så det jämnade ut sig istället? Nja. En liten minoritet. Jag hade förväntat mig och hoppades på att man skulle få flera för livet men jag miste dem. Det är bara att kolla mina tidigare inlägg (speciellt på Twitter om det) om det fenomenet att jag förlorar vänner lika fort som en fallande stjärna. 
 
Hmm, titta kära läsare. Eddie har kommit över till ett helt annat ämne. Inlägget började med sommaren 2014 och hur jag mindes den. Just nu berättar jag lite om min tid i högskolan... Vad rörigt... Vi lämnar detta inlägg istället. 
 
Ha en fortsatt trevlig kväll/dag...
 
//Eddie
 
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0