Eddie Henríquez | Skapa en profillänk
Eddiemans Fredagspub - *** Eddiemans Fredagspub Varje Fredag, Annat någon Annan Dag ***

Eddiemans Fredagspub

*** Eddiemans Fredagspub Varje Fredag, Annat någon Annan Dag ***

San Valentino - The Aftermath

Hej. 
Det var helgen det och en ny vecka har inletts. Den började ganska lugn för att vara helt ärlig och jag ska inte klaga så mycket på det. Ingen idé heller, det är bara att fortsätta att se vardagen som kommer med glädje. 
 
[Väderprognos]
En riktigt kall måndag idag. Inte undra på att jag vaknade idag extremt frusen om hela kroppen förutom huvudet då jag av någon fantastisk anledning, valde att sova med mössan på vilket var en fantastisk "addition" till sömnen. 
Inte så ofta som jag brukar använda mig av sådana termer men när jag väl gör det blir jag småstolt och kan med gott samvete fortsätta skriva ett inlägg eller liknande. 
 
[San Valentino - The Aftermath]
Ahh yes, jag har redan skrivit enorma mängder av text angående detta speciella evenemang som årligen kommer och besöker oss människor den 14 februari och i år var det ingenting speciellt med det. Nej, inte alls. Det var precis samma känslor som gick i huvudet på mig; älska det du egentligen har och tacka för att jag existerar. Det gjorde jag verkligen och tackar ännu en gång för att jag får leva ett "fantastiskt" liv på denna planet där jag kan få andas och njuta av livet. 
 
"Jag sätter ribban alldeles för högt" fick jag till mig ett svar ifrån gårdagens analys av San Valentino och min syn kring det och frågan har verkligen surrat i huvudet på mig ett väldigt bra tag. Sätter jag ribban för högt? I så fall på vad? Det ska vi ta reda på nu.
 
Som ni redan vet har det varit alla hjärtans dag. Hur är det undrar ni? (Jag ska försöka svara på just denna fråga men om jag inte gör det får ni en slutsats av det.) Som jag sade tidigare, för mig har det alltid varit så att dagen symboliserar det man verkligen älskar och det är sin partner som jag tycker, man borde vara förälskad i för hela livet. Eller?
Det är här som "jag sätter ribban alldeles för högt" kommer till svars. Eller den "episka paradoxen" som jag snackade om tidigare kommer också in som en lite adderande bonus i hela smeten. Jag ska försöka förklara...
Foto: Dela för guds skull, en Coca-Cola med din kärlek...
Min tanke med kärlek är att ha någon fantastisk partner vid sidan om som ett "team" och där man helt enkelt stöttar varandra, älskar varandra, ger respekt, har diskussioner om livets alla skeden, hjälper en vid nöd, tar hand om sjuklingen och en rad andra saker som gynnar kärleksrelationen med varandra. Därför har jag alltid ansett att kärleken är helt enkelt den känslan som uppstår när man älskar varandra; varje dag, hela livet tills döden skiljer dem åt.
 
Punkt. Där kommer den där "ribban" i det hela. 
Det som kom att vara en nyckelfaktor i hela gårdagens analys var åtrå - den känslan som uppstår när man begär något som ger passion som till exempel lust eller liknande. Det är precis vad åtrå betyder här. 
Kopplingen med åtrå och kärlek är relativt högt och det är det vad jag försökte beskriva tidigare om vad kärlek betydde för mig; när man älskar varandra varje dag, hela livet tills döden skiljer dem åt. 
När jag försökte förklara detta till mina podcast-vänner möttes jag av tvivel. Tvivel? Hur kan det vara tvivel i att älska någon för hela livet? 
Jag har lärt mig detta genom, igen, min uppväxt över både det religiösa. Eller ja, så religiösa var inte min familj då, fortfarande... Men det var just då vad som jag lärde mig utav då men...
 
Jag kom just på att tänka. Om inte mina föräldrar klarade av det, kommer jag att klara av det också? Det beror helt enkelt på vem och när... 
 
Jag har alltså "failat" miserabelt att förstå konceptet med kärlek och vad den idag betyder för så många människor. Eller i alla fall vad samhället ser på just hjärta och kärlek och då menar jag förstås det hjärta som man förknippar med kärlek. 
Nu har jag förstått åtminstone det konceptet med åtrå men jag tycker fortfarande man söker till sig den kärleken som förmodligen kommer att vara förevigat men som sagt, om INTE MINA FÖRÄLDRAR KUNDE. Då har jag förstått detta helt åt skogen...
 
Åtrå...
Kärlek...
For ever... Stryk under det... 
Men jag har inte satt ribban för högt för det eftersom de trodde jag kategoriserade och analyserade på när det "perfekta partnern" skulle komma poppande men jag har ju sagt till dem att jag inte tänkt på det så mycket som just nu då.. Men ribban har jag absolut inte satt högt, verkligen inte. Det var bara så att jag inte förstod detta. Men jag har förstått. Ibland håller kärleken inte ihop och det gör ett tidigt avbrott och man går helt enkelt vidare. 
Om det är så än idag, vilket det är, så tycker jag detta är oerhört tragiskt...
 
Slutsatsen blir alltså...
1. Hur känns dagen "alla hjärtans dag"? - Som en helt vanlig dag fast ännu mer för de som har sin livsglädje bredvid sig. 
2. Åtrå, lustkänslan, förknippat med i detta fall kärleken, känslan som uppstår när man ser sin partner och älskar denne. Slutsatsen på det? Det är svårt... Detta är ALLT NI FÅR FÖR TILLFÄLLET ANGÅENDE ÅTRÅ. 
3. Jag har misslyckats totalt att förstå konceptet med kärleken. Det konkreta exemplet jag tog var mina föräldrar och när de TYVÄRR gjorde slut med varandra. Jag hade tydligen förträngt detta också men det är så min hjärna fungerar tyvärr. Det är en FÖRSVARSMEKANISM. 
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2016

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0