Eddiemans Fredagspub

Foto: Gammal bild från 2014

Så det är söndag idag. En dag som betyder vila för majoriteten idag i alla fall. För mig vaknade jag med hemska smärtor i hela kroppen idag och undrade verkligen om jag skulle orka göra något överhuvudtaget men det släppte efter att ha varit vaken i några timmar. Men det var en obehaglig känsla, kanske ett tecken på massage eller någon form utav terapi? Terapi vet jag inte men massage skulle definitivt behövas. Men det kan man ju drömma om lite så enkelt sådär... hehe... 

 

Men varför vaknade jag med smärtor idag egentligen? I fredags gjorde jag det också efter att ha haft en ganska så intensiv vecka med sammanträden och ärendeuträttanden. Kan det ha någon effekt och i sådana fall vad?

 

Under de flesta sammanträden brukar vi sitta och prata i grupp och det kan vara vadsomhelst egentligen och vi sitter där i ett par timmar innan det är dags för avslut och visat intresse men är det på grund av att man sitter still ett par timmar utan att ta sig en bensträckare eller liknande? Det kan ha en betydande faktor men det är just det enda jag kan tänka på just nu. Uträttning av ärenden, främst när det gäller återigen att hjälpa morsan med eventuell bärhjälp och farsan likaså att; visst, det tär på kroppen men jag borde vara van tycker jag. Men tydligen inte. 

 

Under fredagspubinlägget pratade jag om en liknande sak (som ska belysa dagens inlägg), under ett stycke; "Det är ibland så att jag ställer mig frågan, på engelska också; "What's in it for me?'"
Det är nog ingen som förstod den referensen en jag ska nog försöka förklara vad jag menar här; när jag gör dessa ärenden främst undrar jag ibland om det gynnar mig i längden och att den hjälp jag erbjöd var inte slösat. Svaret borde vara naturligtvis att all hjälp är uppskattad och att det alltid gynnar något oavsett vad det kan vara eftersom det är så jag lärt mig och förstått vad det menas med just den aspekten. 

Men ibland har det varit alldeles för tufft att jag knappt orkat röra mig utanför mitt hem på grund av den ständigt ökande "ångesten" som uppstår när jag vet att något tufft definitivt kommer att ha någon inverkan i bland annat min kropp såsom bärhjälpen eller liknande. En annan faktor kan vara att detta inträffar ju konstant; de behöver min bärhjälp och de har kallat på mig. 

 

Det irriterar mig dock att det bara är jag som måste uträtta dessa "måste" ärenden, främst tänker jag ifrån min familj då som jämt och ständigt ringer och behöver min assist eller liknande vilket är bra men det har varit alldeles för mycket den senaste tiden att jag inte längre vet om jag kommer att orka på grund av att det finns ingen "avlastare" eller någon annan som vill hjälpa mig med dessa ärenden. 

Jag har en bror som borde hjälpa mig med just den avlastningen men mina föräldrar har någon form av, för att inte säga "rädsla", osäkerhet för att be honom om hjälp och jag förstår inte det heller. Nu till mammas flytthjälp så har han tydligen gjort en "deal" med mamma om någonting som gör att de inte kan träffas under flytten vilket får mig att vara extremt fundersam. En deal på att inte träffas? Hatar de varandra? Jag vet inte, detta är bara spekulationer men det är tydligen en deal som gör att de inte kan träffas under en längre tid så jag vet inte vad som händer egentligen. Jag tycker detta är bara skumt...

 

Pappa ringer inte honom heller vilket jag tycker är irriterande. Jag förstår inte detta egentligen. Varför vill inte föräldrarna ringa bror min om hjälp längre? Detta har pågått extremt länge och jag har kallat detta "fenomen" för "Privilegium Nummer Ett" vilket syftar kring mig eftersom föräldrarna ringer eller ber om hjälp ifrån mig i första hand. I andra hand existerar inte och därför blir jag irriterad. Det är inte så frekvent idag men när det händer tänker jag på det. 

 

Sammanfattningsvis säger jag bara att jag, Eddie, behöver en rejäl vila efter dessa två veckor av möten, tjänster, småplugg och planering. Jag hoppas verkligen att denna vecka som kommer nu är lugn för mig. 

Annars önskar jag er en fortsatt trevlig söndagskväll.