Eddiemans Fredagspub

Tjenare och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet där vemsomhelst är alltid välkommen att läsa mina inlägg. 

 

Veckorna måste jag säga, är intensiva och med det så menas det att jag jämt och ständigt är ute på vift antingen på ett viktigt möte eller uträttar ärenden åt vänner som behöver min hjälp och expertis. Nu är det ju inte så att jag är expert i allt alltså. Jag har mina svagheter också och en av dem som jag kan meddela er idag är minnet. Mitt brutala och hemska minne gör att Eddie glömmer bort saker och ting mycket enkelt. Det är därför jag ibland önskade jag hade ett fotografiskt minne där jag enkelt kunde komma ihåg saker och ting illustrerande med bilder inplanterade i min hjärna och tro mig, jag älskar bilder och kan analysera för mig själv en fantastisk bild som till exempel bilden ovan. Vad ska den illustrera?

 

Trott eller ej men bilden är sju år gammal. Den togs en kall och mörk oktobermånad 2008 och den ska enligt mig då, illustrera en sorglig och trist dag fylld med depressionstankar och ångest. Varför det undrar ni? Well, vart ska jag börja... Hey, det var ju ändå jag som startade detta så det är lika enkelt att försöka förklara vad jag menar med detta. 

Detta hade dock kunnat vänt om jag hade fått kunskap och kompetens i tidig ålder men jag bråkade ständigt med att dels vara ensam om dagarna och inte utforskat något som kunde generera kunskap och inblick och dels också inte fått tillräcklig support och guide från familjens sida. Visst, det gäller att lära sig själv men det är mycket som jag än idag inte har en aning om hur det fungerar vilket normalt människor med kompetens förstår i men inte jag. 

Istället genererade det oro och irritation för att jag inte lyckades. Jag lyckades inte få ett normalt extrajobb som många utav mina vänner redan hade införskaffat. Jag hade inte lyckats skaffa mig en högskoleutbildning för att det var för många som sökte. Jag hade inte fått en anställning på mitt arbetsmarknadspolitiska arbete för att det drog ut på tiden och att jag nog var för ung för att få det. Det är mycket som jag "failat" i så otroligt. Än idag ser det inte riktigt ut som jag hade tänkt mig och detta mina damer och herrar har dragit ut på tiden eftersom det är sju år sedan som jag tog studenten i hopp om att framtiden skulle bringa lycka och framgång. 

 

Tro mig, det har det men många motgångar och hinder ligger fortfarande i vägen och hindrar mig från att hitta framgångar, det är som en barriär som jag inte kan klättra över. Jag är fortfarande på andra sidan... 

 

Hmm, det började med att jag skulle berätta om mitt hemska minne men efter att ha analyserat detta noggrant kommer jag fram till konklusionen att jag har ett bra långtidsminne men korttidsminnet är och förblir hemskt. 

Nog för att dagen började grått, kallt och trist påminner detta mig om att det kanske är slutet på vintern med tanke på att jag tog mig upp mot Rasta i Arboga och jag såg inte någon snö alls. Ett tecken på att våren är på intrång och att värmen gjorde debut igår. Idag är det åter kallt och det gillar Eddie. Men att våren är här, det kan Eddie inte förneka men det gör mig väldigt ledsen och att vintern nu tagit farväl och vi närmar oss värme och våren... Det gör mig så ledsen.... 

 

Vecka 10 har som jag började med dagens fredagspub-inlägg, varit intensiv fyllt med framtidsplaneringar, möten och goda stunder. Måndagen började som det brukade göra men fram mot kvällen var det återigen dags att ha ett medlemsmöte med Socialdemokraterna i Arboga och det var då ett tag sedan man hade ett sammanträde med mina partikamrater. Det är inte likadant dock då jag saknar tiderna då jag kunde även gå på kommunfullmäktigesammanträden tillsammans med mina partikamrater men det är ju andra tider nu och jag är ju istället med i världens bästa nämnd; Fritids- och kulturnämnden. Det känns bra att man fått ett förtroende från sitt parti och det är otroligt värmande att få den support från er allihopa. 

Här kommer korttidsminnet in i bilden igen. För att vara helt ärlig kommer jag inte ihåg vad jag gjorde i tisdags. Kalendern hjälper mig inte heller för den delen så vi skippar den här dagen! 

 

Onsdagen tillbringade jag mestadels min dyrbara tid på att försöka fixa min lägenhet och dokumenthantering. Tanken var tidigare denna dag att besöka Örebro med en kompis där agendan var att gå på jobbmässan men jag var tvungen att ställa in den träffen. Jag hade inte hunnit annars om jag hade gått så jag var tvungen att förklara det för min vän. 

 

Torsdagen samma saker egentligen fast fram mot kvällen var det återigen dags för ett planeringsmöte med #ChristiansTalkshow- planerarna. Just nu består det av tre personer, mig inkluderat där jag helt enkelt agerar guide och sammankallar. Det är intressant hur Christian vill ha sin talkshow och jag förstår honom; det är en dröm att få kunna intervjua live i studiopanelen med sina idoler och personer som han beundrar. Jag med faktiskt för att tänka efter... Men jag har ju inte det glöd och motivation som Christian har. Där kan vi snacka om mod också eftersom han är envis och ger sig inte alltför lätt och kommer hela tiden på med nya idéer som han vill dela med sig där vi kan utveckla och planera. Igår gick det till och med så långt att vi pratade privat med en känd profil i Sverige under vårt sammanträde. Gissar verkligen att det var nervöst men samtidigt också givande. Synd bara att vi kör en no-budget för detta om vi inte hittar sponsorer förstås vilket Christian skulle prata med några som skulle tänka sponsra Christians Talkshow. 

 

Att intervjua kända profiler med en no-budget är lite svårt verkligen. Det första gick suveränt men om man planerar med andra gäster och kändisar lär det vara betydligt svårare och kraven ökar, inte minst kostnader. Tyvärr, alla vi människor måste ju leva på något och ha en bra ekonomi, vilket jag önskade idag att jag hade det också; en bra ekonomi. Gissar nu också på att det jag nyss skrev fick en trevlig "twist" där jag återkommer med den ekonomiska problematiken igen under analysen av veckan. Detta är så typiskt mig egentligen. 

 
Under torsdagen också fick vi det chockande och hemska beskedet om att Maxis, det spelföretag som vart superkända genom deras "The Sims" och "Sim City"- spel, nu fick sina dörrar stängda av Electronic Arts. Så tragiskt egentligen. Westwood Studios gick i graven av samma orsak egentligen och det var även chockerande och tragiskt att det var tvungen att inträffa. Vi lever ju i en helt annan värld idag. Men jag säger definitivt inte att det var "bättre förr" för att det kan jag inte hålla med om. Vissa aspekter såsom jobben kanske var flera och att Arbetsförmedlingen kanske fungerande effektivt men när det gäller forskningsfrågor, jämställda förhållanden och vården? Nej... 

 

Idag fredag planerar jag på att vila hela dagen. Fick ett telefonsamtal från morsan att det skulle inträffa något imorgon lördag och jag vet inte vad som kommer att hända nu på lördag. Det jag vet redan nu är att under lördagen som spenderar jag min tid vid spelföreningen men när morsan kommer med sådana kryptiska samtal blir man inte förvånad eftersom det så hon är och hon skulle återkomma med det. Så jag vet egentligen inte om jag kommer att närvara vid spelföreningen på lördag. Jag hoppas mamma kommer med ett besked idag helst. Annars måste jag ringa henne och det vill jag egentligen inte men måste jag så måste jag. 

 

Och på söndag kommer vi att få ett kärt återbesök från en person som har tillbringat tre månader i El Salvador och det ska bli spännande att träffa personen i fråga igen. Jag fick besked i veckan att personen lär komma till Sverige ganska så sent om kvällen och att de kanske är i Arboga efter klockan 20.00. Jag har faktiskt saknat personen. Pappa lär bli lycklig men även han har problem... Men det tar vi en annan gång. 

 

Det var veckan det. Jag hoppas ni får en fantastisk fredag och glöm för guds skull inte att älska varandra, nära och kära. Love and respect.