Eddie Henríquez | Skapa en profillänk
Eddiemans Fredagspub - *** Eddiemans Fredagspub Varje Fredag, Annat någon Annan Dag ***

Eddiemans Fredagspub

*** Eddiemans Fredagspub Varje Fredag, Annat någon Annan Dag ***

Destruktiva fobier.

Ahh yes. Vi människor är sociala varelser. Vi är levande varelser. Vi är till personligheten, också unika. Vi människor är varelser som i dagens samhälle, kommunicerar med människor vare det sig är hemma med sin egen familj eller med andra människor runt sin egen omgivning. Det sättet att kommunicera med varandra genom ett språk som vi alla förstår tillsammans är ett kraftfullt verktyg som alla tar del utav. Tyvärr finns det människor som tyvärr har svårigheter med att kommunicera med andra människor eller har andra svårigheter med att träffa människor runt omkring en och man känner genast obehag eller någon form utav rädsla som gör att man flyr undan den omgivningen till ett mycket säkrare ställe som släpper tanken och känslan av obehag.
Jag har precis sammanfattat för er, i alla fall för att få in en ganska passande inledning; en fobi av någon form. Det jag valt att fokusera mig i detta inlägg är social fobi så som jag ser det. 
 
Jag vill dock klargöra att jag inte "lider" utav någon social fobi. Det är främst mina två yngre syskon, (speciellt min bror) som lider utav social fobi. Eller det är i alla fall vad jag tror han har för fobi då han beskriver de obehag som uppstår när han är illa tvungen att uträtta ärenden som inte kräver extra hjälp från utomstående person. Oftast är det då jag som hjälper honom med att uträtta lätta ärenden tillsammans som till exempel handla varor, gå ut tillsammans eller annat som får honom att bli tvingad att lämna sin komfortzon. 
Annars sitter han hemma om dagarna och gör absolut ingenting eller också så studerar han till något på distansutbildningar som jag personligen, har problem med. Jag känner att jag inte lär mig alls genom dessa distansutbildningar. Jag har testat och det var ett rent misstag helt enkelt. Jag vart bestraffad, helt i onödan...
Just detta beteende har lett ibland till ilska och frustration då det jämt förekommer ärenden som måste uträttas. För att dessa ärenden ska uträttas måste det meddelas i förväg enligt brorsans mekanism till "rutiner" som jag anser är bedrövliga. Det är därför som jag sällan, eller vi skriver aldrig, för att jag får fasiken aldrig några besök till min lilla lägenhet längre sedan brorsan flyttade in en sen sommar 2013. 
 
När brorsan flyttade in förväntade jag mig nya hopp om framtiden; vi skulle fungera som ett team helt enkelt. Det har vi, det ska jag inte neka men mycket utav detta team har varit negativt också då jag tröttnar så in åt skogen ibland (läs ofta) på honom och hans ibland, ganska bisarra agerande. 
Och ja, jag använder ordet bisarrt då jag tycker det är bisarrt att till exempel, ha en sådan usel ursäkt för att inte gå ut för att uträtta ett ärende; "för att jag inte har rena kläder" när detta påstående, enligt mig, är ett påhitt och att han har mer kläder än mig och kan använda dessa helt utan problem. Men tyvärr lider han utav en annan fobi utöver sin sociala fobi som utformar detta beteende och det är bakterieskräck, så kallat mysofobi.
För att vara helt ärlig, jag vet ingenting om dessa fobier eller beteende om hur dessa fobier uppstod. Vi båda hade identisk uppväxt men det hände verkligen något tragiskt för honom en kall och mörk dag som han beskriver som en av sina värsta. 
 
Sammanfattningsvis kan jag berätta om att han var ute med några vänner. Sedan kommer det fram en bil och där blir gruppen utfrågade av en man som ville ha en tio-kronors mynt. Gruppen anar oråd och de flyr undan platsen och olyckligtvis får mannen tag på min bror och lägger honom på marken och hotar honom med vad jag tror han har beskrivit det, som en kniv och blir aggressiv. Det hela slutar med att en annan man från bilen kommer fram och hjälper brorsan upp och tar med sig mannen som var hotfull tillbaka fram till bilen och brorsan, i ett chocktillstånd, går hem och berättar det för oss (familjen) om denna händelse. Detta är ett sådan otrolig händelse att han efter denna dagen utvecklar en fobi mot människor; en socialt fobi. 
Detta är så oerhört tragiskt ska ni veta. Jag tycker synd om honom när det gäller denna fobi. Men den tar till helt nya nivåer verkligen när vi är hemma och försöker hålla ordning och reda. För det förekommer verkligen sällan, ordning och reda så att säga. Privatlivet är ju för länge sedan förstört för mig och för varje dag som kommer och går känner jag mig mer ensam och ensam på grund utav detta. 
 
Brorsan kan leva precis utan vänner och liknande men det kan ju inte jag. Men det känns som om hans liv automatiskt applicerade det mot mig och detta helt ofrivilligt när jag trodde att det skulle gynna mig positivt. Men det har verkligen varit mixade känslor när det gäller detta verkligen. 
Det var inte hans fel... 
Men...
Det drabbade mig i alla fall oavsett... 
 
Enda utvägen ut ur detta är helt enkelt om jag hittar någon form utav försörjning eller jobb som tvingar mig att hitta ett annat ställe för mig för att bo såhär som jag gör just nu, med en bror som håller sig inomhus om dagarna på grund av sina fobier, är verkligen inget som jag tänker ha som ett levnadsstandard för resten av mitt liv. 
Han har ju klarat sig själv förut så att säga......
 
Om jag säger såhär, för att försöka runda av detta...
Jag syns ofta. Brorsan syns extremt sällan ute. 
Här har ni förklaringen till varför. Åtminstone som en ren sammanfattning utöver detta. 
 
//Eddie
 
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0