Eddie Henríquez | Skapa en profillänk
Eddiemans Fredagspub - *** Eddiemans Fredagspub Varje Fredag, Annat någon Annan Dag ***

Eddiemans Fredagspub

*** Eddiemans Fredagspub Varje Fredag, Annat någon Annan Dag ***

Cykeln räddade mig

Hej och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub. Eddies personliga blogg på nätet där vi diskuterar om vadsomhelst egentligen.
En fantastisk solig torsdagsförmiddag, ett tecken på att våren äntligen är påväg i alla fall. Jag är ganska så uttråkad efter denna dock, ovanligt, milda vintern vi haft. Januari var ju den månaden som det dominerades av ren kyla. Och snön gjorde sin debut sent in i december.
 
Men det är februari fortfarande och det är bara goda nyheter som borde prägla mitt liv nu eller? Förutom trötthet och viss oro om min hälsa ibland så ska det egentligen vara som det ska eller hur? Viss oro säger jag? Jag ska tala om varför. Vi har ju redan yttrat oss tidigare med hjälp av min fantastiska hjärna och det är ju själva titeln till detta inlägg. Cykeln. Ack... Min cykel. Men, även den har en historia som måste delas med...
 
En tidig juli-dag, 2015, får jag ett telefonsamtal av min far, eftersom vi var, på den tiden, i sökandes av en ny cykel men vi behövde inte leta alltför länge eller långt bort då min farbror hade fixat en cykel som jag kunde få helt gratis som skulle underlätta min vardag (och nätterna framöver). Och denna cykel var fantastisk men den hade vissa defekter men fungerande i alla fall och den fyllde ju alla behov så det är ingenting mer med att diskutera om det. Men det är nu som problemen kommer... Det dröjer lite till den första september då jag skulle på ett möte och jag parkerar cykeln vid cykelparkeringarna vid stationen med ett dåvarande (även den med defekt) lås och jag tror ju att jag låser ordentligt och bryr mig inte så mycket mer om den saken och närvarar på sammanträdet.
 
Efter ca två timmar från ett sammanträde fyllt med nyheter är det dags att gå hem och jag möter till min förskräckelse en tom parkering. Ingen cykel. Min cykel hade blivit lånad. Snodd. Stulen. Kalla det vad ni vill men den var inte där i alla fall. Och jag får ju världens panik och löser mina problem genom att ringa ett viktigt telefonsamtal till en kamrat till mig som löser mina problem genom att utlåna hans cykel som ett plåster och i aktivt sökande efter en annan cykel.
 
Men att söka efter en helt ny cykel var inte så lätt. Dels, ekonomin höll aldrig ihop då jag fortfarande saknade anställning och att jag aldrig haft turen med ekonomin för övrigt... Det där med budget, sparande och ekonomi föddes jag med så jag borde egentligen inte bråka mer om det men vad jag försöker säga här att att söka aktivt efter en ny cykel, eftersom min förra cykel vart stulen, och att jag fick den helt gratis av min farbror, kändes det som om att "replace" en sådan viktig ägodel med ett annat främmande objekt var inte så lätt.
I min hjärna kan jag tänka mig att vissa uttrycker sig efter mitt påstående om det att "det är nonsens Eddie." Men det är inte nonsens.. Eller ja, det är nonsens att min cykel vart bestulen! Men annars, för att förstå vad jag menar med detta ännu mer i detalj så säger jag rakt ut nu; "född fattig".
 
Född fattig? Lite djupt detta Eddie.. Men för guds skull, detta var INTE DET VI SKULLE DISKUTERA OM!
Jag blir fruktansvärt frustrerad över mig själv över detta. Det är ett komplicerat påstående som jag tog upp nyss.
 
Sammanfattningsvis, vad jag försöker säga här är att köpa en ny cykel för att uträtta mina behov, var svårt. Konstant. Och jag fick påminnelser över detta hela tiden vilket gjorde saken ännu mera komplicerat och obehagligt. Därför var jag djupt deprimerad i höstas. Jag kände mig inte säker längre.
 
Nu har ju visserligen gått många månader och cykeln som jag fått låna sedan dess, är fortfarande här hos mig. Och jag använder den varje dag. Och JAG TAR HAND OM DEN VARJE DAG. Jag och min kamrat gjorde oss en liten deal och jag fick äga hans cykel. Det är bara vissa detaljer som inte tillhörde mig som jag måste betala av annars och det är inga stora siffror nej men annars är cykeln i mina händer. Och det är på grund av denna cykel som jag känner mig bättre. Jag känner mig säkrare med denna cykel. Och jag kan uträtta ärenden med den varje dag. Det är en viktig cykel och den har gjort mig gladare. Och det som gör mig mer glad är ju den varma supporten jag får konstant av mina vänner. La Familia 2.0, ni vet vilka ni är. Love you. <3
 
Så denna cykel räddade mig mentalt; jag mår bättre och jag är inte orolig längre. Visst, ibland förekommer det att jag kanske får punktering eller liknande men annars har det inte framkommit något som skapat oro eller obehag... Förrän nu i måndags...
 
I måndags? Precis. I början av denna fantastiska vecka så händer det som egentligen inte borde hända på grund av att man tror man håller kontroll på sin cykel på grund av väglaget. Det var så jag trodde jag hade i måndags och jag hade avläst temperaturmätaren innan; -2 grader. Och en massa vädervarningar; "ta det försiktigt på vägarna". Det är som om det vore inprintat i mitt ansikte 24/7 vilket är bra för att det förvarnar ju en. Men trotts det händer det som inte får hända.
Måste först tillägga att i måndags var vägarna GLASHALA och DET var något som jag inte var beredd på med min cykel som jag utrustat med dubbdäck. Men när jag ska svänga in mot en annan gata så tappar jag kontrollen från min cykel på grund av det halka som uppstått på vägarna och jag ramlar först på min cykel som sedan småknuffar mig bakåt för att sedan hamna på vägen. Jag gör illa mig vid vänster arm, knä och ben. Men annars klarar jag mig EXTREMT. Och jag pustar ut. Lite småchockad men det går över ganska fort då jag har ett jobb att utföra. Oh, just det, detta hände under tidiga måndagsnatten.
 
Men min cykel då? Det är den som fick den hårda smällen från mig och när den hamnade på vägen. Två hårda smällar vilket resulterar i att jag inte kunde använda min kära cykel längre under en kort period.
Men en sak är säkert här; Min cykel räddade mig här på något vis. Antagligen på grund av att jag inte tog mer skada från bland annat fallet och den hårda och glashala vägen. Cykeln var ju i vägen... På vägen...
 
Hur jag mår idag? Bra men trött. Som vanligt med andra ord. Och cykeln? Den är reparerad av en annan kamrat till mig och tackar honom för reparationen.
 
Vilken historia huh? Och för att vara ärlig här; det var inte så jag tänkte börja mitt inlägg med. Men min fantastiska hjärna tyckte på detta vis och så fick det bli...
Det är snart helg... Och jag missade mitt fredagspubinlägg förra veckan...Men det gör ni inte imorgon! Ha en fortsatt fantastisk torsdag! 
 
//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2016

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0