Konsten att prokastrinera.
Ibland finns det bra dagar där man har ett så kallat flow. Ett flow som beskrivs som ett stadium där du har full kontroll, är medveten om saken eller om ämnet (vad du håller på med typ) och att du vet om att du kommer att få ett fantastiskt resultat.
Men sen finns det också dagar där du känner dig vilsen, helt omotiverad, ledsen och frustrerad över prokastrineringen som görs dagligen vilket försvårar situationen ännu mera. Du orkar bara inte. Japp, grattis! Då är du inte ensam. Det finns då ingen annan människa därute som kan lätt påstå att ”jag har aldrig prokastrinerat” för att det finns inte i agendan. Jag kan inte tro det. Jag vet att det finns människor som brinner av nyfikenhet, arbetar och sliter hårt för att få arbetsdagen att rulla och är allmänt engagerade i saker och ting men inte finns det en människa som ”aldrig” har fördröjt på saker. Det är egentligen svårt att försöka i textformat, ”kartlägga” vilka personlighetstyper som har en tendens att dra ut på tiden på saker, ärenden eller i värsta fall, viktiga möten. Det har dock funnits mönster på sådana beteenden hos människor som har tendensen att vara tillbakadragen, folkskygga och introverta. Alltså, tendensen att fördröja på saker och ting. Det har i alla fall, onekligen, hänt mig ett ex antal gånger då jag känner igen mig lite utav den lilla beskrivningen som jag framfört här. Frågan förblir i sådana fall, varför gör man det?
En sak som jag vet avskyr när det uppstår det där med att ”prokastrinera” är att när man blir ombedd av en annan människa att göra en sak som man vet innerst inne absolut inte vill göra men som måste göras nu eller under en begränsad tid. Man har med andra ord, fått en så kallad ”time limit” över ett ärende. Och jag hatar den känslan extremt. Den känslan är verkligen ett typiskt ”hat” av en sak blandat med ångest och oro. Det är där oftast problemen infinner sig i. Ångesten och oron är som två ingredienser som man blandar i ett laboratorium och får sedan ut resultatet eller effekten av elixirdrycken som man nyss uppfunnit; elixiren att prokastrinera; att fördröja på saker.
I allmänhet så gillar jag inte att bli tvingad att göra saker som jag vet ogillar. Och det är ganska många saker som jag ogillar tyvärr. Men har man haft den uppväxt som jag haft helt enkelt kan man inte tycka om allt. Även om jag vet har extrem tålamod så är det alltid innerst inne som jag bråkar med; mina känslor. Mina känslor av att kunna slippa obehaget, den oron och ångesten. Kan man inte hitta på andra lösningar?
Mycket utav det som har hänt mig i livet har man gjort för att man har en brinnande passion för men ibland eller i sällsynta fall, dyker det upp saker och ting som man vet att man bara måste göra men skjuter upp det eftersom i mitt fall då, känner obehag och ångest för att göra det. Oftast handlar det om till exempel ”onödiga” telefonsamtal som jag hellre tar (anser jag) via e-post eller varför inte textmeddela? Det är så mycket bättre då jag vet att jag yttrar mig bättre i skrift än talspråk. Men ibland kan man inte kontakta människor via dessa medier då de antagligen vill att man tar upp ett samtal via telefonen och då är det extroverta människor som inte har några alls problem med det – människor som har det enkelt att socialisera.
Andra fall är det myndighetsfrågor men det brukar i mitt fall, vara så. Det är när informationen brister till exempel via deras Internetsidor som man ibland måste ringa ett samtal men då är istället risken att hamna i en lång kö, den kön som man kunde ha sluppit om man kunde kontakta folk med e-post. Men även där är det oftast folk som dröjer på att svara. Ingenting verkar fungera i den världen heller. Jag antar att människor är upptagna i så många aspekter att man inte kan svara alla. Det är bara att kolla dig omkring egentligen, hur många människor finns det inte i världen idag?
Jag börjar ”side-tracka” men sådant är vanligt förekommande i min blogg.
Så, är det ”bra” att prokastrinera? Mitt svar blir ett tydligt nej. Ibland måste man ta tag i hårdhandskarna och göra färdigt vad man nu håller på med. Det är bättre att få det överstökat än att dröja på det. Det kan leda till otrevliga konsekvenser. Tro mig…
