Eddie analyserar: Den tidigare oriktiga fakta om skoltiden
Hej.
Efter att åtminstone försökt att leta efter en ganska så sorglig bild på antingen mig eller i min omgivning så hittar jag inte det på bild utan mer som en ren och ganska så hårda texter som jag troligen har skrivit under när jag seriöst, haft något som jag verkligen inte har tyckt om eller liknande.
Varför göra denna analys? Eftersom jag satt och läste igenom mina gamla inlägg på just denna blogg samt många utav de utkasten som finns i det gamla arkivet här och ser till min förvåning att det är verkligen texter som jag idag aldrig skulle publicera. Inte med sådan text och inte med en sådant brutalt "hat" mot omvärlden som jag hade då.
Tänk hur språkbruket ändrat sig med tiden. Det är verkligen fantastiskt. Men det som inte är det är ju som sagt dessa texter. Jag läser det med lite sorg och med lite ilska samtidigt eftersom mycket ur just min situation idag och då är ganska lika förutom det att jag idag försöker göra något som jag verkligen gillar. Då hade jag kanske inte mycket till alternativ och val samt som vi diskuterade igår; kompetens och utbildning eftersom kraven idag till att åtminstone få någo idag kräver ett brett kontaktnät, kompetens och utbildning.
Jag kan åtminstone kopiera det som jag tyckte absolut var knäckande och sorgligt att läsa som var också huvudpunkten med den texten, inte så konstigt att jag inte publicerade men innan vi gör det så tänkte jag bara säga att inlägget i sig är färdigskriven. Det var bara för mig (då) att publicera inlägget och inte (kanske) få respons från just det inlägget eftersom bloggen under 2011 (inte säkert) var lika tillfredsställande att läsa som den kanske är idag. Jag vet inte men jag tror det är en stor skala som gillar mina inlägg idag vilket är alltid positivt. Men observera, detta är en textrad som jag skrev 2011 en varm sommardag i juni.
Foto: Fundersam Eddie
Jag kan åtminstone kopiera det som jag tyckte absolut var knäckande och sorgligt att läsa som var också huvudpunkten med den texten, inte så konstigt att jag inte publicerade men innan vi gör det så tänkte jag bara säga att inlägget i sig är färdigskriven. Det var bara för mig (då) att publicera inlägget och inte (kanske) få respons från just det inlägget eftersom bloggen under 2011 (inte säkert) var lika tillfredsställande att läsa som den kanske är idag. Jag vet inte men jag tror det är en stor skala som gillar mina inlägg idag vilket är alltid positivt. Men observera, detta är en textrad som jag skrev 2011 en varm sommardag i juni.
"...Som sagt, jag hade ingenting med dem att göra egentligen, bara under skoltiden där vi umgicks nästan varje dag, dock bara under skoltiden... Utanför gjorde vi for gods sake, inte det... Varför? Ingen aning, jag visste dock att jag inte betydde något för dem, jag vara alltså illa bemött vart jag än gick, trotts att jag inte såg det. Men jag har alltid varit ensam... "
"...När jag gick skolan tänkte jag nog inte på det men idag, nu när jag har förstått mycket och fått i mig massor med riktig bra information, kan jag bara säga att JAG HATADE MIN SKOLTID. Riktigt svårförstådda lärare, kamrater som var overpowered och ensam för varje dag som gick... "
Förvånad?
Jag är det i alla fall och det är dags för den inofficiella analysen som jag brukar göra och nu ska vi dessutom göra det i detalj. Vi börjar med det första stycket.
För det första så fick titeln till det inlägget år 2011; "Jag gråter mig till sömns" vilket indikerar på att jag vid det sammanhanget var extremt deprimerad och förtvivlad över något eller någon händelse som hade inträffat en vecka tidigare och jag kan inte minnas eller lokalisera vad det egentligen som triggade igång min extremt känsliga sida som jag hade då. Men det har något med en ny livsstil som jag tydligen hade upptäckt från någon som jag hade tidigare känt eller känner kanske än idag. Vem vet, jag förlorar ju vänner som en fallande stjärna men det vet ni ju redan så varför klaga på det nu igen?
Jag klagar tydligt på något, en förändring som hänt med någon som jag känner och så drar jag en referens från min hårda skoltid igen där jag ansåg då att jag inte betydde något för någon då vilket indikerar också på klagan. Jag drar en annan slutsats och det från skolan igen där jag sade att jag var "ensam i skolan" vilket delvist stämmer...
Jag var inte alltid ensam i skolan. Jag hade några klasskamrater som jag umgicks med och det var som vanligt då men mobbning förekom ofta, det kan jag lova och det på grund av mitt utseende och känsliga beteende jag hade då. Extremt blyg och känslig gjorde att jag inte kände mig alltid trygg i skolan men det var nog inget som hindrade mig sen eftersom jag var under min fritid väldigt ensam då. Men problemet var att jag GILLADE att vara ensam och jag VILLE vara ensam.
Det var en livsstil som jag valde att skapa och ha i min miljö eftersom jag kände mig trygg på det sättet. Men i dessa texter som jag läser, till min lilla förvåning, klagar jag på det vilket jag måste ändra mig själv för det eftersom jag inte alltid tog fakta och kunskap före allt annat. Ni vet, det är som källkritik och granskning innan man delar något idag. Nästan samma sak... Nästan...
Märkte ni också på hur jag skrev saker och ting då? Det kanske är svårt att se, jag vet inte men att jag blandar engelska uttryck och meningar då skulle jag inte göra det idag men när jag gör det så kanske det finns en orsak till det. Men där är jag ganska osäker på idag också...
Foto: Eddie under en rast på Vasagymnasiet (2007)
Analyserar vi nästa stycke så handlar det om att jag fått tillräckligt med information för att förstå om någonting. Jag antar att jag menar att jag lärt mig massvis med nyttig information om livet men tydligen så har jag inte gjort det med tanke på att jag idag frågar så mycket om saker och ting att det är lite skrattretande att jag skrev ihop något sånt... Nonsens... Och lite grammatikfel skadar också inlägget tycker jag men det förekommer inte så mycket idag... Hoppas jag!
Att jag "hatade min skoltid" kan bero på mycket utav det negativa som inträffade såsom mobbning på agendan och orättvisa situationer som gjorde en sådan inverkan då att jag skrev det med en sådan ilska. Jag kan tänka mig det eftersom det är just den känslan som kommer upp bara när jag läser detta lilla stycke.
"Riktigt svårförstådda lärare"? Här är jag lite osäker. Jag tror det snarare handlar om min ignorans mer än svårförstådda lärare. Menar jag att de är obegripliga? Jag har ingen aning...
"Kamrater som var overpowered"? Här är jag också osäker. Tuffa kamrater? Ibland är det svårt att förstå vad jag skrev förr men det har väl alltid varit så. Menar jag de som jag gillade och umgicks med eller de som jag inte umgicks med alls? Jag vet inte och det blir svårt när det enda jag visste då vid den skrivande stunden att jag skulle klaga. Men att klaga på något som man analyserar tre år senare kanske inte är så... Bra kanske...
Och om ensamheten har vi ju pratat om tidigare.
Och för att dra slutsatsen över det hela nu då.
Att mestadels utav det som jag skrev förr inte med 100% säkerhet att de stämmer med idag. Jag har försökt rätta till det genom detta inlägg men som sagt, det är bara ett försök. Och inlägget vart ju så... Långt igen. Det är typiskt mig att jag skriver så det ryker på tangentbordet.
Ha en trevlig kväll/dag!
//Eddie
Vänner för livet eller?
Hur många gånger har jag inte redigerat om denna titel till detta inlägg? Jag hoppar över det jag vill skriva om hela tiden men sånt händer och förekommer ofta så detta inlägg får ha denna, mediokra, titel...
Goddag och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fedagspub, Eddies personliga blogg på nätet där vi diskuterar och meddelar er kära läsare om nyheter och annat skojsigt som händer runt omkring mig, Eddie. Om ni inte vet vem jag är så klickar ni på dessa fina bilder ovanför bloggen så kommer ni till min personliga Facebookprofil.
Annars, vad ska jag egentligen meddela er nu efter att ha upplevt kanske en av de absolut bästa (också fattiga) sommar som jag verkligen upplevt år 2014. Året började inte som det skulle enligt mina planer men varför klaga nu när man har det ganska så bra nu i alla fall.
Sommaren har bjudit på alla överraskningar och förväntningar. Det som också sommaren har erbjudit mig är extra fattigdom och en nypa depression vilket jag har klagat på ganska mycket men som kanske inte har synts till. Varför kunde det gå så illa efter att ha försökt dra i alla håll och inte fått gehör? Precis, där har vi svaret, på grund av att inte fått gehör. Som jag brukar säga till min bror, vi var verkligen inte skapade för sommaren. Alla verkar ha det så trevligt och alla verkar ha det så underbart men inte någon utav oss. Varje sommar är det samma sak; depressioner, slitage och fattigdom.
Varför är det så då må ni undra? Jag kan själv besvara den frågan genom att reflektera över hur det verkligen ser ut i min familj då för att komma iväg till en början: bakgrunden. Min bakgrund har och kommer nog fortsättningsvis att vara fattig fram till och med den dagen då jag får mitt första (!) jobb. Tro det eller ej, jag har aldrig haft ett riktigt jobb. Jag har bara haft extra jobb eller som jag kallar dem för "minijobb". Det beror som sagt på kompetens, kraven och erfarenhet vilket jag delar med alla dessa miljoner människor som lever i vår planet. Därför är det också svårt för mig att hitta jobb och att få ett jobb kan nog vara en av de absolut viktigaste och betydelsefulla presenterna någonsin i sitt liv eftersom det är just det som är meningen (åtminstone när det gäller för överlevnadens skull). Människor söker och får kompetens via utbildningar.
Erfarenhet får man via den arena som man är placerad på eller i via den sociala kontakten som berör oss människor och den får man genom den sociala nätverket och kontakterna som man säker sig till och får dem också, vissa naturligt, enkelt via andra olika arenor.
Skolan är ett exempel på en fantastisk arena där man söker och får sociala kontakter för att breda ut sina erfarenheter och åsikter samtidigt som man får en glimt av hur det egentligen ser ut i arbetsmarknaden. Problemet för min del är att jag ofta hört uttalandet "skolan är ett ställe där man får sociala kontakter för livet". (Vänner för livet är ett annat exempel). Det kan jag med ilska och frustration idag säga att det verkligen inte stämmer alls.
Varför det?
Jag kanske talar för den minoritet som upplevt detta att man inte har kunnat känna sig trygg eller välkommen i en helt ny klass på högskolan. Detta händer mig så otroligt jämnt och börjar misstänka att det har med min livsstil och hur jag ser ut att göra. Det må kanske vara så och att jag kan ändra på det men det är inget som borde beröra mina studier. Dessutom ska inte en sjukdom skada en hel utbildning som i detta fall, gjorde det eftersom jag råkade bli sjuk en hel vecka. Under den veckan förväntade jag mig från min studiegrupp att höra av sig via mail eller annan resurs att skicka över rapporter och material för att jag skulle kunna behandla det hemma medan jag kurerade mig. Det resulterade i att jag istället fick mig ett ordentligt bakslag av min grupp och även från min lärare då som vid ögonblicket såg i min rapport att jag hade det rätt så bra ändå men det gick verkligen inte och jag hamnade så småningom i en liten depression på grund av att jag inte kände mig välkommen längre plus att jag kände mig värdelös. Sedan dess är man på samma tåg och linje...
Tänk er, från att ha känt av spänning och hade höga förväntningar från sin klass och sedan får ett stort bakslag, inte så konstigt att jag tappade status och endast fick ett fåtal vänner istället. Den extremt lilla minoritet är dem bästa vänner som man kan tänka sig ha för livet idag (Ni vet vilka ni är ^_^).
Hmm, så det jämnade ut sig istället? Nja. En liten minoritet. Jag hade förväntat mig och hoppades på att man skulle få flera för livet men jag miste dem. Det är bara att kolla mina tidigare inlägg (speciellt på Twitter om det) om det fenomenet att jag förlorar vänner lika fort som en fallande stjärna.
Hmm, titta kära läsare. Eddie har kommit över till ett helt annat ämne. Inlägget började med sommaren 2014 och hur jag mindes den. Just nu berättar jag lite om min tid i högskolan... Vad rörigt... Vi lämnar detta inlägg istället.
Ha en fortsatt trevlig kväll/dag...
//Eddie
Att skriva på söndagar...
Hejsan.
Att skriva eller åtminstone försöka skriva ett inlägg på söndagar har jag tidigare märkt av att det ibland inte funkar som jag vill att det ska fungera. Det finns ingen anledning heller eftersom jag brukar oftast inte ha några saker att säga vilket kan vara orsaken till varför jag slutade blogga tidigare.
Men här är vi inte till för att sluta igen eftersom målet nu är att fortsätta skriva, vare sig det är bra eller dåliga inlägg. Men finns det bra och dåliga inlägg? Självklart men det är bättre att skriva något än inget alls.
Foto: The Field
Ett ganska kort inlägg som sagt, det på grund av att dels har jag varit borta hela dagen och dels för att det är... Söndag. Men imorgon får ni ett långt inlägg, förhoppningsvis!
Ett ganska kort inlägg som sagt, det på grund av att dels har jag varit borta hela dagen och dels för att det är... Söndag. Men imorgon får ni ett långt inlägg, förhoppningsvis!
Jag undrar istället om ni haft en trevlig helg? Har ni det, varför inte berätta lite för mig via en liten kommentar? Det kan leda till att jag öppnar för min kreativitet och så kan vi också dela våra tankar och idéer. Det vore fantastiskt!
//Eddie
Förstår du, Eddie?
Foto: Eddie tröstar en ungdom.
Jag har alltid trott jag var en stor tänkare, en som ställde en massa frågor. Problemet med det är att jag ställer frågor som inte har några svar över huvud taget. Det är så jag ser det egentligen. Men en tänkare ställer en massa frågor som handlar om logik och intellekt vilket inte stämmer med mina frågor och värderingar. Därför har jag idag i alla fall förstått att jag inte är en "filosof" idag utan mer som en "onödig" tänkare.
Varför ställer jag dessa frågor och dessa slutsatser? För det första så påverkar min intellekt detta. Jag är inte smart och jag är heller inte ett geni. Jag föddes inte med dessa gåvor. Jag föddes med viss problematik att förstå saker och ting. Jag tror det eftersom det är mycket som jag till exempel idag har svårt att förstå när någon eller några gör vissa påpekanden och uttal att jag faktiskt måste fråga vad det egentligen betyder vilket för många borde vara en självklarhet för att jag förstår det enligt dem. Men ibland fungerar det inte och jag har det svårt att förstå syftet eller poängen med det.
Foto: Tänker du?
I skolan eller under en utbildning verkar det som om jag förstår vad min lärare säger men när jag läser litteraturen visar det sig vara ett helt annat språkbruk än vad läraren har vilket också försvårar för mig att förstå igenom mig litteraturen. Därför ställer jag mig frågan om jag är "dum" och då menar jag om jag saknar förmågan att förstå? Jag förstår precis vad läraren säger och jag försöker åtminstone förstå vad det står i litteraturen men är det i så fall, problemet med det att; det tar längre tid för mig att processera det hela i hjärnan för att förstå meningen? Och när någon samtalar med mig om något ämne men sedan ställer en följdfråga och jag är helt oförberedd eller inte kan svara på det fast jag egentligen borde kunna och samtala med denne om den frågan?
Inte är vi alla perfekta även om vi nu skulle önska oss det men jag har verkligen haft problem med detta och det är nog därför som jag aldrig är bra när det gäller att argumentera om något.
I gymnasiet togs detta hela tiden på prov och det märktes nog vilka det var som alltid var nere eller inaktiv under de, för att inte säga onödiga; konstiga debatter klassen brukade ha om precis vad som helst. Det kanske var bra att dessa debatter och argument fanns men det var verkligen inga debatter eller argument att snackas vid ett vanligt möte med folk eller personer som man tycker det känns tryggt att samtala med.
Vad jag försöker säga är att det var inga samtal som man verkligen var väl pålästa i. Oftast var det just sådana diskussioner i klassen vilket egentligen inte borde diskuteras vid, det som egentligen skulle ha diskuterats om är det som vi var tvungna att läsa till på under till exempel läxförhören för det var just det som man verkligen var eller kunde varit pålästa under.
För er som har svårt att förstå vad jag menar; jag förstår precis. Det är svårt att försöka förklara detta för er men har man dessa tankar och funderingar i min hjärna...
Nu, för att återkomma till syftet med hela detta inlägg...
"Det är många gånger jag ställt mig denna fråga och alltid kommit till konklusionen att jag inte är det på grund av en enda sak som kanske kom att påverka mitt liv: resultatet jag fick i filosofikursen i gymnasiet."
Det var egentligen så jag tänkte börja mitt inlägg för idag men valde att placera den längst ned eftersom filosofi kopplat med detta inlägg kanske inte har en sådan relevans som jag först trodde med tanke på att det egentligen skulle bara handla om just det resultatet och varför jag inte är en sådan stor tänkare som filosofer är. Även om jag började inlägget med att berätta att jag inte är en stor tänkare eller en "filosof" utan bara en "onödig" tänkare så ställer jag mig själv en massa frågor som jag kanske försöker besvara. Med kanske i meningen betyder det att det är ganska vagt med tanke på att jag inte har en susning på om det skulle stämma överens om jag pratade med en som har kompetens i just ämnet filosofi. Och det är precis vad jag tänkte komma fram till.
Jag har inte förstått poängen med filosofi och därför har jag aldrig förstått det hela med att vara "en stor tänkare". Jag tänker men det är tankar och idéer som kanske inte finns inom den filosofiska världen. Här igen säger jag "kanske" på grund av att det är ett ganska så vagt ställningsåtagande av den enkla anledningen till att jag inte läst filosofi sedan jag fick det i slutbetyg i gymnasiet
Jag borde öka mina kunskaper i ord och förståelse. Det är den enda konklusionen jag kan dra av just nu med tanke på det ordförråd jag har idag är mycket svagt, trotts att jag läser på högskola, så är det väldigt svagt ordförråd. Jag är dessutom politiker så jag borde egentligen vara påläst och väl förberedd men det är jag verkligen inte så mycket som jag verkligen önskade. Men ni vet nog nu säkert på varför om ni läser lite mer om mig just nu eller i framtiden. Och det går bra att fråga mig också om något.
Nå, vad fick jag för slutbetyg i filosofi på gymnasiet? Ett simpelt G. Ett godkänt. Varför? Jag vet fortfarande i dagsläget inte varför jag fick det. Min lärare kanske meddelade det just vid det tillfället men tror ni jag kommer ihåg det? Det kanske finns på papper men då är det som sagt att leta. Men jag kan dra fram min egna slutsats till varför jag fick det betyget;
"Jag känner att jag inte har precis förstått konceptet med filosofi och filosofiskt tänkande samtidigt som jag läser mina egna rader och sedan drar slutsatsen till att du saknar grunder samtidigt som de är vaga vilket kan konfundera läsaren i vad du egentligen vill med ditt påpekande."
Nå, förstod ni vad jag menade där? Precis. Nu förstår ni varför jag är en sådan usel tänkare och det på "hög" nivå.
Trevlig lördag på er.
//Eddie
Eddiemans Fredagspub [10 oktober]
Det är den 10 oktober 2014 och vet ni vad det betyder?
Det betyder att det är fredag idag vilket också betyder att det är EDDIEMANS FREDAGSPUB!!
Foto: Arkivbild
Hur länge sedan var det jag sist skrev ett riktigt fredagspub-inlägg? Enligt min blogg så skrev jag ett fredagspub-inlägg den 23 februari 2013 vilket jag anser idag inte är ett trevligt inlägg där jag beskriver mina dagar som oftast "tråkiga" vilket får mig att bli lite fundersam med tanke på att mina dagar brukar inte vara tråkiga. Och detta var som sagt ett år sedan vilket om man nu tänker efter blir snart två år men än så länge är det 2014.
Vad är skillnaden med ett fredagspub-inlägg och ett vanligt inlägg? Ingen större skillnad egentligen om man bortser väderprognosen (som jag brukade inleda vanligtvis ett inlägg med) och att jag sammanfattar veckan med ett enda inlägg. Det var det som var det huvudsakliga syftet med bloggen när jag skapade bloggen en kall septembermånad år 2008.
2008?!
Det var väldigt många år sedan. Det var just det året som jag tog studenten och det var också det året som mina ekonomiska bekymmer började sakta men säkert utveckla sig till en vardag och där kan jag säga idag att det kanske inte var en av mina bästa dagar. Dagarna var oftast fyllda med tråkigheter och mörka stunder vilket på något sätt får mig att fundera på om jag också var deprimerad. Jag tror hela tiden att jag varit det men om man måste tänka medicinskt så var jag aldrig deprimerad. Jag har alltid haft en extrem otur i mitt liv men jag har hela tiden också tänkt positivt vilket kanske jämnar ut det hela eller? Det är bara jag som funderar på konstiga motiv men så blir det när man börjar spekulera och fundera alldeles för mycket på en och samma sak hela tiden. Är det inte dags för en väderprognos nu?
[Väderprognos]
Först har solen synts till på många håll men många moln har också setts till i himlen vilket är ett tecken på att det kan bli delvist mulet väder och temperaturmätaren visar sig vara... Kall när man inte längre har en fungerande termometer vilket försvårar tolkningen av temperaturen. Och gissa är jag ju verkligen dålig på så vi kan gå över till något helt annat istället.
[Veckan]
Veckan som ni tidigare läst enligt mina vyer och perspektiv varit som de flesta veckor brukar se ut. Höjdpunkten var ju Christians bokvikarkurs som man fick vara med och delta i och lära sig grunderna i konsten om att vika böcker. Annars har veckan varit som de brukar se ut egentligen beståendes mestadels av plugg, filosofiskt tänkande (om man nu kan kalla det för filosofiskt tänkande, jag tänker fortfarande på gymnasietiderna!!!)
Undrar om det får bli nästa inlägg? Men för att det ska kunna vara möjligt behöver jag lite mer fakta eftersom jag inte kommer ihåg allt i min hjärna. Sökning kommer att ske.
Då var dagens Fredagspubinlägg avklarat. Vad gör ni i helgen? Myser till några höstlåtar kanske? Tänder ett ljus för att mysa till tillvaron och miljön för att det verkligen är hösttider? Gör precis vad ni vill, huvudsaken är att ni ska känna er fantastiska och glada! Trevlig helg!
//Eddie
Eddie - den okände politikern
För Sverige gick det bra. Sverige har fått en ny statsminister som jag är mycket nöjd med och en helt ny regering vilket jag länge hade hoppats på. Det gick även bra kommunalt för oss i Arboga. Socialdemokraterna fick ett fortsatt starkt stöd och fick behålla sina 16 mandat och det nya kommunfullmäktige kommer att hålla sitt första sammanträde den 23 oktober. För mig Eddie gick det fantastiskt bra med tanke på att jag fick fler personröster än 2010 vilket är ett tecken på förändring! Men vi är lite för optimistiska med tanke på hur det egentligen ser ut i verkligheten; eftersom det nya fullmäktige är fastspikat och klart så förlorar jag min ersättarroll för denna nya och unika mandatperiod och som jag sagt det förut; jag kommer att sakna det.
Jag har funderat på detta väldigt länge och verkligen undrat om jag "måste" skriva ett blogginlägg om detta. Vi kan åtminstone spekulera och analysera samtidigt på hur och varför det gick "som det gick".
[Den okände politikern]
Det politiska intresset växte i samband med att jag hade precis valts ut som en vanlig ledamot eller sympatisör för det minst ett år gamla ungdomsfullmäktige i Arboga 2006. Hade det inte varit för min samhällskunskapslärare på Vasagymnasiet hade jag aldrig varit en politiker idag. Det var där som jag lärde mig känna några utav dagens mycket aktiva politiker idag och fick även möta några utav de större och kända politiker i Arboga och det var verkligen mycket uppskattande.
Det politiska intresset växte i samband med att jag hade precis valts ut som en vanlig ledamot eller sympatisör för det minst ett år gamla ungdomsfullmäktige i Arboga 2006. Hade det inte varit för min samhällskunskapslärare på Vasagymnasiet hade jag aldrig varit en politiker idag. Det var där som jag lärde mig känna några utav dagens mycket aktiva politiker idag och fick även möta några utav de större och kända politiker i Arboga och det var verkligen mycket uppskattande.
Min familj har alltid varit röd i den politiska agendan men för min del har det varit osäkert. Och med osäkert så tror jag i största fall att det handlar om okunskap och ointresse. Jag trodde aldrig jag skulle bli en politiker och jag trodde heller inte jag skulle bli en Socialdemokrat.
Jag sökte medlemskap hos Socialdemokraterna i Arboga 2009 och sedan är resten historia. Dock var jag inte lika aktiv då som jag är nu med det politiska intresset och arbetet eftersom det är just det som belyser mig om dagarna. Eller ja, jag har i alla fall trott det vilket många kanske håller med mig om men fortfarande tror jag är ganska osäker?
Varför vara osäker när det verkligen är det jag brinner för. Jag kan inte se något annat heller eftersom för mig är det en självklarhet att vara socialdemokrat, för människans rättvisa, frihet och solidaritet.
Det som kommer nog vara det största problemet, eller i alla fall enligt mina analyser är att ingen har någon blekaste aning om vem jag är. När jag dessutom förlorar vänner som klart är synligt på sociala medier, inte minst om vi pratar om Facebook, verkar det vara som att jag är fast i det hålet som "okänd".
Jag känner mig trygg runt mina partikamrater och andra politiska partikollegor men det är inte många i den fronten som känner mig tycker jag. Jag får den känslan att de inte har en aning om vem jag är, trotts att jag presenterat mig någon gång för dem men det är klart, man kan inte ha allt i huvudet.
Jag är rädd att jag får ytterligare en större status som okänd. Men är det något som jag kan ändra på? Absolut men vid denna tidpunkt och fas är det ganska liten chans att ändra på det.
Och resultatet? Jag är nöjd men jag kunde ha blivit mer nöjd.
Bokvikarkursen med Christian Windahl
Igår fick man äran att besöka både Studieförbundet Vuxenskolan i Arbogas lokaler samt att få träffa min vän Christian Windahl. Många kallar honom också direktören vilket är en titel som utmärker Christian med tanke på vilket fullspäckat schema denna person har.
Jag beundrar Christian eftersom han är den personen som träffar sina idoler när han kan och har som sin hobby att samla på kändisar och celebriteters autografer vilket är en tuff hobby tycker jag eftersom jag tycker många utav kändisarna är allmänt upptagna ut och jag som en vanlig person skulle inte vilja störa deras arbete bara "sådär" men Christians brinnande intresse att samla autografer har verkligen imponerat mig.
En annan hobby som Christian har är bokvikar-konsten något som verkligen fått mig att vara fundersam på hur man egentligen kan få några gamla böcker till en unik bokvikarkonst. Speciellt som vi ser på bilden ovan har Christian även fått några gamla men färgglada serietidningar till en bokvikardekoration vilket jag tycker är fantastiskt. Christian hade en bokvikarkurs igår vid lokalerna på Studieförbundet Vuxenskolan i Arboga där jag fick en guidad rundtur först av Johan Ljungkvist, också en kändis som jag tyckte har sett förr. Han visade mig runt lokalerna eftersom jag aldrig varit tidigare där vilket var uppskattat. En annan person som jobbade där var Anette Gerhardsson som vi också tidigare hade träffats.
Under kursens gång fick vi som var där lära oss konsten om bokvikningen och Christians intresse och hur den började samt fick vi också testa på hur man bokviker. Johan frågade Christian om det tar längre tid att vika böcker eller om det tar tid med serietidningar vilket han svarade att serietidningarna tar längre tid och eftersom han gör det på ett unikt sätt så får han till det som vi ser på bilden ovan.
Inte bara fick man träffa och lära känna igen Johan Ljungkvist men han gjorde kanske världens bästa kaffe under kursens gång vilket om jag nu hade en liten "seal of approval" så skulle han få ett automatiskt. Ett fantastiskt kaffe verkligen och det är inte ofta jag säger att kaffe är gott. Det kaffet jag drack liknande det som jag fick testa av min far en gång där han hade tagit med sig kaffebönor från hemlandet El Salvador till Sverige vilket man fick provsmaka förstås och det var ju en häftig upplevelse vilket man fick också här. Tack för kaffet Johan! ^_^
Ett gruppfoto på gårdagens bokvikarkurs av Christian Windahl. Tack för att jag fick vara med och tack också för inbjudan. Jag ser fram emot nästa kurs! ^_^
Och en avslutande bild på mig och min vän Christian. Tack så mycket för den fina bokvikningen också!
Inställd lektion
Detta mina damer och herrar, fick jag se idag. Och inte är det något som man ser varje dag.
När jag såg detta började blodet i kroppen koka av ilska. Och det av den stora anledningen till att jag slösat pengar på att komma till en lektion som är inställd. Och det är inte alltid man är uppkopplat till Internet heller så det är verkligen illa, speciellt när man pendlar också från Arboga fram och tillbaka till Västerås om dagarna till sin "arbetslplats".
Min lärare hade tidigare idag skrivit ihop det i anlagstavlan klockan sju på morgonen vilket då är den tiden som jag brukar stressa mig fram till stationen och hade ingen helst aning om att min lärare var sjuk.
Då är det bara för min lärare att krya på sig medan jag lämnade Västerås besviken...
Trenden fortsätter tydligen...
Förresten, efter många månader var det dags igen; jag förlorade en "vän" på Facebook idag. Trenden fortsätter tydligen.
— Eddie Henríquez (@TheTharox) 7 oktober 2014
Det är verkligen illa, speciellt när jag verkligen tycker om att skaffa nya vänner och träffa dem, lära känna igen dem och snacka om precis vadsomhelst. Alla vänner respekterar jag. Vi är ju alla människor och människan är född en social varelse. För dig som lämnade Eddie och Eddiemans Fredagspub, jag önskar dig all lycka i din framtid. Jag hoppas vi kan träffas igen.
//Eddie
Eddie, checka din hörsel!
Foto: Arkivbild från 2006
Det här med min hörsel har alltid varit på agendan tro det eller ej. Vare det sig är hemma när jag konstant "hör illa" på grund av att ingen utav mina familjemedlemmar talar tydligare eller om det är ute bland vännerna när jag "hör det jag vill höra".
Precis...
Det är precis där jag egentligen ville komma med detta blogginlägg av den enkla anledningen till att min hörsel oftast kan vara problematisk när jag måste lyssna extra noggrant för att förstå meningen med ett påstående eller liknande.
Jag har aldrig haft problem med min hörsel, inte ens när man gjorde obligatoriska hörselundersökningar hos skolsköterskan i grundskolan och har heller aldrig funderat på att undersöka hörseln heller när jag inte störs av det och jag hör inte illa heller. Dock... Om det är så att det är så pass "illa" som det förmodligen är så kanske hörseln gradvist blir sämre med åren vilket lär vara en varningsklocka om jag såg eller uppfattade den. Men jag förstår det inte än så länge och har inte klassat det som allvarligt och inte heller lider jag (tack och lov) utav tinnitus som kanske är örats och hörselns värsta bov och det skulle verkligen förstöra mina ökända powernaps och fantastiska sömn. Men...
Varför frågar jag mig själv detta? Det gör jag inte, jag har faktiskt fått extremt många så kallade påpekanden av min familj, främst från mina syskon som jämt klagar på att "jag hör illa" vilket jag anser inte är så. Det har till och med gått så illa att varje gång jag hör illa utbrister min bror "du hörde inte" och sedan börjar han sakta applådera med en elak min och ton vilket får det att vara som någon form utav mobbing vilket jag absolut avskyr. Jag har sagt åt honom att sluta med det vilket han höll med om och det har inte varit något mer om det. Sedan brukar mina vänner höra mina felpåstådda uttalanden när det inträffar vilket oftast brukar vara roliga eftersom de tycker det är roligt och de brister ut i skratt.
Min teori efter att ha analyserat detta väldigt noggrant i många dagar så är det att; oftast pratar människor alldeles för otydligtvilket får mig att höra ordet vilket i många fall har ordet likheter i uttalandet, som om det rimmar och jag tolkar det ordet istället och frågar ut om det var just det ordet jag hörde. Många gånger har jag hört fel...
Shiez...
Jag och mina möten...
Jag går konstant på olika sammanträden och alla är av värde och om jag skulle säga guld så skulle jag göra det eftersom de är så informationsrika, fyller en med kunskap och kompetens och man är där tillsammans med andra människor med olika former utav kompetenser, åsikter och tankar vilket fyller omgivningen med spänning och energi.
Oftast är det politiska möten jag brukar närvara vid eftersom det intresset ökade som mest 2011 och när jag började intressera mig för politik var tidigare när jag valdes in som en vanlig ledamot i det lokala ungdomsfullmäktige i Arboga 2006 av min samhällskunskapslärare. Enligt Arboga Ungdom så beskriver de ungdomsfullmäktige idag att "Ungdomsfullmäktige i Arboga är en smidig länk mellan ungdomarna och våra politiker och kommunala tjänstemän i stan" vilket jag glatt kan hålla med om. Det är där det allt börjar med både det politiska intresset men också möta andra ungdomar som är intresserade av att se hur samhället fungerar och hur det fungerar politiskt också samt att få träffa lokala politiker och tjänstemän runt om i kommunen.
Det är inte bara politiska möten, jag brukar närvara vid andra sammanträden också men nu har politiken varit det som tagit mest tid eftersom det är ju det som jag brinner och tycker om.
Tidigare ikväll hade jag tillsammans med mina partikamrater hos Socialdemokraterna i Arboga ett sammanträde där det redovisades och kommenterades valresultatet och avslutades med tårta och annat smått och gott vilket alltid är trevligt. En speciell kompis också får man tacka för de fina "gloves" som man fick behålla och jag är supernöjd med dem, återigen, tusen tack. Du vet vem du är! ^_^
Ha en trevlig kväll!
Iskall måndag
Det kan man lugnt säga för idag är det verkligen kallt. För sådana som älskar kalla väderlekar (jag brukar göra det) så är det verkligen en fantastisk dag för er. Annars så har dagen för mestadels varit inaktiv och tråkig. Hejsan förresten och välkomna till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet.
Ja, just det, det är jag som är Eddie.
En ny delkurs introducerades idag på den kurs som jag är registrerad på och till en början såg jag fram mot denna nya delkurs men vad som egentligen förstörde för mig var att läraren såg lite alltför stressad och vimsig ut, något som påminner mycket om mig själv när jag brukade presentera mina idéer eller annat som jag var tvungen att göra. Men detta gick utöver hela lektionen vilket gjorde att jag hade svårt att förstå honom och koncentrera mig. Jag såg mig omkring också och såg hur några tjejer småflinade eller försökte hålla igen deras skratt på grund av lärarens klumpighet. Det kändes som om han verkligen hade problem med något. Jag hoppas han är förberedd nästa gång så att det inte händer igen men risken är dock liten på förändring med tanke på att jag smålyssnade tidigare hur han småpratade med några studenter angående sin tidigare lektion med klassen vilket var katastrofalt eftersom ingen utrustning verkade fungera då och det är en högskola vi pratar om nu mina damer och herrar...
Dock var föreläsningen ganska kort med tanke på vad som stod i schemat att lektionen slutade elva vilket för mig är rekord. Men läraren misstog sig och sade att klockan var redan tolv vilket återigen sänkte statusen enormt...
Inget märkvärdigt har dock hänt på vägen hem förutom att tåget återigen var försenat och jag kunde inte höra orsaken på varför men istället lyssnade jag glatt på musiken i mina öron.
Lite senare ikväll väntas ett trevligt medlemsmöte med Socialdemokraterna i Arboga vilket kommer att vara intressant med tanke på hur det gick på val 2014 i Sverige. Mer om det får ni under ett annat inlägg. Annars önskar jag er en fortsatt trevlig måndag.
^_^
Dåligt med uppdateringar (igen)
Hur många gånger ska jag behöva säga det men jag har återigen förlorat hoppet med bloggandet. Jag till och med lovade en person att jag skulle göra flitiga uppdateringar utan något resultat som ni kanske sett.
Är det dags att säga adjö till bloggandet eller fortsätta?
Varför ge upp när man kan fortsätta och kanske ge världens kanske bästa uppdateringar från Arboga med målet att uppnå fler läsare med nyheter som både är intressanta men också roliga och intressanta?
Mycket har ju hänt och något måste väl Eddie ha i bagaget?
Det kan du verkligen skriva upp!
Så ska Eddie börja blogga igen?
Det kan du också skriva upp!
Ska du uppdatera din blogg nu dagligen också?
Det kan du också skriva upp!
^_^
Jag har aldrig varit/gjort...
Tjenare och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet där alla är välkomna att läsa mina inlägg.
Och varför inte starta inläggen men några vackra bilder tagna igår från en miniutflykt med några kompisar utanför Arboga.
Att jag missat så mycket äventyr tidigare kan vara något som "buggar" mig något sådant fruktansvärt idag av den enkla anledningen till hur jag egentligen vart uppväxt och hur mitt liv affekterat sig genom den uppväxten. Jag fick inte uppleva så mycket spänning när jag var yngre och allting som jag gjorde då var som någon form utav en hemsk utmaning där om jag inte klarade av en uppgift från mina föräldrar fick jag världens utskällning och man fick panik och ångest. Det är en sådan oerhörd tragedi att verkligen inte ha upplevt så mycket som yngre när jag får historier berättade för mig varje dag om hur andra haft den sortens äventyr medan jag satt och filosoferade hemma i mitt rum och inte gjorde så mycket.
Mina närmaste vänner vet precis vad det handlar om när jag börjar min mening med; jag har aldrig varit/gjort. Och det är en mening som jag säger väldigt ofta och jag undrar varför jag fortfarande inte skäms för det. Anledningen är simpel, min hjärna har aldrig varit expanderande eller äventyrlig samtidigt som min uppväxt har med jämna mellanrum varit väldigt tråkig som lite beskrivning som finns ovan.
[Foto: @anderslothgren 2008 Abandoned factory]
Jag har alltid varit den hemmavarande typen och har alltid haft mottot "borta bra men hemma bäst" hela tiden i ryggsäcken vilket kanske haft en liten påverkan i mitt liv och hur jag lever idag. Men att jag är den mest aktiva av alla i min familj just idag är väldigt sant eftersom de flesta i min familj aldrig är utåtriktade och väldigt introverta personer vilket får deras personligheter och attityder att agera som de gör just nu. Själv tycker jag det är oerhört tråkigt men det är inget som jag kan göra något åt eftersom de (min familj) stortrivs med sin livsstil och är dem nöjda så ska de vara nöjda.
Men när jag väl får uppleva nya saker såsom nya äventyr och upplevelser är jag alltid motiverad till att lära mig samtidigt som jag är upprymd och lyckan är stor. Och där kom återigen "lyckomätaren" in i bilden efter förra inlägget Overall Happiness där jag tar upp vad lycka är för något och varför lyckan aldrig är på topp för vissa i min familj. Men konklusionen står densamma, jag är ovetandes om de negativa faktoreran som gör så att den övergripande lyckan aldrig är högre än just två. men läs inlägget så får ni veta mer.
[Foto: Beautiful sunset, utanför Arboga]
Jag hoppas ni får en mycket trevlig dag annars så hörs vi!
//Eddie
Konsten om att inte ge konstruktiv kritik
[Foto: Entreprenörskap 2013]
Ett förekommande problem i vardagen är när människor ger kritik. Och det är inte vanlig kritik heller, det är alltså ren och ibland kanske allvarlig kritik som gör en ledsen och småfundersam till att fortsätta på ett till exempel pågående projekt eller en rapportskrivning. "Kritik i all ära" har jag hört någon säga men ska det vara kritik som ges så ska man också tänka på hur personen i fråga reagerar på kritiken. Och om kritiken är negativ och att det inte finns luckor för förbättring, då är det just ren kritik och då blir ju det ett naturligt inslag att man försvarar sig eller liknande för att visa att man till exempel inte gjort något fel.
Detta är ett förekommande problem och pratar vi om högskolan så är det med största sannolikhet att kritiken kommer efter en skriven rapport eftersom det är en stor del utav undervisningen, att ge kritik. Men det är inte just den kritiken om förbättring, det är tyvärr en ren kritik som gör en omotiverad till att fortsätta att förbättra kvaliteten på sin rapport. Och för att addera mer till orättvisan så håller även studenterna (inte alla) med om den kritiken.
Vad jag förstått om den kritiska granskningen är att man förbättrar sig genom den kritik som man får efter en avslutat rapportskrivning vilket ger mer kvalitet i slutproduktionen och att det sedan blir guld i slutändan men vad som är det förekommande problemet är just den negativa kritiken som gör det så svårt för personen att förbättra kvaliteten i rapporten. Personen tappar motivation och ger upp och tror sig vara helt värdelös när det egentligen inte var själva syftet med kritiken. Detta är ett förekommande problem och jag hör och får kritik varje dag, vardagligen.
Häromdan gick jag hem till min far för att inhämta en skanner som han hade köpt som jag behövde låna för att skanna in dokument som behöver sorteras och skannas in. Vad jag inte tänkte på just det besöket var den kritik jag fick när jag hade på mig mjukisbyxor som min syster hade sytt ihop och att han ansåg att det inte såg bra ut och att det såg förfärligt ut. Jag hade alltså INTE varit beredd på den kritiken eftersom kläder är ju det som ger extra skydd och värme för våra kroppar. Inte visste jag att kritiken skulle just vara baserad på hur vi klär oss också? Jag bryr mig inte det minsta om hur människor klär på sig men tydligen var och är en stor fråga för min far så vad var min inställning? Jag var så tvungen att försvara mig men i den formen att det var just kritik som angavs.
Och det var ingen trevlig diskussion eftersom jag hade den mentala inställningen att kläder idag borde inte vara världens stora ämnesfråga att diskutera om och huruvida det passar en eller inte. Jag bryr mig absolut det minsta om kläder eftersom det inte är en fritidsfråga men för vissa förblir det ju en ämnesfråga och jag blandar inte in mode i detta eftersom det är något helt annat.
Det som har saknats i dessa beskrivningar är den konstruktiva kritiken och om hur den är avsaknad för det tycker jag; den konstruktiva kritiken har försvunnit och jag tycker den borde komma tillbaka genom att man ryter till mot personen som angivit sin kritik om att istället be om förbättringar. Det är vad konsten om konstruktiv kritik handlar om, att ge utrymme för kvalitet och förbättringar och inte ren kritik som får människor att känna sig värdelösa och tappar motivationen till att fortsätta förbättra.
Skärpning!
//Eddie
Overall happiness
Efter en noggrann men också mycket inhemsk snack med brorsan om den allmänna och den övergripande lyckan kan jag sammanfatta att det var en mycket onödig diskussion. Anledningen? Att det är så pass många unika faktorer som gör så att just den övergripande lyckan aldrig är högre än två i den tiogradiga skalan enligt honom.
Varför är den så himla låg? Går den att höja och vilka är de faktorer som gör honom så olycklig? Jag har försökt ställa mig samma frågor och kommer fram till konklusionen att jag är ganska så glad och lycklig i båda skalorna men att det finns plats för mer förbättringar. Även om jag har det tufft med bland annat ekonomiska bekymmer och annat som påverkar min mentala hälsa så påverkar det inte mig så mycket som andra såsom min bror när det gäller att infinna lyckan i sig.
Vad är då lycka?
Känslan av just lycka är den känslan när du känner välbehag och att allt har ett flyt. Annan nära beskrivning till lycka är när du till exempel får ett glädjande besked att du känner dig upprymd och att inget kan stoppa dig. Det där är lycka. Men för många är det inte den rätta definitionen av lycka tillräcklig och eftersom jag har ibland väldigt svårt att förstå punkter och påståenden från min bror och just detta var en av de just olika samtalsämnen som vi brukar ha och oftast brukar de avslutas med att någon blir sur för att inte ha uttryckt sig såsom man ville från början eller så att det helt enkelt spårade ur och att ingen sedan blir nöjd.
Vad jag försöker komma fram till i detta inlägg är just varför den övergripande lyckan är så extremt låg i hans skala och finns det plats för förbättringar? Dessa svar fick jag egentligen inte och han refererade igen till olika händelser som påverkat honom negativt i hans liv där dessa händelser anser jag är för traumatiska att det påverkat honom så enormt att det blivit en av faktorerna som gör honom som den person här är idag.
Jag skojar inte, jag älskar min bror men ibland är det verkligen synd om honom, trotts att han nu har det bättre än tidigare nu när han bor hemma hos mig utan några som helst bekymmer. Men ibland kommer det diskussioner där han tar upp dessa händelser igen och det blir en stor negativ faktor som gör honom smådeprimerad. Men svaren kanske jag aldrig får. jag kanske bör vänta och uppvakta...
Som jag sagt till mig själv ibland: det borde vara jag som är deprimerad eftersom det går så dåligt för mig vart jag än går; vare det sig är hemma eller om det är ute bland aktiviteterna.
//Eddie
Arboga Karnevalen 2014
Hejsan och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet där alla är välkomna att läsa mina inlägg, så känn er alltid välkomna.
Efter ett ganska så successivt inlägg om den framtida spelföreningen igår på bloggen så fortsätter jag att hålla mitt mål att åtminstone ha ett inlägg per dag på bloggen eftersom det är viktigt att dela med sig utav sina åsikter till andra och varför inte göra det på bloggen? Även om jag har både Facebook och Twitter så blir ju bloggandet på dessa sociala medier inte likadant när man bloggar. Ett blogginlägg kan du faktiskt utveckla saker med mera saker och intressanta åsikter i inläggen.
Jag försöker åtminstone vara så informationsrik när jag publicerar mina inlägg vare det sig är på just bloggen, Facebook eller Twitter eftersom jag fullständigt hatar när någon "teasar" om en information som man kanske inte skulle ha sagt eller liknande plus att man inte är specifik heller. Men hey, det är ju bara jag det. Jag kan inte göra så mycket om den saken mer än att försöka göra det för mig själv istället, att förbättra kvaliteten på mina inlägg och statusar.
[Arboga Karnevalen 2014]
[Foto: Tivoli i Arboga]
Lite sent ute men aldrig något för informationen tänkte jag instant efter det som jag precis skrev ovan och varför inte börja med något så glädjande för fritid och kulturverksamheten i Arboga som är så enormt mycket viktigt för Arboga? Arboga karnevalen hade som startskott den 13 juni vilket för mig var ganska jobbigt med tanke på att jag dels hade det extremt tufft med inlämningsuppgifter och rapportskrivning och dels också familjerelaterade event och händelser men hade det inte varit för mina fantastiska vänner så hade jag definitivt missat hela kalaspaketet.
Vi officiellt uppgraderade den hyggliga klubben från 2.0 till 3.0. Fantastiska människor detta. #Arboga
— Eddie Henríquez (@TheTharox) 8 juni 2014Fredagen ägnade jag och mina vänner mycket tid vid tivoli-området där mycket knallar och marknadsstånd hade sina positioner. Jag hade dock missat det tidiga barnkarnevalseventet som alltid är på fredagen eftersom som jag nämnde tidigare, jag studerade i hopp om att bli lite klokare men jag hann i alla fall att se om det fanns något vilket det gjorde ju och sist jag var på ett karnevalsevent var 2011 eller 2012 och varför det är oklart är ju som sagt min fantastiska hjärna som aldrig kommer ihåg något så viktigt som olika datum som har varit betydelsefulla, inte minst när det gäller att komma ihåg en verksamhet som Arboga Karnevalen. Men jag hann åtminstone med båda dessa dagar men vi är ju fortfarande på fredagens event.
[Foto: Här kör klon med vinst]
Fredagens höjdpunkt var ju "klon"ståndet och varför inte kalla det ståndet för just "klon"ståndet eftersom jag INTE har ett så specifikt namn för det. Anledningen till att jag kallar det för "klon" är ju dels tagna från två olika sorters referenser. Den största och mest relevanta referensen är från Toy Story där klon-maskinen finns med som en stor del i filmen och den andra referensen är från The Sims 3 - Övernaturligt Expansionspack där spelaren kan köpa till sig just ett "klon-maskin" till simmarna som kan stå vid ståndet och vinna några roliga men också gulliga priser för sig själv eller andra i familjen.
[Foto: Paladin too much?]
Lördagen bjöd på ett fantastiskt varmt och soligt väder där massor med färger utstrålade eventet bara ännu mera vilket jag tycker var enomrt tur och lyckat med tanke på att jag som sagt hade missat hela tre tidigare karnevalsevent vilket är ju ganska så sorgligt men jag fick åtminstone uppleva det nu och det är jag väldigt tacksam över. Hade det inte varit för mina vänner hade jag missat detta också vilket hade nog varit förfärligt tråkigt och dumt gjort också.
Årets karnevalståg bjöd på tio? Olika grupper som visade upp sina danser, färgstarka kläder och kultur vilket jag alltid tycker är så roligt speciellt när jag brinner för fritid och kultur och för Arboga som är en liten stad så betyder kulturen väldigt mycket för turismen också.
Jag gillade deras färgstarka dräkter. Professionellt gjorda och det symboliserar även just hur kulturen ser ut i dessa unika länder och dess betydelse. Även om jag inte var länge ute på karnevalen så kan jag i alla fall stolt säga att jag såg på den och att det var verkligen något att minnas över. Jag hade kul och jag hoppas också att ni andra också hade kul för er som såg på just Arboga Karnevalen 2014.
//Eddie
Spel och Utveckling av en Spelförening i Arboga
Goddag och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet där alla är välkomna att läsa mina blogginlägg. Och tyvärr har dessa blogginlägg inte varit så många dessa dagar och månader men en lätt ändring ska det väl ändå vara tycker jag, oavsett om schemat är spektakulärt hemskt eller tomt så ska det naturligtvis vara fyllda med åtminstone ETT blogginlägg per dag vilket jag tycker borde vara ett uppsatt mål.
Hursomhelst, idag är det den 22 juni 2014 och vi närmar oss juli med stormsteg och i mitten utav sommarperioden vilket brukar vara semestermånaden för många utav arbetarna på de olika fälten. Och tänk er det fantastiska man kan göra med semestern.
[Spel]
Och då har det också varit midsommarfestligheter runt om i Sverige också vilket måste också tilläggas. Och jag har tyvärr aldrig varit så nära kontakt med det svenska midsommarfirandet på grund av dessa omständigheter såsom att till exempel, inte bli bjuden på någon midsommarevent eller liknande vilket har fått mig att på något sätt, alltid missat denna traditionsenliga firande vilket jag tycker är enormt synd med tanke på att jag tyvärr inte upplevt så mycket "spänning" i mitt liv ska man väl säga. Min uppväxt kan nog ha varit en av de absolut värsta och tråkigaste uppväxt någonsin vilket har fått mig till at bli som den jag är idag och många utav mina närmaste vänner vet nog om vad jag pratar om just nu. Om inte så får jag väl ta det igen för de som vill lyssna på mina tråkiga historia.
Men det var ju naturligtvis inte det vi tänkte prata om idag. Vad som var syftet med detta inlägg var självklart den nog mest spelfyllda helg som jag någonsin haft på mycket länge med tanke på ledigheterna och semesterfirarna. Inte för att jag är så aktiv eller är spelkunnig men något måste man kunna göra och det var precis det som jag gjorde nu i helgen med några utav mina vänner hos bland annat en kompis som vi då tyckte skulle spela FPS-aktionspel.
Detta dock med att spela FPS-baserade spel på konsoler har aldrig varit en positiv sida för mig med tanke på att jag för det mesta spelar PC-spel och har vant mig vid dessa spel att är väldigt svårt att manövrera på just en konsol. Och när vi då pratar om konsoler pratar jag om just den enormt ovana som jag har med Xbox och hela den arsenalen med tanke på att mina syskon äger Playstation-konsolerna.
Och inte för att försvara någon eller liknande utan det är helt enkelt så att jag även är ovan med dessa nya konsoler i allmänhet och pratar vi Playstationkonsolerna så är det endast den första konsolen som Sony Playstation lanserade ut som jag är speciellt van med med tanke på att Dualshock-kontrollerna då fortfarande inte var ute på marknaden efter 1998. Jag är alltså fortfarande van vid den originala enheten och handkontrollen vilket i sig är ju rent patetiskt att jag stannade just där och inte fortsatte utvecklingen med Playstation 2, 3 och nu 4 som är ute redan nu. Jag har alltså stannat vid originalkonsolen eftersom den har varit så betydelsefull för mig eftersom spelen som jag äger fortfarande fungerar utan problem och varje gång jag startar enheten så kommer dessa underbara minnen från en mycket ung Eddie tillbaka och jag känner mig upprymd. Den känslan får jag fortfarande än idag vilket jag tycker är fantastiskt men när det gäller dessa nya konsoler så har jag inte fått samma känsla tyvärr.
[Foto: Bror min spelar konsolspel, 2010]
Och inte för att försvara någon eller liknande utan det är helt enkelt så att jag även är ovan med dessa nya konsoler i allmänhet och pratar vi Playstationkonsolerna så är det endast den första konsolen som Sony Playstation lanserade ut som jag är speciellt van med med tanke på att Dualshock-kontrollerna då fortfarande inte var ute på marknaden efter 1998. Jag är alltså fortfarande van vid den originala enheten och handkontrollen vilket i sig är ju rent patetiskt att jag stannade just där och inte fortsatte utvecklingen med Playstation 2, 3 och nu 4 som är ute redan nu. Jag har alltså stannat vid originalkonsolen eftersom den har varit så betydelsefull för mig eftersom spelen som jag äger fortfarande fungerar utan problem och varje gång jag startar enheten så kommer dessa underbara minnen från en mycket ung Eddie tillbaka och jag känner mig upprymd. Den känslan får jag fortfarande än idag vilket jag tycker är fantastiskt men när det gäller dessa nya konsoler så har jag inte fått samma känsla tyvärr.
[Utveckling utav en Spelförening i Arboga]
Och med glädje kan jag nu meddela att det nu skapas och arbetas fram en helt ny förening vars syfte är att få igång ungdomarna med sysselsättning och att svenska och internationella spel, brädspel, rollspel, e-spel samt livespel spelas samtidigt som studiecirklar arrangeras och att det dessutom är en drogfri miljö. Och detta har nu pågått i ett x antal veckor nu och att det nu som det verkligen börjar hända saker. alla fall när det gäller föreningar eller liknande att det nu skapas fram en ordentlig med också en seriös förening som dessutom har människor som brinner för intresset vilket skapar en oerhört god men också viktig känsla för gruppen för den nya föreningen. Och nästa vecka är det det kommande och viktiga årsmötet som kommer att behandla den nya styrelsen som den invalda valberedningen har bearbetat fram hur det ska se ut i föreningen och jag ser det med spänning och eventfyllt årsmöte.
[Foto: Mutant Chronicles]
Och i helgen var det återigen en träff med dessa spelintresserade människor och vi var väldigt många där vi lyckades spela med två grupper med unika spel. Kortspel brukar vara enkla och roliga att spela medan dessa unika brädspel såsom Mutant Chronicles oftast tar en armé med tid och taktik att spela sig igenom vilket huvudsakligen är själva syftet med spelen men att ett spel skulle kunna göra en nervös och att hjärtat började pumpa stenhårt och snabbt var inte något som jag hade i åtanke när jag spelade dessa spel men det var oerhört roligt och fantastiskt att få kunna känna en sådan känsla med dessa fantastiska människor som man ser brinner för detta och jag hoppas verkligen att denna förening kommer att vara en startpunkt för att få aktiva ungdomar i Arboga och att föreningen också får fler medlemmar framöver så att föreningen blir ännu större i just Arboga.
Visst vore det häftigt om det fanns något sådant i Arboga? Som sagt, detta är just startskottet och som sagt, jag ser fram emot årsmötet som kommer nu.
//Eddie
Orolig för att förlora vänner...
Goddag och välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet.
Personligt ja, det kommer det "kanske" att handla om idag med tanke på vad som har inträffat dessa månader som gått. Det är väl inga världsomfattande nyheter dessa men det är något som jag grubblat på som sagt en ganska lång tid.
Under mina ungdomsdagar var jag en extremt känslig person. Det kunde gå så långt att bara ett ord som var nedsättande eller något liknande kunde få mig att gråta utav förtvivlan. Idag är det väl inte något mer än att strunta i det men då var det ett problem vilket ledde till att jag sökte ett liv utav ensamhet. Och det var verkligen något som jag verkligen sökte mig fram eftersom jag kände mig mycket tryggare bland mig själv och omgivningen vilket förklarar min attityd idag, psykologi ni vet...
Mina lärare och även min far som ibland var orolig utöver min attityd försökte hitta på lösningar men det var inget som kunde botas eftersom jag aktivt då, sökte mig till ensamhetens vindar och lät fantasin flöda mycket.
Idag är det väl inte likadant eftersom jag inte längre söker mig till ensamheten för att ensam har jag varit länge nog. Idag är jag den glade, nöjda och optimistiska personen som alla (jag hoppas) vet vem det är men jag har haft mina dåliga dagar...
Idag är jag mer orolig för att förlora vänner eller bekanta som det tagit en lång tid att bygga upp kontakten med men det finns dock undantag... Eller find det undantag? Ta till exempel klasskamrater som jag trodde skulle vara "vänner för livet" men fick det bekräftat för mig redan ett år på högskolan att så var INTE fallet. Istället för att fortsätta bygga fram kontakten valde personen i fråga att autotamiskt blocka kontakten mellan mig och denne och det kändes ju som en massiv "slap in the face" eftersom jag hade ju förtroende för personen eftersom denne var mycket trevlig och jag trodde seriöst vi kunde välja att bli vänner för evigt men jag hade tydligen helt fel om det. Och detta hände utanför sociala medier, detta hände alltså på riktigt och jag kände mig besvärad och bedrövad på plats och ingen medmänsklighet eller känslor visade personen utan fortsatte utan ens att säga orsaken på varför. Jag tror det var på grund av att vi helt enkelt inte delade samma intressen, jag var nog för tråkig... Tråkig? Nonsens...
Hursomhelst, när det gäller sociala medier så har jag tagit upp detta ett x antal gånger
Facebook
Twitter
Unfriending someone from #Facebook is like getting a massive slap in the face.
— Eddie Henríquez (@TheTharox) 24 april 2014
Det är ungefär så det känns men det är på sociala medier som jag oftast förlorar fler vänner nu än att addera dem och det är en orolig känsla eftersom jag inte vet vad motiven är. Oftast när jag möter upp dessa personer igen på vägarna så brukar de heller inte göra ögonkontakt och det känns ju som ett hot eftersom det är liksom en "hatsyn" som de tittar på mig. Det kan ju vara på grund av mina politiska åsikter men vem skulle inte tycka om en person som står upp för rättvisa, solidaritet och medmänsklighet? Jag förstår inte logiken... Men som sagt, det kan finnas massor av orsaker till varför de inte vill ha kontakten med mig men det vore ju trevligt att åtminstone veta orsaken.
Den grupp som lämnat mig som vän på sociala medier är gamla klasskamrater och det är också en skrämmande tanke med tanke på att en person häromdagen ville arrangera en klassåterträff. Och för mig skulle ju den klassåterträffen innebära en känsla av obehag eftersom det är ju den gruppen som jag minst umgås med idag och är också som jag sa tidigare, den gruppen som jag förlorat kontakterna med mest. Så om det skulle dyka upp en sådan fråga har jag i mina tankar alltid sagt nej om inte det förstås är många som vill att jag ska vara med men det är en helt annan sak. Men den förfrågan har jag inte fått ännu men det snackades om det men det skulle kännas obehagligt eftersom jag tydligen är en person som inte bara är glad, nöjd och optimistisk. Jag är dessutom en person som människor ofta glömmer bort enkelt.
Skrämmande tanke!
//Eddie
Någon som minns detta?
Jag glömde ju att jag hade några bilder i min lilla ipad och denna lilla bild var nog en av mina favoriter för tillfället. Eller i alla fall nu när jag lider utav värsta bloggtorkan på väldigt länge. Jag ska inte säga mer med tanke på att jag hade inte skrivit ihop något på mer än 8 månader. Men jag försöker verkligen hitta på något att skriva om.
Har du något som jag bör eller kan prata om så tveka inte att fråga mig här eller på min Twitter @TheTharox. Lite att skriva om borde jag ju ha men detta är ju illa.
//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018
Har du något som jag bör eller kan prata om så tveka inte att fråga mig här eller på min Twitter @TheTharox. Lite att skriva om borde jag ju ha men detta är ju illa.
//Eddie
