Födelsedagsfirande/Grillning
Hejsan och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet. För er som är nya så välkomnar jag er till min blogg där jag berättar om mitt liv ur mitt perspektiv helt enkelt, förstås med lite humoristiska inlägg för det är väl det som är huvudfokuset i det hela, jag kanske bör uppdatera informationen för bloggen.
Hursomhelst var det inte det vi skulle prata om för det ser ni med bilden ovan på vad det kommer att handla om i princip och det är firandet utav en kompis till mig som hade fyllt 30 tidigare i maj men som gruppen bestämde sig för att fira den vid slutet av maj vilket var igår och kan sammanfatta dagen som lyckat. Det fanns ett par upp och ner med hela dagen men det finns väl överallt och tänker inte ta upp det i detalj...
[Angående EU-Valet 2014]
Men varje gång jag är ute så måste det naturligtvis snackas om politik och det har kommit som en vana nu när jag är politiker på riktigt, har varit det under detta mandatår men känner inte riktigt att jag fått tag i kläm på uppgifterna och uppdragen som det krävs för att vara politiker. Jag har liksom förstått poängen med det hela nu när jag vet vad det ska sägas och vad det är som gäller för att vara förtroendevald: tro mig, jag har fått utbildning kring det och är väldigt glad att jag fått dessa via Socialdemokraterna i Arboga, så stolt och ung socialdemokrat som jag försöker att vara. Men ibland är det heta debatter och diskussioner allt vad som gäller det vi nu sett angående EU-Valet som var den 25 maj och hur valdeltagandet har varit i Europa och det kan jag bara sammanfatta med att det är skandal. När man har chansen att påverka och man sumpar chansen att rösta för ett rättvisare Europa, solidaritet och mångfald så röstar man inte eller röstar för ett annat Europa som inte är demokratiskt, i alla fall inte när det gäller rättvisa och mångfald för människor i Europa. Det är ett mörkt Europa som vi ser det just nu efter detta val...
Återigen kommer jag aldrig någonvart med mina texter och det var just det som var problemet tidigare med bloggen, jag tror det med tanke på hur responsen varit tidigare och inte är det en världskändis som pratar här.
Grillningen gick ju som det skulle, jag tog med mig mina hamburgare och extra korv men tänkte inte på hur mycket som skulle tillagas men det sparade jag till senare så det var ju inga konstigheter med just det. Och efter det lyckade grillpartyt stack vi iväg hem hos en kompis och hade trevliga konversationer med mina vänner tills det började luta sig mot de sista timmarna när helt plötsligt ett gäng ungdomar som jag aldrig tidigare sett eller känner igen, gästade lägenheten och det helade började känna sig smått obehagligt när de kom väldigt berusade och allmänt högljudda men jag tänkte att det brukar vara så vid sådana fester men jag tog det väldigt lugnt och samtalade med i alla fall några utav dem om allt egentligen och återigen den politiska rollen kom in i bilden men jag är ju så himla van att träffa människor med andra åsikter och jag behandlar alla människor med respekt och jag är öppen för diskussioner och lyssnar väldigt noga på vad människor har att säga och kan också säga att jag lär mig väldigt mycket med dessa konversationer.
Grillningen gick ju som det skulle, jag tog med mig mina hamburgare och extra korv men tänkte inte på hur mycket som skulle tillagas men det sparade jag till senare så det var ju inga konstigheter med just det. Och efter det lyckade grillpartyt stack vi iväg hem hos en kompis och hade trevliga konversationer med mina vänner tills det började luta sig mot de sista timmarna när helt plötsligt ett gäng ungdomar som jag aldrig tidigare sett eller känner igen, gästade lägenheten och det helade började känna sig smått obehagligt när de kom väldigt berusade och allmänt högljudda men jag tänkte att det brukar vara så vid sådana fester men jag tog det väldigt lugnt och samtalade med i alla fall några utav dem om allt egentligen och återigen den politiska rollen kom in i bilden men jag är ju så himla van att träffa människor med andra åsikter och jag behandlar alla människor med respekt och jag är öppen för diskussioner och lyssnar väldigt noga på vad människor har att säga och kan också säga att jag lär mig väldigt mycket med dessa konversationer.
När klockan började dinga mot sovtimmarna så begav sig Eddie hemåt och kunde glatt återvända hemåt med några fina minnen från eventet.
(Detta var dock en sammanfattning av eventet)
//Eddie
Välkommen tillbaka Eddie!
Välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub, Eddie personliga blogg på nätet.
Jaha, efter många månader av inaktivitet, orättvisa förhållanden och hemska beslut så är jag äntligen tillbaka från ett rent sagt helvetesår år 2013. Och nu är det maj 2014 och mycket tid har ägnats åt att reparera mina skador från tidigare händelser från orättvisorna från det tidigare året som sagt.
Dags att blogga tänkte jag och med det så menar jag ju självklart de saker som måste komma ut från min hjärna som jag måste berätta. Men för idag så blir det att det är dags att börja om. Börja om på nytt!
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018
Jaha, efter många månader av inaktivitet, orättvisa förhållanden och hemska beslut så är jag äntligen tillbaka från ett rent sagt helvetesår år 2013. Och nu är det maj 2014 och mycket tid har ägnats åt att reparera mina skador från tidigare händelser från orättvisorna från det tidigare året som sagt.
Dags att blogga tänkte jag och med det så menar jag ju självklart de saker som måste komma ut från min hjärna som jag måste berätta. Men för idag så blir det att det är dags att börja om. Börja om på nytt!
Bekräftat: Min blogg är tråkig
Tjenare och mycket välkomna ska ni då vara till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet. Och med personligt så menar vi förstås att det kan dyka upp snack om precis vadsomhelst ur min, Eddies, synvinkel. Och det är väl det största problemet egentligen med tanke på tidigare diskussioner om bloggens innehåll samt struktur. Och det är, måste jag säga, väldigt tråkigt att folk tycker så men vad ska man göra egentligen? Det jag kan göra är att använda dess kritik och omvandla den till något bättre istället. Men det kommer att ta en liten stund innan jag "nailar" det och får bloggens innehåll att vara mer inflytande, händelserik och mer intressant.
För att, jag gjorde någon from utav questionnaire förra helgen när man var på besök hos min käre far och ville att han skulle dra en slutsats på innhållet av bloggen (han är också en läsare då och då) eftersom jag vet att pappa är bra på sådant, att kritisera och ge konstruktiv kritik och även han höll med i alla fall vad som har tolkats genom vissa bloggkommentarer, frågor och enkäter, att min blogg är tråkig.
"Den är tråkig på grund av att den är så fylld med text, Eddie. Du kanske ska minimera på inläggen eller blogga om något som folk är intresserade av".
"Den är tråkig på grund av att den är så fylld med text, Eddie. Du kanske ska minimera på inläggen eller blogga om något som folk är intresserade av".
Min blogg skapades på grund av att jag ville dela med mig utav mina åsikter, tankar och idéer som surrar hela tiden i min hjärna. Detta är bekräftat av tidigare artiklar som jag skrivit om bloggen. Men pappa har ju i alla fall en poäng i det hela; jag kunde till exempel ha berättat lite mer om mina fritidsintressen. Musiken bland annat men det sorgliga är ju att jag varken utövar eller arbetar med musik överhuvudtaget men istället vill satsa på framtida podcasting där tanken är att jag tillsammans med min bror diskuterar om aktuella händelser med mera. Tyvärr ligger det i dvala med tanke på våra aktuella händelser såsom plugget som bara det tar kål på tid och energi.
Jag kunde ha berättat om mitt liv som beatboxare men det går ju tyvärr inte det heller på grund av idiotiska faktorer som gör det fritidsintresset till omöjligt. Det finns så mycket att prata om men ändå så är det tråkigt vilket är så oerhört tragiskt.
Jag kanske ska satsa på spel eftersom det är ett sådant aktuellt ämnesområde och som snabbt pratas om nästan överallt nu speciellt när speltitlar och nya spelkonsoler tar platsen i "spotlighten".
Andra vill att jag lägger till humoristiska intryck i bloggen och berättar om den humor som jag tar med mig vart jag än går och försöker upplysa folket att vara glada oavsett omständigheterna eftersom att vara deppig och stressad sakta men säkert tar död på en vilket är stärkt med en massa vetenskapliga källor. Det skulle kunna vara en idé vilket jag ska försöka göra nu framöver men innehållet i texten förblir nog densamma, fast mer innlevelserik och kreativ förstås, så jag tar med mig den kritiken jag fått och uppgraderar dem.
Vad tycker ni andra? Fler förslag vore ju väldigt fint på något vis.
Jag önskar er en trevlig helg och en fortsatt trevlig fredag!
Q&A: Varför är din blogg tråkig?
Ahh yes, då var årets alla-helgonadagar över och vi har precis återgått till våra normala faser i våra liv. Jag hade trubbel med årets "halloween" eftersom dels var jag helt oförberedd för detta och dels också motivationen för det var lika med noll i helgen vilket kanske märktes av? Eller nej, just det, det gjorde det inte alls, jag var ju hemma och pluggade, filosoferade och tänkte nog alldeles för mycket om det. Dessutom hade jag ett inlägg på "g" igårkväll men det inlägget försvann efter att utav misstag "uppdaterat" mitt innehåll på min webbläsare vilket jag skrek utav frustration mot skärmen och vart sur hela dagen efter det. Ni kan ju tänka er samma scenario när ett arbete försvinner helt plötsligt utan någon förklaring när man lagt ned sin själ i att bli färdig och hinna med i tid.
Foto: Arboga en grå, kall och "tråkig" sen oktoberdag.
Alright, tänkte svara på en fråga som jag fick nyligen av en person som.. Vi säger att jag känner personen mycket väl...
Q: Varför är din blogg tråkig?
A: För det första, vad menar du med den frågeformuleringen egentligen? För att undersöka vad frågan handlar om i helhet så ska vi i alla fall försöka förklara vad definitionen av ordet "tråkig" betyder...
Efter att ha surrat i internetvärlden (eftersom jag tyvärr saknar en klassisk ordbok) så är definitionen av tråkig något som uppfattas som ovälmående, ostimulerande samt att det ger upphov till tristess.
Hur kan denna blogg ge upphov till tristess? Blir man deprimerad när man läser mina blogginlägg? Det är nog snarare jag som borde gå ned i en djup depression och "mourna" för att jag inte är kreativ nog för att skapa unika, händelserika och "festfyllda" blogginlägg men jag har åtminstone förbättrat kvaliteten på mina blogginlägg! Ni kan ju kolla sektionerna 2010 och 2011 här på bloggen och jämföra? Det där är tråkiga texter där jag berättade om mitt liv (jag gör det fortfarande) och hur tufft jag hade det och inga bilder hade jag heller för att lysa upp lite i bloggen.
Jag försöker vara kreativ när det gäller att blogga, jag brukar instant komma på flera ämnen att diskutera det med er eftersom jag gillar att göra det, jag önskade jag hade det som en hobby till 100% där jag kunde arbeta med det också på heltid.. I för sig, det gör jag ju men det är dock inte som att jag "arbetar" med det så att säga och för att lyckas ännu mera krävs mycket tålamod, tid och framförallt fler "hits" till denna blogg för att hitta hit till min blogg är tyvärr verkligen svårt för allmänheten. Och jag förstår det egentligen inte eftersom bloggen är på offentlig plats, den är ju uppe i internetvärlden så alla har ju egentligen access till den men jag antar att det är på grund av att min blogg ger upphov till tristess, att folk inte hittar hit.
Det som vore bra med bloggen, snarare mitt bloggande är att jag får konstruktiv kritik för att förbättra innehållet och analysera det så att bloggen blir väl mer läsvänlig. Jag har dock haft problem med det tidigare men jag har verkligen försökt att förbättra det; språket, illustrationer av bilder och mindre "långa texter".
Jag hoppas jag svarade på din fråga angående mitt bloggande.
Jag ska alltid göra mitt bästa!
Eddie & The Dream Crusher
Som rubriken lyder, idag ska vi prata om drömmar. De drömmar som vi upplever när vi är under en extrem REM (Rapid eye movement) sömnstadie, eller ja, snarare ska vi prata om de drömmar som jag alltid drömmer om, eller oftast ska jag säga. Vi har ju tidigare i min blogg diskuterat mina fritidsintressen och hur pass unik jag är med mitt sät att leva och hur unik jag är som människa. Hey, jag säger det eftersom det är verkligen inte många som har liknande personligheter, det vet vi ju redan, det är bara att analysera hur vi beter oss och hur vi lever och vilka miljöer vi lever i men just det är inte huvudsyftet. Vad jag försöker komma fram till är att fritidsintressen, det har vi alla människor. Vi sysslar med en massa saker på våran fritid och njuter av varenda sekund när vi är under inflytande av fritidsaktiviteterna. Detta påminner mig mycket om psykologitermen "flow" som är den upplevelsen som individer känner att tid och rum-aspekterna försvinner. Det är en form utav en upprymd känsla där du arbetar helt enkelt nonstop utan att bli störd eftersom dina kunskaper, egenskaper och kompetens matchar med vad du gör. Detta är verkligen bra förekommande på arbetsplatsen, inte minst på de jobb som man dedikerar mycket kärlek och tid till de arbetsuppgifter som man vet är motiverande och givande samt lönande. Det är precis samma känsla som man känner när man håller på med en aktivitet eller ett fritidsintresse och det är viktigt att dedikera så mycket tid till det, det är då man bemästrar konsten.
Tyvärr som jag nämnt i bloggen tidigare har jag inga kreativa fritidsintressen längre. De "dog" ut i samband med de tre största faktorerna som fick mig att avsluta mitt beatboxande. Det är egentligen mycket tragiskt att dessa faktorer inträffade, hade inte de två första faktorerna inträffat (min brors avslutande och sjukdomen astma) hade jag i nuläget kanske utövat mitt intresse som beatboxare än idag och kanske varit en mycket lovande och inspirerande källa till beatbox-kulturen eftersom den inte är så stor i Sverige. Jag hade kunnat utveckla det och gjort en massa lokala shower idag men så är tyvärr inte fallet.
Men det är dock konstigt att jag tar upp detta ämne igen eftersom som rubriken lyder, vilket jag snart ska förklara varför, är att varje gång jag går och lägger mig så får jag upp en bild upp i hjärnan där jag är uppe på scenen. Jag antar att jag dansar hejvilt till en låt, jag antar att jag sjunger också eller beatboxar och jag njuter det som någon slags euforisk känsla. Jag har haft denna bild och tankesätt så länge jag kan minnas och ni vet ju redan hur mycket jag älskar att lyssna på musik.. Men frågan som kvarstår är ju, varför dyker denna bild upp varje gång jag ska gå och lägga mig eller varför drömmer jag så ofta om detta?
Svaret kan vara; jag vill verkligen hålla på med det men hur ska jag göra det idag? Vem kommer att ge mig den support som jag saknade när jag verkligen behövde det? Vilka vill se mig utöva beatboxandet igen? Det är flera frågor men jag känner att jag verkligen får ingen support till dessa och jag kan då inget göra heller. Det är som att säga att jag behöver den motivation som jag verkligen saknar just nu och att någon peppar mig hela tiden och ger mig konstruktiv kritik och feedback. Men jag får ju aldrig någon konstruktiv kritik eller feedback förutom arbeten på högskolan men det där är en helt annan sak...
Jag har alltså en förkrossad dröm i verkligheten men en dröm som jag älskar att uppleva det varje gång jag sover och drömmer.
Visst är livet underbart?
Español: Nackdelar med att inte lärt sig meningar och grammatik
Tjenare och mycket välkomna ska ni alla vara till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet.
Fortfarande torsdag vilket indikerar på att jag befinner mig just nu i Västerås och plugga lite psykologi. Idag tänkte jag berätta lite om den spanska som jag lärt mig genom åren och hur den verkligen, ärligt talat, är helt värdelös för mig och hur detta påverkar mitt sociala liv med andra spansktalande personer världen runt, inte minst här i Sverige också när jag är tvungen att prata spanska med min kära familj och släkten samt alla de andra lokala familjerna.
I det förra inlägget om samma ämne diskuterade jag om hur och varför jag kan i ögonblicket glömma bort det spanska språket och varför jag gjorde ett sådant hemskt val att läsa ytterligare ett främmande språk som jag idag inte har någon alls nytta utav men det har vi ju redan diskuterat. Det jag tänkte diskutera är vilka nackdelar som detta har lett mig och hur jag genomlidit detta för att prata spanska med en person som kan det språket flytande har länge varit problematiskt och vi ska försöka undersöka det.
1, Förståelse av spanska ord - Don't get me wrong! Jag kan spanska och förstår precis vad de snackar om men när personer använder främmande ord i sitt tal, det är då som jag måste tänka till och fråga dem vad man egentligen menade med just den meningen. Och detta är verkligen ett konstant problem för att jag försöker verkligen förstå vad de säger egentligen men när de använder dessa ord eller uttryck som jag egentligen borde kunna veta det i huvudet, då blir det svårbegripligt. Det är verkligen frustrerande ibland att inte förstå sammanhangen i deras berättelser, snack och skämt ibland.
2, Uttrycka sig i spanska - Don't get me wrong! Hm.. Jag KAN SPANSKA, problemet här är verkligen hur jag ska använda min meningsbyggnad på spanska. Jag har konstant problem med att formulera spanska meningar. Som om det verkligen trasslar ihop sig i min hjärna och jag kan fastna och istället börja prata engelska eller svenska mitt under en konversation med en person som bara kan spanska... Det är så problematiskt men vad tusan kan jag göra idag? Kan jag läsa igen? Ja, men orkar jag? Nej... Verkligen inte, jag tycker det är försent nu...
3, Jag kan inte den spanska grammatiken - Ja, hur ser den ut egentligen? Fick jag något vetskap om det i skolan? Absolut inte, jag läste ju "fel" språk och som bonus så har jag glömt bort det språket också...
Foto: Jag önskade ibland att det vore sant...
Det kanske finns flera orsaker men dessa som jag precis nämnt är huvudorsakerna till att jag rent sagt hatar att kommunicera med en annan person på spanska. Ska ni prata med mig, försök åtminstone att förstå att det är svårt för mig att formulera bra meningar på spanska eftersom jag dessutom har den dolda "brytningen" på spanska som noterades under min vistelse i El Salvador 2006. Och att dessutom använda spanska som ett "vapen" är aldrig heller en bra idé för oavsett vad som sägs på spanska, jag förstår dem så det är väl det enda positiva egentligen. Jag kan och förstår spanska men att formulera ord och meningar på spanska är inte min "grej".
Och att dessutom när mina syskon använder spanska som ett sätt att "folk runt omkring inte förstår en" är verkligen en annan sak som jag verkligen hatar. Om ni behärskar det svenska språket så prata svenska med mig för tusan och använd inte spanska som ett vapen för det är bara dumt och idiotiskt att göra så. Det är ju på grund av deras beteende och personligheter som gör dem så att de är tvugna ibland att använda spanska för att dölja något som inte andra personer kan förstå, varför säga det ens till mig för då? Det där hatar jag verkligen. Skärpning!
Det är snart Halloween!
Tjenare och välkomna till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet.
Så efter minst fem dagar (!) av inaktivitet är det åter dags för bloggandet och orsaken till denna minisemester är på grund av; lathet.. Extrem lathet men också blandat med känslor, emotioner och migrän.. Hm? Hur kommer det sig? Jag har ingen aning men denna vecka har verkligen inte varit en av de bästa veckor att uppleva. Dessutom så är vi påväg mot mörkare tider och november vilket indikerar att även halloween-firandet i Sverige är just vid hörnet och bara väntar på att bli firat.
Själv har jag inte varit så aktiv när det gäller att fira halloween. Varför firar man den egentligen? Jag antar att på grund av dessa mörka tider adderar en viss sorts känsla, eller en aura rättare sagt, med dessa att man hedrar de döda och tänder ljus på gravstenarna och besöker kyrkogårdarna. Man hedrar helt enkelt de döda vilket i sig är en mycket respektfullt agerande. Men att man sedan går flera steg längre in och firar den med sina anhöriga, har ett party av något slag och njuter av det sociala livet och dricka alkohol är också ett alternativt som (tyvärr) blivit en traditionell sak att göra. Och blanda ihop det med maskeradspartyn och en massa annat som ökar lusten ur den extroverta personligheten, det är halloween för dig.
Foto: MarkyBon via
Don't get me wrong, jag har firat halloween med vänner förr, det är bara det att det sista året som jag försökte fira med resulterade i katastrof och att det eventet var tvungen att ställas in, eller att vissa helt enkelt aldrig dök upp och det var så jag var tvungen att lägga av. Men i år är jag verkligen osäker om jag ska vara med. Om jag är med, hos vilka ska jag fira med? Det är alltid frågan om hur och när man gör det och med så kort tid som nu så är det väl snart försent att tänka på det. Det är med stor sannolikhet att jag inte firar den i år heller men än som sagt är det inte bestämt ännu.
Det som triggar igång det är just musiken jag har i mina öron just nu vilket påminner mig om 80-talets retroaspekt och disco som fyllde tomrummen då vilket påminner mig om jag ska ytterligare introducera t-qualizern. Jag undrar bara, det är ingen halloween-kostym dock, jag vill bara tillbaka till retron så att säga så om det är disco på g, då är jag naturligtvis med.
Eddie och "Bloggtorkan"
Tjenare och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet.
Jag gjorde det som jag oftast gjorde förr och det är helt enkelt att missa att skriva ihop ett inlägg och det var dessutom en FREDAG! Hur kunde jag missa det? Syftet förr var ju att summera veckan som gått på en fredag, det var ju meningen men titta på bloggen idag, efter fem år av skrivande.. Nåväl, idag är det en lördag, fylld med konstiga aktiviteter utanför och då snackar vi alltså om vädret eftersom.. Ja, vad är det? Det verkar som om vädret har humörsvängningar, ena sidan regnar det och den andra sidan så verkar solen lysa upp tillvaron. Jag vet inte men det är lite smålustigt.
Och äntligen, igår handlade jag mina nya skor, jag som länge gått med samma förbannade skor och på grund av det så var dem ju totalt slitna men för att försäkra mig att det aldrig händer mer så köpte jag mig två par skor och är nöjd med investeringen.
Så löjligt inlägg nu när man tänker på det, detta är inte vad Eddie brukar skriva om. Eddies inlägg brukar vara fyllda med texter om hans liv och hur han ser på det. Är detta vad som kallas för "bloggtorka"? Att man inte kommer på något om vad man ska skriva? Det är väldigt lustigt, jag hade idéer och tankar igår men idag stendog dem. Fantastiskt hur min hjärna verkar fungera idag...
Jag ska nog ta en funderare och återkomma med ett betydligt intressantare inlägg. Jag ber om ursäkt för det inträffade..
Fakta: The End of Eddiemans Beatboxing (Del 4)
Tjenare och mycket välkomna ska ni då vara till Eddiemans fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet som handlar om en massa saker, mestadels om mitt liv helt enkelt. För er som är nya och som tittar in i min blogg, känn er välkomna. En presentation om vad bloggen handlar om samt vem jag är finner ni här.
Då har vi kommit till slutspurten av vad som har kommit att vara den "undersökning" och analys om vad beatboxing är för något och hur den helt enkelt förgyllde mina dagar eftersom det var någon form utav passion samt ett intresse som jag höll på med i princip varje dag. Och det är också tänkt att ett intresse aldrig dör ut men tyvärr för min del har jag varit så illa tvungen att avbryta och att avsluta med mitt intresse som beatboxare. Men vi ska undersöka dessa faktorer ännu mera eftersom jag dels aldrig gått ut med det så offentligt som nu och hittills bara sagt att "jag beatboxar inte längre" vilket jag anser idag är ingen orsak till varför helt enkelt jag avslutar eftersom det ger inget tydligt svar. Men innan vi undersöker måste vi gå tillbaka till dessa inlägg som jag skrev 2009 om "mina sista beatboxuppträdanden" eftersom dessa påståenden idag är så ganska falska och med det så menas det med att det helt enkelt inte stämmer överens med just varför jag avslutade helt och hållet.
The Last Tribute , Den Hemska Ångesten och Måndagar är inte Trevliga är alla tre inlägg som tar upp någonting gemensamt och det är helt enkelt att jag avslutade mitt beatboxande på grund av helt "fel" publik. Och vad som jag menade här var nog på grund av att folk som inte vet eller har en susning på vad beatboxing är för något hade väldigt lite koll eller inget intresse på att lyssna på ett beatbox-framförande vilket är egentligen väldigt synd eftersom det är någonting väldigt unik som inte många, i alla fall inte då många unga i Sverige, som utövade denna form utav konst för det är det vad beatboxing är, det föddes upp som en konst vilket jag nämnde om i första delen när vi tog upp om beatbox-historia. Men detta är nog bara en av de små orsakerna... Det vi ska ta upp nu är de större orsakerna till varför jag var tvungen att avsluta mitt beatboxande.
Orsak 1; Ingen support från min bror.
I förra inlägget berättade jag om två faktorer som fick mig att reagera väldigt negativt och det första faktorn var när min bror lämnade mig att beatboxa ensam efter en missuppfattning eller ett missförstånd av både arrangörerna för Arboga Karnevalen 2006 och gruppen som diskuterade om den lämpliga tiden att ha sin föreställning och det var gruppen A.L.B. (Arboga Latino Boys). Och den andra faktorn var när min bror beslutade att inte närvara vid Beach Rock eventet 2009 och hjälpa mig med beatboxandet vilket resulterade i ett fiasko och därmed också var den sista spelningen någonsin för mig. Alltså, med ingen support från min bror var lika med sämre kvalitet på framtida spelningar, trotts att jag försökte att få det att fungera när jag gjorde det själv men det saknades mer tid och det saknades support. Den support som jag än idag inte kan förstå varför jag inte fick. Det skulle vara så väldigt bra om jag fortfarande än idag hade honom vid min sida och att vi kunde gjort något större med beatboxandet. Vi kunde ha blivit riktigt igenkända av många och det skulle vara så roligt att uppträda för folket och öka medvetenheten om beatboxen och dess kultur... Men vad kan jag göra idag? Mer kan jag inte begära idag och ett beslut från honom är ett beslut som jag inte kan göra någonting åt och därför körde jag mitt eget "race" men den var verkligen kortvarig. Så lite extra support hade varit extremt bra vid sådana tillfällen men tyvärr vart det inte så... Måste poängtera att just detta var en av de största orsakerna till mitt beslut att avsluta mitt beatboxande.
Orsak 2; Astma
Ett sent 2009 drabbades jag av en mycket svår astma-attack som fick mig att dra tillbaka och vart samtidigt diagnostiserad av astma bronchiale vilket försvårade mig i utövandet av beatboxandet på offentlig nivå. Jag blir andfådd efter bara några övningar och det är inte värt att beatboxa längre med denna sjukdom bakom sig för hela livet.
Orsak 3; Publikens minskade intresse för beatboxing.
Under alla åren som jag beatboxat har jag alltid fått god respons från alla som sagt till mig att beatbox är en unik kultur som inte utövas av många. Tyvärr har jag även mött folk som sagt att intresset för beatbox är för liten eller inte finns vilket försvårade det för mig att förklara vad beatboxing är för någonting varje gång jag skulle upp på scenen. Dessutom har jag alltid bråkat om publikens mängd. Vart har dem flesta varit någonstans när jag uppträtt? Det har varit annonserat ute på ungdomssidorna och kommunen hemsida men... Jag kan dock hålla med om att det har dock varit dåligt med annonsering av vissa olika events men något som beatbox-kultur borde man inte missa, det är så min uppfattning är idag också, skulle det vara så att någon annan ungdom tar över den platsen så skulle jag gärna vilja se den personen eller gruppen sitt framförande och ge dem mina erfarenheter kring det och det vore väl fantastiskt eller hur? Det känns dock som om ingen har direkt varit intresserad för beatboxing och att de flesta gjort istället narr av det och ignorerat det faktum att beatboxing är en unik kultur. Så det har hela tiden varit en kamp om att hålla denna intresse vid liv men jag har tyvärr misslyckats och varit så illa tvunen att avsluta det som jag trodde jag skulle komma långt med.
Foto: I'll be missing you, microphone...
Jag har försökt att återuppliva detta men jag har misslyckats och ser inga fler dörrar öppna för mig med det som jag verkligen tyckte om. Det fanns alltid något hinder på vägen fram till succé men jag kunde aldrig finna den vägen tyvärr.
Så därför säger jag med lite sorg i hjärtat att jag.. Aldrig mer kommer att utöva denna unika kultur. Detta intresse finns som bara minnen för mig just nu och förgyller mina dagar när jag har det som värst. Den hade många trevliga stunder men det var alldeles för många stora negativa faktorer som ledde mig till detta beslut.
Och där så var denna undersökning på fyra inlägg över... Nu har ni fått lite bakgrund kring vad beatboxing är för något, hur det intresset påverkade mig och varför jag avslutade mitt intresse som beatboxare. Lite sorligt såhär vid slutet men det är ingenting jag kan göra något idag tyvärr. Ett beslut är ett beslut...
Jag hoppas ni kära läsare har en underbar torsdagskväll så hörs vi.
Fakta: Artistpseudonymerna: Big Eddie/Eddieman (del 3)
Tjenare och mycket välkomna till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet.
Del tre utav vår undersökning kring beatboxandet. Vi har tagit upp historia och bakgrunden utöver beatbox-kulturen och sedan kommit in i hur det påverkade mig och hur allt började. Idag undersöker vi det som kom att vara nästa stora projekt som jag då kallade för "The Beatbox Convention" vars syfte var att helt enkelt göra beatboxen större efter allt som jag försökte göra när jag hade personan som Eddiemans Beatbox. Jag kände att allt gick sedan åt skogen när ingenting hände plus att jag fick aldrig chansen att utveckla det ännu mer så tanken var helt enkelt att öva det i smyg hemma och sedan göra en stor show utav det hela.
Efter Eddiemans Beatbox kommer som sagt den nya personan Big Eddie över och som jag sa tidigare, försöket var att göra allting i en större form, nå en större publik och göra föreställningar lite oftare än vad den tidigare personan gjorde, eller ja, helt enkelt för att anta nya utmaningar. Och det gick ju väldigt bra dem första åren.
[Big Eddie: 2006 - 2008]
Med denna artistpseudonym ville jag alltså lyfta upp mina kunskaper och erfarenheter till en nivå, liknande de lokala artisterna brukar göra, publicerar sina verk, får en viss respons och även publicitet och helt enkelt bli småkända och det var precis vad det handlade om och det visade sig vara succé eftersom jag gör småspelningar till många olika föreställningar och events vilket i sig är väldigt sjukt men det blev i alla fall av. Dessutom så ansågs namnet "Eddiemans Beatbox" alldeles för långt för att vara ett artistnamn så därför vart det istället Big Eddie.
Startskottet för Big Eddie var när jag gjorde en lokal föreställning på en lokal talangjakt som varade på Vasagymnasiet någongång under ett sent 2006 och jag är definitivt säker på att det var just här som det var startskottet för mitt beatboxande. Efter denna lyckade föreställning ville jag att alla skulle veta vad jag höll på med under min fritid; beatboxen var verkligen på riktigt för mig och det var det jag ville göra, beatboxa för folket, göra mig själv småkänd och utveckla och anta fler utmaningar och helt enkelt bli den bästa beatboxaren som kommer från Arboga. Därför skapade jag denna persona, därför döpte jag mig till artistpseudonymet; Big Eddie. Men.. Som sagt, jag tyckte det var ett lyckat framträdande men problemet var att just denna dag kom jag ändå på sista plats och varför må ni undra? Jag vet inte hur omröstningen skedde just den dagen men sammanfattningsvis var det nog på grund av att förstapriset "inte" var lämplig för mig eller var det ett annat syfte? Jag kommer inte ihåg juryns beslut om det men vad jag vet är att jag hamnade sist och jag tog det dock som en klapp på axeln att försöka förbättra mig under mina framtida spelningar som jag skulle ha.
Denna bild ovan visar beatboxeventet som jag och min bror hade i mitten av juni 2006. Dock är det oklart om det var precis här som jag försökte utveckla mina erfarenheter ännu mera men vad jag dock kommer ihåg är att dels vart vi missplacerade vid sista sekunden eftersom en annan grupp skulle då få större publicitet vilket var grabbarna från gruppen som vi hade året innan (2005) en spelning med; A.L.B (Arboga Latino Boys). Vi hade redan bestämt med arrangören om att den lördagen skulle vi spela men vi vart som sagt omplacerade helt utan att förvarna oss innan och upptäckte det genom den lokala tidningen Arboga Tidning om att vi hade andra tider, vi fick en fredag att göra föreställningen vilket jag visste direkt att det inte var en bra idé av dem att besluta så men tyvärr fick det vara så. Och dagen kom och vi gjorde det vi skulle göra. Problemet var då att det kom alldeles för lite folk. Vart var folket någonstans? Jag måste påpeka att det var Arboga Karnevalen 2006 vilket indikerar på att det borde härja mycket folk dessa dagar men vad som var problemet var ju att fredagarna brukar vara dedikerade till barnen vilket vi ansåg att det var just inte det folket som vi var ute efter men det var ingenting vi kunde göra. Efter denna dag var vi tvungna att dagen efter se på spelningen som gruppen ALB hade och såklart fick de större publik och publicitet samtidigt som de hade en gästartist med sig vilket publiken verkligen gillade. Så det var verkligen en riktig hård smäll att se att den dagen som folket brukar komma till var den dagen som vi inte fick spela.
Här fortsätter jag att beatboxa själv och även här så vart det en mycket lyckad spelning eftersom folket gillade det som jag gjorde. Ett helt inlägg om det finner ni här. Med andra ord, med artistpseudonymet Eddieman gick det mycket bättre, antagligen för att jag hade utövat mina kunskaper i beatboxing i smyg vilket visade sig vara väldigt lyckat. Efter denna spelning vart jag ytterligare antagen till den största UKM eventet hittills vilket arrangerades i Skinnskatteberg. Men innan hade jag en lokal spelning i Arboga vilket titulerades som Arboga Ungdomskarnevalen 2009.
Och här kommer Eddiemans absolut sista spelning (ever!) offentligt eftersom det är här som allt som var planerat faller ihop till en enda stor fet röra. Vad som egentligen hände kan sammanfattas på detta vis: Jag och min bror ville göra något unikt en gång för alla. Då fick jag ett telefonsamtal från Köpings fritid & kulturenhet om vi kunde ställa upp och beatboxa på Beach-rocken och både jag och min bror var väldigt nöjda med det och tackade ja för det och förväntade oss goda resultat men så var dock inte fallet. Dagen innan eventet avböjer min bror direkt och ville inte längre samarbeta med mig längre och sade att jag var själv för detta event och varför han uppgav det beslutet förstår jag fortfarande inte ännu idag och jag blir förstås väldigt frustrerad och arg på min bror, efter många månaders planerande och allt slutar i misär. Så jag var tvungen att gå själv till eventet och det hela blir en katastrofal spelning, jag var helt plötsligt helt oförberedd, hade inga andra "backup" planer och jag beatboxade i heal 8 minuter i Köping! Det var helt enkelt katastrofalt och även fritidsledaren var småbesviken för att det hela vart en kort spelning. Det kunde ha varit något så fantastiskt men min bror var aldrig med.. Han avböjde dagen innan vilket var ett katastrofalt beslut egentligen.
Foto: Talangjakten på Vasagymnasiet (bekräftat år; 2006)
Startskottet för Big Eddie var när jag gjorde en lokal föreställning på en lokal talangjakt som varade på Vasagymnasiet någongång under ett sent 2006 och jag är definitivt säker på att det var just här som det var startskottet för mitt beatboxande. Efter denna lyckade föreställning ville jag att alla skulle veta vad jag höll på med under min fritid; beatboxen var verkligen på riktigt för mig och det var det jag ville göra, beatboxa för folket, göra mig själv småkänd och utveckla och anta fler utmaningar och helt enkelt bli den bästa beatboxaren som kommer från Arboga. Därför skapade jag denna persona, därför döpte jag mig till artistpseudonymet; Big Eddie. Men.. Som sagt, jag tyckte det var ett lyckat framträdande men problemet var att just denna dag kom jag ändå på sista plats och varför må ni undra? Jag vet inte hur omröstningen skedde just den dagen men sammanfattningsvis var det nog på grund av att förstapriset "inte" var lämplig för mig eller var det ett annat syfte? Jag kommer inte ihåg juryns beslut om det men vad jag vet är att jag hamnade sist och jag tog det dock som en klapp på axeln att försöka förbättra mig under mina framtida spelningar som jag skulle ha.
Foto: Big Eddie & Alexiito
Denna bild ovan visar beatboxeventet som jag och min bror hade i mitten av juni 2006. Dock är det oklart om det var precis här som jag försökte utveckla mina erfarenheter ännu mera men vad jag dock kommer ihåg är att dels vart vi missplacerade vid sista sekunden eftersom en annan grupp skulle då få större publicitet vilket var grabbarna från gruppen som vi hade året innan (2005) en spelning med; A.L.B (Arboga Latino Boys). Vi hade redan bestämt med arrangören om att den lördagen skulle vi spela men vi vart som sagt omplacerade helt utan att förvarna oss innan och upptäckte det genom den lokala tidningen Arboga Tidning om att vi hade andra tider, vi fick en fredag att göra föreställningen vilket jag visste direkt att det inte var en bra idé av dem att besluta så men tyvärr fick det vara så. Och dagen kom och vi gjorde det vi skulle göra. Problemet var då att det kom alldeles för lite folk. Vart var folket någonstans? Jag måste påpeka att det var Arboga Karnevalen 2006 vilket indikerar på att det borde härja mycket folk dessa dagar men vad som var problemet var ju att fredagarna brukar vara dedikerade till barnen vilket vi ansåg att det var just inte det folket som vi var ute efter men det var ingenting vi kunde göra. Efter denna dag var vi tvungna att dagen efter se på spelningen som gruppen ALB hade och såklart fick de större publik och publicitet samtidigt som de hade en gästartist med sig vilket publiken verkligen gillade. Så det var verkligen en riktig hård smäll att se att den dagen som folket brukar komma till var den dagen som vi inte fick spela.
Efter denna händelse och incident svor min bror på att aldrig mer beatboxa offentligt och lade av med beatbox-kulturen för evigt och lämnade mig ensam för att göra de framtida spelningarna vilket även var en annan hård smäll för inte bara hade jag förlorat publik, jag hade även här, förlorat en partner, en broder och en supporter vid våra framtida spelningar.
Eftersom jag nu var själv kunde jag inte längre ha "Big Eddie" eftersom det artistpseudonymet var tillägnat både för mig och min bror tillsammans eftersom det var vi tillsammans som kom på det men jag kunde inte längre ha det och valde istället att kalla mig för simpelt; Eddieman och det var då ett sista försök att lyfta upp mitt intresse eftersom det hade gått så dåligt tidigare (nämnt ovan) och en annan inofficiell spelning där jag beatboxade för "fel" publik eftersom jag var själv. Utan min bror hade intresset för beatboxandet sjunkit rejält för publiken, eller ja, jag antog det vara så och det bara vart värre och värre... Men jag föärsökte verkligen lyfta upp det.
Eddieman: 2008 - 2009
"Namnet "Eddieman" är en förkortning från "Eddiemans Beatbox" till bara Eddieman, om ni inte redan visste det förståss.
Sedan den tragiska händelsen som ägde rum i Folkets Park i Arboga i juli 2007 så satsade jag allt i smyg under två års tid.
Men sedan var det tveksamt om jag skulle göra en "Comeback" på Arbogas UKM-Festival som ägde rum i slutet av mars 2009. Men jag bestämde mig att göra en comeback, trotts den stora tveksamheten, allt för att underhålla publiken med lite beatbox. Jag ville inte göra Arbogafolket besvikna och det blev succé!" - Eddieman
Sedan den tragiska händelsen som ägde rum i Folkets Park i Arboga i juli 2007 så satsade jag allt i smyg under två års tid.
Men sedan var det tveksamt om jag skulle göra en "Comeback" på Arbogas UKM-Festival som ägde rum i slutet av mars 2009. Men jag bestämde mig att göra en comeback, trotts den stora tveksamheten, allt för att underhålla publiken med lite beatbox. Jag ville inte göra Arbogafolket besvikna och det blev succé!" - Eddieman
Det eventet som jag pratar om som var en "tragisk" händelse kan sammanfattas; jag gör en spelning för eventet som salvadoranerna brukar göra årligen och jag vart bjuden att göra en beatbox-show men vart utbuad direkt eftersom det folket ville ha var Latinamerikanska rytmer att dansa till och inte beatbox-kulturen vilket slog mitt hjärta hårt verkligen så det var då som jag satsade allt i smyg under en två-årsperiod. Och det var så som det sista artistpseudonymet skapades; Eddieman som kombinerade alla tidigare artistpseudonymer till en egen vilket var en ganska så god idé. Men det var fortfarande tveksamt, men jag valde dock att fortsätta beatboxandet och den första bilden visar på ett event en marsmånad år 2009 där jag beatboxar för UKM (Ung-kultur-möts) vilket var en lyckad event eftersom jag äntligen beatboxade för en publik som verkligen hade ingen aning om vad beatboxing var för något. Jag vart även antagen till att beatboxa för länsfestivalen i Köping för UKM en månad senare, (april 2009).
Foto: Eddieman @ Länsfestivalen i Köping, april 2009, (Magazin24.se)
Här fortsätter jag att beatboxa själv och även här så vart det en mycket lyckad spelning eftersom folket gillade det som jag gjorde. Ett helt inlägg om det finner ni här. Med andra ord, med artistpseudonymet Eddieman gick det mycket bättre, antagligen för att jag hade utövat mina kunskaper i beatboxing i smyg vilket visade sig vara väldigt lyckat. Efter denna spelning vart jag ytterligare antagen till den största UKM eventet hittills vilket arrangerades i Skinnskatteberg. Men innan hade jag en lokal spelning i Arboga vilket titulerades som Arboga Ungdomskarnevalen 2009.
Och efter denna lilla spelning (detaljerad information om denna dag finner ni här) fick jag denna medalj som tack för underhållningen.
Foto: Achievement gold
Bilden ovan är den precis näst sista spelningen innan allt faller ihop till en enda hög smet. Men under Riksfinalen gick allt precis som planerat, ännu en publik som älskade det som man gjorde. Mer om eventet klickar ni på länken ovan.
Foto: Beach Rock-annonsen 2009
Och här kommer Eddiemans absolut sista spelning (ever!) offentligt eftersom det är här som allt som var planerat faller ihop till en enda stor fet röra. Vad som egentligen hände kan sammanfattas på detta vis: Jag och min bror ville göra något unikt en gång för alla. Då fick jag ett telefonsamtal från Köpings fritid & kulturenhet om vi kunde ställa upp och beatboxa på Beach-rocken och både jag och min bror var väldigt nöjda med det och tackade ja för det och förväntade oss goda resultat men så var dock inte fallet. Dagen innan eventet avböjer min bror direkt och ville inte längre samarbeta med mig längre och sade att jag var själv för detta event och varför han uppgav det beslutet förstår jag fortfarande inte ännu idag och jag blir förstås väldigt frustrerad och arg på min bror, efter många månaders planerande och allt slutar i misär. Så jag var tvungen att gå själv till eventet och det hela blir en katastrofal spelning, jag var helt plötsligt helt oförberedd, hade inga andra "backup" planer och jag beatboxade i heal 8 minuter i Köping! Det var helt enkelt katastrofalt och även fritidsledaren var småbesviken för att det hela vart en kort spelning. Det kunde ha varit något så fantastiskt men min bror var aldrig med.. Han avböjde dagen innan vilket var ett katastrofalt beslut egentligen.
Det var här som jag helt enkelt avslutade med beatboxen helt. Jag hade dock planer för att återuppliva det igen men det gick som sagt åt skogen efter denna incident vilket man kan kalla för "the end" för Eddieman överhuvudtaget.
Detta är dock en av faktorerna som fick mig att avsluta mitt beatboxande och det intresset. Men i del fyra fördjupar vi oss mer kring "the death of Eddieman" och "the aftermath".
Långt inlägg, sent inlägg också, bara detta inlägg tog hela tre timmar att formulera. Så jag ber om ursäkt för det sena inlägget!
Eddie berättar lite om sin barndom
Tja!
Bloggen har hittills varit fyllda med mina erfarenheter och "historia" om beatboxing och hur den egentligen påverkat mig och lyft upp det musikintresse som jag innan aldrig hade. Eller jo, jag hade musikintresset men kunde aldrig själv spela någonting med eller liknande av den enkla anledningen till att jag helt enkelt aldrig fick lära mig grunderna. Något som farsan försökte lyfta upp genom att han köpte oss en keyboard där vi fick öva upp vår kreativitet och spela lite musik.. Men vad jag gjorde med keyboarden är något som man idag tänker efter och funderar; varför gjorde jag det?
För att förenkla hela berättelsen för er är att när jag var yngre så brukade jag alltid spela in en massa babbel och berättelser via dessa som idag kallas för retrokassetter och den "heliga" bandspelaren som hade en mycket viktig funktion; att spela in vilket var en av de största orsakerna till att jag spenderade tiden mestadels hemma som yngre. Det låter ju trevligt eller hur? ... När man nu tänker efter så låter det inte lika så trevligt men spelar det någon roll idag? Nej, förstås. Men hur relaterar jag detta med mitt musikintresse? Inte så mycket för att vara ärlig.. Det jag gjorde med bandspelaren och keyboarden är att jag gjorde det som någon form utav "radio" där jag spelade in mig själv först, spelade några låtar som var redan installerade på keyboarden och på så vis hade jag min egen radioshow.. Något som kanske irriterade mina föräldrar huh? Nej, jag gjorde det aldrig, mina föräldrar vart aldrig någonsin störda av dessa inspelningar men de vart förvånade när jag berättade för dem vad jag gjorde på min fritid..
Foto: Old school bandspelare
Och det kan vi väl knyta ihop sambandet med vad jag gjorde på min fritid då som nu hm? Anledningen till att jag tänker på det nu är just den frågan jag fick, eller rättare sagt jag får varje gång någon frågar om just fritidsintressen. Och jag ställer mig en fråga på just det inlägget som jag skrev om fritidsintressen (mer läser ni här) som lyder; Vad jag försöker säga här är att jag alltid haft det svårt att svara på denna fråga för att vad kunde jag göra när jag var yngre och ”typ” ”dum i huvudet” då? Okej, det första som jag måste ta upp är att jag just alltid attackerar mig själv genom att säga att jag alltid var dum i huvudet när jag var yngre. Och vad menar jag med det egentligen? Jag antar att jag menar med det att jag var helt tillbakadragen, timid och blyg och blanda ihop det med extra känslig och svag. Det är helt otroligt men det är faktiskt väldigt sant. Jag förstår fortfarande inte än idag varför jag utvecklade ett sådant beteende som ung och det kan ju förklara en hel del i varför jag var helt ensam om dagarna helt enkelt för att jag VILLE vara ensam. Idag är det tvärtom. En förklaring som mina föräldrar jämt hade sagt var att det var oroliga tider hemma i hemlandet El Salvador med inbördeskrig och mamma var traumatiserad av händelserna att det även påverkade mig som liten vilket skapade ett beteende som var osäkert, blygsamt och jag var allmänt väldigt rädd och orolig om dagarna. Tack och lov att jag inte har dessa beteenden längre och att det nu är historia men allting har ju sina förklaringar.
Men om jag skulle svara på frågan om vad jag gör på fritiden idag om vi jämför med vad jag sa tidigare i det inlägget som jag länkade tidigare är helt enkelt; plugg, bloggande, musikintresse och helt enkelt umgås med familj och vänner jag helt enkelt kan och är politiskt intresserad och försöker dessutom vara engagerad.
Ha en fortsatt trevlig onsdag! Note: (Detta är dock inte undersökningen/analysen av beatboxen bara så ni vet!)
Fakta: Eddiemans Beatbox is Born (del 2)
Godkväll och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet.
Idag fortsätter vi med vår undersökning om beatboxandet och hur den påverkat mitt liv. Igår fick vi lite allmän information om beatbox-kulturen och vad den hade i bagaget, främst i USA och i Storbritannien eftersom det är där som de flesta mest kända beatboxare gjort sig stora idag.
Här i Sverige vet jag dock inte så mycket om beatbox-kulturen men vad jag vet så har den alltid varit låg men det finns beatboxare i Sverige vilket måste poängteras eftersom jag ändå skulle ha fått en så kallad "beatbox-battle" vilket inte blev av eftersom just den personen var frånvarande den dagen då eventet ägde rum och därför vart tyvärr personen diskvalificerad.
Men vart ska vi börja egentligen? Hur ska jag försöka att komma ihåg hur allt började egentligen? Jag tror jag funnit svaret, genom en gammal bild från Arboga Ungdom.se som då var en sida jag besökte mycket eftersom det var även då jag fortfarande var med i bland annat Ungdomsfullmäktige och annat som involverade kring mina fritidsintressen och ungdomar.
Foto: Arbogaungdom.se 2009
Vad som tas upp på bilden som en extremt kort sammanfattning är att 1, 2004 är startpunkten för mitt beatboxandet, 2008 och 2009 var helt enkelt "guldåren för mitt beatboxande" vilket jag berättar så småningom varför och den "kritik" som jag oftast fick var helt enkelt beroende på faktorer som hela tiden dök upp när jag till exempel oftast stod och gjorde det själv utan assistans från brodern och den lilla erfarenhet jag hade kring dessa unika stilar då, och detta var även innan jag vart diagnostiserad som astma-sjuk (astma bronchiale).
Vad som tas upp på bilden som en extremt kort sammanfattning är att 1, 2004 är startpunkten för mitt beatboxandet, 2008 och 2009 var helt enkelt "guldåren för mitt beatboxande" vilket jag berättar så småningom varför och den "kritik" som jag oftast fick var helt enkelt beroende på faktorer som hela tiden dök upp när jag till exempel oftast stod och gjorde det själv utan assistans från brodern och den lilla erfarenhet jag hade kring dessa unika stilar då, och detta var även innan jag vart diagnostiserad som astma-sjuk (astma bronchiale).
[Beatbox-intresset föddes]
Som sagt, år 2004 är alltså startåret för intresset och jag beatboxar vart jag än gick och sakt men säkert utvecklar min egen stil och kan för det mesta grunderna för beatboxing och började småuppträda i bland annat lokala skolorna och gymnasiet. Det som bilden ovan säger också är att min broder upptäckte just hemsidan The Human Beatbox och lärde sig att utöva beatboxandet genom de olika videor och listor och även texter som förekommer på hemsidan och han visade sina nya tricks till mig och jag fångar upp det och tänker att det vore något så fantastiskt att hålla på med så jag helt enkelt lärde mig mycket från honom och det var också så som vi vart även tilldelade våra "unika" beatbox-namn; jag döpte om mig till Eddiemans Beatbox.
Foto: Vasagymnasiet 2005
På bloggen finns dock inte så mycket noterat om Eddiemans Beatbox mer än att just den "karaktären" eller personan finns förklarat i en artikel som jag skrev om de olika karaktärerna som utvecklades genom detta intresse vilket måste poängteras att dessa karaktärer skapades endast för att fylla i "historieboken" och dels också utveckla mitt intresse för beatboxandet. Det kanske låter småluddigt när jag försöker förklara det men det är ungefär så som det hela började egentligen. Bilden ovan visar ett exempel på hur man kan blanda ihop beatboxandet med musikintresse och det var precis det som jag gjorde då eftersom jag ville att dels få publicitet och dels också att människor får en allmän vetskap om vad beatboxing är för något och det var precis det som jag försökte göra. Och detta mina kära läsare är vad jag kallar för "guldåren för beatbox".
[Guldåren för beatboxen 2005 - 2007]
När det gick som bäst för mitt beatboxande och att se världen från ett annat perspektiv var bara början när jag väl hade min bror vid min sida som vi oftast beatboxade tillsammans och utvecklade egna stilar och det var även så som jag och brodern fick ett erbjudande av Arboga kommuns karnevalsförening 2005 där vi fick ställa upp som offentliga beatboxare tillsammans med dåvarande lokala artistgrupper som Antisilence och A.L.B (Arboga Latino Boys).
Samma år fick vi även ett erbjudande att få visa upp våra nya intressen till den lokala föreningen som Arboga har för salvadoranerna eftersom de arrangerar varje år en kulturdag dedikerad till hemlandet El Salvador där Sverige och El Salvador har någon form utav kontakt och eftersom de hade även hört om vårt beatboxande var det även en mycket trevlig idé att beatboxa för dem också vilket också var en stor succé, eller ja, alla våra tidiga spelningar hade hittills varit utan några problem och för det mesta fick vi många applåder från publiken som hade aldrig sett detta live.
Och det sista som man kan notera under år 2007 innan allt faller i bitar är när jag tillsammans med rektorn på Vasagymnasiet gör en spelning för studenterna (under samma identitet förstås). Det började helt enkelt med en simpel fråga från rektorn som hade en brilliant idé om att lycka till studenterna genom ett oförglömligt uppträdande med mitt beatboxande och hans unika rap som han hade lyckats skapa. Och även denna föreställning var lyckad eftersom det var ett unikt koncept; ingen hade gjort någonting liknande innan PLUS att man får vara med Vasagymnasiets rektor och beatboxa är något som inte görs ofta.
Så detta var del två utav min lilla undersökning om beatbox. Vi har tagit upp historia om beatbox och idag tog vi upp hur allt egentligen började och skapandet av "Eddiemans Beatbox" en lokal beatboxare från Arboga gör sin röst hörd genom sitt beatboxande. I del 3 tar vi upp utvecklingen av Big Eddie och Eddieman och fördjupar oss ännu längre in i det som skulle påverka mitt liv, eller ja, delar utav mitt liv. Jag har det fortfarande i hjärtat men inte lika stort längre som då. Och sedan om allt går som planerat undersöker vi faktorer som tvingar mig att avsluta mitt beatbox-intresse i del 4.
Foto: Arboga kommun
Samma år fick vi även ett erbjudande att få visa upp våra nya intressen till den lokala föreningen som Arboga har för salvadoranerna eftersom de arrangerar varje år en kulturdag dedikerad till hemlandet El Salvador där Sverige och El Salvador har någon form utav kontakt och eftersom de hade även hört om vårt beatboxande var det även en mycket trevlig idé att beatboxa för dem också vilket också var en stor succé, eller ja, alla våra tidiga spelningar hade hittills varit utan några problem och för det mesta fick vi många applåder från publiken som hade aldrig sett detta live.
Foto: Arboga tidning, 2006 (ignorera vattenstämplet, har ingenting med detta att göra..)
Och det sista som man kan notera under år 2007 innan allt faller i bitar är när jag tillsammans med rektorn på Vasagymnasiet gör en spelning för studenterna (under samma identitet förstås). Det började helt enkelt med en simpel fråga från rektorn som hade en brilliant idé om att lycka till studenterna genom ett oförglömligt uppträdande med mitt beatboxande och hans unika rap som han hade lyckats skapa. Och även denna föreställning var lyckad eftersom det var ett unikt koncept; ingen hade gjort någonting liknande innan PLUS att man får vara med Vasagymnasiets rektor och beatboxa är något som inte görs ofta.
Foto: lokal bild från föreställningen. 2007
[Utveckling av karaktärer]
Många andra liknande föreställningar hade arrangerats men dessa ovan är viktiga och de största höjdpunkterna för hur allt egentligen började, hur det hela utvecklades och sorgligt nog avslutas genom dåligt planerande och även "tråkig" publik som gjorde att man inte längre ville hålla beatboxen i fokus. Men det är inte här jag avslutar konceptet, det är här som jag utvecklar det ännu mera och samtidigt utvecklar en annan persona som senare skulle kallas för Big Eddie och Eddieman.
Så detta var del två utav min lilla undersökning om beatbox. Vi har tagit upp historia om beatbox och idag tog vi upp hur allt egentligen började och skapandet av "Eddiemans Beatbox" en lokal beatboxare från Arboga gör sin röst hörd genom sitt beatboxande. I del 3 tar vi upp utvecklingen av Big Eddie och Eddieman och fördjupar oss ännu längre in i det som skulle påverka mitt liv, eller ja, delar utav mitt liv. Jag har det fortfarande i hjärtat men inte lika stort längre som då. Och sedan om allt går som planerat undersöker vi faktorer som tvingar mig att avsluta mitt beatbox-intresse i del 4.
Ha en fortsatt trevlig tisdagskväll!
Fakta: Vad är Human Beatboxing? (Del 1)
Tjenare och mycket välkomna till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet.
Jag hoppas ni alla har fått en underbar helg och njutit av den, så som jag gjort tillsammans med familjen. Med andra ord har det varit en sådan väldigt lugn helg med många diskussioner och snack och det är alltid bra att hålla sig uppdaterad med information.
Just det, idag är det en sådan "viktigt" inlägg som måste publiceras eftersom det är nu, äntligen , som jag pratar och diskuterar kring ämnet Beatbox och hur den har påverkat mitt liv och intresse och denna del är bara historia kring beatboxandet och vad det är för något och delar utav informationen är tagna från sidan The Human Beatbox som själv är en mycket informationsrik källa för gamla såsom nya beatboxare och för de som vill öva upp denna unika musikgenre och vet amer kring det. Sedan är mycket utav den informationen också hämtad utifrån mina erfarenheter kring det och vad som "sagts" kring ämnet men måste dock påpeka att dessa erfarenheter kring ämnet Beatbox kommer så småningom i del två eftersom vi här tar upp allmän information och lite historia kring beatboxing.
Foto: Human Beatbox logo (Original source; Human Beatbox Community)
Så vad är human beatboxing egentligen då? Sammanfattningsvis så är det helt enkelt att få fram unika ljudläten med sin egen röst, mun, läppar och tunga vilket även kan kombineras med andra riktiga instrument men själva framförandet av dessa ljud kommer direkt från munnen och rösten. Beatboxing betyder egentligen "trumlåda" eller "trummaskin" och som namnet indikerar är det helt enkelt att man gör trumläten med läpparna och det kan även handla om att "imitera" vissa andra ljud från till exempel gitarr och pianoläten genom munnen för att få det som om det vore en sång av något slag, något som kallas för vocal percussion = röstslagsverk (vokal) men huvudsaken kring detta är att man härmar ljuden från trummor och andra musikinstrument (humanbeatbox.com).
Eftersom beatboxing har en "suddig" historia enligt hemsidan, vilket indikerar på att det kom som ett konstverk och som hela tiden applicerats sakta men säkert hos de som utövar dem genom små uppträdanden och att det utövades också ute på gatorna i Amerika så är beatbox ursprungligen därifriån men har hela tiden bemästrats genom åren och blivit en konst. Kan man beatboxa så är det en form utav kultur, likadant som man utövar sång och musik idag. Beatboxandet är en genre som mixar sig in tillsammans med Hip-Hop och rap genren men som tidigare påpekats, även utövas i princip vilken genre som helst. Beatboxing fick sin publicitet i mitten av 80- talet men har nästan under hela 90- talet legat i dvala tills återigen beatboxing fick sin publicitet under 2000- talet och på Internet och hur den kulturen har nått till flera andra källor och publik.
Som sagt, detta är bara del ett utav denna lilla undersökning, eller vi kan kalla det för analys eftersom vi undersöker vad beatboxing är för något, mina erfarenheter kring det och "the aftermath" och varför jag avslutade det med mera. Men allt får dock inte plats så del ett är historia, vilket vi nu har avklarat. Nästa del är Eddies erfarenheter kring Beatboxing och hur allt började.
Ha en fortsatt trevlig måndag!
Fakta: Musica @ Heures
Då var det dags att snacka om bloggen igen och denna gång handlar det om en kategori som jag inte nämner alls idag på grund av dels den inaktivitet som befinner sig när det gäller kreativitet; musiken.
Ahh yes, musiken, jag älskar musiken och det vet ni redan ju så varför rabbla om det igen? Eftersom det är en sådan otrolig känsla när man lyssnar på musiken och reflektera och minnas speciella händelser och ögonblick när man bara lyssnar på musik. Jag önskade dock att jag själv kunde spela ett instrument och på så vis njuta av musiken ännu mera och kanske blanda det med något som jag kunde förut, eller ja, jag kan det fortfarande men jag håller inte på med det längre och det är beatboxing.
Att detta repeteras ännu en gång bara visar vilket intresse som man har ibland när det gäller musiken och beatboxingen. Men problemet är som sagt, jag har avslutat med beatboxandet och det kanske jag har sagt tidigare ett antal gånger men jag ska försöka att göra en fördjupning kring ämnet men först ska jag nog berätta om vad beatboxing är för något innan jag beger mig in i fördjupningen och sedan det sorgliga avslutandet på en ”hobby” som man startade år 2004. Men för att prata om beatboxing och vad det är krävs ett annat inlägg som sagt och idag skulle vi diskutera om ett utav kategorierna som är i dvala eftersom inga inlägg eller publikationer om de ämnen existerar förutom ett snack om en genre som är populär i Latinamerika men inget mer och det har ju sina orsaker.
Syftet var ju att blanda ihop musiken med mitt beatboxande och den hobbyn skulle generera mer motivation och musikintresse och bäst av allt, folk. Men problemen har vi redan pratat om och därför ”dog” hela idén med att försöka hålla igång musikevents och kanske framtida föreläsningar. Därför är helt enkelt ”Musica @ Heures” helt värdelöst koncept eftersom varken jag eller någon i min familj (förutom lillsyrran) är musikkunniga eller har erfarenheter om att spela ett instrument (och datorprogram inkluderas inte). Och där förekommer ett annat problem som är YTTERLIGARE ett inlägg eftersom musik genererade från datorn är en hobby för min bror men vart får man höra dem? Det i en annan artikel som sagt.
Mycket som surrar kring Musica @ Heures är baserat på tidigare händelser och utnyttjande men idag är det som sagt, dött... Musica @ Heures indikerar på att musiken är på dygnet runt vilket även ordet ”heures” definition är ”timmar” på franska. Och som sagt, denna kategori skulle egentligen syfta på mitt musikintresse vars intresse är dött... Det enda jag kan göra idag är helt enkelt lyssna på musiken, njuta av den eufori som uppstår när man lyssnar på en riktigt bra låt och helt enkelt dansa också om man nu känner för det.
Anledningen till att jag inte tar bort kategorin är på grund av kanske i framtiden att jag lägger ut något om musiken men just nu ser det inte så ljust ut...
Ha en fortsatt trevlig lördag önskar jag er alla!
Fakta: Eddiemans Fredagspub [Kategorin/Ämnet]
Ja men tjenare och mycket välkomna till Eddiemans Fredagspub! Eddies personliga blogg på nätet.
Det är fredag också vilket indikerar på att det äntligen är dags för ett riktigt "fredagspub" inlägg. Men vad betyder det egentligen?
Vi ska försöka undersöka lite vad denna blogg har för "riktig" historia och jag dessutom älskar det som jag skrivit om tidigare. Jag har påpekat tidigare om språket och hur det ändrat sig genom skrivandet och fem år är verkligen en stor skillnad. Det är en aning irriterande dock att läsa vissa artiklar som jag skrivit och som har ett sådant språk att det ibland är svårtolkad och svårbegriplig text. Det är bara tur att jag fått mer kunskap och kompetens i området idag och att jag kan se över det och reflektera. Det är väl meningen också men det är det som gör det hela så himla unikt.
Foto: Eddiemans Fredagspub
Eddiemans Fredagspub, den allmänna informationen om bloggen finner ni här som jag nyligen skrivit och som tar upp allmänt om bloggen, varför och när den skapades plus lite historia kring det. Men ämnet "fredagspub" tas däremot inte upp och det är väl skillnaden i det hela. Vi tar upp fakta om bloggen, idag tar vi fakta om ämnet Fredagspub, min så unika kategori; Eddiemans Fredagspub.
Så vad handlar denna unika kategori då om? För att leta reda på svaret kräver det att vi noggrant undersöker bloggens "gamla" arkiv och hittar en artikel som är skriven den 18 februari 2009 där ett utav kategorierna tas upp; "Meningen med Eddiemans Fredagspub är att jag sammanfattar veckan som gått med bilder, kommentarer och även ett blogginlägg med information och även ibland med humoristiska intryck."
Idag har jag problem med att förstå meningen men jag ska försöka att översätta den noggrant för mig och för er kära läsare. Vad jag menade här var nog att jag sammanfattar veckan utförligt med bilder, kommentarer genom dessa blogginlägg. Men med humoristiska intryck? Jag vet inte vad jag menade där, jag antar att jag tar och skriver ihop en sammanfattning och med den sammanfattningen så konverterar jag den till något roligt samtidigt och får den vara mer humoristisk. Eller ja, det är så jag tolkat det men annars så har jag absolut inget annat svar till detta mysterium och det är konstigt eftersom det är jag själv som gjort detta till ett mysterium..
En viktig aspekt kring skapandet av denna kategori är att jag "alltid" har sagt att detta är ett projekt. Men så är inte fallet dock. Jag har blandat ihop två saker i det hela och en av de största orsakerna till att jag överhuvudtaget skapar bloggen, (vilket jag inte noterade på det förra inlägget) var att jag var extremt musikintresserad och dessutom också en beatboxare. Länken för er vidare till en artikel som dock inte berättar vad beatboxing är för något (vilket för övrigt måste påpekas att jag dessutom inte berättat eller förklarat vad beatboxing är överhuvudtaget vilket kan få er nya läsare att vara förvirrade men oroa er inte, det får bli i ett annat inlägg isåfall) utan istället berättar om den dagen då jag vart antagen till UKM (Ung-Kultur-Möts) Länsfestivalen i Köping år 2009 vilket jag kan sammanfatta med att det var en lyckad dag med många minnen.
Som sagt, ett projekt har aldrig varit Eddiemans Fredagspub "syfte". Det som var projektet var själva beatboxing-kulturen och hur den hade påverkat mig och om jag kunde fortsätta den kulturen än idag vilket idag inte är fallet tyvärr på många olika nivåer och faktorer som gjorde det omöjligt att forstätta beatboxing. Dessutom hade jag det projektarbetet som ett skolprojket också för att redovsa den för den dåvarende klassen på den lokala gymnasieskolan i Arboga. Så det finns två sidor i det hela så för att enkelt säga det; nej, Eddiemans Fredagspub är inte "längre" ett projekt. Det är en liten kategori som helt enkelt handlar om som det jag sade innan; att jag sammanfattar veckan utförligt.
Eddies extremely bad memory
Hej och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet.
[Väderprognos]
En mycket kall och saknaden av solen idag gör det möjligt för en sådan ganska trist torsdag blandat med känslor från "the past" och inga vindar gör det även möjligt för att ett fint väder närmar sig sin närvaro.. Eller ja, det är så vi alla känner för det men hur egentligen när det är höst och snart vinter? Seriöst, är detta ens en väderprognos? Vem skriver egentligen?
Det är dags att snacka minne och ni vet ju hur mitt minne fungerar nu vid det här laget? Om inte så kan jag ge er en liten förklaring på hur mitt minne ibland kan vara så extremt "kortvarigt"..
Mitt minne eller rättare sagt min hjärna har aldrig varit "en av de perfekta" sorterna eftersom jag lätt glömmer bort saker som jag egentligen borde kunna komma ihåg ganska lätt. Eller ja, det beror ju på vad det är som skall kommas ihåg men vad jag vill komma till är att detta har varit problematiskt. Därför brukar jag ibland gå på rutiner där jag ställer in och säger att dessa saker ska till exempel aktiveras imorgon och att de andra sakerna får absolut inte göras och så vidare. Men när någon "stör" mig under en rutinspass så brukar jag bli frustrerad över det och klagar på det över att de inte ska lägga sig i eller röra mina värdesaker. Men ibland fungerar inte rutinerna och det är då som minnet egentligen borde fungera men det gör den verkligen inte. Det kan ta extremt lång tid för mig att komma ihåg vart jag till exempel lagt mina saker någonstans. Och att komma ihåg saker är aldrig det bästa...
Lite rörigt att kanske förstå poängen med mitt minne men vad jag vill säga här är att mitt minne är så dåligt... Så dåligt att ibland även jag förvånas så fruktansvärt att det blir pinsamt när man kommer ihåg sakerna och tänker efter senare att, just det... Och jag hatar den känslan så mycket.. Det är som om jag ofta har fel när jag egentligen borde ha haft rätt men när min hjärna inte vill samarbeta med mig och mina tankar, då blir det problematiskt...
Ett kort inlägg idag. Försöker att lista ut på framtida topics och inlägg så dett får vara för idag. Imorgon är det som sagt fredag, bloggens favoritdag dessutom och då ska vi summer aveckan som gått.
Ha en trevlig torsdagskväll!
Español: språket som kan komma att glömmas bort
Hejsan och mycket välkomna till Eddiemans Fredagspub. För er nya läsare som läser min blogg eller bara kikar in, mycket välkoman ska ni vara. För en allmän presentation av mig själv klickar ni in er till denna länk. För alla andra, återigen mycket välkomna ska ni vara till bloggen, Eddies personliga blogg på nätet.
Jahaja, en trevlig men också kall onsdag idag. Vädret verkar vara med oss idag och det är alltid trevligt med lite sol på vardagen. Solen i sig är en mycket viktig källa, inte minst för oss människor eftersom den upplyser oss och ger oss värme samtidigt som den upplyser styrka och motivation, i alla fall för de flesta människor världen runt och jag hoppas ni har en underbar dag.
Foto: Eddie the "Mexican"
Jahaja, språket som jag tidigare pratade om idag är ett mycket viktigt verktyg för oss människor. Det kan användas i många sammanhang, de viktigaste är förstås att försvara oss och svara på de allmänna frågor och funderingar som kommer jämt när man till exempel besöker ett främmande land.
Själv behärskar jag tre andra språk; franska engelska och spanska där jag kan flytande engelska och spanska. Franskan läste jag upp på grund och gymnasieskolan men har sedan dess inte använt ett ord eller uttryck från franskan eftersom det är just det språket som jag minst gillar verkligen Varför i hela friden läste jag det språket för?
Återigen, för att slippa konsekvenser lyssnade jag på min pappa om att välja ett helt nytt främmande språk av den enkla anledningen till att "Du kan redan spanska, varför ska du läsa spanska när du kan lära dig ett helt nytt språk?" Good point. Vad jag inte visste här var då att den spanska jag lärt mig under åren genom min familj och bakgrund (jag kommer från El Salvador, ett litet land i Centralamerika) är inte den spanska som man lär sig i skolan. Skolan erbjuder teorier, kunskap och grammatik kring språken vilket jag INTE lärt mig genom observationer från andra människor som behärskar spanskan. Det hela har jag alltså lärt mig automatiskt men hur stavar jag korrekt på spanska och hur ser grammatiken ut? Dessa frågor är en av de största orsakerna till att jag ångrar fullständigt valet av att läsa franska i skolan. Men som jag sa, jag var orolig för att göra min pappa besviken och lydde honom, för att bara inse att lära sig ett annat främmande språk som franskan (som han hela tiden uttryckte att det liknar spanskan oerhört mycket vilket i "teorin" är ganska så sig likt men i själva verket ej är sant..) är verkligen svårt och inte likadant som att till exempel "uppgradera" sina spanska kunskaper som vissa andra från min närhet gjorde. Därför är jag också glad att min lillasyster gör samma sak, uppgradera sina kunskaper i spanska eftersom det kommer att vara till nytta men för mig är det i princip redan försent och som jag sa, jag ångrar fullständigt mitt val.
Men varför ångrar jag mitt val?
Svaret är enkelt, jag håller på att glömma bort mitt modersmål. Eller ja, det är så jag känner för det, vissa ord eller uttryck på spanska är helt främmande för mig ibland, det kan ta extremt lång tid för mig att översätta delar utav spanska till svenska och det finns så många slangord på spanska att det är omöjligt att förstå dem. Dessutom, att förstå vad andra berättar om på spanska är ibland väldigt svårt att förstå vad deras egentliga meningar och definitioner betyder (Vad syftet på deras berättelser handlar om).
Jag var och handlade lite varor på en lokal varubutik i Arboga när en mycket bekant man kommer fram till mig och börjar småprata med mig på spanska och helt plötsligt berättar han en historia som involverar; kvinnor, mjölk och produkter... Eller ja, det var så jag tolkade det som men vad hans egentliga mening med just det är något som egentligen inte bör diskuteras här eftersom när jag väl tänker efter så är det en riktigt värdelös, idiotisk och onödig historia. The point is; jag FÖRSTOD INTE meningen med det hela med hans historia och han verkade vara konfunderad en stund men avslutade med att säga att "jag har svårt för att förstå spanska" vilket är ganska så sant. Vad var det han ville berätta med den historian egentligen? Ni kanske kan lista ut det och känna avsky och det var precis vad jag gjorde förrän efter det att jag hade fått det översatt (min bror var med under händelsen och han förstod vad han menade direkt). Ibland är det så korkat att jag inte borde veta något egentligen men, åh...
Därför ångrar jag mycket att jag inte kunde få chansen att läsa spanska på grund och gymnasieksolan.
Men..... Det finns en annan viktig punkt som jag måste ta upp.. Jag gick ibland på "speciella" spanska föreläsningar i grundskolan som tydligen var, på papper förstås; modersmål: spanska. Problemet var, det var inte MITT modersmål. Det var en helt annan spanska, spanska från Chile. Och jag förstår mig inte på än idag varför det inte fanns andra lärare som inte var från Chile eller som kunde i alla fall den "riktiga" europeiska spanskan. Det fanns aldrig några. Bara lärare från Chile vilket var så otroligt irriterande. Vissa ord och uttryck som finns på den chilenska spanskan är bara sjukt svårt att begripa sig på eftersom de liknade inte de slang och uttryck som jag lärt mig från mina föräldrar som är salvadoraner. Så det var ett "krig" i min hjärna med att förstå dessa begrepp hela tiden och ingenting verkade fastna heller så det enda alternativet som fanns för mig då var att hoppa av dessa undervisningar i hopp om att slippa höra en massa onödigheter som presenterades där. Jag ansåg att de helt enkelt var onödiga och jag lärde mig inget nytt heller...
Så slutsatsen är helt enkelt att; jag sakta men säkert börjar glömma bort spanskan. Jag kanske borde ta tag i detta? Men varför när jag själv har sagt att jag "hatar" det som hände mig år 2006...
Hmm? Det får ni veta mer i ett annat inlägg.
Ha en fortsatt trevlig onsdag!
Eddie tänker men glömmer bort
Ja godmorgon. Då blir det ett allmänt inlägg eftersom jag ska till högskolan idag och på schemat står det "Behavioristiskt och kognitivt perspektiv" med eventuella diskussioner. Intressant huh? Jag tycker det men för mig blir detta återigen repetition... Men det är bra med repetitioner eftersom jag kommer aldrig ihåg någonting utav det heller. Det är så typiskt att jag aldrig kommer ihåg något som jag egentligen borde. Men just nu tänker jag för mycket på det att det kan vara smådeprimerande att veta att man är dålig på att komma ihåg saker. Och "hjärngympa" är helt uteslutet med tanke på att jag är så himla dålig på det. Ord som egentligen betyder något helt annat är ett förekommande problem. Kan det vara språket som "failar"? Jag har ju ändå glömt bort det franska språket helt (läste franska på grund och gymnasieskolan) och delvis glömmer bort spanska ord och vitsar.
Det är ett förekommande problem som vi ska analysera i ett annat inlägg. Bara ett inlägg på bloggen kan ta minst en timma att spekulera över för mig och ja, mina inlägg brukar vara rätt så packade med texter.
Kort inlägg, skola idag och dags att lära sig något vettigt. Ha en underbar onsdag!
Fördjupning: A Hopeless Leadership
Hej. Vi har redan diskuterat tidigare om den värdelösa kategorin i min blogg; A Hopeless Leadership och vilka största faktorerna som var orsaken till skapandet av kategorin. Men varför göra en fördjupning kring det? Det känns som om just det är faktiskt "värt" att göra det eftersom allt helt plötsligt gick åt helvete när man skulle satsa på något när det egentligen var svårt att utföra dem. Det saknades kompetens vilket jag inte hade då. Godkväll förresten och välkomna till min blogg; Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet.
Foto: Nice cap, sir.
Kompetens - Det är nyckelordet i det hela. Jag hade för lite erfarenhet kring det hela plus att motivationen aldrig fanns med. Det som triggade igång motivationen var dels sökandet av en inkomstkälla vilket aldrig är en bra idé när det gäller att starta en förening... Och det andra var för att fly undan sina ekonomiska bekymmer och problem som uppstod hemma när det ämnet togs upp under en diskussion. Men hur kan detta leda till att infinna motivation? Det är en försvarsmekanism och i detta fall att "fly" undan dessa ekonomiska diskussioner mellan föräldrarna och livet då fanns bara en utväg och det är att "närvara" på dessa möten eller liknande för att se "upptagen" ut. Men inte det gjorde så mycket när man ändå kom tomhänt och att föräldrarna aldrig såg några "förbättringar" eller resultat varje gång jag gjorde det. Det var som en konflikt hemma varje dag. För tusan att jag verkligen var helt oförberedd för att möta världen år 2008 när allt bara förstördes för mig. Jag hade verkligen hoppats på en unik utbildningsplats då men vad jag inte förstod då var att jag bråkade med andra studenter över hela Sverige för en plats i skolbänken på antingen en högskola eller universitet. Bråk om kompetens är vad jag kan kalla det.
Hade jag fått mer kunskap om hur verkligheten hade sett ut innan jag tog studenten 2008 hade det kanske sett mycket annorlunda ut.. Jag tror det för med kunskap så kan man försvara sig bättre när problem uppstår men jag var verkligen vilse och visste verkligen inte vad jag skulle ta vägen i början av hösten 2008 och det var då jag sökte förgäves överallt för inspiration, kursen eller liknande för att hålla mig upptagen. Därför kom jag in både inom att starta föreningar och företag och det viktigaste också är politiken.
Inkomstkällan, vart var den? - Vid denna tidpunkt var det fortfarande "pengar" som styrde min hjärna eftersom som jag sade tidigare att människor är ibland bra på att manipulera någon för att sedan använda det till sin egen "makt" så att säga. Jag ska försöka förklara vad jag menar med manipluation vid denna situation;
2008 var alltså det år som mycket ekonomiska problem inträffar, därav också finanskrisen drabbar Sverige. Min familj har alltid varit "fattiga" av den formen att ibland har vi inte haft råd med att köpa vissa matvaror eller liknande. Och pengarna räcker bara inte till efter månadens betalningar av räkningar. Vår familj är desperat och detta hade jag inga som helst tankar av förrän dagen efter studenten 2008. Då uppstod det konflikter som jag försökte lösa upp genom att försöka göra något som utformade sedan i någon form av belöning, i detta fall; göra föräldrarna glada och nöjda men ibland var det verkligen svårt och det ofta uppstod bestraffningar av de konsekvenser som ledde till att man vart inaktiv (som tusan) och hatade för det mesta världen då som den såg ut. Det är nu som manipulationen kommer, som applicerades genom att min far alltid sagt att: "Saker som man gör måste även generera pengar". Vad betyder det? Det betyder att jobb som är till exempel idéella (som föreningar, småkurser eller liknande) är helt värdelösa och att det du gör inte är en form av en inkomstkälla. Du måste söka till dig andra metoder som är viktigare.
Med denna tankeinställning som applicerades från far till son så är det enda motivationen som lyder ungefär såhär, några frågeställningar bara: Eddie, sitter du verkligen här eftersom du är intresserad eller är det på grund av pengarna bara? Är detta verkligen en inkomstkälla? Är detta gynnsamt för mig?
Ser ni nu varför jag kallar detta för A Hopeless Leadership? Med en sådan tankeinställning så förstör man för sig själv och det gjorde jag. Och det är ju tur för mig att jag INTE har en sådan tankeställning idag. Det försvann i samband med att det man lärde sig från bland annat Arbetsmarknadsenheten och andra intressanta kurser och events i livet varit till användning och jag tackar enormt mycket för det. Annars hade jag fortfarande varit extremt desperat... På grund av att ha lyssnat på begäran av mina föräldrar... Men jag ska inte ta det så hårt idag och istället se detta som någon form utav belöning för det jag lärt mig har verkligen varit viktigt för mig och vem jag är idag egentligen.
Godkväll!
Fakta: A Hopeless Leadership
Godmorgon och välkomna till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet.
Och se där! Nu fungerar e-postfunktionen för både mig och mina andra "klienter" eftersom jag fick så sent som idag, ett annat dokument som tydligen ska redovisas idag vid ett senare tillfälle, dock var det sänt från en annan person med vad jag antar är högre förståelse (för att inte säga kompetens men det sa jag ju i alla fall)...
Det är dags att fördjupa oss mer i mina tankar, idéer och åsikter runt min blogg och vad jag har "skrivit" genom åren och språket har verkligen förvandlats som ni kanske märker av. Jag startade ju bloggen 2008 en september vilket är om man tänker efter rent sjukt hur tiden gått. Fem år av ett rent helvete, glädje och tuffa utmaningar har man definitivt upplevt, inte minst år 2012 som måste varit en av de absolut värsta åren, efter 2009 som också var tuff. Men 2010 då... Alltså, fortsätter vi att undersöka åren så kommer jag förmodligen att komma till slutsatsen att alla åren varit riktigt hemska och att bara i år, 2013 varit någon form utav "redemption".. Eller ja, jag tror det i alla fall och hoppas det förblir så i mina tankar. Men nog om det, vi skulle undersöka en av våra kategorier idag. En form utav fördjupning..
Foto: Not looking bright for the future...
Ahh yes, A Hopeless leadership. Vad handlar denna så extremt dåligt använda och värdelösa kategori om främst? Allt har ju en historia så jag ska försöka svara så gott jag kan.
Ser ni bilden förresten? Det där är en ung Eddie, sådär år 2005 såg man ut.. Likadan som vanligt... You may be the judge. Och bilden beskriver tydligt om det jag ska prata om; ett försök att vara "ledare" och "ordförande" misslyckas stort på grund av bristande engagemang och/eller tid.
Man kan enkelt beskriva det som ett försök att se det hela ur ett politiskt perspektiv; Eddie ville ge sig in i den politiska världen, hamnar så småningom på "fel" platser och inser ganska snabbt att det inte är ett bra vägval för honom och det hela slutar istället i ett stort misslyckande och Eddie ser inga fler vägar eller möjligheter. Vad som saknades (och jag tror fortfarande jag saknar) är kompetens och förståelse av dessa nya begrepp, regler och normer eftersom att leda en grupp till en organisation var ingen lätt uppgift vilket krävde tid och resurser från ens egen ficka ibland skapade oro och egen form utav "hat" för ett arbete som borde egentligen varit intressant och motiverande. Men just på denna tid hade man inget utav det och det enda som man hade i tankarna var; genererar detta pengar i slutändan? Får jag ta del utav dessa sedan? Blir livet enklare för mig?
Dessa tankar som surrade i huvudet på mig vid denna tidpunkt är nedsättande på min humörmätare. Och såklart jag hade sådana tankar eftersom jag var desperat. Jag var 100% arbetssökande då och lade det mesta krutet på Arbetsmarknadsenheten mellan åren 2009 och 2011 som är någon form utav "service" som hjälper en vid nödssituationer, vid detta fall, ekonomiska skäl. Vad jag vill komma till är att den sortens motivation, att leda en styrelse till något som jag dessutom hade själv bristande intresse för, var något som jag verkligen inte tänkte på de första dagarna. Dessutom hade jag ingen backup. Allt jag gjorde var helt enkelt oförberett och det mesta var även också kaos. Jag var helt enkelt för trött, oförberedd och rädd att det skulle att det hela slutade med att jag "kastade handduken" och gav upp eftersom dåvarande styrelse hade också bristande engagemang vid denna tidpunkt. Och vad var det för styrelse då undrar ni? Det var en styrelse fylld med ungdomar, intresserade för en dataförening i Arboga där vi skulle starta upp styrelsen. Problemen var dock inriktade mot mig och som jag sa; bristande engagemang, motivation och brist på tid på grund av arbetssituationen då ledde till det som jag kallar för "A Hopeless Leadership", en episod där jag som "ordförande" leder en grupp till ett misslyckande och överlät andra att ta över det åt mig istället.
Det faktorer som jag beskrivit ovan på varför det gick "åt helvete" med de flesta utav de tidigare projekten som jag var med på var:
1: Brist på engagemang av ungdomarna själva - och detta var ett konstant problem, möten vi höll bestod av minst sex andra villiga och motiverande ungdomar och ledare som ville arbeta oss framåt men det gcik som det gick...
2: Brist på motivation - från min egen sida så var detta helt enkelt en av de största orsakerna till varför jag gav upp som ordförande för styrelsen. Det enda som ledde mig till detta var helt enkelt på att dels lyssna på min envisa far som på denna tidpunkt, allt han ansåg var viktigt måste invovlera i generering av pengar och att motivationen endast kan uppnås genom att man får en "belöning" utav det, något som liknar psykologiperspektivet; Behaviorismen och det "operanta betingningsystemet. Så skulle jag ge en orsak för att allt gick åt skogen så kan jag skylla på detta tankesätt... Jag förstår fortfarande inte hur man kan manipuleras så enkelt av detta... Kunde jag inte sagt "nej" vid första början för att slippa dessa problem?
3: Brist på tid - Som jag sa, jag var arbetssökande till 100% under Arbetsförmedlingens tjänst och samtidigt registrerad som praktikant på Arbetsmarknadsenheten vilket gjorde att jag kom hem från arbetsplatsen väldigt trött och motivationen fanns inte där heller.
Därför finns denna kategori, därför kallade jag det för "A Hopeless Leadership". Ett "event" i livet som jag inte ser det så positivt ut idag.
