Synd...
Hej och välkomna till min blogg...
[Life]
Det har hänt EXTREMT mycket saker på en hel vecka... Och det är bara tisdag idag... Jag vet inte hur jag ska kunna säga detta men livet är just nu, som min far säger; Sålänge ett helvete...
Och varför är livet ett helvete just nu?
Jo... Jag har ju en korrupt familj... En familj som inte kan enas med varandra och komma på lösningar utan lösningarna är alltid, fel... Åt fel håll, bakåtvända...
Och vi börjar med min bror... Jag hatar när någon som jag känner, frågar om min bror som till exempel "Ey, vart är din bror någonstans? Är han död eller?, Vad gör han nuförtiden? Varför är han aldrig med dig? Är han hemma hela dagarna eller? Varför kommer han aldrig ut? Vart är han?" Och så vidare... Seriöst... Och jag ger dem alltid samma svar: Han är hemma eller han vill inte komma ut.
Detta har och kommer att påverka familjens ekonomi med tanke på att han dessutom har varit (hela tiden) skoltrött. Han hatar att plugga och beger sig själv istället på yrkesarbeten, fast utan erfarenhet förståss... Och nu har det ju gått så långt att skolan faktiskt nästan sparkar honom därifrån eftersom han missköter sig med tiden. Och nu har även familjen hotat med att VI inte längre kan bo hos dem för att ekonomin rasar och att de inte kan ha "oss" där eftersom vi är ett par som "inte gör ett piss"... Usch vilka brutala ord men det är rena ärlligheten... Jag skulle gärna vilja bo kvar hos dem men eftersom det är så korrupt att en inte passar tider och pengar osv... Det är sjukt...
Jag har åtminstone försökt att leta efter utbildningar, sökt jobb osv men det är svårt... Speciellt under dessa tider... Jag vill se förändringar nu...
Inte gör ett piss huh? Jag förstod inte det från första början... Jag har verkligen försökt att göra något och se nu... Jag jobbsöker, i princip varje dag just nu... Nej, vi får se hur det går med stackkars bror, han behöver, tror jag, stöd och support men hans far anser att han har fått "alldeles för mycket stöd och support". Nej jag vet inte hur det här ska gå... Så jag tror ni har fått svar på varför han aldrig är ute... INTE? Nehe... Då får jag väl säga såhär: Han går inte ut på grund av att han hatar att träffa folk... Inte så konstigt att han uttrycker sig varje dag genom att säga detta: Människor... Det måste ha någon betydelse eller hur?
[Browsing through my mind]
Något mer? Just det...
Jag har funderat mycket på mig själv den senaste tiden... Varför jag.... Finns kanske man kan säga... Liksom jag såg på några bilder på mig själv... och läste mina gamla loggböcker... Var jag verkligen så ensam förr? Var jag verkligen så mobbad förr? Var jag verkligen så känslig och blek på den tiden? Var jag alltid ledsen i skolan?Just det, nu snackar vi om grundskolan... Jag... Känner mig så tom just nu... Rummet jag är vid just nu bara krymper för varjde dag som går, det känns som om jag börjar bli galen snart fast jag kan kontrollera mig själv, jag kan känna och se vad som händer omkring mig... Men när jag läser dessa loggböcker... Jag måste gråta...
Problemet är... Simpelt just nu... Varför kommer jag inte ihåg detta? Loggböckerna delades ut när man gick årskurs 6 på grundskolan och slutade delas ut årskurs 9. Så hur länge sen var det? Få se... 19,... Cirka 5 år sedan jag slutade nian... Var det verkligen så hemskt på den tiden... Visst, jag minns hur stökigt det var i klassen förr men inte hur jag kände mig... Jag minns ingenting om det... Och jag läser flera rader... Herregud! Jag var korkad på den tiden... Schhhhhh.... Inte så konstigt att många utav mina klasskamrater på Gymnasiet sade massa saker om mig som jag INTE kom ihåg...
GAHHHH! Vad har egentligen hänt? Jag måste ha, verkligen, slängt dessa minnen i "papperskorgen" någonstans... För jag kommer inte ihåg det. Och det är det läskiga... Många kommer ihåg hur dum jag var förr, hur jag agerade och hur, värsta, flummig jag var förr... Men inte jag? Varför????
Jag kanske skrattar lite vilt hej, och hå, sådär.... Men det är väl normalt antar jag? Jag skrattar för det mesta och har kul idag, för att glömma bort det som jag sade tidigare... MEN? Har det sin förklaring? Är det därför? Nej, jag tror inte på att mitt skrattande har något med barndomen att göra, nehheeeej... För jag fick ingen psykologhjälp när jag gick grundskolan. Däremot fick jag psykologhjälp när jag inte kunde prata när jag var liten. Men det är en annan historia...
Gahhhhh, säg inte att jag är SJUK för det är jag inte! HERREGUD!
Nej, nu har jag tänkt för mycket här...
Jag är en glad, nöjd och en optimistisk person såklart! Det har jag alltid varit! Snäll med ett glatt leende! Det är livet, så ska livet vara. Gärna med lite bakgrundsmusik. Ahhh muuuusiiiik..... ;)
//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018
[Life]
Det har hänt EXTREMT mycket saker på en hel vecka... Och det är bara tisdag idag... Jag vet inte hur jag ska kunna säga detta men livet är just nu, som min far säger; Sålänge ett helvete...
Och varför är livet ett helvete just nu?
Jo... Jag har ju en korrupt familj... En familj som inte kan enas med varandra och komma på lösningar utan lösningarna är alltid, fel... Åt fel håll, bakåtvända...
Och vi börjar med min bror... Jag hatar när någon som jag känner, frågar om min bror som till exempel "Ey, vart är din bror någonstans? Är han död eller?, Vad gör han nuförtiden? Varför är han aldrig med dig? Är han hemma hela dagarna eller? Varför kommer han aldrig ut? Vart är han?" Och så vidare... Seriöst... Och jag ger dem alltid samma svar: Han är hemma eller han vill inte komma ut.
Detta har och kommer att påverka familjens ekonomi med tanke på att han dessutom har varit (hela tiden) skoltrött. Han hatar att plugga och beger sig själv istället på yrkesarbeten, fast utan erfarenhet förståss... Och nu har det ju gått så långt att skolan faktiskt nästan sparkar honom därifrån eftersom han missköter sig med tiden. Och nu har även familjen hotat med att VI inte längre kan bo hos dem för att ekonomin rasar och att de inte kan ha "oss" där eftersom vi är ett par som "inte gör ett piss"... Usch vilka brutala ord men det är rena ärlligheten... Jag skulle gärna vilja bo kvar hos dem men eftersom det är så korrupt att en inte passar tider och pengar osv... Det är sjukt...
Jag har åtminstone försökt att leta efter utbildningar, sökt jobb osv men det är svårt... Speciellt under dessa tider... Jag vill se förändringar nu...
Inte gör ett piss huh? Jag förstod inte det från första början... Jag har verkligen försökt att göra något och se nu... Jag jobbsöker, i princip varje dag just nu... Nej, vi får se hur det går med stackkars bror, han behöver, tror jag, stöd och support men hans far anser att han har fått "alldeles för mycket stöd och support". Nej jag vet inte hur det här ska gå... Så jag tror ni har fått svar på varför han aldrig är ute... INTE? Nehe... Då får jag väl säga såhär: Han går inte ut på grund av att han hatar att träffa folk... Inte så konstigt att han uttrycker sig varje dag genom att säga detta: Människor... Det måste ha någon betydelse eller hur?
[Browsing through my mind]
Något mer? Just det...
Jag har funderat mycket på mig själv den senaste tiden... Varför jag.... Finns kanske man kan säga... Liksom jag såg på några bilder på mig själv... och läste mina gamla loggböcker... Var jag verkligen så ensam förr? Var jag verkligen så mobbad förr? Var jag verkligen så känslig och blek på den tiden? Var jag alltid ledsen i skolan?Just det, nu snackar vi om grundskolan... Jag... Känner mig så tom just nu... Rummet jag är vid just nu bara krymper för varjde dag som går, det känns som om jag börjar bli galen snart fast jag kan kontrollera mig själv, jag kan känna och se vad som händer omkring mig... Men när jag läser dessa loggböcker... Jag måste gråta...
Problemet är... Simpelt just nu... Varför kommer jag inte ihåg detta? Loggböckerna delades ut när man gick årskurs 6 på grundskolan och slutade delas ut årskurs 9. Så hur länge sen var det? Få se... 19,... Cirka 5 år sedan jag slutade nian... Var det verkligen så hemskt på den tiden... Visst, jag minns hur stökigt det var i klassen förr men inte hur jag kände mig... Jag minns ingenting om det... Och jag läser flera rader... Herregud! Jag var korkad på den tiden... Schhhhhh.... Inte så konstigt att många utav mina klasskamrater på Gymnasiet sade massa saker om mig som jag INTE kom ihåg...
GAHHHH! Vad har egentligen hänt? Jag måste ha, verkligen, slängt dessa minnen i "papperskorgen" någonstans... För jag kommer inte ihåg det. Och det är det läskiga... Många kommer ihåg hur dum jag var förr, hur jag agerade och hur, värsta, flummig jag var förr... Men inte jag? Varför????
Jag kanske skrattar lite vilt hej, och hå, sådär.... Men det är väl normalt antar jag? Jag skrattar för det mesta och har kul idag, för att glömma bort det som jag sade tidigare... MEN? Har det sin förklaring? Är det därför? Nej, jag tror inte på att mitt skrattande har något med barndomen att göra, nehheeeej... För jag fick ingen psykologhjälp när jag gick grundskolan. Däremot fick jag psykologhjälp när jag inte kunde prata när jag var liten. Men det är en annan historia...
Gahhhhh, säg inte att jag är SJUK för det är jag inte! HERREGUD!
Nej, nu har jag tänkt för mycket här...
Jag är en glad, nöjd och en optimistisk person såklart! Det har jag alltid varit! Snäll med ett glatt leende! Det är livet, så ska livet vara. Gärna med lite bakgrundsmusik. Ahhh muuuusiiiik..... ;)
//Eddie
Kommentarer
Trackback
