Eddie Henríquez | Skapa en profillänk
Eddiemans Fredagspub - *** Eddiemans Fredagspub Varje Fredag, Annat någon Annan Dag ***

Eddiemans Fredagspub

*** Eddiemans Fredagspub Varje Fredag, Annat någon Annan Dag ***

Ingen snö? Dags att oroa sig?

Jag skrev på Facebook för ca ett år sedan att jag hatade snön och att jag hatade vintern för att det medförde med sig massa onödigt trubbel och problem för både mig och samhället. Well, det gör det väl fortfarande skulle jag tro om man tänker på det lite extra noga idag men det finns ett litet problem; det har inte snöat och varit kallt på flera månader denna vinter.

 

Jag vet inte hur det ser upp i norr eller där jag växte upp i Arboga nuförtiden men här i söder så har det inte varit någon snö alls. (Om man inte räknar med en veckas nedkylning och en ”skvätt” snö som varade i ca en timme). En ”normal” vinter brukar bestå av snö lagom till decembermånad och debutera oftast i mitten av november för att sedan smälta bort sakta men säkert i marsmånad för att inleda våren. Men det får vi glömma bort i alla fall just nu eftersom vissa plantarter nu börjat pollinerat på grund av det milda vädret. Helt otroligt att det skulle behöva vara se egentligen och frågan blir nu om det nu är dags att börja bli orolig eller är det försent redan?

 

Ahh, klimatfrågan är idag ett enormt stort ämne både inne och utanför politiken. Vi hör om den varje dag. Jag gör det i alla fall om bränderna i Amazonas regnskogar. Om skogsbränderna i Kalifornien och skogsbränderna i Australien. Människor är oroliga, djuren är hotade och den kära marken med växter och plantor blir otroligt hotade med ökad torrhet, ökade naturkatastrofer och ökade klimatförändringar som på grund av våra föroreningar som vi förorsakat nu inlett denna inhemska och otroliga process som nu är denna klimatfråga.

 

Att klimatfrågan blivit den stora frågan alla pratar om är ju helt enkelt på grund av att vår kära planet, jorden, är hotat på grund av dessa förändringar och det är nog ingen, åtminstone inte jag, som kan förneka det längre. Det är otroligt skrämmande att se och följa denna sorgliga trend i morgontidningarna och bland radiokanalerna som jämt tar upp det som en ständig påminnelse att planeten lider av en sorts ”feber” som behöver snart akut hjälp från oss alla att försöka bota planeten ifrån den djupa och hemska ”febern”.

 

Och att det blivit en politisk agenda är också något som egentligen borde varit i den politiska agendan redan från början. Åtminstone har ju vissa länder haft det i åtanke hela tiden och andra halt totalt ignorerat klimatfrågan helt och förnekar det som om det inte vore något fel och att det ”kommer att återgå till det normala sen” men jag tror inte så faktiskt.

 

Som ung och dum som var för längesedan trodde man inte på klimatförändringar alls. Jag och bror min var extremt skeptiska för det ”påhittet” och det var för att jag helt enkelt trodde på det brorsan sa hela tiden om att det hela bara är en konspiration och att samhället gör det för att skrämma ihjäl oss. Att ha en sådan tankeställning var helt enkelt standard för både mig och bror men ju mer jag började höra och lyssna på media samtidigt som jag gick mina ensamma och långa promenader hemma började jag inse att planeten är sjuk och illamående och behöver hjälp.

 

 

Att jag börjar tänka på detta nu är ju för att jag idag reflekterade som sagt över mitt inlägg jag gjorde förra året där jag klagade på vinterväglaget, snön och halkan som var närvarande och det gjorde mig lite fundersam. I år har vi överlag, haft en mild vinter vilket i mina andra tankar bakom allt det negativa, är mycket trevligt men är det normalt att ha en mild vinter? Vi har haft milda vintrar förr men att det börjar bli en pågående ”trend” detta är något som skrämmer mig lite inombords. Och att det ser helt olika ut i andra ställen i världen är också någonting som förbryllar mig lite, speciellt bränderna som kostar liv för både människor och djur. Det är otroligt sorgligt att behöva gå igenom denna kris som kommer att vara dagligt i våra liv eftersom vi lever ju i vår planet. Den planet som vi måste värna om på många olika sätt. Annars kan det gå ”käpprätt åt helsike.”

 

//Eddie

//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Att ta risker

God dag och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub, en personlig blogg av mig, Eddie, i spetsen.

Ännu en vecka har passerat oss och vi fortsätter in i 2020 med nya framsteg och hopp, det är i alla fall vad man hoppas på och tänker på varje dag.

 

Dagens inlägg kommer att handla om konsten att ta risker. För att det gör vi alla någon eller några gånger i våra liv, att ta en risk för att leda till någonting nytt på både gott och ont. Och man kommer att misslyckas många gånger med att ta risker. Men när det presenteras alternativ till förbättring blandat med tur, det är då som att ta tag i vissa saker som kommer att leda till en livsförändring i alla aspekter. Jag tog en djup och verklig risk förra sommaren när jag valde för första gången på riktigt, att flytta till en helt annan stad i Sverige. Från den lilla kommunen Arboga till en annan kommun som kom att vara Karlshamn i Blekinge.

 

Att flytta till en annan stad har länge varit och funnits i agendan för mig. När jag började studera folkhälsovetenskap i Västerås till exempel var jag ändå ganska nära på att flytta men vågade inte göra mig av med lägenheten i Arboga då eftersom jag inte var redo för flytt. Inte med ekonomiska bekymmer i bagaget efter att ha varit på ett arbetsmarknadspolitiskt program i ca 3 år med sämre anställningsformer (jag blev aldrig anställd) och då blev man också ekonomiskt oförberedd för att betala all studentlitteratur som kom att kosta en summa för utbildningens skull.

 

När sedan brorsan valde att bo tillsammans med mig 2013 avstannade flyttkänslorna eftersom jag hade då någon att prata med varje dag och vi tillsammans skötte lägenheten och jag dessutom fick en annan anställning i hemstaden så det blev inte av helt enkelt. Och så skulle vi bo i fem år tills min bror ändrar upp och ner på sina livsvanor och stil 2018. Jag såg det med en positiv inställning eftersom jag då hade längtat att bo ensam igen som jag gjorde tidigare innan 2013 men den tankeställningen ändrades ganska snabbt hösten 2018 eftersom det var då som jag bokstavligen gick in i väggen som jag fortfarande inte visste till en början vad det handlade om. Brorsan hade flyttat ut och jag skulle bli gladare och nöjdare blev ju tanken men så blev det inte och det blev plötsligt en kamp mot mina ångestfyllda tankar och känslor som uppstod efter brorsans flytt; ensamheten hade kommit tillbaka och denna gång hade den verkligen amplifierats efter att ha legat i dvala i fem rika och långa år.

 

Ensamheten blev alltså den största boven igen och jag mådde mycket sämre psykologiskt men jag hade inga ”botemedel” för det eftersom jag inte visste hur jag kunde hantera situationen. Hur kan man hantera en sådan situation egentligen när ensamheten präglat en i hela sitt liv?

 

Städning och rensning av hela lägenheten kom att vara ett långvarigt projekt som jag startade i hopp om att tänka på annat eftersom jag vet att städning inte är så farligt egentligen, tvärtom! Det är bra med städning för det jag gillar belöningen som man får efter ett avslutat städpass; en fin och fräsch lägenhet. Men detta projekt skulle ta tid. Att städa och rensa efter både mig och de saker min bror hade lämnat kvar för att han inte kunde få med sig hela paketet kom att kosta mig enormt mycket tid på bekostnad av min fritid. Och det är också tur att man har en hjälpande familj lite då och då tillsammans med vänner som hjälpte mig att slänga massor med skräp och saker som inte kom att vara till användning längre och all den pant som jag hade samlat och sparat till i så många år blev till en pantsumma på ca 2300kr och det kvittot tror jag finns inramad någonstans.

 

Ja, städningen var alltså ett botemedel men känslorna av ren ensamhet fanns fortfarande kvar och jag mådde verkligen inte bra. Då kom nästa förslag lagom till julen 2018 att totalt renovera lägenheten men jag hade inga resurser för det på den tiden så jag gick verkligen på knäna då för att kämpa för överlevnad. Det var här också som jag blev introducerad till katter som kom att vara det bästa botemedlet (i alla fall då) mot ensamheten.  Jag hade aldrig någonsin tidigare föreställt mig att ha en katt som en viktig livskamrat och kompanjon i hemmet och jag fick testa mig hur det var att ta hand om en katt. Jag fick med mig en broschyr också om katter för att mentalt förbereda mig på hur man tar hand om en katt. Jag skulle ta hand om denna specifika katt i minst tre veckor och jag måste ändå säga att det må vara mina tre bästa veckor med trevligt umgänge. Katten tyckte om den nya miljön och tyckte om mig och jag tyckte om katten också.

 

I samband med detta föreslogs det ett annat alternativ som kom att vara startskottet för den ultimata flytten som kom att äga rum senare; Flytta till Karlshamn!

 

Den största orsaken till att jag valde att flytta till Karlshamn var helt enkelt för att bota min ensamhet. Det fanns många andra orsaker men det viktigaste som jag måste belysa här är helt enkelt på grund av min ensamhet som var nära att kosta mig min mentalitet. Projektet såg ut att vara mörkt från början med det på långt sikt och successivt stöttande och insamlingskrafter från de människor som ville ha mig i Karlshamn hjälpte mig att förbereda mig för denna flytt.

 

Sen är allt historia; jag flyttade med omnejd sommaren 2019 som kom att vara en mycket kaotisk sommar med mycket känslor och aktiviteter att jag nästan blev utbränd på grund av det. Det tog en lång stund också att förbereda mig för en helt ny miljö och anpassningen till ett nytt liv med umgänge varje dag tog också en enorm tid att anpassa sig till eftersom jag nästan hela mitt liv, levt ensamt.

 

Jag ångrar inte flytten från Arboga till Karlshamn. Det var ett klokt beslut som kom att kosta mig relationer till vänner, arbetskamrater och familj. Det var alltså en mycket stor risk jag tog som tack och lov idag, var verkligen värt den risken eftersom jag mår mycket bättre mentalt med att leva det liv som jag gör det idag. Men det var verkligen inte lätt. Mentalt var det svårt eftersom jag skulle anpassa mig till något som jag helt enkelt inte var van vid. Och att sedan på grund av flytten också reparera relationer till andra människor också på distans, säga upp sig från jobbet och avbryta mötestillställningar med det lokala partiet och allt annat som jag helt enkelt var tvungen att ge upp, det var för mycket saker som hände i samband med flytten men det har vi nu tagit oss igenom nu. Jag har gjort det nästan omöjliga att ta mig ur min komfort-zon för att det verkligen var en mycket tuff uppgift att utföra.

 

Så, när det finns möjligheter i alla aspekter för att ta en risk, gör det och gå på magkänsla. Ibland har man tur.

//Eddie

//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

The road to happiness – Prestationsångesten [Part 1]

Tjenare och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub, min personliga blogg som innehåller allt om ingenting, typ.

 

Ahh yes, vad är lycka? Jag har frågat mig den frågan ganska länge nu. Så länge att jag faktiskt blev ångestfylld och flydde i panik när jag skulle ut häromdagen. Jag ville inte se någon i ansiktet (vilket jag för övrigt har svårt med i alla fall) Men vi ska ta snart och undersöka detta i detalj men först måste vi besvara den föreviga frågan; vad är lycka?

 Jag har beskrivit vad lycka är tidigare och jag tycker jag skrev en sådan fantastisk beskrivning då att det förtjänar att nämnas igen och jag skrev detta för fem år sedan.
 

Känslan av just lycka är när du känner välbehag och att allt har ett flyt. Annan nära beskrivning till lycka är när du till exempel får ett glädjande besked att du känner dig upprymd och att inget kan stoppa dig. Det där är lycka.”

 

Med andra ord, när du får ett flow, att du har kontroll över ditt liv och att du känner dig upprymd och älskar det du gör, det är vad lycka är idag för mig. Något som jag inte känt av sedan jag valde att abrupt, avsluta mina studier (också för fem år sedan) på grund av dåliga villkor, klass, miljö och min ständiga strid med min ensamhet. Men det kan inte bara vara det som gjort att jag inte känt av lycka eller flow på mycket länge? Som jag sa tidigare, min eviga strid med min ensamhet gör saker otroligt svårt med tanke på att det medför ju saker som hela tiden är negativa. Vägen till lyckan är en enda stor hinderbana för mig och det är där som vi måste identifiera problematiken först.

 Därför har jag valt att skriva om detta idag och detta kommer förmodligen delas upp i olika inlägg för att försöka konvertera denna mörka och farliga värld som jag befinner mig i just nu till en värld fylld av harmoni, lycka och glädje. För att harmoni, lycka och glädje, det har jag inte just nu. Även om jag ser ut att vara glad, nöjd och optimistisk så är det helt tvärtom för mig. Jag är inte glad. Jag är ledsen och frustrerad över mitt liv just nu.

 

Att denna känsla alltid kommer när våren början titta fram är inget nytt koncept. Detta händer mig varje år och för varje år som kommer så hamnar jag fortfarande i den där mörka och dystra värld där allt jag gör inte har någon betydelse.

 

Varför befinner jag mig i en mörk och dyster värld just nu? På grund av inkompetens. Jag ser inget annat än inkompetens. Det låter hårt men det är den djupa sanningen. Jag har försökt göra saker och ting som jag försökt tyckt om men alltid saknas det något och alltid slutar det olyckligt. Jag förblir aldrig lycklig när jag försökt ändra på mina vanor till exempel och jag snackar om min fritid som för övrigt är riktigt tomt. Jag har ingen fritid. Jag hade världens fritid för ett x antal år sedan men ju mer jag var involverad i projekt som jag försökte hålla fokus och vid liv. Syftet var hela tiden att SYNAS och att synas, det har jag försökt att göra men det känns som om det jag gör för att synas istället leder till att någon annan syns istället och det leder sedan till en djup prestationsångest som jag för övrigt, pratar och diskuterar om varje dag, med min hjärna.

 

Ahh yes, prestationsångesten. Det är dags att skriva om prestationsångesten. Denna eviga och förbannade känsla av obehag som uppstår varje gång jag ser folk runtomkring mig som gör någonting med sina liv. Varför är alla runt omkring mig mycket bättre och har så otroliga talanger, presterar mycket mer saker än mig med mera medan jag som gör mina simpla saker varje dag? Jag kan inte jämföra det. Alla är så mycket bättre än mig och det är så fruktansvärt irriterande för att jag själv ville verkligen synas och förbättra min livssituation när jag till exempel hade olika projekt som involverade podcasting och media år 2015 men NÅGONTING hände som jag beskrev det då som att ”jag gick in i väggen” vilket antyder på att jag försökte komma undan med något. Men så var inte fallet.

 

Sanningen är i själva verket att nog för att jag hade något att göra, jag fick utöva min dröm om att hålla en egen podcast med en och en annan kompis (totalt 4st) så kraschade allt så något fruktansvärt. Det blev tyst från alla olika håll och jag blev ju självklart drabbad av denna tystnad att jag var tvungen att avbryta och avsluta mina idéer om att skapa någon form av ett verksamhetsområde inom media. Det har och kommer alltid att vara mina mål. Jag vill förverkliga min barndomsönskan om att bli en framgångsrik podcaster. Det har alltid varit min dröm också om att ha (kanske) en egen radio-talkshow. Jag gillar konceptet men man måste ju börja någonstans eller hur? Jag försökte ge mig in i olika projekt och var delaktig i det men på något sätt så gynnade det mer andra personer än mig själv och det är därför jag får en sådan djup ångestfylld känsla av obehag när jag tänker på det. Jag misslyckades naturligtvis och det gjorde ju inte saken bättre…

 [Gammal bild från 2017 där jag fick ta del utav verksamheter som finns i Karlshamn)

Men vad är då prestationsångest för er som inte har någon aning om vad jag pratar om?

 

En enkel förklaring är helt enkelt någon form av rädsla för att misslyckas i livet och när den känslan uppstår (i mitt fall) så är det en känsla av ilska och frustration som i sin tur leder till förtvivlan och till sist att man ger upp och gråter sig själv till sömns. Det har hänt mig så många gånger nu att det är svårt ibland att sova om nätterna och att störa en god natt sömn är hälsofarligt.

 

Att ge upp sina drömmar och mål är det som fyller prestationsångesten ännu mera och det är därför extra svårt för mig att ”reparera” detta och gör jag det så låser jag in mig själv och spelar spel och att spela spel för mig är ett sätt att hålla sig distraherad från problematiken och då mår jag verkligen som bäst. Och när jag spelar spel menar jag naturligtvis spel på datorn eller konsoler. Om man jämför sig med personer, inte minst om man kollar på sociala medier om människor som är lyckliga med sina liv, har en partner som de kan dela med sig av sina egenskaper och skaffar sig familjer, lycka och rikedomar. Då är det också ett skadligt beteende och tro mig, det här händer mig varje dag. Nu som jag skriver detta har det säkert publicerats en helt ny novell om personer som delar med sig utav deras glädje i sina liv. That’s totally fine men jag då?

 Här har du en som alltid varit ensam i ett litet hörn som vill synas men som misslyckas hela tiden och som oftast blir bortglömd av allt och alla. Och när jag väl gör saker så slutar det alltid abrupt och jag måste börja om.

 

Jag vill inte vara ensam längre…

//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Välkommen tillbaka, Eddie!

Tjenare och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredgaspub! Bloggen där jag återkommer, fast försvinner men återkommer igen med en speciell twist. Eller ja, kanske ingen speciell twist men jag kommer tillbaka hela tiden efter ett långt avbrott. 
 
Precis, denna blogg är fylld med avbrott där jag återkommer med inlägg år efter år typ. Fast det sista inlägget som jag skrev på denna blogg var i år, APRIL för att vara mer exakt och det var då veckan innan jag fyllde år. 
Men vad är orsakerna till varför jag försvinner hela tiden? Det efter dagens väderprognos. 
 
[Väderprognos]
Regn, blåst och åter regn med en kylig effekt. Det kan man sammanfatta dessa dagar (26 - 27 september 2018). med andra ord, solen är avsaknad och molnen pekar finger och gör som de brukar göra när hösten anländer. Precis, eftersom det nu är september och hösten nu är inledd, så brukar väderleken mestadels innehålla dessa typer av väderprognoser. Det normala inte sant? 
 
Nu när väderprognosen är avklarad kan vi fortsätta i det vi var inne på tidigare; Avbrotten. 
 
[Blogga eller inte blogga?]
Det finns en mängd olika orsaker till att varför jag gör dessa avbrott. Mestadels ligger i att jag inte har ork och motivation till bloggandet eftersom det kräver mycket ifrån en faktiskt. Det är inte så lätt att formulera sig i en skriven text bara sådär som andra framgångsrika bloggare brukar göra eller v-loggare på Youtube minst. De måste även ha orken och motivationen för att göra någonting produktiv för deras respektive kanaler och sidor. Och jag förstår dem till 100%
 
Men varför då komma tillbaka? Mestadels, igen, handlar om att man inte gjort det på ett tag, man har saker att skriva och berätta för allmänheten som vill läsa ens texter och nu kan jag faktiskt säga att denna gång har en twist!
Twisten i det hela denna gång är att jag tillsammans med en mycket nära vän till mig, Millan (såsom vi kallar henne) har börjat starta på en helt ni blogg på Flax 'N Cherry
 
Nu tillsammans med Millan har intresset för bloggandet ökat dramatiskt igen eftersom dels, jag har nu saker att dela med mig ännu mer och dels också på grund av Millan, som jag nu kan uttrycka mig saker och ting med en annan person i textformat vilket jag ALDRIG gjort tidigare. Och nu snackar vi inte om att ha en skrivkamrat i skolan eller universitet för att skriva en avhandling eller uppgifter för att jag kallar inte det för samma sätt "att skriva" på. 
 
För mig är detta mycket unikt och någonting att verkligen ta vara på och det ska vi se till att det ska vara på sin plats igen. Jag, Eddie, ska försöka blogga ännu mera och ha alltid något att prata och diskutera om. Även om jag har svårt ibland att hitta på saker och ting att berätta om men nu är det ett mycket ypperligt tillfälle, att uttrycka sig.
 
Så där har ni, välkommen tillbaka Eddie! (: 
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Fredagspub [23 mars]

 Då var det ytterligare en fredag och det betyder Eddiemans Fredagspub! 
Ännu en vecka har gått förbi. En solig vecka för en gångs skull. Dock fortsätter kylan att hålla sin närvaro vilket jag tycker är en insult till våren. Verkligen, våren är försenad i år vilket kanske är bra för mig då jag är extremt pollenallergiker och vet vilka nackdelar våren tar med sig när den väl kommer smygandes varje år. Men i år är den som sagt, extremt försenad. 
 
Vi börjar bra med detta inlägg med en veckoprognos av vädret som har varit soligt för mestadels vilket är bra för oss allihopa -  ur ett hälsoperspektiv. Ja! Solen är fantastisk, den sprider ljus, lycka och glädje samt en massa Vitamin D för kroppen att bilda. 
 
Förra fredagen hade vi den äran att käka en familjepizza igen med en massa såsburkar. Nog för att jag gillar extra sås till pizzan eller kebabtallriken men överdrivet innehåll skadar väl inte antar jag? 
Det lustiga med det hela var ju att detta var inte min plan från början. Det var min hungriga brors idé och en annan kompis till mig som hade snackat tidigare medan jag låg och sov hemma efter en lång dag på arbetsplatsen. Som ni ser på bilden ovan så var det en rätt så stor pizza med totalt 12 stycken såsburkar. 
"Man kan aldrig få nog med sås" brukar jag oftast höra bland mina vänner som är mycket pizza-entusiastiska, eller pizza-älskare för att vara mer korrekt. 
 
Lördagen tillbringades hemma en stund för att sedan dra ut för en liten krogrunda. Gissa hur kränkta vi vart när ingen musik kom efter att ett band spelat färdigt? Det brukar ju, vad jag vet i alla fall tidigare, komma musik från ett DJ-bås, vare sig det är en människa eller inte. Men denna gång kom det ingen musik alls vilket aldrig hänt mig tidigare. Kanske för just den krogen men inte när jag varit där, förrän nu då. 
Men vi fick vår musik i en annan lounge så vi fick avlyssna på Eminem ur högtalarna så kvällen vart ju räddad i alla fall. 
Sedan har veckan varit precis som den ska vara, lugn. Dock med extremt mycket sömn. Så pass mycket sömn att Eddie är så "passes les" trött idag så det är helt otroligt. Och med trött så menar jag till det extrema med tanke på hur lite sömn jag fått i mig idag fredag. Jag hoppas kunna vara reparerad till imorgon då vi firar brorsans födelsedag hemma hos Mamma på stan. 
Brorsan fyllde år i veckan men han insjuknade just den dagen och då kunde vi inte fira hans födelsedag. Stackaren som insjuknade på sin födelsedag. Happy Birthday... 
 
Eftersom detta är ett ganska halv-långt inlägg blir det inget tema för denna fredagspub. Jag tror dessa tema-artiklar kommer att hädanefter publiceras på "lördagsnonsens" eftersom det är där som jag nu ska försöka gå djupt mer i dessa olika teman som jag nu väljer att diskutera om. Eller om jag skriver ett random-inlägg lite då och då när jag väl är motiverad till det, då får ni mer att läsa. Men tills dess, önskar jag alla mina vänner en riktigt trevlig helg!
 
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Välkommen till min blogg!!

Goddag och välkomna till min blogg, Eddiemans Fredagspub. Det är dags för en presentation av både denna blogg och författaren så jag säger välkommen till dig som läsare som nyss besökt min blogg och jag hoppas du får en trevlig lässtund. Eller ja, jag hoppas du mår bra och att bloggen är en intressant blogg att läsa igenom. 
 
Denna blogg handlar mer eller mindre om mitt liv och hur livet runtomkring mig ser ut kommer fördmodligen handla om mina små miniprojekt som jag har i minnet liggandes skräpandes men jag vill göra något om det. Bloggen kommer också ha med diskussioner om eventuella problem, beteende, andra människor, vänner etc... Ja, bloggen kommer att handla om lite om allt egentligen ur min synvinkel, ur mitt perspektiv och hur livet verkligen ser ut för mig då som nu eftersom jag anser dock att jag har mycket att berätta men problemet har dock varit att jag varit för lat och inte "orkat" blogga på ett tag som ni nu kära läsare kan misstänka efter så många inlägg som gjorts redan tidigare. Det sista inlägget som gjordes på bloggen var den 22 juli, min pappas födelsedag också som bonus vilket jag undrar varför jag avslutade att blogga då. Men det har nog sina förklaringar och jag vet att jag inte kan ta upp det nu men jag kan ta upp det senare. Detta är en ny form utav introduktion till denna blogg och jag säger återigen till dig, kära läsare, välkommen. 
 
Då var bloggpresentationen färdig och dags för min presentation överhuvudtaget; mitt namn är Edison men mina vänner kallar mig för Eddie och därför blir det inofficellt att jag heter Eddie och det betyder att trotts att jag vill heta Eddie heter jag fortfarande Edison. Roligt eller hur? Knappast.. I alla fall, jag är 24 år och bor i Arboga vilket är en trevlig liten stad i Västmanlands län och är uppvuxen i Arboga också vilket är lika trevligt också, jag ska absolut inte klaga och trivs verkligen att bo här i denna lilla stad. 
 
Det får vara för denna gång och hoppas ni får som sagt, en trevlig stund här. 
 
MVH
//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Åt skogen med mobiltelefonerna!

Det sena inlägget kan bara betyda att jag, Eddie, har varit upptagen. Det betyder också att jag har missat ett antal viktiga inlägg till bloggen vilket får mig att bli sur men det är ingenting som egentligen behöver påverka att vara ”anti-bloggare” vilket jag nu inte vill och vara för någon, det vore ju katastrofalt om det hände.
Fantastisk måndagmorgon den 22 juli 2013 vilket indikerar att det också är min kära pappas födelsedag idag vilket vi syskon ska fira med glädje och tur det eftersom jag vaknade ganska så tidigt denna vackra och fantastiska måndagmorgon. Det mindre roliga var ju förstås den högljudda trafiken utanför vilket hörs ju idag i alla fall, som om det vore ett slagfält men vad är vi utan trafiken? Jag vill inte nämna dessa ord igen så vi går nu över till något annat.

 

Jag har alltid haft otur med introduceringen till nya mobiltelefoner genom åren. Den första mobiltelefonen som jag först ägde var en Motorola v525 som hade en design som jag på den tiden (2003) fastnade för. En telefon som hade det mesta, men som också fungerade som en kamera och kunde spela upp mp3-filer. Vad som dock var problemet som dök upp ibland när man till exempel skulle överföra ett antal filer till systemet var minnet som var sjukt dåligt och skrämmande att det endast hade 5MB internt minne och inget extra fack eller liknande för att ”fylla” på med extra minne och det var ibland fruktansvärt att ta bort viktiga meddelanden och liknande bara för att spara på utrymme. Annars var det en sådan ganska händig telefon vilket också gjorde att telefonen alltid var på vift och kunde hamna enkelt i andras händer, jag antar att det var på grund av designen och att det helt enkelt lockade folk till att använda funktionerna rimligt och enkelt vilket inte störde mig alls faktiskt. Annars var den min första riktiga och egen mobiltelefon.

 

Under åren avancerar och uppgraderar jag telefonerna men det kan ta år innan för uppgraderingarna förstås. Vad jag vill komma till är att jag aldrig har varit nöjd med de nya telefonerna jag får eller köpt idag... Jag tror jag är nöjd men det är alltid något som misslyckas och det är förstås det fruktasnvärda minnet som telefonerna alltid har haft med sig under åren. Jag gillar telefoner med extremt mycket internt minne vilket lockar till att man kan ”multitaska” med telefonerna och använda det som ett system för applikationer, vilket vore en dröm om det fungerade. Just nu så kan jag inte göra det eftersom den nuvarande telefon jag har endast har 200MB i internt utrymme vilket för många är ganska så normalt att ha men tro mig, det är inte alltid så bra att bara ha 200 att spara på. Men baspriset var lockande, ännu bättre var kompispriset vilket alltid fungerar och levererar men jag trodde som sagt att minnet var supereffektivt vilket i detta fall, en ZTE Blade, originalet, inte har. På sin tid var 200MB ganska så bra med tanke på att applikationerna på den tiden inte hade och var så stora än över 5 – 10MB. Idag är det katastrofalt att se att en ”messenger” funktion tar uppemot 26MB i internt minne vilket är URUSELT och alldeles för mycket för att leva upp med de 200 jag har att spara. Och jag vill ha många applikationer, tyvärr måste jag vara snäll att spara på utrymme vilket är irriterande. Facebook-applikationen käkar upp mot 36MB som värst och bara det skrämmer mig. Men Facebook kan jag på något sätt förstå logiken i det hela, eftersom det är ju Facebook vi pratar om och det kräver mycket bara den för att leverera sitt innehåll men inte en applikation såsom inbyggda ”messenger” liknande applikationer. Synd bara att de moderna telefonerna idag inte har ett lockande pris längre. Alla är dyra men designen på dem är otroliga. 

//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

The Lost World - Jurassic Park: Impressions; part 2

Time for some interesting game footage and review. And excuse for the lack of putting the effort for doing this (kind of) lazy expressions of my all time "favourite" game for the original playstation console. So where was i? Well, i do remember that we passed the intro when the undead t-rex introduced us to the game and it's time to enter the main menu screen.
 
The main menu looks basic and promising enough and it has was this game will literally show us later in this impression. As you can see in the tiny menu, whe are going to try this game at a difficulty setting because, well, basically, i've played this game more than just once and it's just about the expressions and feelings about this great game so let us join and start the game with our current settings. Reminder that this is not a review, it's an "impression" mode about this game and my views on it because it needs to be said. 
So this is it, this is the beginning of the game and it looks fantastic for 32bit graphics. Let me introduce to you the dinosaur; Compsognathus. It has all it basic attacks, it can jump, basically, it can defend itself which is the point of the game because the manual "says it" so do read the manual before playing this incredibly awesome game. As you can see, it has the standard life bar to the left side of the screen and another bar to the right which displays the amount of dinosaur "instinct" which indicates that when you basically attack enemy dinosaurs, the bar will slowly change colour from green to red. When in "green mode" the dinosaur which you are controlling, is extremely weak and it will take some heavy damage when hit and do weak damage to the enemy which the point is to avoid enemy attacks and keeping attacking them for the bar to fill and turn red. Once the bar is red, you are stronger and have higher defence which makes you harder to kill. Now when we are done introducing you to the basic formula for this game, let us continue. 
This level is called High Ridge and this sure is very hard for the beginner. Not only is it hard, it's cryptic and pure evil for the new player because one of the game feautures is finding some "DNA" which is gonna be later used for viewing some of the graphics and images they put for the work for this game which requires all the DNA  in the specific game story to be found. If not found, you will not get the extra features but what's the point anyways? As i said, it's only a bonus feature which in my time, we did not have any clues at all what it had for meaning but now, it's just... annoying. And it is because we are still arguing in the first level because of that stupid placed DNA. When you play this game, you will know surely what i'm talking about. Let us continue...
We did survive the first level and it says; 99% skill. What for? Because of the life bar? Are you sure? Let us not argue and observe... Well, as i said, we did survive the high ridge and the Compsognathus sure was a predator here and this concludes the first level and this expression for today. Tune in for the next days (or so) for another part of this fine expression and feelings about the game The Lost World - Jurassic Park. 
 
 
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Tråktorsdag

Såna här dagar ska man verkligen skippa. Har verkligen varit omotiverad till precis allting idag. Även till bloggandet vilket jag tycker är synd. Ett intresse man inte vill tillbringa tiden över på grund av dessa dagar... Ett extremt kort inlägg idag, jag ber om ursäkt för det...
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Vad gör du på din fritid Eddie?

Jag har alltid haft problem med att svara på just denna simpla fråga. En fråga som frågar mig om vad jag gör på min fritid. Det som jag hatar med denna fråga är just... Eller det kanske är en annan faktor, det kanske beror på vem som frågar mig denna fråga egentligen eller hur? Okej, hade det till exempel varit en kompis eller en vän som frågade mig om min fritid hade jag glatt svarat, promenader, musiklyssnande, bloggande, internetsurfing, småspelande och podcasting/talkshow-intresse på fritiden vilket för övrigt är bara påbörjat och på startfasen vilket betyder att snart får ni även höra mina funderingar tillsammans med min bror och gäster genom dessa olika podcasts. Men även om jag hade svarat det till mina vänner har jag på något sätt alltid haft svårt att svara på denna fråga. Jag måste alltså tänka igenom och när jag väl gör det så blir jag helt tom i huvudet och vet inte alls ibland på vad jag ska egentligen svara.

 

Därför hatar jag ibland speciella presentationer när man även får frågan att besvara på just fritidsintresset vilket alltid tydligen har varierat från de olika svar som jag har gett. Inte nog med det, jag har tydligen även ljugit så många gånger att det tog en ”hemsk” tur i grundskolan när jag vart ”busted” på en lektion där fritidsintressefrågan dök upp igen och jag försökte svara på frågan och då började nästan hela klassen fråga mig och peka ut på världens lögnare och att den unika historian hade jag tydligen inte berättat för ”dem” eller liknande.

 

Vad jag försöker säga här är att jag alltid haft det svårt att svara på denna fråga för att vad kunde jag göra när jag var yngre och ”typ” ”dum i huvudet” då?(*: Ett annat blogginlägg). Om jag inte gjorde något ”kreativt” när jag var yngre, vilket jag ansåg att jag gjorde men enligt mina föräldrar och även vissa lärare även bekräftat tidigare att det inte var kreativa, vad skulle jag svar då? Hade jag det verkligen inte det roligt när jag var yngre? Eller var jag den person som jag är idag när jag var yngre. Dessa frågor blir bara fler och fler och ju mer jag tänker på det kommer vi till det som jag kanske kommer ta att diskutera om det senare här och det är de yngre dagarna i mitt liv. Hur spenderade jag dem? Och hur ska jag försöka komma ihåg det? Svaret finns i de olika gamla inspelningarna som gjordes från ett annat intresse jag hade när jag var yngre och det var, precis, talkshows/podcasting-intresset. Eller ja, jag försökte ha min lilla egna station hemma ibland där jag spelade in mig själv och läste, berättade historia, delade mina åsikter och tankar och skrattade och gjorde kreativa ”lekar” vilket jag förmodligen kommer att dela med mig av dessa erfarenheter.

 

The point is; det var det jag ägnade min extra tid på när jag var yngre vilket på den tiden, (vad vet jag), inte var så populärt eftersom jag dock inte hängde med mina klasskamrater ut på till exempel in i deras fritidsintressen eller fritiden i helhet. Jag var mestadels hemma och hade det roligt för mig själv eller mina syskon då vilket jag på den tiden tyckte det var ”awesome”. Idag, jag vet verkligen inte, jag skulle kunna fortsätta med det om jag kunde, jag har testat det dock men aldrig riktigt vågat dela mina åsikter med världen men den funderingen kan snart vara borta, det ska bli en verklighet vilket jag bara ser fram emot.

 

Men åter till den korrupta frågan... Det som verkligen gör min förbannad ibland är att denna fråga triggas för mestadels, inte av mina vänner nej... Det är helt enkelt okända eller bekanta som tydligen frågar denna fråga i större grad vilket höjer ”prevalensen” för dessa. Och det är helt otroligt, varför ska bekanta eller knappt kända personer fråga mig om sen sådan fråga för och varför vill de veta mer om mig med just den frågan när vi just haft en diskussion om att det verkligen är en ”svår” fråga för mig. Som jag berättade tidigare så beror det på vem som frågar mig men just detta, när okända just frågar mig om det? Då blir det extra svårt och jag är tvungen att ta extra tid på mig vilket också ökar stressen vilket inte alltid har varit roligt eftersom det scenario som har uppstått (japp, det har hänt i verkligheten) är att personen i fråga blir lätt irriterad av en okänd anledning och börjar istället fråga ut mig och påskynda processen genom att istället säga att jag ska försöka skynda på mig vilket skapar oro och osäkerhet kring händelsen. Detta har dock bara hänt i till exempel olika händelser där du börjar en ny skola, startar ett nytt jobb eller liknande och just detta scenario jag försöker ”bygga upp” kom från en unik ”event” på högskolan där vi skulle presentera oss lite snabbt om vad vi gjorde på morgonen. Det resulterade i att JAG VAR TVUNGEN ATT LJUGA för mina klasskamrater om vad jag gjorde just på den morgonen eftersom jag VART STRESSAD när personen i fråga försökte skynda på mig eftersom även den personen skulle presentera sin morgon...
Efter det kände jag direkt avsky för både mig själv för att ha ljugit och inte svarat korrekt på den frågan och personen som stressade och påskyndade processen.

 

Sammanfattningsvis; denna fråga är klurig för mig. Även om den är enkel för många att besvara så är den inte det för mig. Det tar tid för mig att tänka igenom det jag ska svara på och ibland så ljuger jag på grund av stressen som kommer om man påskyndar det förstås. 

//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

En svalare onsdag

Välkomna till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet.
[Väderprognos]
Den svala atmosfären samt det lite småkyliga regnet som landar på marken gör denna onsdag till en av de bästa i veckan eftersom den kyler ned inte bara atmosfären, utan kyler även oss som verkligen njöt av värmen igår vilket var fantastiskt.

 

En svalare onsdag gör att man kan arbeta i lugn och ro och njuta och samtidigt mysa när regnet faller ned på marken och jag har alltid gillat det ljud som uppstår när det äger rum. Allt jag kan referera den känslan till är från när jag var yngre, på dagis till och med när jag tittade ut genom fönstret en sådan dag som denna, det regnade och jag hörde hur det lät där ute och jag kunde sitta och stirra på det och njuta av det i timmar, den euforiska känslan som man får när man lyssnar till exempel på en av sina favoritlåtar, japp, den exakt samma känsla får jag när jag hör hur det regnar ute. Förstås att jag njuter utav det och att jag verkligen tittar ut eller är ute och njuter av lugnet men det krävs lite mer koncentration än att bara just lyssna på musik för när du lyssnar på din favoritlåt eller liknande njuter man ju direkt av det och får den känslan medan sådana andra unika moment, krävs det lite mer tid att verkligen försöka njuta av lugnet. Men oavsett om individen har problem eller inte, stora som små, så kan man njuta av den lilla extra tiden man får till sig själv, om man hittar den förstås, det gäller att infinna den stunden och sedan låtas inspireras av ljuden. Ahh, dessa ljud får mig att lugna ned mig. Verkligen, jag vet inte hur jag gör det men jag bara blir automatiskt lugn. Pluspoäng för detta fina väder också. Försök att njuta av denna dag också, hitta den tiden och njut av ljuden, den svala atmosfären och de ljud som skapas. 

//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Funderingar kring sommarlovet 2013

En tanke som slog mig nyss är helt enkelt denna simpla fråga; är jag verkligen värd ett sommarlov i år? Om jag vänder och svarar istället på min egen usla fråga; från att ha haft ett helvetes plugg-år så är jag definitivt värt ett sommarlov... Jag förstår fortfarande inte varför jag ställde just en sådan simpel men också dum fråga nyss till mig att jag faktiskt vart lite småsur på mig själv och detta visar verkligen bara vilket uselt självfortroende jag har. Jag tror jag börjar bli orolig över saker som jag egentligen inte borde vara orolig över eftersom jag anser ju att jag förtjänat denna ledighet på grund av det hårda året i skolan och de rättvisor och orättvisor som uppstått. Jag är glad dock att jag klarat igenom de svåra perioderna men jag har en hel del kvar plus några små rester att rätta till vilket alla (eller ingen kanske) får genom ett pluggliv i skolan. Som sagt, jag borde egentligen INTE oroa mig. Jag borde istället se framåt och sluta bekymra mig över de så kallade ”minor problems” som jag kallar dem, de små bekymren som kan konverteras till absolut hemska (major problems) om man inte är tillräckligt försiktig. Så det sista svaret jag ger detta är, ja absolut, jag har förtjänat detta sommarlov och jag ser också unika möjligheter genom att expandera mina tankar, kunskaper och idéer och göra något kreativt under detta sommarlov. Jag ska njuta utav det och jag måste också tillägga att det är nog tusan att det är första gången i mitt liv som jag får ÄNTLIGEN njuta av ett sommarlov! 

//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Eddies Semester 2013

Tjenare och välkomna till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet som verkligen inte uppdaterats och publicerats en massa saker sedan... En tid tillbaka sedan och det har ju sina orsaker och det känns faktiskt som om jag rabblat upp det ganska många gånger så för att korta ned det säger jag bara; ursäkta mig, jag har varit ganska så ”lat” av mig och inte velat blogga men nu när jag kanske har lite extra tid utav mig, eftersom det äntligen är sommar 2013, efterlängtat eller hur? För somliga sommarälskare och njutare är sommaren det bästa och vad man gör utav sommaren är också det viktigaste eftersom det är vad man gör utav sommaren och hur man spenderar tiden under sommaren som gör upplevelserna och njutningen utav just sommaren, inte bara en ”skön” upplevelse men också att se möjligheterna och att utforska den fina naturen, världen, den sköna värmen och atmosfären... Jag tror jag babblat alldeles för mycket... The point is... Man gör sommarupplevelserna. Gör man något kreativt varje dag eller ser möjligheterna så kommer sommaren förmodligen vara en av de bästa sommarupplevelser en person någonsin kommer att få och det är precis vad jag försöker göra med sommaren 2013 och framöver eftersom det alltid har känts att sommaren är en plats och tid för ett stor fet dollarmärke framför en individ... Att man sätter en stämpel på en och säger ”jaha, nu måste jag försöka hitta ett sätt att överleva denna förbaskade sommar nu igen eftersom det alltid uppstår misär och pessimistiskt tänkande när man har problem ekonomiskt”. – Eddie 2010

 

När jag sade detta hade jag verkligen inga andra tankar än att; försöka nå mina mål, försöka hitta någon form utav inkomst till försörjning, strunta i allt negativt som uppstår kring min närhet och försöka se allt på ett positivt sätt. Trotts att det verkligen var många saker som stod i vägen för en för att kunna nå målen var jag aldrig destruktiv eller hade negativa tankar för att forcera dessa destruktiva tankar ännu mer. Vad jag hade dock är individer och nära och familjen som pressade mig för att nå målen vilket inte hjälpte alls. Jag var verkligen envis och tålmodig och ville framåt men jag fick dock aldrig den ”motivationen” att utvecklas och tänka ännu mer... Med andra ord, jag fick aldrig uppleva empowerment-känslan som kan beskrivas på detta vis; den känslan som uppstår när man lär sig någonting nytt och att du kan bevisa det för någon att du förstått det du nyss lärt dig. Exakt den känslan fick jag aldrig eller andra motiverande saker för att orka vidare och kämpa, de saker var jag tvungen att leta mig fram, att finna och leta efter dessa skulle visserligen ta tid men jag lyckades och försöker se möjligheter hela tiden och infinna andra ”empowerment” känslor över vad jag gör idag till exempel. Därför är jag alltid glad, jag är nöjd med mitt liv och försöker alltid göra min närvaro glad också. Jag vill bli älskad av alla, jag tror jag sagt detta förr men jag vill verkligen det, att alla är glada och infinner glädje genom att man förmedlar samma känslor, idéer och kunskap tillsammans, det är det jag försöker sträva efter varje dag.

Så njut av din ledighet, njut av din semester, njut av sommaren eller njut av alla dina aktiviteter, jobb eller möjligheter, det är en fin gåva. 

//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

You can't stop the music

Ahh, den ljuvliga musiken, verkligen, den lugnar ned mig som den ska och det beror också på vilken genre man lyssnar på också. Musikvalen har varit mycket olika dessa år som gått. I de yngre dagarna så var det mest pop, eurodancer, disco och klassiskt blandat med lite latinamerikanska rytmer såsom cumbia, merengue och salsa. När man började komma i de äldre faserna i grundskolan förvandlades musikvalen till Hip Hop, rap, rytm & blues, reggae och ska och det på grund av att jag då började, speciellt under året 2004, utvecklade beatboxing och att kombinera beatbox med både rap och hip-hop var något som man kunde utveckla. Det är bara synd att intresset alltid varit så lågt för mig när jag försökte utveckla denna unika musikkombination och inte nog med det, jag fick dessutom aldrig hjälp eftersom det egentligen var min yngre bror som introducerade mig till världen utav beatboxing och jag tror jag har sagt om detta fenomen tidigare i min blogg under alla dessa år som jag, försökt, blogga genom mitt vardagliga liv. Ni kan ju läsa i arkivet om ni nu är intresserade. Jag är intresserad men problem dyker alltid upp... Det första är ju språket, herregud... Språket som jag använde förr var sämst! Men man utvecklas varje dag och det är positivt att språket förändrats genom alla dessa år och det tackar jag utbildningarna för.

 

Musiken ja, den lugnar ned mig som sagt. Jag måste ha musik, vart jag än går. Därför har jag alltid med mig min älskade mp3-spelare och jag klagar inte. Låtarna är noggrant valda men jag har dock fått tidigare kritik utöver min musiksmak, inte minst under tiden i gymnasiet när det enda jag lyssnade på var... Skit... Precis, inget annat är bara strunt och dålig musiksmak att man inte ens tänker på minnena från gymnasiet och jag tror jag inte ens har en enda gott minne från gymnasiet, jag vill absolut inte tänka på det för efter det att jag tog studenten så försvann det som jag kallade för arbetsplatsmiljö och trygghet där jag kunde socialisera mig med de jag umgicks mest med då. Men allt försvann, eller ja, nästan i alla fall och det kallar jag verkligen inte för att komma ihåg någonting positivt... Studenten var okej men det kunde ha slutat bättre... Nog om det trista eventet, jag har haft roligt men inte på ett tag, därför lyssnar jag alltid på musik. Musiken är något som jag älskar, vare sig det är old school music eller andra så är alltid musiken där. Eller ja, den musiken jag väljer förstås eftersom dagens musik, speciellt i radion skrämmer mig verkligen... Så jag nöjer mig med mina klassiska låtar och nej, om ni undrade om det var klassisk musik så är det inte. Med mina klassiska låtar så snackar vi om låtar som enligt mig är ”catchy” vilket betyder att så fort någon låt är ”catchy” så fastnar den direkt i huvudet på mig och jag kan lyssna på samma musikspår i många timmar. Så många timmar att jag drömt om att jag var just i den spelningen som gruppen spelade låten i och det där är inte många som upplever, inte varje dag i alla fall och det är unikt!

 

Angående kritiken... Ibland fick jag kritik utöver min musiksmak också vilket var frustrerande, därför lät jag aldrig någon lyssna på mina låtar tills en vacker dag som en tjej frågade mig om jag skulle kunna dela några låtar med henne vilket jag tyckte lät okej så vi delade låtarna och hon gillade dem direkt... Speciellt musiken under genrerna ska och reggae som jag hade då och det var en fin känsla att någon kunde äntligen ”digga” min musiksmak då och det var då inte ofta jag fick den frågan heller eftersom de flesta visste ju vad jag hade för musiksmak eftersom jag betedde mig som en av de ”töntarna” också vilket var verkligen pinsamt nu när jag tänker på det i skrivande ehm... Tanke...
Detta får bli för idag. Jag kommer att fundera mer om musiken lite senare. Kanske berättar jag om mina drömmar som jag haft tidigare under samma kategori och kanske förverkliga dem. Det vore något att prata om, speciellt idag då när man ska snacka ihop sig om idé utveckling och entreprenörskap. Vi får se vad som dyker upp då. Vi syns! 

//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

8 april 2013

(*) För er kännedom; Jag har förstått efter det att jag skrev detta inlägg at jag delar födelsedagen med kändisar, en speciell kändis som jag följt ganska länge, speciellt på Youtube och Facebook, där personen firar sin födelsedag med vänner och familj där personen också utdelas en fantastisk chokladtårta fylld med jordgubbar och den bilden publicerades på Facebook också för den bilden som jag ”gillade” eftersom det var hans födelsedag... Nu, det var INTE min födelsedag, jag har förstått att några har missförstått detta att det inte var min födelsedag som firades där utan det var som personen kallar sig själv som Swifty’s (en mycket positiv och glad dataspelare som laddar upp sitt spelande och erfarenheter på alla sociala medier, inklusive Youtube), födelsedag. Jag ber om ursäkt om jag ”gillade” bilden på Facebook vilket gjort att varje gång jag gillar något så kan dem flesta se vad jag gillar vilket är okej men inställningarna för detta på Facebook har tydligen blivit mycket sämre och jag kommer att försöka att göra en research och försöka ändra på detta så att det inte blir eventuella frågetecken och förvirringar i framtiden. Återigen, Eddie ber om ursäkt! //Eddie

 

Då var det måndag igen och denna gång så avslutar vi vår nedräkning eller ”The Countdown i April” eftersom vi har nått vår destination; min födelsedag. Det första som händer är att jag får ett meddelande från min mor på morgonen vilket jag tror handlade om att hon skulle iväg och jobba vilket jag är glad för hennes skull att hon har hittat ett jobb där hon känner sig trygg och tjänar en summa pengar varje månad.
Jag hade visserligen inte planerat något stort för födelsedagen eftersom den kom lite konstigt på en måndag vilket inte brukar vara en hit för måndagar har vi nog alla hatat någon gång i livet.
Det som gjorde min dag dock är sociala medierna där det flödade en massa meddelanden från personer jag känner igen, vänner och några enstaka personer som är min familj då. Förra året visade sig att 54 personer gratulerade på Facebook åt mig. I år var det rekord med hela 63 personer vilket jag tyckte var verkligen fantastiskt. Känner mig så lycklig att det finns fortfarande folk som inte ”glömt” bort mig ännu på grund av mina aktiviteter.


Anledningen till att jag säger det är ju att jag misstänker att folk dessa senaste år som jag engagerat mig bland annat inom politiken, att de har skapat en ”barriär” så att de automatiskt ska undvika mig vilket har resulterat att jag förlorat minst 30 personer vilket jag hade en relation till, arbetskamrater från Arbetsmarknadsenheten är tyvärr de som tar över siffran rätt så stort i det här fallet och jag förstår inte varför egentligen. Jag brukar göra lite visit till Arbetsmarknadsenheten bara för att hålla relationerna vid liv men det finns alltid de som tyvärr tycker att jag inte behöver göra det vilket har resulterat att de har antingen tagit bort mig som vän vilket klart och tydligt syns i listorna som jag brukade göra år 2011. Och så finns de också de extrema som hatar mina senaste aktiviteter vilket resulterade i att de har blockerat mig vilket jag tycker är synd. Egentligen finns det inga motiv som leder till varför de gör så. De kan ha sin bakgrundshistoria dock. Den andra gruppen är tidigare klasskamrater från bland annat grundskolan och gymnasiet vilket en grupp alltid ”ogillade” min attityd på grund av att jag alltid var glad, nöjd och optimistisk vilket resulterade att oftast i klassen så var det alltid någon som tystade ned mig med en hemsk blick och ton att jag kände mig kränkt av just det beteendet vilket lärarna aldrig sade något över att det var just det som var problemet till att det ibland var stökigt i klassen och tro mig, jag har alltid haft sådana besvär men det är inget jag tänker på idag för man blir ju med vem man umgås med brukar man säga och det kanske stämmer in i denna bild. Umgås man inte så blir det tragiskt nog att man förlorar kontakten och man blir glömd och detta är skolan vi pratar om då. Men när det gäller arbetskamrater och relationer från arbetsplatsen, det är en helt annan historia. Där han man upplevt ett rent helvete ibland när man var ekonomiskt drabbad åren 2009 – 2011 där jag var tvungen med andra likasinnade människor att lösa problem i vardagen och vara kreativa. Man umgicks med personer hela tiden och man skapade en relation med varandra som jag tycker borde hålla hela livet men det är inte alltid så tyvärr. Jag hade tydligen följt en arbetskamrat på Facebook i över ett år för att sedan märka att denne inte var vän med mig och hur i hela friden kunde detta ske egentligen? Och när man fortfarande ser de gemensamma vänner som vi har så resulterade det i att denne hade personer från arbetsplatsen kvar men inte mig och trotts det så var vissa också borta och levde andra liv. Jag är också en av dem men varför tar man bort mig då? Jag förstår liksom inte den logiken. Och att ta bort mig som vän ”sådär”, visst, gör det men jag vill veta anledningen också. Det gör faktiskt ont i hjärtat när jag får veta att just den siffran 227 minskar till 226. Och det märkte jag av på min födelsedag dessutom! Så jag kände mig lite nere där i den aspekten.

”Det är ingen deal Eddie”, har jag fått till svars om detta fenomen men jag tänker på det, speciellt när man brukade jobba tillsammans med på Arbetsmarknadsenheten.
Detta med politiken är bara en av mina teorier men det som jag nämnde om att vara glad nöjd och optimistisk är en annan teori vilket jag tycker inte har någon logisk referens eftersom när man umgås med en glad, nöjd och optimistisk person, då brukar man ju skapa harmoni runtomkring människans miljö och kan det leda till att man kan förlora kontakter och relationer? Det är bara de som skapar dessa barriärer som vet det.

Efter denna diskussion så kom mina syskon på ett besök och gratulerade mig igen och vi hade det trevligt en stund. Mamma förberedde lite salvadoranska maträtter vilket skapade lite lycka och stämning i tillvaron men jag hade sagt till mamma innan att hon inte skulle stressa. Pappa ringde också och gratulerade mig vilket också var positivt. Några vänner ringde också och önskade mig grattis vilket Facebook som jag nämnde tidigare, 63 personer hälsade grattis vilket var rekord.
Tårtan då? Nej, ingen tårta den här gången, istället ersattes den med nyheter om att The Undertaker vann mot CM PunkWrestlemania 29 i New York/New Jersey vilket var fantastiska nyheter. 21 Wrestlemanias, 21 segrar. Helt fantastiskt! 

//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

7 april 2013

Under denna söndag fick jag två telefonsamtal från familjen faktiskt. Ett från syskonen som önskade mig grattis i förskott och meddelade mig om de aktiviteter som de gjort bakom min rygg så att säga och jag vart lite förvånad. Det som var informationen var att de hade tydligen renoverat hemma hos min mor och de hade arbetat redan under en vecka men de var inte riktigt klara och min bror hjälpte till, bara för att sedan veta att de var ganska så utslitna och trötta samtidigt som några var stressade vilket inte alls bådade gott inför födelsedagen.
För det första så hade jag ingen som helst blekaste aning om vad som var poängen med att arbeta med ett projekt bakom min rygg när de ändå visste att födelsedagen var på väg. Kunde de inte vänta med att ”kläcka” den idén efter min födelsedag? Jag anade oråd och fruktade att min födelsedag den 8 april 2013 skulle vara en av de sämsta igen vilket jag besvarade syskonen att jag inte var glad med det beslutet. Jag har inget emot att de arbetar med ett projekt, renovering etc, men jag blir ju fundersam och besviken när man får reda att de kanske kommer att skjuta upp födelsedagen eller liknande.


Efter syskonsamtalet så ringde min mor upp och berättade också om nyheten med renoveringen vilket jag frågade min mor varför de inte kunde meddelat mig om detta tidigare och avslöjat vad de höll på med bakom min rygg. Detta var verkligen ingen glad överraskning, snarare en besvikelse för att det som jag hade fruktat över att födelsedagen skulle vara en av de sämsta bekräftade min mor genom att säga att de ”kanske” kommer att fira födelsedagen den 12 april 2013 istället vilket jag ABSOLUT inte tolererade eftersom jag kan vara upptagen den helgen genom att göra något annat, eftersom en tentamen börjar närma sig och då måste jag förstås plugga inför den tentamen. Dessa faktorer plus mycket mer förstår tyvärr ingen. Jag tror mamma förstod om varför jag var besviken och det är väl bra att hon förstår detta för att ”förstöra” födelsedagar är ingenting som är nytt. Året 2012 firades aldrig min födelsedag, inte heller firades den år 2010 och så vidare.


En av de bästa födelsedagar jag någonsin haft under hela mitt liv var firande av min födelsedag den 8 och 9 april 2011 då det också var en helg; alla firade den: mina närmaste vänner, arbetskamraterna på Arbetsmarknadsenheten, min familj och bekanta med totalt tre (!) tårtor. Överraskningen var så stor att jag avslutade dagen genom att skriva ett blogginlägg om den fantastiska helgen 2011, där jag också vid tillfället lyckades gråta av glädje.
Men nu är det 2013, ett år av andra mål och visioner och jag ser inte längre fram emot min födelsedag i år. Inte med tanke utifrån dessa samtal. (*)


(*) Till er nya läsare; detta var mina reflektioner då förra veckan eftersom jag den första april nämnde att jag skulle göra en nedräkning till min födelsedag, vilket jag gjorde väldigt sent men här kommer mina reflektioner om det. Jag ber om ursäkt om det skapat frågor, funderingar och förvirringar! //Eddie

//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

6 april 2013

Efter fredagens ministädning och rensning av alla de dokument som samlats in under året 2012 så var det fortfarande dags för ännu grövre städning. Eller ja, städning överhuvudtaget och kallade denna dag för städlördagen eftersom det var precis det jag ägnade hela dagen åt. Allt för att få födelsedagen att vara ”fin” och inte vara alltför ”rörigt och stökigt” för det är precis det som det varit dessa långa månader med papper och dokument farandes över hela lägenheten på så lång tid.

Men varför samla så många dokument kan ni då undra eller hur? Jag har en skrivare och jag har en skanner, eller ja, båda funktionerna är under en och samma maskin så att säga men vad problemet är med BÅDA maskinerna (ja, jag har två olika skrivare med samma funktionaliteter, av samma märke dessutom) är att de lider utav att, eller lider, de är DÅLIGA. De funkar inte för mig. Jag har försökt att få liv på den ena skrivaren utan resultat vilket har betytt att jag har skrikit en massa fula ord mot den och har varit nära att kasta den bland skrothögarna men jag har inte gjort det av den enkla aneldningen till att ”Skanna” funktionen för båda skrivarna fungerar väldigt bra på dem och de ger högkvalitativa dokument och bilder men problemet är ju att jag kan för guds skull, inte skriva ut något överhuvudtaget med dem. Den ena skrivaren lider av bläckpatronsproblem vilket skapar dokument utskrivna med andra färger eller som nyligen då, tomma dokument vilket absolut har väckt ilska inne hos Dark Eddie. Det värsta med den skrivaren är att jag nyligen gjorde en bläckpatronsbeställning vilket mirakulöst kostade bara 300kr för annars brukar bläckpatroner kosta en skyhög massa pengar vilket är onödigt... Men de har ju en funktion och det är, precis, att hålla bläckskrivarna levande men vad händer när maskinerna inte känner igen deras egna produkter? Då blir det problematik och det är därför jag har kämpat för att få dessa skrivare levande men jag måste snart tyvärr ge upp och finna mig en helt ny skrivare med funktioner som fungerar och kanske även bojkotta vissa varumärken för en annan.

Annars brukar det vara fantastiska produkter som HP levererar men den senast köpta skrivaren var en av de absolut värsta skrivare jag någonsin köpt men förstås för ett billigt pris men en skrivare ska ju leverera god kvalitet av utskrift vilket den aldrig gjort, den skrivaren jag köpte. Bläckpatronsproblem, snedrivna dokument utskrivna, fel färger... Men skanna-funktionen som jag sa, fungerade alldeles utmärkt vilket är orsaken till att jag kommer behålla skrivaren på grund av den funktionen som jag anser vara en av de bästa just nu efter de tidigare skrivare med samma funktioner, dock tog de längre tid att skanna dokument men med denna går det fortare vilket är ett stort plus.

Nog om skrivarproblem, jag kommer att fortsätta slåss för att hitta en bra skrivare men det får vänta just nu i alla fall. 

//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

5 april 2013

Och då var det fredag och då var det också Eddiemans Fredagspub, lite sent som vanligt men det har ju alltid orsaker och jag har sagt det förr så jag behöver inte repetera mig själv där.
Eftersom det inte var någon skolaktivitet denna dag bestämde jag mig för att börja den ”efterlängtade” vårstädningen hemma i lägenheten vilket inte är ett problem eller hur? Jo, ett stort problem med tanke på att det som egentligen händer först är att min flera år gamla kontorsstol går sönder och är tvungen att hitta en ersättare för den stolen ganska snabbt eftersom det är ändå vid just detta skrivbord som jag ”jobbar” och använder mestadels den kreativa stunden av ”min tid”. Firade dock att jag äntligen hade helg och vart dessutom förvarnad av mina syskon att födelsedagen närmade sig vilket inte alls var lockande men jag fortsatte att hitta lösningar och städade vidare hemma i lägenheten.  


Alltså, min lilla etta är inte så svår att städa tyckte jag som jag sa i början av detta inlägg men tro mig, med så många dokument, med så mycket saker som man samlat till sig under skoltiden och alla de möten jag försökt närvara på, det samlas på efter så många dagar. Dokumentförstöraren som jag köpte för ett år sedan har varit till mycket god användning och måste också säga att det var ett mycket bra köp till skillnad från den högskolelitteratur jag beställde tisdagen den 2 april. Böckerna är dessutom så onödigt dyra men det kan också ha med hur pass ”sällsynt” böckerna är, jag tror det eller så är det på grund av det unika innehållet i böckerna som gör den så unika. Nej, det kan även vara författarnas ord och kunskap som kostar förmögenheter, jag säger inte att det är negativt, det var bara en funderare men jag funderar oftast mycket... Fel saker såsom min arbetsledare sa till mig under ett personalmöte för ett x antal år sedan... Ahh, minnen...

För ett år sedan hade jag ”en dröm” om att försöka skapa en radioshow. Eller en unik ”podcast” där jag utvecklar Eddiemans Fredagspub till en podcast där jag och eventuella övriga gäster kommer och delar åsikter, idéer och reflektioner. En diskussion kan man säga om allt och inget vilket skulle vara ett mycket ”awesome” idé.  Eftersom jag reflekterade mycket om den idén under torsdagens (4 april 2013) föreläsare och sa till föreläsaren att det var en av mina idéer att skapa eftersom jag redan har en blogg där jag reflekterar om mitt liv, varför inte höja ett steg längre och satsa på en form utav podcast, talkshow eller radioshow?
Jag skulle kunna skapa en sådan idé idag, det är bara det hur jag gör, vad jag behöver för resurser och eventuella program. Jag ska försöka göra en research om detta för att om detta blir verklighet en vacker dag, så varför inte? Idéerna bara kommer fram såhär men det gäller att utveckla den och det är precis vad jag håller på med, i alla fall bakom skoltiden så att säga. 

//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

4 april 2013

Det kreativa snacket fortsätter mycket väl under torsdagens föreläsning om Mälardalens Högskola Idélab, ett ställe för kreativa, innovativa och idérika personer. Denna gång var föreläsaren intressant men som jag sa tidigare vid kursintroduktionen under tisdagen, föreläsaren skrämde halva folkhälsoklassen där vilket betydde att det var väldigt få personer som kom på föreläsningen denna torsdag vilket inte förvånade mig något alls. I studiehandledningarna som man får via ett dokument så står det ju tydligt att alla föreläsningar är obligatoriska och att de även är hjälpmedel för att lättare förstå kursens upplägg och syfte vilket även underlättar vid skrivning av en tentamen. Men det misslyckas alltid förstås och jag hatar verkligen att vara först in i klassrummet, det är inte roligt längre. Och att tågförbindelserna mellan Arboga och Västerås blivit mycket bättre sedan 2011 har resulterat i att jag alltid är i tid vilket isig är mycket positivt, jag ska inte klaga men jag är alltid först; ”I’ll get the VIP seats”. Eller nej, det är inga VIP platser, det är värre men jag får i alla fall välja vart jag vill sitta någonstans vilket isig är en mycket stor frihet.

Föreläsningen började som vanligt med en presentation av vad Idélabs verksamhet, personal och ansvarsområden vilket var bra faktiskt att vem som helst kan vara kreativa och det var precis det jag sade tidigare om, är man mindre kreativ eller inte alls så kan man ”träna” upp sin kreativitet vilket vi gjorde under hela föreläsningens gång med lekar, övningsmoment med klassen och presentation av idéerna.

Nackdelar? Jag fann inga nackdelar med föreläsningen förutom den bristande motivation som fanns bland några studenter i klassen vilket alltid förekommer men när man ska komma och föredra om en idé tycker jag alla borde vara engagerade vilket det inte var i detta fall när min grupp skulle redovisa om en projektidé visade sig bara vara en eller en annan vara intresserad men vad ska man göra? Afterall, vi är ju ändå folkhälsovetare som vill bli entreprenörer... Hmm, undrar om det finns ett samband där? Det kanske finns men med denna bristande motivation så ser jag det som ett stort frågetecken istället. Jag kanske har fel men vi får se under kursens gång. Hursomhelst, en mycket bra föreläsning om kreativitet och idéutveckling, äntligen en bra föreläsare!

//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

3 april 2013

Onsdagen bjöd inte så mycket på fundersamheter från tidigare event. Tisdagen kan ha varit en av de absolut värsta dagar som jag kunde uppleva men samtidigt så tyckte jag att kursen var intressant så jag lät det vara som det är nu och låter dem få sina chanser att förbättra sig under kursens gång. Men denna dag så var det ytterligare en kursintroduktion, en bättre än för att vara ärlig men ingenting speciellt förutom de nya studenterna och ansikten vilket skrämde mig innerst inne men det är väl någonting som jag får ta emot eftersom dessa är ju frigående kurser och alla kan vara med.
Det som gjorde mindre lockande till just denna kurs var att dels så handlar kursen om arbetsplatser och hur man främjar arbetsplatsen till en bättre hälsostandard vilket vi tidigare hade läst om i kursen Människan i arbetslivet vilket jag gav absolut negativ kritik vid kursutvärderingen eftersom upplägget var en aning ”konfunderande” när man skulle gå igenom alla de lärandemålen samtidigt också som vi fick reda på att det inte var den kursansvarige som skulle rätta tentamen. De som hade denna kurs förra året lär ju ha varit positiva till att de åtminstone fick en hemtentamen kring denna kurs men i år introducerades det en salstentamen där frågorna var så otydligt formulerade att det var verkligen svårt att förstå vad professorn menade samtidigt som man inte fick reda på poängantal vilket försvårade det ytterligare till att formulera konkreta svar. Jag skrev alltså sju sidor av ren nonsens vilket gav det negativa resultatet men vad kunde jag göra när frågorna var så hemska? De följde ju inte ens de lärandemålen! Och det gjorde inte den andra tentamen heller efter rykten som var bekräftade av några klasskamrater som närvarade då vid skrivningen, att det tilldelades två helt unika tentamen till studenterna. Varför var det så, varför fick man två unika tentamen för?


Som jag sa, jag gav kursen mycket negativ kritik för upplägget, för deras sätt att hantera kursens innehåll samt också deras inhemska beslut att låta en folkhälsoprofessor rätta tentamen. Jag har absolut inget emot en folkhälsoprofessor, expert i ämnet Folkhälsa, hantera dessa frågor men vi var utifrån syftet med kursens innehåll, följa de lärandemålen vilket det absolut inte framkom alls, speciellt vid skrivandet av tentamen. Eller ja, vid tentamenstillfället... Vad jag menar med detta är helt enkelt att de kunde ha gjort allt mycket bättre men deras beslut var tydligen en funderare.
Så jag hoppas denna nya kurs är mycket bättre med inlägget samtidigt också som de bjuder på föreläsare som är intressanta och värda att lyssna på. Med det påståendet menar jag att de måste vara KREATIVA, intressanta att lyssna på och inte tråkiga, halvt skakiga och nervösa för det förstör bara ”the momentum”.

Jag kommer att vara nervös under hela denna kurs eftersom innan avslutningsfaserna i varenda kurs jag hittills haft, avslutas det med examinationsuppgifter som innebär att man presenterar ett arbete man jobbat under hela kursens gång till examinatorn och studenterna som närvarar vid tillfället och eftersom det är dessutom nya kursmedlemmar så blir det hela ”mindre säkert”.
Ja, jag kommer förmodligen bara att träffa dessa nya ansikten bara vid lektionstillfällena vilket isig är en besvikelse, jag skulle gärna vilja snacka med nya ansikten, personligheter och människor. Men som sagt, den tidigare ”barriären” jag snackat om hindrar det för det mesta plus andra faktorer som påverkas runtomkring mig är stora hinder och bekymmer. Eller ja, det har varit och hoppas inte det är så men chanserna är ganska stora när jag dessutom inte delar samma intressen med dem vilket försvårar det ytterligare... Ahhhhh. Jag vill inte prata om detta mer, kan vi hoppa över det nu?

Onsdagen det, in a nutshell!

//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018
Tidigare inlägg
RSS 2.0