Eddie Henríquez | Skapa en profillänk
Eddiemans Fredagspub - *** Eddiemans Fredagspub Varje Fredag, Annat någon Annan Dag ***

Eddiemans Fredagspub

*** Eddiemans Fredagspub Varje Fredag, Annat någon Annan Dag ***

The Road to Happiness - Kära Edison [Part 3]

Tjenare Edison, din alter ego Eddie skriver ett par rader till dig idag. Hur står det till? Oh, ett stort grattis i efterskott käre kamrat. Tänk att vi delar på samma födelsedagsdatum och ålder? Så otroligt in fact att det är fascinerande att äntligen behöva ”dinga” 30 år?

 

Nu är du egentligen ”vuxen” på riktigt. Så tänkte jag skriva ett par rader som kommer att väcka alla dina sinnen, bror. För att det du hållit på med den närmsta tiden har verkligen förstörd både dig och mig i den aspekten att vi inte mår så bra ur ett psykologiskt perspektiv. För att du ”lider” påstår du hela tiden vilket måste på något sätt motarbetas, eller hur Edison?

 

Det är dags att skriva ned dessa rader till dig, Edison, eftersom jag vet att du inte mått bra ur alla psykologiska aspekt på ett bra tag. Kan du minnas en fantastisk bra dag någon gång? Det är dags att du börjar göra det och med dessa rader ska jag försöka få det att ”svida” extra mycket så att du inser att det du gör mot dig själ är ett stort nej ur alla perspektiv.

 

Edison, du är för negativ och elak mot dig själv och för det ska jag nog säga att du är en jävla asshole. Nej, på riktigt, du är en jävla asshole och jag säger inte det för att retas eller liknande. Jag säger det eftersom du förstör så förbaskat mycket för dig själv att det kanske kommer att leda till att du kanske inte kommer att existera imorgon. Det är dags att tänka helt i andra tankar och banor. Tänk på framtiden mannen. Tänk på alla de människor som tycker mycket om dig? Vad händer om du förlorar dem på grund av ditt beteende? De kommer förmodligen att tröttna och till slut kanske försvinna ifrån ditt liv och när dem gör det, då kommer det att svida rejält för dig. Jag vet det på grund av att det har hänt ”oss” förr eller hur, Edison? Geezus Christ mannen…

 

Folk kommer att tröttna på dig om du inte slutar att nedgradera dig själv och det är dags att sluta tycka synd om dig själv. Livet är inte enkelt, det är det inte för någon. Men du kan infinna genvägar och andra saker för att det ska underlätta för en människa och det viktiga i det hela är att du MÅSTE börja älska dig själv som människa.

 

Dude, du är nu 30 och fortsätter du, som jag sa sist, du kanske inte kommer leva imorgon. Och då kommer du förmodligen också att göra de människor som älskar dig, att får dem att bli grymt besvikna och ledsna över det liv som du levt. Och när det händer, då jävlar kommer jag nog att säga, mission accomplished, dude om det var det du ville… Leva ett liv i totalt mörker. FML…

 

Nej, Edison. Det är dags att du slutar upp med dina mörka tankar och försöka tänka positivt i ditt liv. Det är bra att du gör dina hälsokontroller och det är bra att du tänker på din hälsa nu. Det är positiva aspekter och för det ska du få credd för verkligen. Det måste du fortsätta med men försök också att se det positiva i livet nu också. Så här får du en lista på vad du ska göra för att du ska må bra, aiit?

 

·         Sluta tänka negativt. Tänk om, börja om och tänk på andra perspektiv i livet. Allt har en lösning.

·         Fortsätt med att förbättra din hälsa, aiit.

·         SLUTA OMEDELBART att nedvärdera dig själv. Sluta tycka synd om dig själv och istället tänk på att försöka göra något som du älskar med att göra till exempel.

·         Gör något som du gillar och försök att motivera dig själv att göra sakerna och avsluta med att belöna dig själv med något positivt. Kan vara vad som helst.  Mission Accomplished – tänket (Du vet vad jag snackar om).

·         Fortsätt att lyssna på musik, dude. Det lugnar ned dig själv och dina nerver.

·         Fortsätt med att älska varje medmänniska. Du vet att du har människor som tycker om dig. Lämna dem aldrig, ta hand om dem. Ta kontakt med dem varje dag, dude.

 

Jag hoppas denna lilla lista kommer att hjälpa dig i framtiden. En avslutande mening är detta, hermano – Älska dig själv mer, por favor.

 

Peace..
 

//Eddie

//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Den destruktiva depressionen

Tjenare och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet. 
 
Oh boy... Vart ska jag börja nu? Det har hänt lite saker här och där men ingenting som boostar upp mitt självförtroende. Det har alltid varit något som har och är ett problem som jag kämpar med varje dag. Det är en sådan sjuk tanke att ha egentligen när man ibland tänker att "jag har ett mycket komplicerat, tråkigt och jobbigt liv" vilket jag i skrivande stund, kan hålla med till 75%. Och även om jag försöker ändra på mina vanor, sakta men säkert, så blir det fortfarande fel. Jag tänker fel hela tiden. 
Det största botemedlet för detta är helt enkelt support från sina peers, vare det sig är familjen eller sina vänner vilket jag verkligen har men antalet är inte många. 
Familjen i all ära men mina vänner då? Som sagt, Eddie har extremt svårt för sig att skaffa sig nya vänner. Vi är sociala varelser och behöver den ständiga kontakten med varandra. 
Don't get me wrong, jag har mina vänner. Vänner for life och det vore förödande om jag förlorade dessa. Vad hade hänt i det mardrömsscenariot om bara de försvann från mitt liv? 
 
Det har redan hänt ett flertal gånger och jag vill inte att det ska hända igen. Så därför betyder mina vänner som jag umgås med extremt mycket. Ni betyder allt för mycket för mig och jag vet inte vad jag skulle göra om jag förlorade er. Om det hände... Hur hade jag reagerat dock? Jag hade kanske gått in i väggen? Jag hade kanske varit ångestfylld om dagarna och kanske gått i en djup depression
 
Det är just detta som jag vill prata om idag. 
I lördags hade jag en extremt djup konversation med mina syskon. Något som inte hänt på några år nu av olika orsaker.
 
Jag är ju av naturen, en peacekeeper vilket betyder att om något illa farar kring mina syskon så kommer Eddie till undsättning. Så har jag ibland tolkat mig själv i olika situationer men under min uppväxt var det inte så. Det var mest min bror som var en grym peacekeeper medan jag gick min underliga värld av ensamhet och egna fria fantasi. (Ja ni ser, ensamheten har verkligen präglat mitt liv hela tiden).  Så min bror har alltid varit stödet för åtminstone min syster vill jag minnas. Jag var bara där... Något som jag idag ångrar så något förbannat. 
 
Att jag inte kunde vara den stora stöttepelaren för min syster lika hårt som min bror var är verkligen något som jagar mig otroligt hårt fortfarande då jag inte vet vad mina syskon tycker om mig ibland. Det kanske inte är en sådan "big deal" men för mig är detta fortfarande lika aktuellt då som det är nu. Jag blir fruktansvärt arg på mig själv. Jag blir otroligt ledsen och jag skäms på mig själv för att jag inte kunde vara där. 
Det är egentligen otroligt när man nu tänker efter att vilken förbannad "asshole" jag var som ung. Men jag visste inte att jag var en sådan "asshole" men det tog ju hårt på min syster kan jag tro. 
 
Så vi hade en djup reflektion i lördags då och berätta om saker, livet och aktuella händelser tillsammans med min mor. Och min syster berättade om sina framgångar och motgångar som hon har och började också reflektera om sina djupa problem med depression och ångest. Och sedan började brorsan också reflektera om sina problem under hans uppväxt och hur han hade ångest och depression. Och jag satt där ju och kom fram till en konklusion att jag aldrig varit deprimerad. Visst, jag har mina ångestkänslor, dessa känslor som får en att fly i panik åt olika håll men att ge upp och att vara djupt deprimerad är något som jag aldrig genomlidit vilket jag har reflekterat MÅNGA gånger i min blogg att jag gjort...
 
Men så är inte fallet. Jag kan idag säga rent ärligt, jag har aldrig varit deprimerad och jag trodde fel om mig i den aspekten. Så när jag hörde mina syskon berätta om detta var det inte bara sorgligt och ledsamt, detta var också djupt för mig och inte minst för min stackars mor som vill allt gott för sina barn. Jag kan inte se någon gråta. Jag är ju så förbannat känslig i den aspekten också men att se min mamma gråta... Det är där jag faller... 
 
Jag tycker så synd om min syster. Jag är helt ärligt, mållös. Jag vet inte vad jag kan göra mer än att ge henne den kärlek och support som hon saknade under hennes viktiga uppväxt. Än är det ju inte försent men...
 
FUCK....
 
Jag hatar mig själv på grund utav det... Och jag kan inte förstå det.... 
 
Eddie signing out...
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Misstolkning eller en lögn?

Hej.
Denna vecka har jag fått en rad med samtal via telefon faktiskt. Alla från olika människor,  några samtal var dock samtal som fick mig att känna mig tom inombords, småledsen och besviken faktiskt...
Vem kunde då få mig att må så efter dessa omständigheter?
Det var min mamma...

Mamma har ringt mig ett X antal gånger om vart jag befinner mig någonstans och varför jag inte kommer och besöker henne så ofta... Jag svarade henne genom att säga att jag studerar i Västerås på Mälardalens Högskola och dagarna får mig att använda hjärnan hela tiden och jag efter en dag av plugg så blir jag trött i hjärnan och behöver mitt vilande.
Men mamma, hon trodde verkligen inte på mig och påstod att hon "sett" min cykel kvar på cykelstället vid gården och påstod också att jag var hemma om dagarna och gjorde absolut ingenting och hade "detta" som argument över varför jag inte besöker henne istället...

Kära mamma...
Jag vet att du inte läser mina blogginlägg men hursomhelst vill jag klargöra en sak innan vi fortsätter...
Jag älskar min mamma.
Men detta blir man bara förbannad över... Jag ville inte visa min aggression mot henne via telefon eftersom jag satt bredvid mina klasskamrater runt ett bord i en kafeteria på Högskolan och ville förklara för henna att JAG VAR vid Västerås Högskola och studerade...

Efter den dagen var man ur fokus hela dagen och jag kände också att dagen vart förstörd på grund av mammas misstolkning? Vet hon inte att jag studerar i Västerås eller gör hon sig bara?

Jag vet inte vad mamma går på idag och varför hon beter sig på detta sätt mot mig just nu... Bara för att min bror flyttade till Filipstad betyder inte det att jag gör absolut ingenting... Kom också ihåg att jag var på Arbetsmarknadsenheten och jag jobbade där i över 2 år, DU MED!!! (Min mor alltså).
Så jag förstår inte detta...

Ursäkta för ett "konstigt" inlägg idag men jag var tvungen att få ur detta från min skalle, jag tänker på saker som jag sade tidigare, det får mig att vara ur fokus och är jag ur fokus är dagen bara förstörd för mig... Och det är bara jag som känner det... Utanför ser folket inte det...

//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

**En typisk onsdag**

Hej och välkomna till min blogg, Eddiemans Fredagspub!
Det är jag som är Eddie och bloggar idag onsdag eftersom jag nu har god tid på mig att göra det och tänk er, det är onsdag nu och det är en hur trevlig dag som helst, jämfört med måndagen som jag hatar extremt mycket och tisdagen som bara är i vägen för oss människor.
Men hur kommer det sig att tisdagarna är präglade med olyckor och hemskheter nästan hela tiden?
Nå, jag måste även svara på min fråga själv; varför jobbade jag för mycket igår för som resulterade i att jag var tvungen att stanna hemma senare, bara för att det var tisdag?
Tisdagarna är precis som måndagarna, hemska och präglade med aktiviteter som suiger all vår energi som vi hade återsamlat efter sömnen från helgen. När man blir extremt van vid det är alltid på onsdagarna, som idag. Idag är det onsdag och jag mår betydligt mycket bättre nu än hur jag var igår. Men det kommer nog att förstöras senare när jag ska hjälpa far min med flyttningen och städningen på deras gamla lägenhet men han gav oss en mycket välbehövlig vila igår eftersom jag var så illamående igår alltså. Hade extremt ont i höger arm och vänster fot att jag var tvungen att stanna hemma.
Men idag mår jag mycket bättre.

Som sagt flyttar familjen till en annan lägenhet som de fixat alldeles själv. Jag har förståss hjälpt till när jag kunde förståss men annars hade de gjort om precis allt i lägenheten, dock är städningen kvar men det fixar ju jag lätt, bara jag får tid...
Men onsdag är det idag och planer för dagen är redan bokad, jag ska fortsätta hjälpa dem med flyttningen, sortering av saker och städning om vi hinner.


//Eddie

** Onsdagsinlägget
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Ignorerad...

Otroligt att det är fredag idag... Dessutom är det den 11 september... Vilken dag... En stor dag i USA måste det vara eftersom det var för 8 år sedan som det otroliga kunde äga rum... Patriots Day...
Men det var ju inte det jag ville snacka om nej...
Och jag är inte på sådan bra humör eftersom mycket saker har hänt NEGATIVT och jag gillar det inte längre...

[Ni har ignorerat mig tillräckligt nu...]
Idag råkade jag klicka mig in på UKM sidan igen och de hade åtminstone uppdaterat med ett fotoalbum... Men det fotoalbumet var en av de VÄRSTA fotoalbum som jag någonsin har skådat... Och inte ens de bästa framträdanden fanns med och de flesta bilder är tagna av så "dumma" ungdomar... Jo, det var ungdomar i hela bunten som arrangerade UKM.
Och jag letade mig vidare och kom fram till lösningen att JAG inte fanns med på ett jävla kort ens...
Och för att vara ärlig kände jag mig ÅTERIGEN ensam när jag var i den vistelsen... Respekt fick jag men bara en kortvarig respekt för när vi skildes åt så var jag totalt glömd i den avdelningen.
Men varför är det så? Varför måste jag lida så J*VLA mycket... Varför känner jag mig inte trygg NÅGONSTANS?!?!??!
Svaret finns någonstans i mina ungdomsår... Så gammal är jag inte men jag menar när jag fortfarande gick i skolan, blev trakasserad av varenda j*vel på skolan och så himla mobbad av mitt utseende...
Jag gick på Gäddgårdsskolan... Många som nu kallar den skolan för "Fängelset" av någon konstig anledning eller? Nej, för att vara ärlig håller jag faktiskt fullständigt med eftersom lärarna då och nu, inte är beredd på att försöka eliminera mobbningen till 1000%. Och inte det funkade på mig och det var helt enkelt JAG SJÄLV som var tvungen att ELIMINERA MOBBNINGEN i skolan... Och det gick tack vare "killen med telefonen." Utan honom hade jag aldrig kunnat försvara mig och hade tydligen gått i "Jonas Spår".  Och jag tackar även Jarmo för den fina insatsen med hans "Visa Armbågen" tekniken.
Men en av de största orsaker till att de flesta har ignorerat mig under mina ungdomsår och NU är på grund av min synliga sjukdom, Fetma...
Fetman har förstört KRAFTIGT, mina speciella kontakter med människor runt omrking mig...
Och eftersom jag har försökt dölja ordet FETMA i min blogg, så är jag ändå tvungen att skriva det nu...
Om man tänker positivt; jag eliminerar sjukdomen sakta men säkert tack vare cyklingen... Men tyvärr har mina cyklar blivit bestulna av idioter och jag misstänker att det är dem där hemska grannarna vid trädgårdsgatan.
Jag har en sista cykel kvar som jag gärna använder, dock är den också lånad, precis som mina två andra...

Även om jag var så glad över att vi skulle resa till mitt hemland år 2006, så kom jag även hem till Sverige igen, efter ett helvetes, överlevnadsprov... Jag har aldrig tidigare mått så himla dåligt i mitt liv...
Först av allt var det sjukdomarna som tog över... Men sedan kom ensamheten igen...
Och eftersom folket i El Salvador inte vet vad ordet "RESPEKT" är för någonting så sa dem varför de ignorerade mig även där; "På grund av du är för stor och fet"...
Efter den dagen har jag gråtit i eviga stunder... På ensamma platser har jag gråtit, över ensamheten... Så himla trist... Jag gråter även nu när jag tänker på det...
Musiken är som en drog för mig för när musiken kommer och tränger sig in i mina öron så glömmer jag bort alla mina bekymmer. Det funkar ett tag men sedan kommer återigen tankarna i huvudet och jag gråter lite till...

Det var även en lokalfest i El Salvador den dagen och eftersom alla de andra var bjudna var jag den ende som stannade hemma hos farmor i deras hus på La Palma i El Salvador... Nej jag var inte bjuden på grund av att jag saknade en partner... Just det, man var även tvungen att ha en partner på den festen... För mig var det helt omöjligt så jag bara längtade hem till Sverige, hem till mamma, hem till min lilla syster, hem till mitt boende... Hem till Sverige där jag tillhör...
Jag grät i El Salvador också... Känslorna tog över mig vissa dagar och det enda jag ville under den vistelsen var att få vara hemma i Sverige....

Vissa "tjocka" personer får en sådan j*vla respekt från andra utan att ens tänka på det... Det är så himla sjukt att få vara mindre "värd" än de andra...
Visst, jag var konstigast av alla dock var jag GLADAST av alla och det var inte många som var det... Inte ens i min egen klass i gymnasiet FFS...
Jag minns inte hur det var i grundskolan men stökigast är det enda jag kan komma på, resten är som sagt historia och förträngt..... Mycket av det som hände i grundskolan hade jag alltid förtängt, med hjälp av maten och på grund av detta, åt jag mer än väntat och blev den som jag är idag...
Många vet inte om detta men det som står här är, om jag får säga, SANT.

Om jag tänker på de som mobbade mig mest i grundskolan... De var alltid de lite äldre barnen förståss... men även de som var yngre än mig på den tiden,. mobbade mig också, på grund av mitt beteende och utseende.
Och rasismen var även stor på den tiden så inte så konstigt att ordet "neger" var stor, inte minst när de sa det ÅT mig...
Dåvarande rektorn där kunde inget göra och dessutom avgick han från den posten och togs över av rektor Rolf...
På rasterna, enligt uppgifter från de äldre, lekte jag alltid ensam på gården eller utanför och som om jag ville ha det ensamt runt omkring mig, därför kom det aldrig någon och skulle vara med.
Och enligt andra uppgifter så sjöng jag "opera" i korridorerna... Herregud tänkte jag, så illa var det och hjälp fick man, dock räckte det inet förrän han med telefonen nu igen... Utan honom och hans galenskaper hade jag aldrig försvarat mig...

Idag är mobbarna, eller de som mobbade mig, trevliga och roliga att prata med... Det är nu som de är vänliga mopt mig men dock är jag ensam hela tiden...
Jag har sagt nog varför och tänker inte repetera det igen... Men hursomhelst har vi kommit till slutspurten för denna hemska ensamhets-problem som jag haft under hela mitt liv...

Psykologiskt, om man tänker så enligt upgifter började allt i El Salvador 1989...
Det var fortfarande inbördeskrig där och mina föräldrar, pappa som var extremt rädd och mamma som var det även hon och dessutom var gravid... Jag vet inte hur historien ser ut i den aspekten men vad jag har hört är att en helikopter kastar en bomb på marken så att både mamma och pappa ihjälskrämdes och eftersom hon var gravid, kunde även barnet (jag) vara påverkad av denna smäll och rädsla...
Och så var det fallet...
Jag föddes i april 1989...
Efter några år av liv så började pappa bli förtvivlad över att jag inte kunde prata... Så de söker vård i Sverige och gör allt för att jag skulle försöka prata...
Det tog tid och inte ens när jag var 5 år, började jag äntligen tala, tack vare psykologens hjälp...
Jag hade dessutom problem med att gå, jag kunde inte gå rakt och balansen var helt enkelt fel det med... Men all den hjälp jag fick, var tack vare mina föräldrars mod och läkarnas och psykologernas hjälp... Och även personalen på dagis var hjälpsamma och kunde bidra med hjälp...  

Med andra ord hade jag en TUFF uppväxt... Jag var tvungen att lära mig saker, i bekostnad av tid... Och så är det tyvärr fortfarande idag... Och all hjälp jag får är från min familj.

Jag har blivit ignorerad fullt ut... Till och med från de som kommer från mitt hemland har på många sett, ignorerat mig och inte kontaktat mig på grund av, någonting... Jag har ingen som helst kontakt med någon annan medmänniska från mitt hemland i Arboga... Ingen alls... Alla tycks känna igen varandra men jag är glömd i deras värld...
Ibland när jag vill samtala med folk så går det inte... Automatiskt säger det nej eller lyssnar inte på mina ord...
Även när jag har beatboxat för de flesta så är jag sedan glömd, efter tio minuter från mitt spel... helt otroligt vad jag är så ignorerad av folk idag... Och det är den sortens "mobbning" jag känner varje dag...
Så det enda trygga stället jag kan vara på är hemma eller med familjen... Och självklart i den familjen som jag växte upp i... I El Salvador var jag även ignorerad, I MITT HEMLAND...
Jag har inget ställe där borta...

Även om mitt beatboxande gett mig lite respekt från vissa delar, är det fortfarande svårt att... GODDAMMIT; det är inte svårt men FAN att det ska vara på detta viset!!! Jag blir ju förbannad på att jag var TVUNGEN att gå igenom SÅ MYCKET bara för att jag EXISTERAR.
Som min pappa brukar säga, ingen är Fri från några problem... Och det har han fan i mig rätt i... Inte ens jag...

//Eddie

//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

"Första dagen på min semester"

Godkväll och mycket välkomna till min blogg Eddiemans Fredagspub.

Under veckan som gått har det hänt en rad massa saker. Bland annat så lyckades man uppträda för Arboga igen och det var längesen jag gjorde det solo.
Men mer om den händelsen får ni senare idag.

[La Familia]
Som rubriken lyder så var det första dagen på mitt EXTREMT korta semester idag.
Dagen började med en ganska sen frukost och sedan for man ute på en promendad och till min överraskning regnade det också vilket var ett plus eftersom jag älskar regnet.
Efter promenaden for man åter igen hemmåt och softade tills det återigen hörs bråk i bakgrunden så jag stänger av min MP3 spelare och får höra att min lilla syster och min far är osams över att en radio och bandspelare var på hela dagen idag. Iförsig så ska den vara avstängd men i detta fall var den inte det och det var min systers uppgift att stänga av den. Men bråket fortsatte vidare till mig och jag får veta till min förskräckelse att jag är otacksam över det hela och som straff för denna händelse tilläts jag inte användning av vissa saker i hemmet och Internet i det fallet var inkluderad i straffet. Och eftersom jag försökte få honom att jag inte är otacksam bröt han helt plötsligt av alla kablar och sade att han inte brydde sig längre om det och varnade mig att JAG skulle vara försiktig i framtiden...
"Egentligen, försiktig över vaddå?" - tänkte jag hela tiden i mitt huvud och kom senare på tanken att det mina syskon gör i hemmet, enligt den undersökning jag gjorde tidigare, förs det negativa automatiskt till mig. Jag har ingen rätt till någonting med andra ord var det jag kom fram till det beslutet.
Men det är ju fel så jag avbröt den tankeställningen och försökte lösa problemet genom att ge min lilla syster den klocka som jag lovat henne att ge, så att hon kan administrera sin tid i framtiden när hon nu avancerar sig till årskurs fem i grundskolan.
Så att åtminstone radion håller sig AVSTÄNGD under hela dagen som går. För tyvärr var den på hela dagen, fast jag inte hade någon aning att den var på. Och det var i första hand, inte jag som startade radion.
Jaja, men det blev åtminstone löst och jag kan åter använda mina resurser i fred. Och därför mina damer och herrar, kan jag äntligen blogga i fred utan några som helst baktankar... Eller ja, åtminstone idag blev det inte så bra men jag hoppas inget bråk förekommer inom min familj imorgon eller i framtiden för jag vill helst slippa tjata på en sak, som inte ens jag var i närheten över.

[Övrigt]
För övrigt känns det fel att blogga om sin familj... Jag får skuldkänslor över det men jag ska fortsätta blogga, men inte så ofta över min familj för det har gått nu över gränsen med så mycket bråk, tjat och vi är mycket oense över många saker.

Nu ska jag blogga om Beatboxen igen.

//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

"Det finns en bas i det hela"

Hej och mycket välkomna till min blogg, eller som jag kallar den: Eddiemans Fredagspub!!

Usch nej, så många dagar som jag inte hunnit med att blogga. Det är ju helt sjukt. Helgens aktiviteter var något nytt, dock var promenaden inte så efterlängtad. Men hursomhelst gick den dagen som den skulle i alla fall och jag tackar Anders för den fina insatsen, jag tackar Kim för sällskapet hos honom och jag tackar alla de andra för att de deltog och mig för att jag överlevde den dagen.

Rubriken har en mening med detta inlägg...
"Som vanligt" brukar jag säga, kanske även ni men dock handlar det om "vår" internet-användning här hemma.
Detta inlägg syftar lite tillbaka till det förra inlägget på Eddiemans Fredagspub.
Och "basen" eller grunden som det numera heter, var nog när min bror var så himla desperat av användandet av internet att ägaren till internet-modemet var tvungen att ta till drastiska metoder för att få kontroll på min brors dumma attityd och beteende.
Men numera har min bror ett eget sätt att surfa igenom Internet med abbonemang. Och tyvärr blir det då bara jag, ägaren och min lilla syster, drabbade av denna idiotiska tragedi.
Och ja, jag kallar den idiotisk eftersom syftet enligt min aspekt, var att bestraffa Alexander ifrån att använda internet, men nu har det blivit så att Alexander "räddat" sig ur den bestraffningen, dock har den bestraffningen gått emot oss andra vilket jag tycker är mycket orättvist.
Och det går inte att ändra på ägarens hjärna. Han tror fortfarande att Alexander använder hans internet, fast han har egen internet-uppkoppling via abbonemang.

Därför mina damer och herrar, är jag mycket sen med alla uppdateringar och jag har dessutom inte tid eftersom de nya kraven gör mig helt sliten om dagarna att jag faktiskt går och lägger mig tidigare om dagarna, vilket i för sig, är ett plus.
Internet-uppkopplingen är inte så ofta uppe heller vilket är mycket sjukt. Den borde vara tillgänglig när man väl behöver den men nu så gårm det tyvärr inte.
Och varje gång han tar bort modemet så måste vi genomgå en himla lång process för att återigen starta om systemet för att sedan kunna få en internet-uppkoppling överhuvudtaget.

Och ja, jag är väldigt arg, sur och besviken över denna idiotiska handling som inte ens ägaren till internet-uppkopplingen förstår.

Nej nog om detta.
På fredag uppdaterar jag med goda nyheter.
Ha dé!

//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Varför?

Hej och välkomna till min blogg.
Jag ber så mycket om ursäkt för att jag inte skrivit och lagt upp några inlägg de här sex dagar som gått. Jag har inte haft tid till bloggen och det har hänt så mycket på så kort tid.
Men ni får en rapport från födelsedagskalaset som vi hade för lilla Jennifer som fyllde 1 år söndagen den 19 april lite senare idag för jag har varken rapporten eller bilderna på denna dator som jag använder mig av just nu.

[SÖNDAGEN DEN 19 APRIL]
Som sagt var det en födelsedagskalas söndagen kan jag säga och det var en överraskning.
Bland annat så såg man folk som man inte sett på snart 16 år och jag syftar till mammas vänner som bor i Eskilstuna, som kom till kalaset. Och dessa kvinnor kände man knappt igen och vi som lekte med dem när vi var små barn, men idag, fullvuxna och okända till och med och en av dem är tillochmed gift! Det var en överraskning...
Den andra överaskningen var att man inte varit hos Torres på ett tag nu. Sist vi var där var då när vi grillade kött år 2005, precis efter det att vi slutade grundskolan och skulle börja gymnasiet. Och det var ett himla bra tag sen. Jag har bilder från det momentet men som jag sa tidigare, inte på denna dator så bilderna får ni se efter det att jag kommit hem idag.

Men efter kalaset i söndags så hände det som inte fick hända. Pappa blev förbannad på oss igen. Och med anledning till att han blev förbannad var att min bror, Alexander, inte hade synts och var inlåst i sitt rum hela söndagen. Vad jag inte visste var att pappa hade ordnat en liten träff med några utav hans vänner och de firade söndagen med mat och dryck, utan Alexanders närvaro. Pappa blev då sur och för att lugna ner sig drack han sprit.
När jag kom hem efter kalaset så får jag världens chock, pappa skrek åt mig och försökte få mig att tilltala till Alexander eftersom det är mest jag och Stephania, min syster, som pratar oftast med honom vilket jag egentligen tycker är konstigt också. Varför pappa inte pratar och diskuterar med Alexander så ofta är ett annat problem som jag aldrig kommer att förstå men hursomhelst...
Som vanligt svarade inte Alexander när jag knackade på hans dörr och jag stack då iväg till köket för att dricka något eftersom jag var ju så himla törstig.
Så efter några minuter efter det skriker far åter igen och anser att jag är en egoist som bara tänker på mig själv och inte till familjen och så hotade han mig genom att säga att om detta fortsätter så skickar han ut oss från hans boende...

Och hur i all världen kom denna diskussion till?
1, För det första var jag på kalas för att fira min lilla syster som fyllde 1 år.
2, Jag hade ingen som helst aning att pappa skulle anordna en liten fest hemma hos oss...
3, Alexander hade tidigare nekat till att gå till födelsedagskalaset med mig.
4, Vi hade redan försökt att övertala honom om att gå till kalaset tillsammans med José.
5, DET VAR ALEXANDERS FEL.
6, Jag är ingen EGOIST. WTF är det du säger?

Sedan blev pappa mer aggressiv och han bankade på Alexanders dörr så att han äntligen vaknade och gick ut från sitt rum och sedan diskuterade vi... Mest om Alexanders problem. Och seriöst, min bror har så många problem och alla de problemen har han själv startat.

1, Alexander har "skolkat" från sin nuvarande skola, många gånger tidigare.

[Redan i grundskolan så skolkade han från vissa lektioner. EN dag gick det så långt att till och med Alexanders dåvarande Mentor gjorde ett besök till oss och informerade oss om Alexanders frånvaro och med sig hade mentorn en frånvaro-lista och där visade mentorn de dagar som Alexander hade varit borta och till min förvåning hade Alexander varit borta en hel vecka. Mentorn undrade egentligen hur Alexander mådde och inte ens mina föräldrar hade en aning om vad Alexander höll hus, därför gjorde mentorn ett besök; för att veta vad Alexander led av, varför han hade varit borta så länge. Alexander hade inte mycket att säga den dagen och att skolka är ju så himla dumt egentligen.]

[El Salvador resan år 2006 var alltså redan bokad. Då gick Alexander första året på gymnasiet i Köping. Men redan efter ett par månader i gymnasiet så börjar han missa från sina lektioner. Och en annan dag gick det så långt att till och med rektorn var tvungen att ta till drastiska metoder och hotade med att avbryta resan för Alexander till El Salvador. Jag vet inte hur överenskommelsen mellan Pappa, Alexander och rektorn gick över men resan till El Salvador blev i alla fall lyckad för oss, inte minst för Alexander, som då hade problem med i gymnasiet.
Men efter semestern så avslutar han gymnasietpå grund av att han inte kände sig trygg i skolan och att han hade problem med andningen och miljön i skolan. Han fick då en plats på Vasagymnasiet i det individuella-programmet men han gick på dessa lektioner TVÅ gånger bara och sedan blev "skolan" trött på Alexanders frånvaro att skolan "kickade" ut honom.
Sedan dess satt han hemma i nästan 4 månader och det var där som Alexander blev mindre social. Det värsta var att inte ens mina föräldrar visste om Alexanders problem och en dag gick det så långt att pappa grät av förtvivlan och med sig i handen hade han en kofot och bröt sönder dörren och när dörren äntligen var öppen så låg Alexander där, sömnig som han brukar vara och det var där som vi återigen diskuterade om Alexanders framtid.
Alexanders hud var mycket vit och han såg blek ut så pappa bestämde sig att ta med honom till jobbet och där fick han lite färg på hyn igen och friskare blev han efter 1 månad på jobbet och lön fick han.]

[Senare började han på Arboga Yrkesgymnasium, den nya skolan som inte ens jag kände till att den existerade men hursomhelst... Första året på den skolan gick som den skulle men det är då nu, andra året som Alexander återigen tröttnar på lärarens tjat och elände.]

2, Lärarna på den skolan som Alexander går i, har en frånvaro-protokoll som jag inte sett ännu men som pappa har sett.
3, Mamma vet om Alexanders problem också.
4, Alexander lider av "Stress" så som han uttrycker det. Han säger att han vill vara fri från körkorts-lektionerna eftersom det är mest där som han anser att "Stressen" kommer.
5, Med andra ord, Alexander hatar allt och alla. Antagligen...

Denna diskussion försäkrade pappa oss att det var den sista angående om Alexanders problem.
"O se comportan, o se me van a la mierda" - var hans sista ord till oss.
Och denna mening betyder egentligen, ren översättning; Förbättrar ni er, eller så drar ni åt helvete.

Okej sa jag med snart en gråt i halsen för jag hade inte förstått mycket av detta eftersom allt handlade mestadels om Alexanders problem.
Jag och Alex, vi diskuterade länge och vi kom egentligen inte fram till någon lösning mer än att Alexander behöver vara mer social, han får sluta med sina dumheter och att han måste åtmintone visa mer respekt för oss andra i familjen.

För guds skull Alex, jag var ju på en födelsedagskalas och varför kom du inte?
PORQUE?!?!?!?!
Varför ska jag vara inblandad i denna familjekris? VARFÖR???
Du är för guds skull, 19 år, du borde klara dig själv nu.......




Mer information om veckan får ni senare idag...

//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

"Vi får helt enkelt vänta"

Hej och välkomna till min blogg.
Idag är det en fredag men det är fortfarande varmt och det är det viktigaste för vi vet redan, att vintern är död nu, för tillfället innan november 2009 kommer men det är länge kvar till det.

Det har varit en massa snack om framtiden och olika planer dessa unika dagar.
Och tiden tickar mot slutet av april vilket känns mycket skrämmande eftersom mycket händer i min familj just nu.
Den 17 april är det idag och jag vet att en speciell person fyller år imorgon och med det säger jag grattis till Anton!
Hur jag minns detta? Hahaha, enkelt jag firade min födelsedag tio dagar innan honom.

[La Familia]

Senare idag får ni veta om "en viss person" som bor hemma hos oss som beter sig som en spion, bandspelare och en kamera , allt i ett - person som skapar "sociala" problem med oss och kanske sprider en massa negativa saker om oss. Jag vet inte men det känns så faktiskt eftersom hon kommer från, mitt hemland. Jag säger inte att alla som är från det landet beter sig som just henne, men alla som jag sett och känt igen i en månad när jag var på semester i El Salvador år 2006, beter sig exakt likadant som denna kvinna men hursomhelst får ni veta mer om henne senare idag eller senare bara.
Med andra ord, ja, jag ogillar henne och hennes attityd. Vi pratar inte längre och har knappt någon ögonkontakt och ja, det är helt fel.
Men vad ska man göra?
Nej, noooooooooooog om detta, jag haaaaaaaaataaaaaaaar att snacka om det, gahhhhhhhhh!
Jo precis, Eddieman är förbannad just nu men gahhhhhhhhhhh!
Okej, det har gått för långt.
Jag brukar inte vara så förbannad men men men men men. Men? MEN?
Nej, nog om detta, gud, nu blev det bara för dumt, i min blogg?!

[Allmänt]
Idag är det alltså en fredag. Otroligt nog tickar klockan mot maj redan. Värmen är här och sommaren kommer som ett rus. Helt otroligt men det kändes inte så längesen det var snö och kallt och för att vara mycket ärlig; jag älskar mer vintern är sommaren. Varför? Vintern är så unikt kallt. Sommaren är och kan vara mycket varma, och fuktigt. Speciellt i mitt hemland var luften fuktig och värmen så enorm att man var hela tiden tvungen att leta efter en skugga för att svalka sig. Och hur är det med badet? I El Salvador fanns det gott om badplatser men jag kände mig inte trygg i dessa badplatser så jag badade inte så mycket. Även om det var nödvändigt vissa dagar men det gick inte.

Jag reflekterar mycket till El Salvador resan jag gjorde år 2006 just nu men jag måste eftersom den lilla dagbok som finns på BigEddie's MiniSite, visar alldeles för lite information om resten av resan. Där står det bara enkelt om de dagar som jag kommer ihåg mest utav men den beskriver inte mycket känslor, tankar osv. Och språket? Den är mest "HipHop" aktig i den texten men idag är den inte så "Hiphop" aktig och jag tackar mina lärare på gymnasiet för att de lärt mig det korrekta svenska språket mycket bättre.

//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

En okänd födelsedag?

Hej och välkommen till min blogg.
I förrgår fick vi några besök från "vänner" och ja, jag säger "vänner" för jag anser att de inte är mina vänner utan de är vänner till min far. Till min mor? Nej, det tror jag inte eftersom de haft problem med kommunikationen förr efter resan från El Salvador. Och nu kommer återigen detta från min semester från El Salvador. Och varför?
Ingen blekaste aning. Jag vet inte vilka relationer mamma hade och skapade under min semster-månad i december 2005 men det var på grund av det som alla var emot oss tre som reste till El Salvador vid slutet av 2005. Vi tre var helt enkelt min far, min bror och jag.

Idag är vi neutrala vilket är en skön känsla. Även om jag inte kände att de "andra" var emot oss hela tiden men en dag gick det så långt att pappa konfronterade sig mot den man som hade skapat alla de dåliga rykterna. Vad som hände efter denna konfrontation är historia... Men det var inte det jag skulle snacka om idag...

[En okänd födelsedag]
Det var helt enkelt min pappas sambos födelsedag i onsdags. Helt otroligt. Jag hade förståss ingen aning och de hade nog inte min bror heller en aning om, eller INGEN av oss förutom henne och hennes vänner visste om det. Inte ens pappa visste om det så det var en stor överraskning.
Och jag var inte på så bra humor den onsdagen så jag tror inte jag hälsade grattis. Och det var ändå bra  att jag inte gjorde det för att de inte hälsade eller firade MIN födelsedag veckan innan. Man kan säga att detta var en liten "hämnd" fast personligen var det inte det utan om rivalitet. Herregud, hade inte hon kommit till Sverige så hade detta aldrig någonsin hänt...

Idag är det fredag mina vänner. Det betyder att det är en Fredagspub på gång. Oroa er inte, idag är det en special-dag och med det vill vi säga att det kommer ytterliggare två nya inlägg idag.

//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

"Social Anxiety?"

Igår var det en jobbig dag måste jag meddela... Värsta "otursdagen" man hade. Alla hoppade på en hela tiden och alla var allmänt konstiga som fick mig att skratta helt utan kontroll i många timmar. Och idag är man så himla trött att det går inte att beskriva... Fast man ändå gick tidigt och la sig...
 
Och många födelsedagar har firats hit och dit och det är väl trevligt med födelsedagar eller hur? Eller ja, i mitt fall är det inte så trevligt eftersom jag har en yngre bror som firar sin födelsedag redan i mars och det är alltid han som får "beröm och uppmärksamhet". När det gäller mina födelsedagar får jag tyvärr inte sånt och det har pågått såhär hela tiden... Och jag är ganska trött på det.
Som sagt firade inte min bror sin födelsedag. Han hatar födelsedagar och fester för att vara ärlig. Jag vet inte vad det är för fel tills han skickar mig en Wikipedia sida angående hans sociala problem. Och det visar sig att han har problem. Med det sociala livet. Vi människor är sociala, det är inte han.
Han nekade att gå ut med vår mor på en lunhc, han nekade att köpa en tårta med oss, han nekade att fira sin födelsedag på krogen, han nekade till allt och inte ens min egen far vet om hans problem... Utan han säger att "det är ett rent sk*tsnack". Men jag vet ju om hans problem och jag försöker verkligen hjälpa honom... Men han borde ändå söka om hjälp själv eftersom han är hela 19 år nu... Han har sökt hjälp om sina problem med magen, tyvärr utan resultat. Och han har även problem med skolan. Han säger att skolan stressar upp hans liv.

Han går på Arboga Yrkesgymnasium. Och vad är det för skola? Ingen aning för att vara ärlig, jag tror det är ett "fängelsehåla" för eleverna som går där. Jag vet inte men vad jag hört är att många elever har  hoppat av skolan på grund av utbyte av lärare och rektorer hela tiden och en del säger även att man inte lär sig någonting på den skolan på grund av lärarbyten och vikarier hela tiden. Gahh, jag vet ingenting om skolan och försöker jag prata om det för elever som går på den skolan får jag ändå samma svar: Dålig skola. Men det måste finnas en förklaring...
Stress brukar brorsan ändå säga hela tiden och det är en hemsk upplevesle för människan, stress... Och stress kan ge många dåliga effekter i kroppen..

Helgens aktiviteter har jag verkligen inte bestämt mig ännu...
Vi får se om jag är på bra humör...

//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Synd...

Hej och välkomna till min blogg...

[Life]
Det har hänt EXTREMT mycket saker på en hel vecka... Och det är bara tisdag idag... Jag vet inte hur jag ska kunna säga detta men livet är just nu, som min far säger; Sålänge ett helvete...
Och varför är livet ett helvete just nu?
Jo... Jag har ju en korrupt familj... En familj som inte kan enas med varandra och komma på lösningar utan lösningarna är alltid, fel... Åt fel håll, bakåtvända...
Och vi börjar med min bror... Jag hatar när någon som jag känner, frågar om min bror som till exempel "Ey, vart är din bror någonstans? Är han död eller?, Vad gör han nuförtiden? Varför är han aldrig med dig? Är han hemma hela dagarna eller? Varför kommer han aldrig ut? Vart är han?" Och så vidare... Seriöst... Och jag ger dem alltid samma svar: Han är hemma eller han vill inte komma ut.
Detta har och kommer att påverka familjens ekonomi med tanke på att han dessutom har varit (hela tiden) skoltrött. Han hatar att plugga och beger sig själv istället på yrkesarbeten, fast utan erfarenhet förståss... Och nu har det ju gått så långt att skolan faktiskt nästan sparkar honom därifrån eftersom han missköter sig med tiden. Och nu har även familjen hotat med att VI inte längre kan bo hos dem för att ekonomin rasar och att de inte kan ha "oss" där eftersom vi är ett par som "inte gör ett piss"... Usch vilka brutala ord men det är rena ärlligheten... Jag skulle gärna vilja bo kvar hos dem men eftersom det är så korrupt att en inte passar tider och pengar osv... Det är sjukt...
Jag har åtminstone försökt att leta efter utbildningar, sökt jobb osv men det är svårt... Speciellt under dessa tider... Jag vill se förändringar nu...
Inte gör ett piss huh? Jag förstod inte det från första början... Jag har verkligen försökt att göra något och se nu... Jag jobbsöker, i princip varje dag just nu... Nej, vi får se hur det går med stackkars bror, han behöver, tror jag, stöd och support men hans far anser att han har fått "alldeles för mycket stöd och support". Nej jag vet inte hur det här ska gå... Så jag tror ni har fått svar på varför han aldrig är ute... INTE? Nehe... Då får jag väl säga såhär: Han går inte ut på grund av att han hatar att träffa folk... Inte så konstigt att han uttrycker sig varje dag genom att säga detta: Människor... Det måste ha någon betydelse eller hur?

[Browsing through my mind]
Något mer? Just det...
Jag har funderat mycket på mig själv den senaste tiden... Varför jag.... Finns kanske man kan säga... Liksom jag såg på några bilder på mig själv... och läste mina gamla loggböcker... Var jag verkligen så ensam förr? Var jag verkligen så mobbad förr? Var jag verkligen så känslig och blek på den tiden? Var jag alltid ledsen i skolan?Just det, nu snackar vi om grundskolan... Jag... Känner mig så tom just nu... Rummet jag är vid just nu bara krymper för varjde dag som går, det känns som om jag börjar bli galen snart fast jag kan kontrollera mig själv, jag kan känna och se vad som händer omkring mig... Men när jag läser dessa loggböcker... Jag måste gråta...
Problemet är... Simpelt just nu... Varför kommer jag inte ihåg detta? Loggböckerna delades ut när man gick årskurs 6 på grundskolan och slutade delas ut årskurs 9. Så hur länge sen var det? Få se... 19,... Cirka 5 år sedan jag slutade nian... Var det verkligen så hemskt på den tiden... Visst, jag minns hur stökigt det var i klassen förr men inte hur jag kände mig... Jag minns ingenting om det... Och jag läser flera rader... Herregud! Jag var korkad på den tiden... Schhhhhh.... Inte så konstigt att många utav mina klasskamrater på Gymnasiet sade massa saker om mig som jag INTE kom ihåg...
GAHHHH! Vad har egentligen hänt? Jag måste ha, verkligen, slängt dessa minnen i "papperskorgen" någonstans... För jag kommer inte ihåg det. Och det är det läskiga... Många kommer ihåg hur dum jag var förr, hur jag agerade och hur, värsta, flummig jag var förr... Men inte jag? Varför????
Jag kanske skrattar lite vilt hej, och hå, sådär.... Men det är väl normalt antar jag? Jag skrattar för det mesta och har kul idag, för att glömma bort det som jag sade tidigare... MEN? Har det sin förklaring? Är det därför? Nej, jag tror inte på att mitt skrattande har något med barndomen att göra, nehheeeej... För jag fick ingen psykologhjälp när jag gick grundskolan. Däremot fick jag psykologhjälp när jag inte kunde prata när jag var liten. Men det är en annan historia...
Gahhhhh, säg inte att jag är SJUK för det är jag inte! HERREGUD!

Nej, nu har jag tänkt för mycket här...
Jag är en glad, nöjd och en optimistisk person såklart! Det har jag alltid varit! Snäll med ett glatt leende! Det är livet, så ska livet vara. Gärna med lite bakgrundsmusik. Ahhh muuuusiiiik..... ;)

//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Updating...

God eftermiddag och välkomna till Eddiemans blogg! Eller som jag kallar den för; Eddiemans Fredagspub!
Precis, eftersom jag inte har en officiell hemsida, vilket jag önskade, så får denna blogg förbli min "Hemsida".
Jag har försökt att designa min blogg med hjälp av den kunskap jag fick från Webbdesign-kursen på Vasagymnasiet i Arboga. Men det har inte gått så bra... Och vad var det man lärde sig där? Jadu, we may never know... Läraren sade alltid att vi skulle plugga via en hemsida och få inspiration där, vilket jag nu fick. Det är en hemsida där man verkligen lär sig använda program såsom Photoshop, Dreamweaver och det fantastiska programmet; Notepad, eller som vi kallar den idag för Anteckningsprogrammet; Anteckningar. Man kan ju använda sig utav kommandotolken, men det är ju iförsig för avancerade typer som behärskar sådan teknik bättre.
Min bror är ju expert på sådant och jag kan inte förstå ett dugg vad det är för koder som han skriver in i tolken, sedan öppnas automatiskt ett annat program där han har 100% kontroll.

För ett par månader sedan ville någon från mina kontakter, också lära sig hur man använder sig utav kommandotolken för att sedan "uttnyttja" dess resurser genom att gå in på en annan sida och få kontroll på lösenord och andra saker som tillhör hemsidan... Detta låter lite kriminellt tänkte jag i huvudet men vi får se hur det gick. Chockande nog fick denne person tag på min dators IP adress. [IP står för Internet Protokoll] och som resultat skickades det automatiskt bilder via Messenger-klienten till min dator. Lyckligtvis skickades inte mina bilder över till personens dator för hade den gjort det hade jag varit sur och väldigt... arg. Men resultatet var inte det denne person ville ha så det slutade med att personen gav upp med testet. Testet kan man med andra ord kalla det att "Hacka". Det var en skrämmande tanke men en enorm tur att personen gav upp med testet... Jag var faktiskt ganska rädd...
Och nej, jag är inte en "datanörd" Jag anser att jag saknar nog mycket kunskap om datorns funktioner och program, även om jag gillar att använda alla datorns funktioner och program, såsom word, powerpoint eller... p...p...Paint.
Och jag är definitivt inte en "spelnörd" heller för herregud! Hur många spel äger jag? 4st bara!

Jag har tidigare nämnt om detta med UKM [Ung Kultur Mötts] och vips! Igår gjorde jag min anmälan och jag hoppas de fick min anmälan. Så thats it, den 28 mars är det återigen UKM i Arboga, på plats i medborgarhuset, enligt deras hemsida. Jag kommer att berätta senare vad det är jag kommer att göra på scenen. Ni kan ju gissa eller?

Helgens [förra] aktiviteter var jag tvungen att ställa in eftersom mass-förkylningsviruset har återigen gjort intrång och jag ber om ursäkt om jag inte kunde komma på bokade evenemang.

//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Poisoned... and the warning!

Japp! Ett helt nytt år.
Jag hoppas att detta år kommer att vara bättre än 2008. Det hoppas väl nog alla andra tror jag. hahaha!
Idag må jag säga, har mått mycket illa. Efter festen vi hade började man ju må sämre och det var magen igen som det var fel på... Inte så konstigt egentligen... Så mycket god mat och tyvärr fanns det inga alkoholfria drycker, så man blev åter sjuk... Jag ska nu i framtiden, att undvika alla sorters alkohol-drycker... Min mage tolererar inte sånt nu, kanske... Så jag ska undvika allt non-alkohol-drycker... Ett beslut är ett beslut! Och alkoholen skadar ju och förändrar vissa personers attityd en tid, inte minst på alla fester... Och jag lovar, jag hatar det. Personer man känt igen så länge, ändrar attityd på en hel kväll och förstör för en, tyvärr och då mår man ju självklart inte så bra... Eller jag kanske inte känner mig säker. Visst, ett par timmar kan man väl njuta av festen men sedan efter klockan 0:00 så blir ju allt totalt annorlunda och då gäller det att vara vaken!

Men jag har känt mig säker på alla fester jag gått på. Jag har aldrig haft några problem med andra människor.. Visst, man kanske känner en som den personen inte gillar en, då gäller det att vara vaken också. Dessa personer hittar alltid på något som förstör för en senare. Men jag har nog sagt det förr och säger det nog det igen; jag är neutral, och det gillar jag att vara. Jag gör inga saker som förstör för andra, tyvärr gör de som inte gillar mig det och då blir man ju så irriterad på dem. Men istället för att "bråka" och "fightas" med dem så ignorerar jag dem. Bråk och fighters vet jag, löser INGA PROBLEM. Det enda som jag vet kommer att hända om man slåss, bråkar och fightas med dem är att någon kommer antingen att hamna under förhör hos polisen eller att någon kommer att hamna på akuten, och det vill ju ingen att det ska hända eller hur?

Hahaha, egentligen skulle jag inte skriva om detta men eftersom jag faktiskt tänker på det just nu så måste jag ju skriva ned det...

Japp, det har hänt en hel del sedan jag lämnade skolan, kompisarna och kamraterna. Och som jag fortfarande brukar säga; jag saknar det... Så tråkigt utan det och er... Verkligen... Saknaden är enormt... stort...
God fortsättning på år 2009... önskar:

//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

El Regalo

Hejsan.
Eddie igen som talar ut.
Det är den 25 december idag och det betyder en rad massa saker för de flesta. Till exempel som traditionen lyder, kan man öppna alla sina julklappar man fått idag utav jultomten som, helt osynligt nog, lämnat dem. Och det är ju så roligt, speciellt för alla de barn som väntat på ett helt år för dessa presenter, till ett pris förståss, att man har varit snäll.
Jag har tidigare nämnt att det hade varit en fruktansvärd jul om jag inte fått några julklappar men en enorm tur att man har sin familj som fortfarande tänker på sin ensamme son. Och det var en enorm lycka, verkligen. Jag började faktiskt gråta när jag blev väckt denna morgon och till min överraskning fanns det två julklappar där det stod mitt namn på. Ett var från min käre mor som hade skickat mig ett vackert glas med en massa fina figurer runt omkring den. Så vackert... Det andra var en sköldpadda, gjord av min egen syster. Så gulligt!
Så det blev ingen "hemsk jul" så som jag hade trott det trotts allt. Jag är ganska nöjd med det. Verkligen!

Jo, ni undrade vad "regalo" står för eller hur?
Det är spanska för paket eller julklapp. Kan vara ett slangord.

Eddie önskar er en god fortsättning på denna fantastiska jul.

//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Feliz Navidad!

Det finns många olika sätt att säga God Jul på, ett sätt är de olika språk som man kan säga det på. Och eftersom jag pratar spanska som mitt sekundära språk så hälsar jag er alla God Jul = Feliz Navidad, på er!!

Jodå, idag är det alltså den 24 December vilket är ett fantastiskt datum, inte minst för alla som har längtat efter just denna unika dag. Massor med julsånger och julmusik spelas just nu på alla radio ute i världen och jag gillar det skarpt, speciellt den salvadoranska radiokanalen "Radio FM" där just nu bara julmusik spelas. Och det är gamla och klassiska julsånger som man hört i många många år, det är som en tradition för salvadoranerna och jag håller med om att det är en underbar musik. Det spelas allt från "ranchero" musik till "cumbia, merengue, salsa" och även den mycket populära [speciellt för ungdomarna i El Salvador] "Reggaeton", den nya så kallade "spanska reggae" som de uttrycker det så fint. Och det är helt underbart. Jag minns själv när jag var i EL Salvador, alla dessa propagandatruckar som åkte runt stadens gator, spelade musik för att helt enkelt fira julen som kommit. Och jag kan tänka mig att det är så fortfarande i El Salvador; Livlig musik överallt, folket som hälsar god jul på gatorna - allt är en fest!

I Sverige är allt lugnt! Och idag har det dessutom snöat, så det blir åtminstone en trevlig julstämning. Men nu kommer det tråkiga...
Jag är sjuk, har hemskt ont i magen och har tydligen blivit matförgiftad och kan inte fira julen som alla de andra. Jag måste ta det lugnt och ta min medicinering för att lugna ner min mage... Tänk att jag blev sjuk, precis när julafton skulle firas... Visst, jag kan fira den, men jag måste ta det lugnt... Så tråkigt...

Men, jag ville bara hälsa er God Jul!

//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Recuerdos - Kamratens ord?

Fortfarande december. Verkligen, långsamt är vad tiden går för mig. För er andra kanske det går fortare men för mig är det väldigt långsamt...

"Recuerdos" är vad dagens tema är. Recuerdos är naturligtvis spanska som betyder "Minnen".

Idag så tittade jag på bilder från tidigare skolavslutningar och annat kul som jag hade... Några utav bilderna såg man den rädsla som jag visade genom ansiktsuttrycken, inte minst när jag gick på bal... Och varför var jag så rädd?
För det första var jag rädd att hamna vilse i lokalen, det stora slottet Örebro Slott. Det andra var väl den ensamhet som jag fruktade att det skulle vara och det sista, att inte ha kontroll över mig själv... Hahhaha!! Visserligen hade jag fullt kontroll över mig själv men alkoholfria drycker fanns inte vid borden. Och tyvärr var inte maten så lockande heller. Jag är nog inte van med sådan "rik" mat.

Skolavslutningar har aldrig varit lockande... Jag hade alltid negativa tankar i hjärnan under varje skolavslutning... Och det har ju sina orsaker... För det första, familjen... Familjen var aldrig där under avslutningarna. Efter det att prästen gav oss en "blessing" som traditionen lyder, var det alltid folk utanför kyrkan och väntade på sina barn och ungdomar... Men inte mina... Varför? Jag har ju syskon... Och de yngres skolavslutningar är tydligen "privilegium" nummer ett för mina föräldrar så jag hatar verkligen att vara förstfödd...
Och den andra orsaken är ju fortfarande ensamheten... Herregud, här kommer ordet "ENSAMHET" igen! Ensamheten var stor, ugh, innan man klev in i bussen för transport till Örebro Slott under baldagen... Där var ensamheten stor som ... Den var stor... Visst, man hade sina kamrater med sig som man kände igen.. Men jag kallar dem endast kamrater eftersom vi var ju kamrater!
Huh? Vänner? Nej, jag kallar dem inte vänner. Jag kallar dem kamrater! Vänner? Definera ordet "VÄNNER" till mig då?
Visst, jag har kompisar, men det är något helt annat enligt min aspekt. Vänner är något mer än kompisar eller hur? Och vissa har till och med "bästa vänner" och det är en högre rank än vänner.
Kamrater är som grunden, basen. En kamrat som man sett förr, bekant eller liknande. Det är kamrater, enligt mig.

Jag glömde presentationen idag... Ojojoj. Men...
Hej, det är fortfarande december. Fredagen passerade, likaså passerade fredagspuben :(.
Ledsen läsare men jag har inte haft tid till datorn och inte heller till denna unika blogg. Ska försöka ta igen detta nu..
Upptagen Eddie @ 2008's end.

//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Oroligheternas "Mierda"

Hej, detta är Eddie igen som undersöker [som vanligt] denna års decembermånad. Och som jag tidigare nämt ber jag så mycket om ursäkt för de fredagspub-ar som jag missat. Jag har missat två och det ska inte ske igen!
Jag kanske inte var tydlig till varför jag missade fredagspuben men jag ska försöka vara tydligare nu.
Varför var jag inte tydlig? Det är enkelt, jag var väldigt orolig samtidigt som jag var förbannad över varför alla mina planer ska jämt gå fel...
Det är helt enkelt så att oroligheterna över HUR jag ska klara av december 2008 jämt och ständigt samlas i mina tankar hela tiden.
Jag har sagt det förr, det kommer en ny person till familjen och det betyder att min ekonomi rasar. Jag önska jag jobbade så att jag får en inkomst så att jag kan åtminstone köpa en liten julklapp till det men som man säger på engelska: "I am  unable to do that..."

Vi fortsätter med undersökningen...
Denna lördag är det Luciafirande på de flesta håll i världen, inte minst här i Sverige och lilla staden Arboga.
Jag vet inte vad det finns för aktiviteter för unga och vuxna i Arboga men ni har nog allt planerat detta i förväg eller hur?
Inte jag, jag är inte ens redo att fira Lucia pga dessa oroligheter... Oroligheterna är först på listan i mina tankar.
Jag fick en fråga här för inte så många dagar sedan om vad jag önskade mig i julklapp... Och, för att vara ärlig, jag hade ingen aning... Jag tänkte igenom en hel del och till slut blev det en bärbar dator... Varför? Jo, jag har massor med olika sorters möten och jag behöver skriva ned allting som sägs under dessa möten och en bärbar dator vore helt perfekt i julklapp... Men jag vet nog att jag får vänta med en bärbar dator... Usch...
Jag blir faktiskt ledsen när jag säger detta men det är ju "ffs" sant...
!!
Samtidigt som det är lucia denna lördag som kommer så kommer den person som jag sagt hela tiden om, som ska komma. Precis, denna lördag kommer alltså denna person, permanent, till Sverige, till Arboga och till vår familj. Välkommen säger jag, varför kunde inte du komma tidigare innan ekonomin skulle rasa för?? Usch vad jag kan kalla detta för oroligheternas "mierda"!!*
Men det kanske finns hopp! KANSKE säger jag.. Men jag hoppas på hopp så snart som möjligt... Annars blir det katastrof!

[Offtopic]
Detta hade inte hänt mig mina kära läsare, om inte mina föräldrar gjorde slut! Tusan att de gjorde slut när vår familj var så lycklig. Vi firade mammas födelsedag och det blev succé [2005]   Walter kom till Sverige [2006] El Salvadorresan [2006]
Men så tar det slut på början av år 2007, när vi fortfarande var i El Salvador, fick pappa ett telefonsamtal från Sverige där mor min skrek i telefonen att det är slut...
Då kom vi alltså hem till Sverige med sorgen och klumpen i halsen. Vad kommer att hända med oss i framtiden?
Än så länge, som jag brukar säga, vi lever! Och det kommer att gå bra hoppas jag. Men det ser ju mörkt ut... Väldigt mörkt...

Vi fortsätter undersökningen...
För att vara ärlig så har jag aldrig firat "ett äkta" luciafriande. Och jag har aldrig gillat julbord... Janssons frestelse [om det stavas så] är inte gott, prinskorvarna som är... inte goda heller. Och all annan sorts okänd produkt som "sill" har jag aldrig gillat heller. Det enda som alltid varit attraktiv för julborden är köttbullarna med potatisen men tyvärr blir det ingen god blandning eftersom gräddsås aldrig serveras under ett julbord. Men hade det gjort det hade jag definitivt ätit en del utav maten.
[Men jag gillar när någon frågar mig: "Har du ätit julbord iår?" Och då svarar jag: "Nej, men bara maten."]
hahahahahhahahaah!!  xD


[Offtopic]
*Ordet "Mierda" är spanska och det betyder "Fan" som är ett svärord på svenska.

Ni vet väl alla vad ordet "Pendejo" betyder? Inte? "Pendejo" är spanska och det betyder "Idiot" men det kan betyda en rad massa andra saker och såklart beskriver alla ord om "Pendejo" väldigt negativt...
Så jag ber er som skriver en massa meddelanden till mig om att undvika att skriva ordet "Pendejo" till mig för det använder man inte i en vardaglig text. Inte ens i ett meddelande... Och jag anser mig inte som en "Pendejo" absolut inte...

Mer information angående konstiga ord som jag ibland uttrycker mig i en konversation live, så titta in i min bilddagbok i sektorn: "The book of Knowledge"

Ha det så bra annars!
//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Eddie's Tänkande [3]

Det var ett bra tag sen jag la in något nytt i denna blogg. Och herregud, jag har missat två fredagspub-ar vilket är skandal tycker jag... Men det finns orsaker...
Först av allt är och var internetuppkopplingen så himla seg dessa två veckor som gått. Sedan var helgerna präglade av en massa struntprat, skit och fortfarande bråk att jag inte haft tid till datorn.
Och jag kallar detta orättvist eftersom DE förstör mig sakta men säkert...
Men utanför hemmet och min familj har det hänt en hel del grejer också.
Möten har jag haft och nu tror jag jag verkligen valt fel väg att representera ungdomsfullmäktige...
ABF-mötena har vi nu haft i ett halvår nu och vad har vi kommit fram under dessa möten?
För att vara ärlig är det enda vi gjort under dessa möten, att diskutera om dagens samhälle både i Sverige och utanför.
Finanskrisen har varit den frågan som diskuterats mest, sedan har USAs val av president diskuterats också om det var rätt val som gjordes osv. Nummer tre i listan kommer Lissabon-fördraget som chockande nog sade alla Socialdemokraterna JA, till den och detta fördrag kom och publicerades i Aftonbladet väldigt sent. Detta innebär att detta fördrag var hemligt nog för inte ens jag hade en aning om vad detta fördrag var. Det var därför vi reste till Stockholm två gånger, den ena gången för att få kunskap och "knowledge" om dagens samhälle och förbättringar i framtiden och att Regeringen inte gör ett bra jobb. Och den andra gången för att demonstrera om... Ja, vad tusan demonstrerade vi om? Om Lissabon-fördraget eller om regerigens dåliga arbete.
Jag hörde mycket dålig kritik om regeringen hela tiden så det måste ha varit en demonstration om Regeringen, men inget om Lissabon-fördraget.
Detta fördrag är en oändlig sak att läsa om och vill ni läsa om det föreslår jag ett närmaste bibliotek eller Wikipedia.
Men vi fortsätter...
Var det verkligen rätt väg? Förra mötet vi hade var en av de sämsta jag haft... Vi diskuterade [eller dem] om Afrika och dess problem...
Och nu börjar jag inse att jag är medlem i en omvärldsanalysgrupp... Och för varje gång jag kommer till dessa möten måste någon utav medlemarna av en speciell anledning, vara borta från möten.
En omvärldsanalysgrupp säger man alltså... Var verkligen detta rätt väg?
Och jag som sagt snart slutar att vara supporter för ungdomsfullmäktige pga min ålder [19]. Då måste jag även här, sluta gå på såna möten där vi kommer till ingen vart, enligt min aspekt.

Jag ber så mycket om ursäkt att jag inte hunnit med fredagspub-arna men det finns sina orsaker och jag har redan nämt dem.
Jag hoppas det inte sker igen...

//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

December 2008

Vi välkomnar årets december-månad som jag hoppas, att det kommer lite snö i all fall för att få den perfekta julstämningen.
Jag hoppas att jag hittar på något kul att få göra i december för att vad jag har just nu i skallen är bara negativa saker...

Denna helg som gick var det adventsfirande, en lokal fest på puben och en massa tjafs i familjen... Så har jag upplevt det denna vecka; mycket prat, diskussioner och en hel del bråk...
Och jag mådde verkligen väldigt dåligt i onsdags faktiskt.. Så mycket man fick reda på, så mycket negativa saker som kommer att hända och så mycket tjafs om saker...
Jag måste även påpeka att vi människor, vi är USLA på att SAMARBETA! Åtminstone är det så i min "fackade" familj...

Jag fick höra någonting som fick mig att tänka igenom en hel process; Planeringen att resa till El Salvador PERMANENT inom en snar framtid... [detta är ju ej bestämt men tänk om...] Och genast när jag hörde detta tänkte jag; nej... Så många svordomar, har jag nog aldrig skrikit i hela mitt liv förut... Och jag skriver inga svordomar i en vardaglig text för det anses vara kränkande, vilket jag håller fullständigt med om.
Att lämna Sverige, att lämna det som man lärt sig här och börja om ett liv i ett fattigt land som i El Salvador som fortfarande styrs av en korrupt regering och man har dessutom upplevt en hemsk semester där, vill man verkligen börja om från början där? Inte jag i alla fall...
Mina föräldrar har ju erfarenhet eftersom de kommer ju från El Salvador, men jag och mina syskon har ju inte det eftersom jag växte upp i Sverige och mina två syskon är födda i Sverige...
Oh just det, jag föddes i El Salvador, men som sagt, jag är uppväxt i Sverige vilket var en ENORM TUR! Och jag tackar GUD för att jag får leva i Sverige, jag tackar GUD för att jag, mamma och pappa ÖVERLEVDE den traumatiska bomb-incidenten i krigets-El Salvador [1989]...
Jag berättar mer om den händelsen lite senare...

Ugh, långt inlägg det här blev nu...
Och att skapa såna här långa inlägg lockar ju inga fler ungdomar till det eftersom de avskyr långa och formellt skrivna texter... Så jag tror jag avbryter projektet med en "ungdomsblogg".
Javisst, ni har ju åsikter så ni kan ju protestera eller helt enkelt vara med i förslaget.

//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018
Tidigare inlägg
RSS 2.0