Eddie Henríquez | Skapa en profillänk
Eddiemans Fredagspub - *** Eddiemans Fredagspub Varje Fredag, Annat någon Annan Dag ***

Eddiemans Fredagspub

*** Eddiemans Fredagspub Varje Fredag, Annat någon Annan Dag ***

The Torture Room (Tortyrrummet)

Hejsan och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub, min personliga blogg på nätet där jag, Eddie, tar upp och samlar in och delar med mig nödvändig eller onödig information till mina kära läsare.

 

Så detta ämne har jag grubblat lite nu ett tag och blev förverkligat (eller förvärrat om man nu ser på realismen i det hela) efter att ha utsatt mig för en sak som jag absolut hatar, har emotionella känslor för eller inte har tillräckligt med kompetens för att kunna utföra handlingen. Men innan vi kan börja med denna analys måste jag ändå förklara definitionen av vad denna så kallade ”torture room” är för något.

Ponera att ni sitter i ett rum fyllt av det som ni absolut hatar, har fobi över och är fyllt av känslor som fyller obehag, besvär och emotionella ansträngningar och ni vill absolut inte vara i detta rum, fyllt av inslag som kan ha drabbat er i ert liv, vare sig att det kan vara traumatiskt eller annat, vad vet jag? Hursomhelst, detta rum är alltså fyllt av inslag som inte är så bra för den mentala hälsan. Det är ett rum fyllt av obehag. Det är ett rum som helt enkelt är tortyr för en svag människa som inte kan hantera sådana obehagliga inslag i livet. Allt det hemska finns i detta rum, det är vad detta rum av terror verkar vara om.

 

Men hur är detta relaterat till något av det som sagts nu? Well, det började i min barndom igen. (No surprise there).

 

En gång, under min barndom kommer min pappa fram till mig och ger mig en udda sak. En okänd sak (osäker här faktiskt, jag har än idag, ingen aning om vad det kunde ha varit för något.) Det såg ut som en metallbit med en massa skruvar som skulle skruvas isär. Och det är en sak som jag än idag inte kan identifiera mer än min bror som kommer ihåg vad det var för någonting. Han har sagt det förut vad det var för någonting men eftersom jag är ganska bra på att glömma bort saker och ting på grund av att jag vill slippa mina traumatiska minnen och att bli påmind om traumatiska händelser i sitt liv har man tendensen att glömma och förtränga bort saker.

 (Gammal bild från 2014, jag ser så förbannad och ledsen ut, what the hell?)
 

Alltid ska det inträffa saker under sin uppväxt men jag hade inga traumatiska upplevelser, i alla fall inte om jag tänker lite efter nu vilket är egentligen skönt att veta eftersom det inte är kul att ha traumatiska upplevelser efter sig i livet då det drabbar en både fysiskt men också djupt psykiskt vilket kräver beteendeterapi eller liknande för att försöka leva med ett trauma – något som jag tack och lov, ännu inte fått uppleva.

 

Men känslor av obehag som i sin tur leder till demotivation och motvilja över att göra saker i livet är verkligen destruktivt och jag kan tala om det av ren erfarenhet eftersom det plågat mig hela mitt liv.

 

Nej men seriöst, det är så många saker som jag inte vet hur man tar tag i saker och ting att jag faktiskt tror rent ärligt att jag kanske är dum i huvudet på riktigt och då menar jag inte att jag är en jävla asshole av något slag. Nej, dum i huvudet i denna aspekt handlar helt enkelt om saknad av erfarenhet och inkompetens.

 

När jag var yngre, under min uppväxt vill säga, så ville mina föräldrar mig mycket. Jag skulle vara någon form av en hjälte i mitt liv och prestera (vara superior) över saker och ting och helt enkelt vara bättre än alla andra i hemmet. Jag skulle vara den där perfekta ”junior” eftersom jag framförallt heter Edison som tilltalsnamn trott eller ej. Det är en av orsakerna till varför jag valt att kalla mig för Eddie, det är helt enkelt för att dölja den där svaga Edison i samhället och istället släppa fram den där nya Eddie med andra perspektiv och idéer men sådant är inte fallet i alla fall. Jag är fortfarande den där förbannade svaga killen som ligger lugnt i bakgrunden och är allmänt vilsen. Så känner jag mig i alla fall och det är också en daglig känsla. En känsla av inkompetens kanske? Det känns så i alla fall. Det må vara så också med tanke på hur mycket som jag inte känner till i saker och ting eftersom jag ofta brukar säga ”jag har aldrig gjort” exempelvis.

[El Perfecto] (Gammal bild från 2009) 
 

Ahh, saker som man aldrig gjort. Det är ett förekommande ämne vilket är en intressant aspekt. Det känns som om folk runt omkring mig har upplevt mer saker än mig vilket må kanske stämma till 99%. Men det var ju på grund av min tråkiga barndom. Min uppväxt har spelat mycket roll i hur jag är som person idag vilket jag tycker om man undersöker det lite noggrannare, väldigt synd att jag inte kunde göra eller prestera mer som barn och ungdom men det var nog mer rädsla som spelade roll och feghet. Den feghet som jag ”lider” av idag har och kommer fortsätta att prägla mitt ”tråkiga” liv idag vilket är jättesynd. Det är därför som vissa utav mina vänner vill att jag gör saker med dem lite då och då vilket jag tycker är uppskattat eftersom de vet hur lite jag åstadkommit i mitt patetiska liv.

 

Så, angående the torture room, vilket inlägget handlar om. Jag har ju redan börjat lite grann med att måla upp den bilden om vad detta så kallade ”tortyr-rum” handlar om. Det är alltså ett rum fylld av hat, ilska, obehag, rädsla och trauma. Ja, allt negativt som ni kan tänka er. Men hur relaterar sig detta rum till en aktuell händelse? Well, let me tell you.

 

Dessa negativa känslor som vi nyss radade upp triggades igång av två saker som jag gjort tidigare vilket är att rita/måla och att beatboxa.

 

Beatboxa säger du? Varför just beatbox när jag tyckt om det och haft det som en hobby? Och konsten att rita/måla, hur kan det vara negativt?

 

Allt handlar om motivation. Och är man inte motiverad så vill man inte göra saker helt enkelt och vet man dessutom att man inte kan dessa konster så gör man det inte heller. Men jag vet innerst inne att alla människor kan lära sig nya saker oavsett ålder. Det är lättare som yngre absolut men som äldre kräver det lite träning och passion att utföra sådana konstformer.

 (Gammal bild från 2009)

 

Men blir man tvingad till att göra saker och ting som exemplet med den där metallbiten som farsan gav mig av ren överraskning, så blir man demotiverad och gör inte saker som man blir tillsagd att man ska göra. Det är exakt samma känsla som uppstår när jag till exempel ska rita en sak eller att beatboxa. Det känns som om jag blir tvingad fast jag vet att sådant är inte fallet och det är därför som jag inte utför dessa konstformer längre eftersom jag tycker att jag är så himla dålig på att utföra dessa saker och ting. Att beatboxa säger du? Det kan du ju kanske du tänker? Men jag tänker att sådant inte är fallet eftersom det gick ju åt helvete med det efter min sista spelning som jag gjorde i Köping 2009 under ett Beach Rock event. Jag åkte till Köping, var på eventet, gjorde min akt i ca 10 minuter eftersom jag glömde att hämta en vattenflaska eftersom jag blir konstant törstig efter ett sådant pass, sticker därifrån eftersom jag var alldeles själv under det eventet och hade ingen att göra sällskap med, åker hem, traumatiserad över vad som hade hänt.

 [Beack Rock eventet för referens)

 

Jag hade misslyckats ännu en gång med att underhålla folket som jag hade lovat. Brorsan hade lovat också men avböjde i sista sekund (igen såsom många gånger tidigare, tack för den…) Och detta misslyckande bär jag än idag i mig och det plågar mig eftersom jag vill kunna utföra beatbox utan att känna sådant obehag, denna motvilja att INTE kunna utföra en sak som man gillade förr. Det är obegripligt att det är hemskt, jag vet inte hur jag ska kunna beskriva det mer för er men det känslan av obehag, den är enorm när jag ska utföra beatbox. Och gör jag det vill jag oftast vara ensam.

 

Samma sak är detta med att måla/rita. En gång för längesedan i skolan så hade man dessa kära bildlektioner som för många är ett paradis eftersom man får utöva konsten att måla och rita under en lektion och bli bedömd för sina unika förmågor. Jag då? Det var ett säkert ställe ett tag för mig också tills man fick reda på att det jag målade var helt enkelt skit för min bildlärare. Min lärare tyckte att jag ritade udda och försökte tvinga mig till att måla andra saker men eftersom jag visste att jag var dålig på att måla och rita så lydde jag aldrig min bildlärare och fortsatte att rita mina saker på mitt sätt vilket ledde till ett sämre betyg på bildlektionen. Och när man jämförde betygsättningen med de flesta elever som var det långt ifrån verkligen. Jag var basically, usel och sämst bland alla vilket fick mig att tänka att jag aldrig kommer att utöva denna konstform igen i mitt liv eftersom just denna traumatiska händelse i mitt liv är så inprintad så in åt skogen att jag rent utsagt, hatar att rita och måla. Speciellt med tanke på att jag vet att jag är så usel på det. Jag hatar att bli tvingad till saker och ting vilket får mig att bli, återigen, demotiverad till att göra saker och ting. Ni ser ett tydligt mönster här va?

 

 

Så om vi ska dra en slutsats i det hela. Som jag nämnde tidigare, allt handlar om motivation. Och har man inte motivationen så utför man inte saker och ting. Och det blir ännu värre om man blir tvingad till att göra saker och ting som man vet inte är bra på, då gör man inte saker och detta fenomen kallar jag för ”The Torture room” - Tortyrrummet.

//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Saknaden

Den är ibland enorm. 
Min hobby som beatboxare tog slut i samband med att min astma förvärrades 2009. 
 
Jag lade dessutom tid att skapa 4 olika artiklar angående mitt beatboxande. 
 
Det är värt att läsa dem igen. Jag länkar er gärna dem om ni vill. 
 
Kort inlägg idag. Lider av det som många kallar för "bloggtorka". Inget dyker upp i huvudet så det ni får idag är helt enkelt minnen eller tillbakablickar. 
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Fakta: The End of Eddiemans Beatboxing (Del 4)

Tjenare och mycket välkomna ska ni då vara till Eddiemans fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet som handlar om en massa saker, mestadels om mitt liv helt enkelt. För er som är nya och som tittar in i min blogg, känn er välkomna. En presentation om vad bloggen handlar om samt vem jag är finner ni här. 
 
Då har vi kommit till slutspurten av vad som har kommit att vara den "undersökning" och analys om vad beatboxing är för något och hur den helt enkelt förgyllde mina dagar eftersom det var någon form utav passion samt ett intresse som jag höll på med i princip varje dag. Och det är också tänkt att ett intresse aldrig dör ut men tyvärr för min del har jag varit så illa tvungen att avbryta och att avsluta med mitt intresse som beatboxare. Men vi ska undersöka dessa faktorer ännu mera eftersom jag dels aldrig gått ut med det så offentligt som nu och hittills bara sagt att "jag beatboxar inte längre" vilket jag anser idag är ingen orsak till varför helt enkelt jag avslutar eftersom det ger inget tydligt svar. Men innan vi undersöker måste vi gå tillbaka till dessa inlägg som jag skrev 2009 om "mina sista beatboxuppträdanden" eftersom dessa påståenden idag är så ganska falska och med det så menas det med att det helt enkelt inte stämmer överens med just varför jag avslutade helt och hållet. 
 
The Last Tribute , Den Hemska Ångesten och Måndagar är inte Trevliga är alla tre inlägg som tar upp någonting gemensamt och det är helt enkelt att jag avslutade mitt beatboxande på grund av helt "fel" publik. Och vad som jag menade här var nog på grund av att folk som inte vet eller har en susning på vad beatboxing är för något hade väldigt lite koll eller inget intresse på att lyssna på ett beatbox-framförande vilket är egentligen väldigt synd eftersom det är någonting väldigt unik som inte många, i alla fall inte då många unga i Sverige, som utövade denna form utav konst för det är det vad beatboxing är, det föddes upp som en konst vilket jag nämnde om i första delen när vi tog upp om beatbox-historia. Men detta är nog bara en av de små orsakerna... Det vi ska ta upp nu är de större orsakerna till varför jag var tvungen att avsluta mitt beatboxande. 
 
Orsak 1; Ingen support från min bror. 
I förra inlägget berättade jag om två faktorer som fick mig att reagera väldigt negativt och det första faktorn var när min bror lämnade mig att beatboxa ensam efter en missuppfattning eller ett missförstånd av både arrangörerna för Arboga Karnevalen 2006 och gruppen som diskuterade om den lämpliga tiden att ha sin föreställning och det var gruppen A.L.B. (Arboga Latino Boys). Och den andra faktorn var när min bror beslutade att inte närvara vid Beach Rock eventet 2009 och hjälpa mig med beatboxandet vilket resulterade i ett fiasko och därmed också var den sista spelningen någonsin för mig. Alltså, med ingen support från min bror var lika med sämre kvalitet på framtida spelningar, trotts att jag försökte att få det att fungera när jag gjorde det själv men det saknades mer tid och det saknades support. Den support som jag än idag inte kan förstå varför jag inte fick. Det skulle vara så väldigt bra om jag fortfarande än idag hade honom vid min sida och att vi kunde gjort något större med beatboxandet. Vi kunde ha blivit riktigt igenkända av många och det skulle vara så roligt att uppträda för folket och öka medvetenheten om beatboxen och dess kultur... Men vad kan jag göra idag? Mer kan jag inte begära idag och ett beslut från honom är ett beslut som jag inte kan göra någonting åt och därför körde jag mitt eget "race" men den var verkligen kortvarig. Så lite extra support hade varit extremt bra vid sådana tillfällen men tyvärr vart det inte så... Måste poängtera att just detta var en av de största orsakerna till mitt beslut att avsluta mitt beatboxande. 
 
Orsak 2; Astma
Ett sent 2009 drabbades jag av en mycket svår astma-attack som fick mig att dra tillbaka och vart samtidigt diagnostiserad av astma bronchiale vilket försvårade mig i utövandet av beatboxandet på offentlig nivå. Jag blir andfådd efter bara några övningar och det är inte värt att beatboxa längre med denna sjukdom bakom sig för hela livet. 
 
Orsak 3; Publikens minskade intresse för beatboxing. 
Under alla åren som jag beatboxat har jag alltid fått god respons från alla som sagt till mig att beatbox är en unik kultur som inte utövas av många. Tyvärr har jag även mött folk som sagt att intresset för beatbox är för liten eller inte finns vilket försvårade det för mig att förklara vad beatboxing är för någonting varje gång jag skulle upp på scenen. Dessutom har jag alltid bråkat om publikens mängd. Vart har dem flesta varit någonstans när jag uppträtt? Det har varit annonserat ute på ungdomssidorna och kommunen hemsida men... Jag kan dock hålla med om att det har dock varit dåligt med annonsering av vissa olika events men något som beatbox-kultur borde man inte missa, det är så min uppfattning är idag också, skulle det vara så att någon annan ungdom tar över den platsen så skulle jag gärna vilja se den personen eller gruppen sitt framförande och ge dem mina erfarenheter kring det och det vore väl fantastiskt eller hur? Det känns dock som om ingen har direkt varit intresserad för beatboxing och att de flesta gjort istället narr av det och ignorerat det faktum att beatboxing är en unik kultur. Så det har hela tiden varit en kamp om att hålla denna intresse vid liv men jag har tyvärr misslyckats och varit så illa tvunen att avsluta det som jag trodde jag skulle komma långt med. 
Foto: I'll be missing you, microphone...
Jag har försökt att återuppliva detta men jag har misslyckats och ser inga fler dörrar öppna för mig med det som jag verkligen tyckte om. Det fanns alltid något hinder på vägen fram till succé men jag kunde aldrig finna den vägen tyvärr.
 
Så därför säger jag med lite sorg i hjärtat att jag.. Aldrig mer kommer att utöva denna unika kultur. Detta intresse finns som bara minnen för mig just nu och förgyller mina dagar när jag har det som värst. Den hade många trevliga stunder men det var alldeles för många stora negativa faktorer som ledde mig till detta beslut. 
Och där så var denna undersökning på fyra inlägg över... Nu har ni fått lite bakgrund kring vad beatboxing är för något, hur det intresset påverkade mig och varför jag avslutade mitt intresse som beatboxare. Lite sorligt såhär vid slutet men det är ingenting jag kan göra något idag tyvärr. Ett beslut är ett beslut...
 
Jag hoppas ni kära läsare har en underbar torsdagskväll så hörs vi. 
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Fakta: Artistpseudonymerna: Big Eddie/Eddieman (del 3)

Tjenare och mycket välkomna till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet. 
Del tre utav vår undersökning kring beatboxandet. Vi har tagit upp historia och bakgrunden utöver beatbox-kulturen och sedan kommit in i hur det påverkade mig och hur allt började. Idag undersöker vi det som kom att vara nästa stora projekt som jag då kallade för "The Beatbox Convention" vars syfte var att helt enkelt göra beatboxen större efter allt som jag försökte göra när jag hade personan som Eddiemans Beatbox. Jag kände att allt gick sedan åt skogen när ingenting hände plus att jag fick aldrig chansen att utveckla det ännu mer så tanken var helt enkelt att öva det i smyg hemma och sedan göra en stor show utav det hela. 
 
Efter Eddiemans Beatbox kommer som sagt den nya personan Big Eddie över och som jag sa tidigare, försöket var att göra allting i en större form, nå en större publik och göra föreställningar lite oftare än vad den tidigare personan gjorde, eller ja, helt enkelt för att anta nya utmaningar. Och det gick ju väldigt bra dem första åren. 
 
[Big Eddie: 2006 - 2008]
Med denna artistpseudonym ville jag alltså lyfta upp mina kunskaper och erfarenheter till en nivå, liknande de lokala artisterna brukar göra, publicerar sina verk, får en viss respons och även publicitet och helt enkelt bli småkända och det var precis vad det handlade om och det visade sig vara succé eftersom jag gör småspelningar till många olika föreställningar och events vilket i sig är väldigt sjukt men det blev i alla fall av. Dessutom så ansågs namnet "Eddiemans Beatbox" alldeles för långt för att vara ett artistnamn så därför vart det istället Big Eddie. 
Foto: Talangjakten på Vasagymnasiet (bekräftat år; 2006)

Startskottet för Big Eddie var när jag gjorde en lokal föreställning på en lokal talangjakt som varade på Vasagymnasiet någongång under ett sent 2006 och jag är definitivt säker på att det var just här som det var startskottet för mitt beatboxande. Efter denna lyckade föreställning ville jag att alla skulle veta vad jag höll på med under min fritid; beatboxen var verkligen på riktigt för mig och det var det jag ville göra, beatboxa för folket, göra mig själv småkänd och utveckla och anta fler utmaningar och helt enkelt bli den bästa beatboxaren som kommer från Arboga. Därför skapade jag denna persona, därför döpte jag mig till artistpseudonymet; Big Eddie. Men.. Som sagt, jag tyckte det var ett lyckat framträdande men problemet var att just denna dag kom jag ändå på sista plats och varför må ni undra? Jag vet inte hur omröstningen skedde just den dagen men sammanfattningsvis var det nog på grund av att förstapriset "inte" var lämplig för mig eller var det ett annat syfte? Jag kommer inte ihåg juryns beslut om det men vad jag vet är att jag hamnade sist och jag tog det dock som en klapp på axeln att försöka förbättra mig under mina framtida spelningar som jag skulle ha. 
 
Foto: Big Eddie & Alexiito

Denna bild ovan visar beatboxeventet som jag och min bror hade i mitten av juni 2006. Dock är det oklart om det var precis här som jag försökte utveckla mina erfarenheter ännu mera men vad jag dock kommer ihåg är att dels vart vi missplacerade vid sista sekunden eftersom en annan grupp skulle då få större publicitet vilket var grabbarna från gruppen som vi hade året innan (2005) en spelning med; A.L.B (Arboga Latino Boys). Vi hade redan bestämt med arrangören om att den lördagen skulle vi spela men vi vart som sagt omplacerade helt utan att förvarna oss innan och upptäckte det genom den lokala tidningen Arboga Tidning om att vi hade andra tider, vi fick en fredag att göra föreställningen vilket jag visste direkt att det inte var en bra idé av dem att besluta så men tyvärr fick det vara så. Och dagen kom och vi gjorde det vi skulle göra. Problemet var då att det kom alldeles för lite folk. Vart var folket någonstans? Jag måste påpeka att det var Arboga Karnevalen 2006 vilket indikerar på att det borde härja mycket folk dessa dagar men vad som var problemet var ju att fredagarna brukar vara dedikerade till barnen vilket vi ansåg att det var just inte det folket som vi var ute efter men det var ingenting vi kunde göra. Efter denna dag var vi tvungna att dagen efter se på spelningen som gruppen ALB hade och såklart fick de större publik och publicitet samtidigt som de hade en gästartist med sig vilket publiken verkligen gillade. Så det var verkligen en riktig hård smäll att se att den dagen som folket brukar komma till var den dagen som vi inte fick spela.
 
Efter denna händelse och incident svor min bror på att aldrig mer beatboxa offentligt och lade av med beatbox-kulturen för evigt och lämnade mig ensam för att göra de framtida spelningarna vilket även var en annan hård smäll för inte bara hade jag förlorat publik, jag hade även här, förlorat en partner, en broder och en supporter vid våra  framtida spelningar. 
 
Eftersom jag nu var själv kunde jag inte längre ha "Big Eddie" eftersom det artistpseudonymet var tillägnat både för mig och min bror tillsammans eftersom det var vi tillsammans som kom på det men jag kunde inte längre ha det och valde istället att kalla mig för simpelt; Eddieman och det var då ett sista försök att lyfta upp mitt intresse eftersom det hade gått så dåligt tidigare (nämnt ovan) och en annan inofficiell spelning där jag beatboxade för "fel" publik eftersom jag var själv. Utan min bror hade intresset för beatboxandet sjunkit rejält för publiken, eller ja, jag antog det vara så och det bara vart värre och värre... Men jag föärsökte verkligen lyfta upp det. 
 
Eddieman: 2008 - 2009
"Namnet "Eddieman" är en förkortning från "Eddiemans Beatbox" till bara Eddieman, om ni inte redan visste det förståss. 
Sedan den tragiska händelsen som ägde rum i Folkets Park i Arboga i juli 2007 så satsade jag allt i smyg under två års tid. 
Men sedan var det tveksamt om jag skulle göra en "Comeback" på Arbogas UKM-Festival som ägde rum i slutet av mars 2009. Men jag bestämde mig att göra en comeback, trotts den stora tveksamheten, allt för att underhålla publiken med lite beatbox. Jag ville inte göra Arbogafolket besvikna och det blev succé!" - Eddieman
Det eventet som jag pratar om som var en "tragisk" händelse kan sammanfattas; jag gör en spelning för eventet som salvadoranerna brukar göra årligen och jag vart bjuden att göra en beatbox-show men vart utbuad direkt eftersom det folket ville ha var Latinamerikanska rytmer att dansa till och inte beatbox-kulturen vilket slog mitt hjärta hårt verkligen så det var då som jag satsade allt i smyg under en två-årsperiod. Och det var så som det sista artistpseudonymet skapades; Eddieman som kombinerade alla tidigare artistpseudonymer till en egen vilket var en ganska så god idé. Men det var fortfarande tveksamt, men jag valde dock att fortsätta beatboxandet och den första bilden visar på ett event en marsmånad år 2009 där jag beatboxar för UKM (Ung-kultur-möts) vilket var en lyckad event eftersom jag äntligen beatboxade för en publik som verkligen hade ingen aning om vad beatboxing var för något. Jag vart även antagen till att beatboxa för länsfestivalen i Köping för UKM en månad senare, (april 2009). 
Foto: Eddieman @ Länsfestivalen i Köping, april 2009, (Magazin24.se)

Här fortsätter jag att beatboxa själv och även här så vart det en mycket lyckad spelning eftersom folket gillade det som jag gjorde. Ett helt inlägg om det finner ni här. Med andra ord, med artistpseudonymet Eddieman gick det mycket bättre, antagligen för att jag hade utövat mina kunskaper i beatboxing i smyg vilket visade sig vara väldigt lyckat. Efter denna spelning vart jag ytterligare antagen till den största UKM eventet hittills vilket arrangerades i Skinnskatteberg. Men innan hade jag en lokal spelning i Arboga vilket titulerades som Arboga Ungdomskarnevalen 2009. 
Och efter denna lilla spelning (detaljerad information om denna dag finner ni här) fick jag denna medalj som tack för underhållningen. 
Foto: Achievement gold
Bilden ovan är den precis näst sista spelningen innan allt faller ihop till en enda hög smet. Men under Riksfinalen gick allt precis som planerat, ännu en publik som älskade det som man gjorde. Mer om eventet klickar ni på länken ovan. 
Foto: Beach Rock-annonsen 2009

Och här kommer Eddiemans absolut sista spelning (ever!) offentligt eftersom det är här som allt som var planerat faller ihop till en enda stor fet röra. Vad som egentligen hände kan sammanfattas på detta vis: Jag och min bror ville göra något unikt en gång för alla. Då fick jag ett telefonsamtal från Köpings fritid & kulturenhet om vi kunde ställa upp och beatboxa på Beach-rocken och både jag och min bror var väldigt nöjda med det och tackade ja för det och förväntade oss goda resultat men så var dock inte fallet. Dagen innan eventet avböjer min bror direkt och ville inte längre samarbeta med mig längre och sade att jag var själv för detta event och varför han uppgav det beslutet förstår jag fortfarande inte ännu idag och jag blir förstås väldigt frustrerad och arg på min bror, efter många månaders planerande och allt slutar i misär. Så jag var tvungen att gå själv till eventet och det hela blir en katastrofal spelning, jag var helt plötsligt helt oförberedd, hade inga andra "backup" planer och jag beatboxade i heal 8 minuter i Köping! Det var helt enkelt katastrofalt och även fritidsledaren var småbesviken för att det hela vart en kort spelning. Det kunde ha varit något så fantastiskt men min bror var aldrig med.. Han avböjde dagen innan vilket var ett katastrofalt beslut egentligen. 
 
Det var här som jag helt enkelt avslutade med beatboxen helt. Jag hade dock planer för att återuppliva det igen men det gick som sagt åt skogen efter denna incident vilket man kan kalla för "the end" för Eddieman överhuvudtaget. 
 
Detta är dock en av faktorerna som fick mig att avsluta mitt beatboxande och det intresset. Men i del fyra fördjupar vi oss mer kring "the death of Eddieman" och "the aftermath". 
 
Långt inlägg, sent inlägg också, bara detta inlägg tog hela tre timmar att formulera. Så jag ber om ursäkt för det sena inlägget! 
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Fakta: Eddiemans Beatbox is Born (del 2)

Godkväll och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet. 
Idag fortsätter vi med vår undersökning om beatboxandet och hur den påverkat mitt liv. Igår fick vi lite allmän information om beatbox-kulturen och vad den hade i bagaget, främst i USA och i Storbritannien eftersom det är där som de flesta mest kända beatboxare gjort sig stora idag. 
Här i Sverige vet jag dock inte så mycket om beatbox-kulturen men vad jag vet så har den alltid varit låg men det finns beatboxare i Sverige vilket måste poängteras eftersom jag ändå skulle ha fått en så kallad "beatbox-battle" vilket inte blev av eftersom just den personen var frånvarande den dagen då eventet ägde rum och därför vart tyvärr personen diskvalificerad. 
 
Men vart ska vi börja egentligen? Hur ska jag försöka att komma ihåg hur allt började egentligen? Jag tror jag funnit svaret, genom en gammal bild från Arboga Ungdom.se som då var en sida jag besökte mycket eftersom det var även då jag fortfarande var med i bland annat Ungdomsfullmäktige och annat som involverade kring mina fritidsintressen och ungdomar. 
Foto: Arbogaungdom.se 2009

Vad som tas upp på bilden som en extremt kort sammanfattning är att 1, 2004 är startpunkten för mitt beatboxandet, 2008 och 2009 var helt enkelt "guldåren för mitt beatboxande" vilket jag berättar så småningom varför och den "kritik" som jag oftast fick var helt enkelt beroende på faktorer som hela tiden dök upp när jag till exempel oftast stod och gjorde det själv utan assistans från brodern och den lilla erfarenhet jag hade kring dessa unika stilar då, och detta var även innan jag vart diagnostiserad som astma-sjuk (astma bronchiale). 
 
[Beatbox-intresset föddes]
Som sagt, år 2004 är alltså startåret för intresset och jag beatboxar vart jag än gick och sakt men säkert utvecklar min egen stil och kan för det mesta grunderna för beatboxing och började småuppträda i bland annat lokala skolorna och gymnasiet. Det som bilden ovan säger också är att min broder upptäckte just hemsidan The Human Beatbox  och lärde sig att utöva beatboxandet genom de olika videor och listor och även texter som förekommer på hemsidan och han visade sina nya tricks till mig och jag fångar upp det och tänker att det vore något så fantastiskt att hålla på med så jag helt enkelt lärde mig mycket från honom och det var också så som vi vart även tilldelade våra "unika" beatbox-namn; jag döpte om mig till Eddiemans Beatbox. 
Foto: Vasagymnasiet 2005
På bloggen finns dock inte så mycket noterat om Eddiemans Beatbox mer än att just den "karaktären" eller personan finns förklarat i en artikel som jag skrev om de olika karaktärerna som utvecklades genom detta intresse vilket måste poängteras att dessa karaktärer skapades endast för att fylla i "historieboken" och dels också utveckla mitt intresse för beatboxandet. Det kanske låter småluddigt när jag försöker förklara det men det är ungefär så som det hela började egentligen. Bilden ovan visar ett exempel på hur man kan blanda ihop beatboxandet med musikintresse och det var precis det som jag gjorde då eftersom jag ville att dels få publicitet och dels också att människor får en allmän vetskap om vad beatboxing är för något och det var precis det som jag försökte göra. Och detta mina kära läsare är vad jag kallar för "guldåren för beatbox". 
 
[Guldåren för beatboxen 2005 - 2007]
När det gick som bäst för mitt beatboxande och att se världen från ett annat perspektiv var bara början när jag väl hade min bror vid min sida som vi oftast beatboxade tillsammans och utvecklade egna stilar och det var även så som jag och brodern fick ett erbjudande av Arboga kommuns karnevalsförening 2005 där vi fick ställa upp som offentliga beatboxare tillsammans med dåvarande lokala artistgrupper som Antisilence och A.L.B (Arboga Latino Boys). 
Foto: Arboga kommun

Samma år fick vi även ett erbjudande att få visa upp våra nya intressen till den lokala föreningen som Arboga har för salvadoranerna eftersom de arrangerar varje år en kulturdag dedikerad till hemlandet El Salvador där Sverige och El Salvador har någon form utav kontakt och eftersom de hade även hört om vårt beatboxande var det även en mycket trevlig idé att beatboxa för dem också vilket också var en stor succé, eller ja, alla våra tidiga spelningar hade hittills varit utan några problem och för det mesta fick vi många applåder från publiken som hade aldrig sett detta live. 
Foto: Arboga tidning, 2006 (ignorera vattenstämplet, har ingenting med detta att göra..)

Och det sista som man kan notera under år 2007 innan allt faller i bitar är när jag tillsammans med rektorn på Vasagymnasiet gör en spelning för studenterna (under samma identitet förstås). Det började helt enkelt med en simpel fråga från rektorn som hade en brilliant idé om att lycka till studenterna genom ett oförglömligt uppträdande med mitt beatboxande och hans unika rap som han hade lyckats skapa. Och även denna föreställning var lyckad eftersom det var ett unikt koncept; ingen hade gjort någonting liknande innan PLUS att man får vara med Vasagymnasiets rektor och beatboxa är något som inte görs ofta. 
Foto: lokal bild från föreställningen. 2007
[Utveckling av karaktärer]
Många andra liknande föreställningar hade arrangerats men dessa ovan är viktiga och de största höjdpunkterna för hur allt egentligen började, hur det hela utvecklades och sorgligt nog avslutas genom dåligt planerande och även "tråkig" publik som gjorde att man inte längre ville hålla beatboxen i fokus. Men det är inte här jag avslutar konceptet, det är här som jag utvecklar det ännu mera och samtidigt utvecklar en annan persona som senare skulle kallas för Big Eddie och Eddieman. 
 

Så detta var del två utav min lilla undersökning om beatbox. Vi har tagit upp historia om beatbox och idag tog vi upp hur allt egentligen började och skapandet av "Eddiemans Beatbox" en lokal beatboxare från Arboga gör sin röst hörd genom sitt beatboxande. I del 3 tar vi upp utvecklingen av Big Eddie och Eddieman och fördjupar oss ännu längre in i det som skulle påverka mitt liv, eller ja, delar utav mitt liv. Jag har det fortfarande i hjärtat men inte lika stort längre som då. Och sedan om allt går som planerat undersöker vi faktorer som tvingar mig att avsluta mitt beatbox-intresse i del 4. 
 
Ha en fortsatt trevlig tisdagskväll! 
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Fakta: Vad är Human Beatboxing? (Del 1)

Tjenare och mycket välkomna till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet. 
Jag hoppas ni alla har fått en underbar helg och njutit av den, så som jag gjort tillsammans med familjen. Med andra ord har det varit en sådan väldigt lugn helg med många diskussioner och snack och det är alltid bra att hålla sig uppdaterad med information. 
 
Just det, idag är det en sådan "viktigt" inlägg som måste publiceras eftersom det är nu, äntligen , som jag pratar och diskuterar kring ämnet Beatbox och hur den har påverkat mitt liv och intresse och denna del är bara historia kring beatboxandet och vad det är för något och delar utav informationen är tagna från sidan The Human Beatbox som själv är en mycket informationsrik källa för gamla såsom nya beatboxare och för de som vill öva upp denna unika musikgenre och vet amer kring det. Sedan är mycket utav den informationen också hämtad utifrån mina erfarenheter kring det och vad som "sagts" kring ämnet men måste dock påpeka att dessa erfarenheter kring ämnet Beatbox kommer så småningom i del två eftersom vi här tar upp allmän information och lite historia kring beatboxing. 
Foto: Human Beatbox logo (Original source; Human Beatbox Community)
Så vad är human beatboxing egentligen då? Sammanfattningsvis så är det helt enkelt att få fram unika ljudläten med sin egen röst, mun, läppar och tunga vilket även kan kombineras med andra riktiga instrument men själva framförandet av dessa ljud kommer direkt från munnen och rösten. Beatboxing betyder egentligen "trumlåda" eller "trummaskin" och som namnet indikerar är det helt enkelt att man gör trumläten med läpparna och det kan även handla om att "imitera" vissa andra ljud från till exempel gitarr och pianoläten genom munnen för att få det som om det vore en sång av något slag, något som kallas för vocal percussion = röstslagsverk (vokal) men huvudsaken kring detta är att man härmar ljuden från trummor och andra musikinstrument (humanbeatbox.com)
 
Eftersom beatboxing har en "suddig" historia enligt hemsidan, vilket indikerar på att det kom som ett konstverk och som hela tiden applicerats sakta men säkert hos de som utövar dem genom små uppträdanden och att det utövades också ute på gatorna i Amerika så är beatbox ursprungligen därifriån men har hela tiden bemästrats genom åren och blivit en konst. Kan man beatboxa så är det en form utav kultur, likadant som man utövar sång och musik idag. Beatboxandet är en genre som mixar sig in tillsammans med Hip-Hop och rap genren men som tidigare påpekats, även utövas i princip vilken genre som helst. Beatboxing fick sin publicitet i mitten av 80- talet men har nästan under hela 90- talet legat i dvala tills återigen beatboxing fick sin publicitet under 2000- talet och på Internet och hur den kulturen har nått till flera andra källor och publik.
 
Som sagt, detta är bara del ett utav denna lilla undersökning, eller vi kan kalla det för analys eftersom vi undersöker vad beatboxing är för något, mina erfarenheter kring det och "the aftermath" och varför jag avslutade det med mera. Men allt får dock inte plats så del ett är historia, vilket vi nu har avklarat. Nästa del är Eddies erfarenheter kring Beatboxing och hur allt började. 
 
Ha en fortsatt trevlig måndag! 
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Jag hade en dröm...

Godkväll och hjärtligt välkomna ska ni vara till min blogg; Eddiemans Fredagspub, bloggen från Arboga om en kille (jag förstås) och hans visioner, liv och tankar.

Idag är det en sen lördag, snart söndag med andra ord och den har dagen har varit extremt slö...
Seriöst, jag hade det väldigt svårt att komma upp redan på morgonen när alarmet var på vid ungefär 9.00.
Men vädret spelade också en stor roll, herregud, hur tråkigt var det inte ute idag? Grått, kallt och mörkt precis en sådan vinterdag som det ska vara, mysigt hemma till 100%.
Men jag ska tala om för er om en sak och jag har faktiskt tagit upp detta ämne förut men jag drömde om det igen och kanske kommer att drömma om det ett bra tag nu framöver...

[Jag hade en dröm om...]
Beatboxing-karriär... Jag drömde faktiskt att jag var lika bra som Razhel när han beatboxar på scen och jag fick enorma applåder och folket var tok-galna i det jag gjorde...
Men detta var som sagt en dröm...
Jag vet vad beatboxing är, jag vet hur man utövar den, jag kan grunderna och jag kan principerna...

Varför slutade jag med beatboxning egentligen?
Jag har samlat ihop en rad artiklar om Beatbox-avslutandet som ni kan läsa om ni vill, genom att ni klickar här, här och här.

Den största orsaken var nog för att jag hade så lite att erbjuda... Att beatboxa kräver åtminstone mer kreativitet och att man hela tiden underhåller med andra trick. Det var jag dålig på, det erkänner jag.
Men i drömmen så kunde jag i princip hela utbudet beatboxning har att erbjuda. Eller vad jag hade lärt mig men hursomhelst jag älskade det; att underhålla folket med det jag gillar att göra...
Synd bara att det är så himla svårt att göra det i dagens samhälle där intresset är så himla lågt att det faktiskt inte går att beatboxa ens...
Och irritationen var enorm när man var ständigt tvungen att höra kritik från alla håll och även tjatet att beatboxa för dem solo eller för en liten grupp, det var ett ständigt helvete...
Min bror slutade på grund av allt tjatande... Det gjorde jag med, bara för att slippa höra det hela tiden ute bland alla folkmassor osv...

Men detta var inte det jag ville prata om, det var drömmen som fick mig att inse att jag har mycket kvar att ge; jag älskar ju musik, jag älskar att underhålla folk och jag gillar att beatboxa. Så varför inte börja om helt från början igen?
Jag ska försöka träna lite beatboxning i smyg och öva nya trick så kanske jag kan visa mina skills senare offentligt. Det vore awesome faktiskt...

//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Beatboxing - Buried in the grave.

Hej.
Idag tänkte jag ägna min lilla tid som jag har till beatboxing igen. Anledningen är att jag blivit återigen tillfrågad om jag fortfarande kan beatboxa för olika event som kommer att hållas i Arboga nu framöver.
Jag har olyckligtvis tackat nej till erbjudanden och den anledningen kommer jag att ta upp, dock har jag gjort det i så många inlägg i min blogg men det känns verkligen som att många inte förstått ännu att jag inte beatboxar längre.

[Buried in the grave]
När Wrestlingfenomenet Undertaker gör sitt ultimataste "Wrestlingmove" Tombstone Piledriver, då är det som att man verkligen hamnar rakt i graven. Och detsamma hände med mitt beatboxande.
Anledningarna var många och den största anledningen var nog ensamhetens tystnad.
Att göra solo är för många en självklarhet, inte minst för mig men ibland behövde jag verkligen support och det fick jag inte för 50 öre...

Jag har sagt det tidigare att jag slutat med beatboxing offentligt och just angående om det kan ni läsa i detta inlägg.
Det finns en massa artiklar och inlägg angående beatboxing i min blogg, oftast negativa, och om det kan ni klicka in er i kategorien Beatboxing i menyn till höger på min blogg.
Jag vill inte fortsätta prata om beatboxing men tyvärr så tar många som jag känner, upp det ämnet och jag måste återigen berätta för dem att jag inte håller på med sådant längre.
Jag kände mig trygg när jag verkligen kunde beatboxa på scenen men idag känns det inte lika alls så motiverande och bra med tanke på att jag verkligen "försämrats" genom tiderna... Ja, trott eller ej, jag kan nog inte beatboxa så bra längre och det tycker jag är synd, men jag kan i alla fall grunderna och dem försvinner tydligen inte från mig. Och det är väl lika bra det med tanke på att småbeatboxning kanske passar i smyg som bäst då.

Men offentligt? Nej tack.
Beatboxningen offentligt dog med andra ord, jag tänker inte fortsätta mer med det för det är verkligen slöseri med tid. Jag kan inte utveckla den mer och ja, jag är dålig på att beatboxa. Det var nog därför min bror också slutade med beatboxning på grund av det, att vi var för dåliga helt enkelt och jag erkänner det, jag är dålig... Men vet ni vad det värsta är?
Det finns många som inte läser min blogg överhuvudtaget som känner mig och som tror att jag fortsätter att beatboxa, och jag måste då nämna denna historia "face-to-face" med dem och det är ju inte trevligt... Därför önskade jag verkligen att jag hade fler läsare...
Hehehe, jag låter väldigt pessimistisk men sånt händer när man har så mycket i hjärnan att man tänker alldeles för mycket...

Men det är som jag sade tidigare idag till min arbetschef arbetsmarknadsenheten, jag har det väldigt lätt att koppla bort saker och ting med hjälp av musiken, tystnaden och lugnet. Jag har inte ens några om helst problem med stress och det är jag väldigt stolt över. Jag njuter verkligen utav lugnet och jag tror många håller med mig om det.

Ett ganska kort inlägg och tyvärr om beatboxning... Men imorgon är det fredag eller hur och då är det FREDAGSPUB!!!

//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Lite Information

Jadu, rubriken lyder verkligen det som kommer att sägas i detta inlägg denna onsdagskväll.
Och välkomna till Eddiemans Fredagspub, det är jag som är Eddie, er bloggare.
Jag kanske inte är er favoritbloggare men hursomhelst är jag åtminstone en av bloggarna så antagligen är det helt okej att vara det...

[Oförberedd publik är något jag fruktar, jämt...]
I förra inlägget fortsatte jag med beatbox-skrivandet. Och jag har gjort det hela tiden att det faktiskt är ganska tråkigt nu. Samma saker dyker alltid upp; det negativa med beatboxandet enligt min syn. Men hur många beatboxare finns det då i Sverige? Inte många kan jag säga.
En talang är något unikt som inte många kan göra, i detta fall så är beatboxen en unik talang som rkäver verkligen mycket som jag sagt tidigare.
Men nog för att vara en talang krävs det alltid support, vilket jag inte fått på ett ganska bra tag... Många förstår inte detta med supporten men för att jag ska få publiken att förstå vad jag egentligen ska hålla på med innan jag uppträder och framför mitt beatboxande krävs ju också att publiken är åtminstone lite förberedda på vad som kommer att göras, speciellt när jag uppträder.
Sådär har ni gjort mot mig och jag kan gärna kontra er med samma princip och koncept. Ni som är nya behöver vänligen bara ignorera detta om ni vill men jag berättar ALLTID vad jag kommer att hålla på med för någonting innan jag uppträder men det finns alltid någon därute som inte fattar mitt språk tydligen. Därför TOTALDISSAR jag den dagen jag beatboxade i Folkets Park tidigare i år. Ett fåtal anlände och inga anhöriga till mig kom och såg på så jag visste nog vad som skulle hända. Och vet ni vad jag fick för respons?
Det kommer från en kille som jag har absolut ingen aning om vem han är men TYDLIGEN kände han igen mig och sade att: "Mycket bra gjort, men du beatboxade för fel publik."
Men hur kommer det sig att jag beatboxade för fel publik? Hur i helvete gick detta till?? Varför beatboxade jag för fel publik, frågade jag honom och fick svaret: Jag vet inte...
Som om han själv var oförberedd på något sätt men vad jag försöker säga är att jag får aldrig någon support från någon annan när jag ska beatboxa... Därför blir det tveksamt om jag ska fortsätta beatboxa, såsom jag lovat vissa personer. Tveksamt säger jag!

[Ungdomsfullmäktiges framgångar]
Jag gratulerar Ungdomsfullmäktige i Arboga för att det verkligen flyter på som det ska nuförtiden. Många nya och intresserade och aktiva ungdomar är redo att styra Ungdomsfullmäktige i Arboga och ta upp en massa viktiga frågor som berör unga i Arboga Kommun.
Jag har ju läst den lokala tidningen och är mycket imponerad av det aktiva jobbet som de håller på med där.
Jag önskade det kunde varit så sista året jag var med där men ack, jag hade fel... Intresset var så lågt då men titta idag. Intresset har ökat ganska rejält. Grattis till er.

//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Måndagar är inte trevliga...

Speciellt inte denna måndag...
Som sagt igår, jag hatar måndagar. Måndagar kommer precis efter den helg som man vilat. Och ännu en arbetardag tillagd i våra liv, kommer alltid måndagen att förstöra det underbara.
Dock stannade jag hemma idag. Och kommer göra det imorgon också. Och fråga mig inte varför för jag tänker inte svara er.

[Postens Arbete]
Något som jag märkt dessa dagar och veckor och månader inkluderat är Postens arbete med att skilja på mitt namn och min fars namn.
Jag heter ju förståss: Edison Henriquez Ramirez. Detta är dock inte mitt fullständiga namn men hursomhelst är det namnet finns på alla mina papper som skickas till mitt brevinkast.
Min pappa heter Edison Henriquez Angel men hans namn är dock minimerat till bara Edison Henriquez.
Men posten misslyckas [alltid] med att missa mitt sista efternamn i alla papper: Ramirez. Precis, RAMIREZ heter jag också och därför får bara RAMIREZ kastas in i brevinkastet och inte ANGEL.
Men jag klagar inte just nu eftersom pappa bor så himla nära mig så jag kan lämna alla papper som skickas felaktigt, till honom personligen men detta kommer att ställa till problem sen, nu när dem flyttar in i slutet av november i deras nya lägenhet.
Därför önskade jag att posten åtminstone skickar rätt papper i rätt brevinkast...
Och herregud, skicka inget med TRÄDGÅRDSGATAN 12 till mig för jag bor ju självklart INTE på TRÄDGÅRDSGATAN 12.

[Jag har officiellt sett, slutat med Beatboxing]
Som denna rubrik lyder, så har jag bestämt mig att sluta beatboxa. Jag kommer dock att alltid ha beatboxing i mitt hjärta men jag kan inte utveckla den mer...
Häromdan fick jag kritik från en kille som kände igen mig, som jag inte har en aning om vem han är men hursomhelst sade han att jag var med andra ord, värdelös på att beatboxa.
Men varför kommer de med sådana kommentarer för sent för? Jag har inte beatboxat på mer än 5 månader nu och det är förrän nu han kommer på det? Seriöst? 5 månader säger du huh? Ja, snart ett halvår för att vara exakt men som sagt, ja, tack för den du och jag fortsatte att förklara om han var bättre än mig och då vart han tyst.
Beatboxing kräver mer än det där, min vän. MER! Starka lungor, tålamod och hemskt massa tid. Därav inkluderat: Ökad salivproduktion, (vilket jag tycker jag har dåligt av det eftersom jag lätt blir törstig när jag beatboxar) Stor mun (trott eller ej, ju större mun man har desto mer ljud får man.) Andra erfarna beatboxare (Min bror var den ende beatboxaren i trakten och eftersom han slutade redan år 2006, så fick jag inte så mycket stöd och support från honom...) Och den sista, EN PUBLIK SOM FATTAR BEATBOXING!! ( Många utav mina spelningar hade jag oftast en publik som stod helt i chock efter mitt uppträdande och fick knappt några applåder... Det gäller att förstå vad beatboxing är, därför bör ni vara åtminstone pålästa... Inget krav dock, bara ni gillar det, rekommenderas!)

Nej, ha en fortsatt trevli måndag, önskar Eddie!

//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

UKM Riksfinalen 14 - 17 Juni

Godkväll...
Jag tänkte berätta om en event som jag tydligen inte skrivit om ännu och som dessutom var en av de festivaler som "hållts väldigt hemligt".
Varför? Ingen har ju skrivit om det, ingen har pratat eller diskuterat om den. Inte ens UKM hemsidan har uppdaterat sina bloggar och sidor om det. Och många frågar mig om hur det gick...
Det gick bra!
Det gick bättre än planerat eftersom den beatboxare som skulle vart där, blev diskvalificerad på grund av sin inaktivitet.
Men många frågar inte om det, många frågor om jag gick vidare...
Jag har ingen aning. Den hemliga juryn gjorde deras jobb men det hölls hemligt för inte ens jag vet om det. Men den där festivalen kanske inte var en av dem bästa men den påminner mig exakt om Urix Festivalen 2008 där jag var där sist där jag även kritiserade den festivalen för att det inte fanns tillräckliga sittplatser.
Och dessutom hölls denna festival i Skinnskatteberg så inte så konstigt att jag kom vilsen i den lilla staden som inte ens har ett fungerande tåg-system. Det regnade fruktansvärt mycket den dagen men jag brydde mig inte om det och försökte att tolka kartan som var alldeles genomböt men man hade sina supportrar som ringde mig och tillsammans hittade denna Folkhögskola som låg mitt i ingenstans.
Så mina vänner, var väl förberedda när ni anländer till Skinnsskatteberg nästa gång, om ni reser dit förståss...
Och eftersom centrum låg 30-minuter från skolan var det ingen idé att köpa extra tillbehör eftersom det var så långt att gå till och dessutom regnade det under hela festival-dagarna.

Som sagt låg allt under ett tak åtminstone, eller TRE tak, ett tak i själva skolan där vi hade informationssalarna inklusive matsalen och föreställningscentret (som egentligen var en gympa-sal).
Ett annat tak där vi skulle ha våra sov-lokaler, en sovlokal för respektive län i Sverige och eftersom vi var Västmanlänningar, fick vi en egen sal.
Sista taket var sjävla konstutställningen och scenframträdandena.
Mitt scenframträdande kom som dag 2, alltså betydde det att jag var ändå tvungen att kolla på ALLA scenframträdanden i två hela dagar för att äntligen komma fram till mitt men under dag 2 så händer det som inte fick hända. Några Heavy-metalister som skulle vara med och spela fick sitt försenat eftersom instrumenten inte var resistant nog att hålla en sådan hög volym. Och visst, jag håller med, det var alldles för högt men de krävde starkare instrument vilket inte fanns, då vart det försenat ännu mer och jag bara väntade och väntade hela tiden på mitt nummer, det kändes som en evighet.
Nu ska jag inte berätta ALLT om UKM Riksfestivalen men detta är en stor sammanfattning av det hela.
Efter hela 35+ akter och 1h.30 minuters försening så kunde jag äntligen framföra mitt nummer av BEATBOXING och jag tycker att jag fick mest stöd och applåder för mitt nummer, speciellt när jag "försökte" prata samtidigt som jag beatboxade.


Och efter 3 dagar av Skinnsskatteberg så var jag tvungen att åka hem och jag fick åtminstone några minnen från den eventet.
Och jag tycker även att det är dålig stil att de inte uppdaterat sina hemsidor, speciellt på UKM.s egen hemsida. Mycket dåligt gjort...
Dessutom är denna bild unik eftersom det finns inga andra bilder förutom denna. Resten är bilder på dem andra akterna och videos? Nej, det finns inga och jag har försökt att leta, fast utan reslutat. Så UKM hålls än så länge; Hemligt fast utan kontroll... Varför?
Som de sa till mig; Detta var ingen tävling...
Men det struntar jag i för jag kom inte dit till Skinnsskatteberg bara för att beatboxa; jag kom dit för att få publikens hjärtan och åtminstone få lite beröm, (kanske ett pris för det också, vore inte fel men...).

3/5 får festivalen av mig...
Urix 08 får 1/5 eftersom jag kände mig så himla ensam och trött.

//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

UKM Länsfestivalen 2009

Hej och välkomna till min blogg; Eddiemans Fredagspub.
Och tyvärr är det ingen fredag idag, utan en varm och molnig måndag med nya möjligheter framförsig.

Som ni säkert sett så har jag fyllt min bilddagbok med extra bilder från helgens aktiviteter, mestadels ägde allt rum lördagen den 25 april 2009. Det var en speciell dag med tanke på att det var en festival i Köping som jag med andra Arboga-bor medverkade i.

["Las Picturas"]
 Denna "fras" kan man väl säga, kommer från min käre vän Frederico el Primero och eftersom hans kunskaper i spanska är så unik att jag förstår den till och med, så får titeln heta så. Egentligen är det en slarvig översättning från engelskans "Pictures" som är "bilder" men på spanska så finns inte ordet "Picturas". Spanskans bilder ersätts från originalet "Images" och då blir det "Imagenes"
Jodå, min bilddagbok är öppen för alla, välkommen in och kommentera fritt.

["Beatbox - Return"]
Igår söndag fick jag en överraskning. Min bror sade till mig någonting om att han hade börjat träna sitt beatboxande och där igen är han på G igen. Äntligen har han bestämt sig för att fortsätta sitt beatboxande. Efter mer än 3 års inaktivitet har han äntligen bestämt sig för att "joina" mig igen.
Och det betyder mina kära vänner att jag INTE tänker avbryta mitt beatboxande och mitt beatboxintresse ska med andra ord, fortsätta till jag eller min bror inte längre vill. Det betyder att ni kan strunta i mina gamla bloggposter angående slutet av mitt beatboxintresse. Och varför ville han börja om från början igen? Jo, eftersom jag uppträdde på UKM utan min bror så blev han lite avundsjuk. Därför vill han vara med mig igen och jag lovar, jag med brorsan, yeeeees vilket ös!.

[UKM Länsfestivalen 2009 i Köping]
Den 25 april 2009 var det återigen UKM. För första gången i mitt liv skulle jag uppträda utanför Arboga. Med andra ord, Eddieman goes Köping vilket gick väldigt bra, bättre än planerat faktiskt och jag hade inte så mycket saker med mig mer än mitt papper där det stod i vilken ordning jag skulle framföra beatboxtekniken. Och mikrofonen fick jag naturligtvis låna och sedan  gjorde jag mitt första "soundcheck" vilket gick åt helvete. Jag blev ganska torr i mun efter några minuter av beatboxing och jag tappade bort mig. Så jag försökte återigen på nytt och då gick det bättre. Detta var alltså soundchecket. Inte själva framträdandet.
Jag började mitt framträdande ungefär klockan 17.00.
Då kom Dogge Doggelito fram till mig och frågade mig vad jag skulle vara för sorts "Godis" och då svarade jag "Chocolate" eftersom en av mina beatboxteknik heter faktiskt Chocolate. Och då förstod Dogge att jag var spansktalande och frågade mig om vart i Latinamerika jag kom ifrån och då svarade jag naturligtvis El Salvador. Direkt kommer han och säger; "Ahha, Salvatrucha". Jag började gapskratta när han sa det. Sedan var det dags för mitt nummer. Dogge presenterade mig för publiken och helt plötsligt stod jag där, bland folket som hade kommit dit. Det var mycket folk med andra ord. Då presenterade jag mig och vad jag skulle göra och började mitt nummer.
Efter 4 minuter av beatbox så blev jag fruktansvärt törstig så jag var tvungen att dricka något mitt under spelningen men inget negativt hände eftersom alla började genast applådera och jubla. Dogge skrek i bakgrunden att de skulle fortsätta. Och jag började beatboxa igen för mitt nummer var ju inte slut.
Efter ytterliggare 5 minuter av beatbox så var det äntligen över, nervositeten var över och publiken bara jublade. Det var med andra ord, en av mina bästa spelningar på 2 år vilket var SUCCÉ!!
Doggelito kom fram till mig igen och han diggade det jag nyss hade gjort och sa även att jag fick publiken att jubla. "Chevre" sa han hela tiden och enligt vissa uppgifter var mitt nummer det enda som han diggade riktigt mycket. Och det kan jag tro på med tanke på hur mycket han "dansade" i bakgrunden när jag beatboxade.
"Bra Jobbat, mannen" var hans sista ord innan jag for iväg för att vila ut mig.

Under UKM fanns det Workshops, precis som när jag var på Urix-festivalen, så delade man in oss artister i grupper. Jag hamnade i grupp 2 fast de flyttade mig senare till grupp 1. Men hursomhelst så fick vi utöva Yoga. Och gud, det var inte trevligt med tanke på att den madrass man fick var oerhört liten och sedan hade man ju jeans på sig vilket gjorde att man inte var så himla vig heller. Och jag passar inte in i Yogan heller. Men jag gjorde det i alla fall.
Efter Yoga-passet var det "Skratt-Yoga" på listan och då kom det fram en Skrattinstruktör och presenterade oss vad vi skulle göra. Och du, ALDRIG i hela mitt LIV har jag skrattat så mycket. Det var helt enkelt olika "Skrattövningar" som man gjorde och efter Skrattyogan var det lunch. Jag fick nya vänner för livet. Dels för att de också hade humöret på topp och dels för att de gillade mitt nummer. Och efter passet skrattade jag åt precis allt som de gjorde. Helt sjukt...

Jadu, UKM var helt fantastiskt. Allt gick som planerat, fast bättre. Mycket mycket bättre och jag tackar alla som var där som gillade mitt nummer. Tack så fantastiskt mycket!

//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Tribute: The Beatbox

The Human Beatbox Convention
[CREDITS: Special Thanks to the Following...]

[Local]
Arboga Kummun
Arboga Brandsta
Sirius Music
Arboga Ungdomsfullmäktige
Arboga Vasagymnasiet
Arboga Karnevalsenheten
Arboga Tidning


[Leaders]
Rektor Per Gamalielsson på Vasagymnasiet
Börje Fridén [RIP] på Vasagymnasiet
Rickard Lundberg på Arboga Brandsta
Martin Andersson på Arboga Ungdomsfullmäktige
Armando Sagastume på Karnevalsenheten
Rodrigo Melara på Omvärldsanalysforum
SP3: 2005 - 2008 på Vasagymnasiet

[Support]
SP3 2005 - 2008
Ungdomsfullmäktige i Arboga
Medlemmarna i Sirius Music
Alexander Henriquez
"Några få medlemmar i f.d gruppen ALB"
Mina kamrater, vänner, kompisar och compadres med mina carnales och amigos.


GRACIAS!!

//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

The Last Tribute

Godkväll och mycket välkomna till Eddiemans blogg, eller det som jag brukar kalla den; Eddiemans Fredagspub!
Idag är det lördag, igår var det fredag och imorgon är det en lugn söndag.
Som ni märkt tidigare i bloggen angående beatbox och mitt beatboxintresse så måste jag faktiskt uppdatera er med lite ny info.
Idag var det den årliga och kanske det traditionella? UKM [Ung Kultur Möts] i gamla Brandstation som nu kallas för Brandsta. Jag hade tidigare anmält mig som sagt men fick nu denna mars månad reda på en massa negativa saker om mitt beatboxande. Och alla de negativa sakerna finns listade i alla fall i beatbox-sektionen här vid högerspalten, så det är bara att klicka in i de sidorna.
Men hade det inte varit för Martin och Rickards support hade jag aldrig beatboxat för folket som kom på UKM på Brandsta idag.
Jag var väldigt osäker under hela dagen och hade tidigare problem med övningarna. Men de tyckte jag gjorde bra ifrån mig, vilket kändes då säkert att beatboxa och då kände jag mig äntligen trygg att göra det.
Det var totalt 9 bidrag som skickades och skrevs in men en utav grupperna som skulle sjunga och framföra Rapp kunde dock inte närvara. Och hade inte jag ställt upp hade det varit 7 bidrag vilket kändes tomt tänkte jag samtidigt som jag tänkte att om jag inte beatboxar så kanske jag förstör för UKM-mässan så jag tänkte igenom det hela och bestämde mig. Jag träffade också till min överraskning Anette Alvin som jag inte sett på hemskt länge och det var verkligen kul att träffa henne!
2st Metal-Band specialicerade grupper spelade på UKM-mässan. Första gruppen [Purple Nail] var verkligen speciella med tanke på deras artist-smink som de hade på sig, det var grymt. Recensioner får ni snart direkt på Arboga Ungdoms hemsida om de andra artisterna.

Mitt bidrag hette alltså: The Human Beatbox Convention som refererade sig till mitt projektarbete från skolan och även mitt beatboxintresse där jag använde mig två sorters teknik varav en av mina specialare beatboxade jag också som en överraskning. Och vilken bas det var på högtalarna må ni tro! Bäst ljudkvalitet var det och jag får tacka Mixer-grabbarna för det fina arbetet och jag får tacka Martin Andersson för den fina presentationen, jag tackar Rickard Lundberg med Martin där också för support och jag tackar också pupliken som kom och kollade på, tack, det värmde i mitt kalla hjärta verkligen idag och jag gick hem stolt och nöjd.

Och detta mina kära vänner var alltså mitt sista beatboxuppträdande. Jag tackar alla som gillade det jag gjorde, skapade, arbetade med. Jag tackar alla som även kunde lyssna på det. Tack.

Men en "hint" får ni idag i alla fall och det är detta: "I'll be back, later... I'll promise you."

Denna kväll kommer att firas hemma med ett glas iskallt vatten. Ha det bra annars.

//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Det är inte första gången

Hej och välkomna till min blogg. Eller till Eddiemans Fredagspub.
Idag är det en solig tisdag med en massa snö på vägarna. Precis, vintern gör comeback igen vid nästan slutet på mars. Och det är den 24 mars idag för att vara tydlig.

Igår tillägnade jag mestadels på min stationära dator för att läsa. Precis, att läsa gamla dokument och artiklar om beatboxandet. Och till min förvåning kom jag fram till detta: Det är inte första gången jag sagt att jag slutat beatboxa. Big Eddie's MiniSite har fortfarande mina gamla poster kvar om det när jag förlorade Talangjakten på Vasagymnasiet i Arboga och hur total-ignorerad jag blev av mina egna klasskamrater när det var sång och musik-dag på Vasagymnasiet. Och när jag läser detta så minns jag det också samtidigt... Gud, det var längesen detta. 2006 står det i arkiven.
Beatboxen hade sina för och nackdelar... Mest nackdelar för att vara ärlig... Men ett beslut är beslut. Jag ska INTE fortsätta beatboxa nu framöver, aldrig. Det räcker säger jag, även om det var roligt att få uppleva och lära sig den tekniken men nu säger det stopp...
Här kan ni läsa det inlägget som fick mig att sluta beatboxa år 2006 och sedan dess varit inaktiv med beatboxandet offentligt.
Men idag är det slut, för all framtid. Jag tänker inte beatboxa längre, inte för er och inte för mig heller.

Jag har sagt det mesta nu och jag vill inte repetera det jag sagt till andra. Om ni nu frågar mig live, om ni någonsin frågar mig, så får ni dessa svar: Jag beatboxar inte längre. Eller: Läs min blogg.
Här får ni all information om mitt beslut.

//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Den hemliga intervjun

Detta är en intervju om Alexanders och min syn om beatboxing förra året. Detta dokument är taget från mitt projektarbete för skolan 2008. Detta var inte meningen att publicera offentligt men efter beslutet tidigare idag så struntar jag i det fullständigt nu.

Ur dokumentet:
(c) Projektarbete Edison Henriquez - The Human Beatbox 2008
Hej Alex, vi kör igång med intervjun och jag måste då fråga dig, varför börja du beatboxa?
– Det hela började med att jag surfade på Internet, jag ville leta efter information om hur man kan skapa egna så kallade beats. Beats är en sorts rytm som går hela tiden men istället för beats så hittade jag något som stod med stora bokstäver: Human Beatboxing och då kika jag in i den sidan och hittade en massa videos om hur många talanger det fanns som kunde det här med beatboxing…
 
– Så det finns beatboxare världen runt?
– Jo precis, de stora tävlingarna brukar hållas i Storbritannien där de har deras ”Community” men själva beatboxen föddes i Amerika.
 
– Jag har hört att förr, när de inte hade instrument att spela på, så använde de munnen som ett speciellt instrument, stämmer detta enligt dig?
 – Ja, det kan ju stämma, men beatboxing var nog inte så stort på den tiden.
 – Men är det svårt att ”beatboxa”?
– Till en början var det svårt, men när man väl kom in i den så kan man. Alla kan lära sig att beatboxa, problemet är att man måste hela tiden komma på något nytt…
 – Vad menar du med det?
– Jag menar att, till exempel om du nu skulle ha haft en spelning gäller det att tänka på att göra några nya saker hela tiden, annars låter det långtråkigt och du kommer att få en dålig spelning.
 – Så vad krävs för att det ska bli en bra spelning enligt dig?
 – En bra spelning ska innehålla introt, där du berättar om dina erfarenheter om beatboxing, introducerar en teknik som du kommer att framföra, köra den och improvisera. Ta alltid en liten paus medan du byter din teknik och kom ihåg att ta med en vatten flaska så att du kan dricka.
– Men vad menar du med teknik?
– Med teknik så menar jag en typ av beatbox talang som du är bra på, alla beatboxare har en speciell teknik eller egenskap som inte alla andra har och då ska man försöka att visa upp den ”dolda” talangen för dem.
– Hur länge har du beatboxat?
 – Jag har beatboxat i 3 år, men nu har jag slutat…
 – Varför det?
 – Därför att jag inte gillar det längre, att beatboxa krävs det att man hela tiden lär sig något nytt, kör man bara samma gamla beatbox hela tiden är det väldigt tråkigt…
– Men innan vi går över till hur du beatboxar, vill jag fråga dig vad är beatbox enligt dig?
 – Alltså, beatboxing är att skapa ljud som låter som ett ”drum – set” med hjälp av ett instrument: munnen. Man kan använda andra instrument samtidigt också men det krävs träning. Ett speciellt instrument som man kan spela samtidigt som man beatboxar är ju munspelet. ”Yuri Harmonica” från USA, använde denna teknik och det var ju häftigt med tanke på vilka sorters ljud han fick fram. Men att kunna göra det krävs det att man också tränar sina lungor och kontrollerar andningen.
– Men det som jag inte förstår ännu är; hur gör dem för att beatboxa hela tiden för att jag menar, jag såg dig göra det i ca en kvart och du klarade det utmärkt, men hur gör man? Hur andas du?
– Det speciella med den tekniken; att andas in, är att man automatiskt skapar ett annat ljud som låter som trummans ”hi-hat”. Vi har då skapat en speciell beatbox teknik som kallas för ”snares”. Den tekniken är helt enkelt andningsprocessen, du kan beatboxa hela tiden med den kunskapen.
 – Snares?
 – Ja, eller snarare ett handklapp fast bättre.
– Finns det kända artister som beatboxar?
– Jodå, ta Will Smith till exempel, han som gjort rösten till bl.a. Hajar som Hajar filmen, i en filmsnutt så beatboxar Smith, och det finns ju en rad andra kända artister som Razhel, Kenny Muhammad, Dougie Fresh…
 – Och nu kommer vi till den frågan som dem flesta undrar över; vem skapade beatboxen, vet du det?
– Den som först skapade beatboxen enligt en skrift, var Dougie Fresh med låten: The human beatbox, där han visar för världen en ny musik stil: beatboxing. (år 1987) Efter hans debut kom en rad massa andra kända beatboxare som tog över musik stilen med sina unika stilar. Razhel är känd som ”The Music Box (år 2000)” och ”The Godfather of Noice” eftersom hans beatbox teknik är att skapa unika och nya ljud. Kenny Muhammad är känd som ”The Creator of the Techniques” eftersom han skapade med hjälp av den tyska techno gruppen Kraftwerks låt: ”Boing Boom Schack” tekniken: Wind Technique som helt enkelt är en av de 4 element som finns inom beatboxen. Det finns alltså: Fire(eld), Water(vatten), Wind(vind) och Earth(Jord) teknik men vind tekniken är den som är mest känd och häftig att göra.
 – Kan du några av de nämnda stilarna?
– Jag kan alla utom eld stilen eftersom den är mörk och långsam.
– Vad är en ”layered cover”?
– En Layered Cover är en låt som man tagit från den äkta artisten, men konverterat den i Beatbox ljud, alltså ljud med munnen, man använder sina egna trumm låtar till att kanske rappa till den, hitta på egna sångtexter, men samma bakgrund som själva musiken av den äkta artisten.
– Det låter komplicerat, kan du förenkla det?
– Alltså du förstår att hur man gör en cover?
 – Nej det gör jag inte faktiskt…
– Okej, att göra en cover till en låt är att spela en låt som man tagit från den äkta artisten, en layered cover är nästan samma sak, det enda som är förändringen är att man beatboxar under spelningen.
– Man kan säga att du tar inspiration utifrån andra låtar och gör egna?
 – Jag har inte gjort några layered covers, men tanken är så att man ju inspiration från låtar som har en så kallad dembow, det vill säga, rytm. Reggaeton som är den spanska musikstilen har en rytm som man kan ta inspiration av och ”konvertera” den till beatboxing.
 – Låter inte det lite svårt att göra det?
– Från en början kan det vara svårt att göra det, man måste veta exakt vilken sorts rytm som du vill beatboxa till. Och en annans sak att tänka på är tempot på rytmen, blir det för långsamt så blir beatboxingen alldeles för lång, däremot om den rytmen är för snabb så blir beatboxandet alldeles för kort och då kan det bli problem.
– Är tempot för snabbt, då blir beatboxandet för kort säger du…
 – Jag menar, är tempot alldeles för snabbt på en låt eller rytm, så måste DU också som gör detta med beatboxing, beatboxa snabbt och meningen med att beatboxa är att vara kreativ och göra något nytt hela tiden.
– Många anser att beatboxa och rapp är samma sak, vad tycker du?
 – Det är väldigt många som har precis frågat samma sak om detta med rapp och beatboxing. Att rappa är främst, läsa upp en sak som en dikt, fast det är ingen dikt. Utan snarare en text som rimmar. Att rappa är unikt, det är en process som är snabb. Att rappa är svårt, och det som man pratar om kan vara precis vad som helst. Allt om familjeliv till världskrigen och situationer. Många rappare berättar om sina liv i sina texter och det kan bli väldigt personligt. Att beatboxa är att vara kreativ, att skapa en ”beat” till en rapp låt kan vara ett bra exempel på att framföra sina talanger på och med det menar jag att till exempel en bra rappare (som de nu oftast kallas), kan rappa tillsammans med en beatboxare. Man behöver inte längre ett trumset, man har en portabel kan man säga…
 – Vad jag förstår är att beatboxing är en musikstil medan rapp är ett sätt att får sig hörd?
 – Rapp är en musikstil, men det kan vara som du säger, ett sätt att få sig hörd men det är sällsynt att det händer.
– Rapp är också en musikstil?
– Precis, dagens Hip Hop musik innehåller rapp.
 – Men man kan säga att Hip Hop, rapp och beatboxing hör ihop?
 – Det kan man säga ja, jag vet inte så mycket om det.
 – Finns det några fördelar och nackdelar när man beatboxar?
– Fördelarna måste vara att man blir känd, man är kreativ och unik och många verkar tycka om det. Nackdelarna måste vara att man måste hela tiden byta teknik och stil och ibland kan man faktiskt bli uttjatad och det kan bli jobbigt.*
 – Vad menar du med att vara uttjatad?
 – Jo, att någon till exempel frågar mig om jag kan beatboxa till dem, fast man inte vill och då börjar tjatet och det var en av de orsaker som jag slutade med att beatboxa. *
– Okej, tack så mycket  för denna intervju.

//
* Utjatighet är det värsta jag kunde ha upplevt som beatboxare idag... Det är en av de största orsakerna till att jag slutar att beatboxa.
Här beskriver [Alexander sina åsikter med min perspektiv/aspekt]. Han slutade med sitt beatboxande på grund av det också...

Trevlig kväll!

//Eddie

//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Den hemska ångesten...

God morgon och välkomna till Eddiemans blogg, eller som jag kallar den för Eddiemans Fredagspub.

[Allmänt]
Okej, idag fick jag nog med min förbannade logga. Den syns ju knappt på några andra datorer förutom min stationära där hemma. Kodraden förflyttas automatiskt hela tiden oavsett om jag uppdaterar sidan om och om igen. Eller med F5 tangenten... Men vem bryr sig egentligen?

[Topic]
Som rubriken lyder denna gråa och trista dag med snö på de flesta håll igen, så är det helt enkelt om mitt beatboxintresse.
Jag är djupt besviken över att så många klagar på att jag måste "göra det" åter igen. Men jag har mina punkter och gränser.
Först av allt vill jag säga detta: Eftersom min bror INTE beatboxar längre så är det bara jag kvar. Och är det bara jag kvar så blir alla "beatbox-performances", dåliga! Hade han inte slutat hade vi "ägt" hela och alla scener med maximal effekt. Men på grund av hans "blyga" och "phobia" - attityd, så gick det, åt helvete... Förlåt att jag skriver svorddomar i texten men jag blir så himla besviken, arg och ledsen över att det har gått SÅ himla dåligt med musiken dessa 3 år utav inaktivitet.
Jag är också hemskt besviken på våra så kallade "allies". Vad har de gjort egentligen för att hålla oss på god humör? Ingenting! ABSOLUT INGENTING har de gjort för att hjälpa oss, för att sponsra oss, för att ge oss support, för att samarbeta ihop med. Nej, ingenting av detta utan de har helt enkelt tänkt på dem själva och det märktes klart och tydligt på Arboga Karnevalen 2006. Egoister...

Med andra ord, vad jag försöker säga här är att jag OFFICIELLT, [Även om detta inte är officiellt men hursomhelst] slutar som beatboxare, kanske för all framtid. Jag är trött på samma visa hela tiden...: "Beatboxa för oss! Kom igen, får jag höra en beat!" "BEATBOXA!!"
Jag är trött på det nu!
Och jag sade tidigare om en anmälan... Jag är nog tvungen att avbryta den anmälan... Men jag är glad nog att arrangera UKM i Arboga men att uppträda, nej, det är inte min grej längre. "Adios! Hasta la vista y que nunca volveras, JAMAS!!"

Detta kanske är ett "sent" beslut med jag orkar inte mer med alla de som tjatar på mig om detta.
Och detta är sent att säga det till UKM-enheten eftersom det är nu på lördag som det ska arrangeras. Så jag kontaktar Rickard så snarast som möjligt, gärna nu när jag kommer hem angående om detta. Det är ju hur sjukt som helst... Jag är ledsen över detta beslut faktiskt men vad ska jag göra? Jag har ju ingen som jag kan prata med om detta. Ingen som kan förstå mig, ingen som kan stötta mig... Ingen... Jag är så ensam... Just nu känner jag mig som den ensammaste personen i världen faktiskt... *snyft*

//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Eddiemans Comeback?

God eftermiddag och välkommen till Eddiemans Fredagspub!

Jag har funderat lite faktiskt. Många har ju undrat om jag fortsätter att beatboxa... Jag bara önskade att alla kunde bara läsa min blogg först innan de frågar mig denna fråga. Men de flesta som gör det, frågar ändå.
Jag säger det igen, jag fortsätter med beatboxandet i smyg, kära läsare. Men nu över till funderingen...
Som rubriken lyder, ska jag göra en comeback med beatboxandet? Jag känner mig faktiskt redo att göra det offentligt ett par gånger nu framöver, eftersom jag nekat till de flesta spelningar, tråkigt nog, och det fanns ju sina orsaker.

I mars detta år är det återigen det traditionella UKM (Ung Kultur Möts) som kommer förmodlingen att arrangeras på medborgarhuset i Arboga, jag är inte säker eftersom förra årets UKM arrangerades på Brandsta Kafe. Och jag funderar starkt på att anmäla mig där som artist för beatboxen. Utöver beatboxandet kommer jag även att presentera de olika beatboxstilarna som man lär sig om man vill beatboxa. Och annat roligt som publiken gillar. Jag vill göra detta eftersom jag faktiskt saknat publikstödet som artister får. Och jag gör detta för att jag tycker om det och är intresserad av musik. Musiken och beatboxandet är en hobby för mig.
UKM är för 13 - 20 år. Vilken tur egentligen, detta är kanske är mitt första och sista scenuptträdande på UKM överhuvudtaget, eftersom jag är 19. hahahahahaha! Ahhh, så roligt!

Som sagt, jag är intresserad av detta och kanske ska anmäla mig så snarast som möjligt. Mer info får ni på arbogaungdoms hemsida. En bra sida för ungdomar! Jag rekommenderar att ni läser den sidan, oftare.

//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018
RSS 2.0