En varning som förstörde dagen
Hej.
Idag som sagt var jag ute och handlade nödvändigheter och tänkte efter det ta en cykeltur. Men den vart bara kortvarig med tanke på att man mötte en arbetskamrat till mig som hade världens meddelande till mig angående Hemservice på Arbetsmarknadsenheten nu igen...: "Nästa vecka ska du jobba extra hårt"...
Jag hade innan det bara tänkt på livet efter AME, det tråkiga och onödiga jobbet som det verkligen är där. Samtidigt tänkte jag, kan vi för tusan bara glömma bort AME för en lång period istället och varför måste jag möta mig med en arbetskamrat idag för när han dessutom tillade (du kommer där med leendet imorgon eller hur?).
Nej var mitt svar direkt med tanke på vilken skön vecka jag hade tidigare upplevt, skolbänken var verkligen en härlig känsla bara efter två år men jag saknade skolbänken faktiskt och Vasagymnasiet underbara lärare som de införskaffat snabbt och effektivt!
Ja just det, jag måste snacka om skolveckan. En av mina favoritarbetsledare på Arbetsmarknadsenheten tipsade mig och ett annat gäng på Jobbcenter angående ett Öppet-hus på Vasagymnasiet för oss på AME. "Detta kan vara bra för er som vill studera vidare" tillade hon och genast anmälde jag mig dit för Studera det brinner jag verkligen just nu med tanke på hur samhället ser ut idag. Vi skulle observera under en hel vecka i skolan och jag var verkligen inspirerad. Att tänka sig vilka lärare det finns idag på Vasagymnasiet får mig att tänka varför det inte fanns sådana motiverade och engagerade lärare när jag studerade på Vasagymnasiet? Det är väldigt synd att just en praktikant i skolan som fick sätta en av de uslaste betygen som man kan få på just den kursen som är datakunskap? Jag är bra med datorer och kan handskas med dem men eftersom inte han själv som visste vad vi gjorde om och det enda han sade på lektionerna var (Ni Måste Jobba Med Word). Jag var så trött på honom men jag stod ut mig i alla fall men betygsdiskussionen hölls aldrig med att han ens vågade sätta betyg på mitt betygsdokument förstår jag ännu idag inte...
Mycket utav observationerna som jag gjorde var att jag helt enkelt trivdes på skolbänken. Men att få chansen till att få STUDERA måste vara mer öppen tycker jag för JAG VILL VERKLIGEN PLUGGA!! Jag vill BLI NÅGONTING I MITT LIV!!! JAG SKRIKER OCH BRINNER VERKLIGEN FÖR ATT FÅ STUDERA men varför har det varit så svårt att få studera?
Många utav programmen har alldeles för höga krav som idag kallas för meritvärdering (MV). Och det har nog varit en av de största orsakerna till att jag inte kunnat få en plats till de program och kurser jag sökt till.
Och med en familj som skriker på fattigdomen i högsta grad var jag snabbt tvungen att ta ett beslut som krävde att jag skulle söka arbete, jobb eller utbildning för att sedan nå egen försörjning. Det var planen men har det funkat?
NEJ!
Varför har det inte funkat?
Som jag sagt tidigare så är även jobbsökningen en hel pärs med tanke på vilka EXTREMT HÖGA KRAV det finns idag för de som söker jobb idag på Arbetsförmedlingens Platsbank för jobb.
Nästan alla jobb som jag sökt kräver en utbildning oftast på högskolenivå. Andra kräver det där hemska körkortet som jag idag inte kan få med de "inkomster" jag får idag... Och Andra kräver dessutom arbetslivserfarenhet som jag inte kunnat få överhuvudtaget efter gymnasiet... Herregud, vad var det de tänkte på när de skapade platsbanken?
Förstås finns det även jobb som inte kräver så mycket men oftast är det försäljningsjobb som finns att välja på och det är inget bra jobb för mig men man borde nog satsa på det snart i alla fall, åtminstone som en PLAN C om det skulle gå så himla dåligt annars och det skulle vara en hemsk upplevelse...
Nej usch... Jag hoppas på en bättre framtid för mig, annars fastnar jag verkligen i den hålan och så vill jag verkligen inte leva mer.
Min familj är dock det ända jag tänker på och BARA MIN FAMILJ!!! Min mor, min far, bror och mina två lillasystrar.
Och förstås mina underbara vänner, respekt för er verkligen!
Muchas Gracias.
//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018
Idag som sagt var jag ute och handlade nödvändigheter och tänkte efter det ta en cykeltur. Men den vart bara kortvarig med tanke på att man mötte en arbetskamrat till mig som hade världens meddelande till mig angående Hemservice på Arbetsmarknadsenheten nu igen...: "Nästa vecka ska du jobba extra hårt"...
Jag hade innan det bara tänkt på livet efter AME, det tråkiga och onödiga jobbet som det verkligen är där. Samtidigt tänkte jag, kan vi för tusan bara glömma bort AME för en lång period istället och varför måste jag möta mig med en arbetskamrat idag för när han dessutom tillade (du kommer där med leendet imorgon eller hur?).
Nej var mitt svar direkt med tanke på vilken skön vecka jag hade tidigare upplevt, skolbänken var verkligen en härlig känsla bara efter två år men jag saknade skolbänken faktiskt och Vasagymnasiet underbara lärare som de införskaffat snabbt och effektivt!
Ja just det, jag måste snacka om skolveckan. En av mina favoritarbetsledare på Arbetsmarknadsenheten tipsade mig och ett annat gäng på Jobbcenter angående ett Öppet-hus på Vasagymnasiet för oss på AME. "Detta kan vara bra för er som vill studera vidare" tillade hon och genast anmälde jag mig dit för Studera det brinner jag verkligen just nu med tanke på hur samhället ser ut idag. Vi skulle observera under en hel vecka i skolan och jag var verkligen inspirerad. Att tänka sig vilka lärare det finns idag på Vasagymnasiet får mig att tänka varför det inte fanns sådana motiverade och engagerade lärare när jag studerade på Vasagymnasiet? Det är väldigt synd att just en praktikant i skolan som fick sätta en av de uslaste betygen som man kan få på just den kursen som är datakunskap? Jag är bra med datorer och kan handskas med dem men eftersom inte han själv som visste vad vi gjorde om och det enda han sade på lektionerna var (Ni Måste Jobba Med Word). Jag var så trött på honom men jag stod ut mig i alla fall men betygsdiskussionen hölls aldrig med att han ens vågade sätta betyg på mitt betygsdokument förstår jag ännu idag inte...
Mycket utav observationerna som jag gjorde var att jag helt enkelt trivdes på skolbänken. Men att få chansen till att få STUDERA måste vara mer öppen tycker jag för JAG VILL VERKLIGEN PLUGGA!! Jag vill BLI NÅGONTING I MITT LIV!!! JAG SKRIKER OCH BRINNER VERKLIGEN FÖR ATT FÅ STUDERA men varför har det varit så svårt att få studera?
Många utav programmen har alldeles för höga krav som idag kallas för meritvärdering (MV). Och det har nog varit en av de största orsakerna till att jag inte kunnat få en plats till de program och kurser jag sökt till.
Och med en familj som skriker på fattigdomen i högsta grad var jag snabbt tvungen att ta ett beslut som krävde att jag skulle söka arbete, jobb eller utbildning för att sedan nå egen försörjning. Det var planen men har det funkat?
NEJ!
Varför har det inte funkat?
Som jag sagt tidigare så är även jobbsökningen en hel pärs med tanke på vilka EXTREMT HÖGA KRAV det finns idag för de som söker jobb idag på Arbetsförmedlingens Platsbank för jobb.
Nästan alla jobb som jag sökt kräver en utbildning oftast på högskolenivå. Andra kräver det där hemska körkortet som jag idag inte kan få med de "inkomster" jag får idag... Och Andra kräver dessutom arbetslivserfarenhet som jag inte kunnat få överhuvudtaget efter gymnasiet... Herregud, vad var det de tänkte på när de skapade platsbanken?
Förstås finns det även jobb som inte kräver så mycket men oftast är det försäljningsjobb som finns att välja på och det är inget bra jobb för mig men man borde nog satsa på det snart i alla fall, åtminstone som en PLAN C om det skulle gå så himla dåligt annars och det skulle vara en hemsk upplevelse...
Nej usch... Jag hoppas på en bättre framtid för mig, annars fastnar jag verkligen i den hålan och så vill jag verkligen inte leva mer.
Min familj är dock det ända jag tänker på och BARA MIN FAMILJ!!! Min mor, min far, bror och mina två lillasystrar.
Och förstås mina underbara vänner, respekt för er verkligen!
Muchas Gracias.
//Eddie
Kommentarer
Trackback
