Fattig Lokalvårdare
Jag har faktiskt titulerat mig vid ett rad många tillfällen, nu också offentligt, som en proffsig lokalvårdare.
En lokalvårdare som person är oftast väldigt noggrann, envis och tar sin "lilla" tid till att göra bra ifrån sig. En lokalvårdare ska aldrig stressa, det har jag lärt mig för det finns vissa dagar där det finns ont om tid och då kan stressfaktorn förekomma.
För lokalvårdarens fiende nummer två kan man egentligen säga, är stress. Nummer ett är ju självklart smuts och damm.
Förr var jag inte den typen som gillade att städa för det vet ju alla att städning är en av de tråkigaste saker som man kan göra egentligen, men dessutom är det en av de "måstena" som finns inom hemmets regler. Men efter många undersökningar, analyser och observationer på Arboga Hemservice på Arbetsmarknadsenheten har jag faktiskt lärt mig att vara noggrann, observant och försiktig.
Idag har jag inga som helst problem med att städa, jag vet att det kan faktiskt ta sin tid men med lite extra "kryddor" i vardagen såsom musiken som jag älskar, går tiden faktiskt snabbare och man har roligt med städningen.
Många har varit kritiska med "mina" städvanor på Hemservice men hur kan musiken förstöra ens vanor i vardagen? Och hur kan en simpel MP3 spelare förstöra och störa en partner man städar med? HUR?
Jag blir väldigt ledsen om jag inte får ens lyssna på musik överhuvudtaget varje dag... Som sagt, musiken livar verkligen upp min vardag och musiken är en passion för mig, musiken är min vardag. Så hur kan musikpassionen förstöra för andra?
Det enda jag använder mig när jag gör någonting utanför mitt hem är ju mp3 spelaren och mina hörlurar som jag oftast gömmer under tröjan så hur kan hörlurarna förstöra koncentrationen?
Den personen som störs sig på grund av detta måste verkligen haft en sju-tusan till uppväxt...
Jag föddes med musiken punkt slut och ingen kan ta bort det!
Om ni undrade om det är ett jobb?
Jodå, det är ett jobb men inget roligt jobb dock med tanke på den usla inkomsten man får idag... Usch måste jag säga, dessutom är jag ju en praktikant men måste ändå titulera mig som lokalvårdare för det är jag ju...
Otroligt att jag ens är en praktikant med tanke på vilka sorters rutiner jag har där och jag har varit där i över ett år och med det har det inte gett ett enda bra resultat, förutom erfarenheterna förstås.
Vad jag försöker komma fram till är att det har varit svårt att hitta och söka jobb, utbildningar och annat som jag kan nå för egen försörjning... Och jag kommer aldrig att få ett riktigt jobb på Arbetsmarknadsenheten för de själva "kickar" ut personer med anställningar för att "det finns inga jobb eller pengar".
Lågkonjunkturen har verkligen drabbat Sverige och nu hotas vi med en ny sorts lågkonjunktur på grund av den kaotiska situationen som förekommit i Grekland...
Så vad finns det för alternativ? Jag anser att utbildning är en perfekt väg för mig eftersom jag gick på ett program i gymnasiet som kräver "högre" studier men det finns verkligen många studenter tydligen här i Sverige och har alltid varit därför som jag inte lyckats kommit in på de program som jag sökt...
Och högskoleprovet som är en andra chans? PERFEKT, tyvärr är det så himla svårt och ett bra resultat fick man aldrig nej och är så himla besviken, men som jag brukar säga "I'll be back!"
Därför fastnade man ytterliggare ett par månader på arbetsmarknadsenheten i Arboga.
AME hade varit mycket bättre om man hade bättre arbetsledare...
Det finns dock bara EN BRA arbetsledare på Arbetsmarknadsenheten... Resten sköter som sagt bara sitt jobb men som personer är de helt omöjliga att begripa...
Därför mina damer och herrar, rekommenderar jag inte Arbetsmarknadsenheten, såvida ni inte har problem med ekonomin som jag har och måste nå vissa nivåer med hjälp av vägledning (tyvärr på helt fel sätt) via Arbetsförmedlingen (som inte förmedlar arbete längre).
Sammanfattningsvis kan jag säga att jag är en FATTIG LOKALVÅRDARE.
//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018
En lokalvårdare som person är oftast väldigt noggrann, envis och tar sin "lilla" tid till att göra bra ifrån sig. En lokalvårdare ska aldrig stressa, det har jag lärt mig för det finns vissa dagar där det finns ont om tid och då kan stressfaktorn förekomma.
För lokalvårdarens fiende nummer två kan man egentligen säga, är stress. Nummer ett är ju självklart smuts och damm.
Förr var jag inte den typen som gillade att städa för det vet ju alla att städning är en av de tråkigaste saker som man kan göra egentligen, men dessutom är det en av de "måstena" som finns inom hemmets regler. Men efter många undersökningar, analyser och observationer på Arboga Hemservice på Arbetsmarknadsenheten har jag faktiskt lärt mig att vara noggrann, observant och försiktig.
Idag har jag inga som helst problem med att städa, jag vet att det kan faktiskt ta sin tid men med lite extra "kryddor" i vardagen såsom musiken som jag älskar, går tiden faktiskt snabbare och man har roligt med städningen.
Många har varit kritiska med "mina" städvanor på Hemservice men hur kan musiken förstöra ens vanor i vardagen? Och hur kan en simpel MP3 spelare förstöra och störa en partner man städar med? HUR?
Jag blir väldigt ledsen om jag inte får ens lyssna på musik överhuvudtaget varje dag... Som sagt, musiken livar verkligen upp min vardag och musiken är en passion för mig, musiken är min vardag. Så hur kan musikpassionen förstöra för andra?
Det enda jag använder mig när jag gör någonting utanför mitt hem är ju mp3 spelaren och mina hörlurar som jag oftast gömmer under tröjan så hur kan hörlurarna förstöra koncentrationen?
Den personen som störs sig på grund av detta måste verkligen haft en sju-tusan till uppväxt...
Jag föddes med musiken punkt slut och ingen kan ta bort det!
Om ni undrade om det är ett jobb?
Jodå, det är ett jobb men inget roligt jobb dock med tanke på den usla inkomsten man får idag... Usch måste jag säga, dessutom är jag ju en praktikant men måste ändå titulera mig som lokalvårdare för det är jag ju...
Otroligt att jag ens är en praktikant med tanke på vilka sorters rutiner jag har där och jag har varit där i över ett år och med det har det inte gett ett enda bra resultat, förutom erfarenheterna förstås.
Vad jag försöker komma fram till är att det har varit svårt att hitta och söka jobb, utbildningar och annat som jag kan nå för egen försörjning... Och jag kommer aldrig att få ett riktigt jobb på Arbetsmarknadsenheten för de själva "kickar" ut personer med anställningar för att "det finns inga jobb eller pengar".
Lågkonjunkturen har verkligen drabbat Sverige och nu hotas vi med en ny sorts lågkonjunktur på grund av den kaotiska situationen som förekommit i Grekland...
Så vad finns det för alternativ? Jag anser att utbildning är en perfekt väg för mig eftersom jag gick på ett program i gymnasiet som kräver "högre" studier men det finns verkligen många studenter tydligen här i Sverige och har alltid varit därför som jag inte lyckats kommit in på de program som jag sökt...
Och högskoleprovet som är en andra chans? PERFEKT, tyvärr är det så himla svårt och ett bra resultat fick man aldrig nej och är så himla besviken, men som jag brukar säga "I'll be back!"
Därför fastnade man ytterliggare ett par månader på arbetsmarknadsenheten i Arboga.
AME hade varit mycket bättre om man hade bättre arbetsledare...
Det finns dock bara EN BRA arbetsledare på Arbetsmarknadsenheten... Resten sköter som sagt bara sitt jobb men som personer är de helt omöjliga att begripa...
Därför mina damer och herrar, rekommenderar jag inte Arbetsmarknadsenheten, såvida ni inte har problem med ekonomin som jag har och måste nå vissa nivåer med hjälp av vägledning (tyvärr på helt fel sätt) via Arbetsförmedlingen (som inte förmedlar arbete längre).
Sammanfattningsvis kan jag säga att jag är en FATTIG LOKALVÅRDARE.
//Eddie
Kommentarer
Trackback
