Förra årets snackeri: Astmakonflikten och Extrem Fattigdom
God Natt och välkomna till Eddiemans Fredagspub, Edisons personliga blogg på nätet.
Det är dags återigen att snacka om vad som egentligen har sagts i denna blogg genom åren och eftersom vi precis välkomnat februarimånad så tycker jag vi borde kolla vad Eddie hade för saker eller problem förra året.
...
Jag har noterat att jag inte bloggade förra årets februarimånad vilket får mig att fundera på varför egentligen. Om ni tittar i arkivet till höger på bloggen så märker ni nog säkert den stora skillnaden mellan inläggen.
Den sista publiceringen gjordes den 23 november 2010 och jag började blogga igen 14 mars 2011 vilket är snart 4 månader. Vad hände egentligen? Varför bloggade jag inte då och 4 månader är alldeles för mycket när det gäller att inte blogga eller blogga...
Undersöker vi november 2010 så hade jag ganska stora konflikter med astman och jobbet där det krävdes ett intyg från läkaren att man lider utav astma. Och där man utsattes för hälsorisker på jobbet vardagligen vilket också var ett stort problem och kommer förmodligen att vara det för resten utav mitt liv.
Och under ett inlägg som jag hade skrivit då angående detta fenomen så fick jag mycket kritik för att ha sagt något som "inte stämde" eller "du sa det i felaktiga termer" vilket då på den tiden, hade jag inte så mycket relevant information att säga om just den incidenten. Eller om jag säger såhär; jag var inte tillräckligt smart nog att uttrycka mina åsikter på ett korrekt vis.
Jag bad om ursäkt för mitt beteende och skrivande men som jag sagt förut, är man sur så kan det komma mycket struntprat och negativa kommentarer ifrån min hjärna.
Men vad hände sen? Varför skrev jag inget efter den händelsen?
Mycket berodde väl på mitt humör och tid för tid, hade jag verkligen inte heller när jag jobbade på Arbetsmarknadsenheten.
Ja just det...
Jag glömde säga att just under den tiden jobbade man då fram till och med augusti 2011 på Arbetsmarknadsenheten.
Men mycket har hänt verkligen.
Under mars 2011 hade jag en ekonomisk kris hemma. Jag var utmattad, trött, fattig och svag när det gällde att överleva med en slant som inte ens räckte till en god lunch eller middag på arbetspasset.
Jag minns att jag hade mitt kylskåp tomt i över en månad, bara för att räkningarna vart betalda men inte ett öre räckte till maten.
Vad gjorde man då?
Mina tankar var alltid fast vid vatten: "Dricker du enorma mängder vatten så blir du mätt en kortare tid" fick jag som svar från en undersökning gjord av min pappa när han sa så angående om min vikt. Så ibland levde jag bara på vatten.
Detta var dock inte acceptabelt när man arbetade.
Att leva med konstant hunger är en tuff utmaning, inte bara har man en tom mage, du ändrar attityd också. Du blir sur, pessimistiskt tänkande och ignorerande blickar är verkligen något som är effekterna när man är hungrig eller "svälter" ihjäl.
Men ibland fanns det så kallade räddningstjänster...
Gåvor.
Gåvor från vänner var mycket stort då.
Jag kommer ihåg och minns att jag ibland fick lunchlådor fyllda med exotiska maträtter som var så goda att man efterfrågade deras recept.
Och ibland fick jag pengar för att köpa mig en lunch eller liknande för att dämpa hungern och ibland också en speciell guldtia för att köpa mig elixirdrycken Coca-Cola.
Dessa gåvor kom ibland också som överraskningar. När folk såg mig utmattad, trött eller orolig så kom de fram till mig och hjälpte mig.
En annan dag kommer jag ihåg att jag var alldeles stel, orkade ingenting och var helt slut, så kommer en vän till mig och ger mig en tallrik fylld med mat och den där Coca-Colan och så sade denne; Varsågod Eddie, här får du din lunch...
Jag visste inte vad jag skulle säga... Och inte tackade man nej till ett sådant erbjudande.
Jag kunde inte säga någonting mer än att säga tack och gav vännen en stor kram som ett stort tack.
Helt fantastisk eller hur?
Därför gillar jag Arbetsmarknadsenheten, för att enheten har så många och goda vänner och personer att man måste bara besöka stället.
Och jag kommer att fortsätta med det, absolut. Jag vill ju inte förlora kontakten med mina vänner och enheten...
Så vart detta inlägg avklarat.
Meningen med detta är att reflektera åren som gått och undersöka och analysera livet eftersom det händer mycket under ett helt år, det kan jag garantera.
God Natt!!
//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018
Det är dags återigen att snacka om vad som egentligen har sagts i denna blogg genom åren och eftersom vi precis välkomnat februarimånad så tycker jag vi borde kolla vad Eddie hade för saker eller problem förra året.
...
Jag har noterat att jag inte bloggade förra årets februarimånad vilket får mig att fundera på varför egentligen. Om ni tittar i arkivet till höger på bloggen så märker ni nog säkert den stora skillnaden mellan inläggen.
Den sista publiceringen gjordes den 23 november 2010 och jag började blogga igen 14 mars 2011 vilket är snart 4 månader. Vad hände egentligen? Varför bloggade jag inte då och 4 månader är alldeles för mycket när det gäller att inte blogga eller blogga...
Undersöker vi november 2010 så hade jag ganska stora konflikter med astman och jobbet där det krävdes ett intyg från läkaren att man lider utav astma. Och där man utsattes för hälsorisker på jobbet vardagligen vilket också var ett stort problem och kommer förmodligen att vara det för resten utav mitt liv.
Och under ett inlägg som jag hade skrivit då angående detta fenomen så fick jag mycket kritik för att ha sagt något som "inte stämde" eller "du sa det i felaktiga termer" vilket då på den tiden, hade jag inte så mycket relevant information att säga om just den incidenten. Eller om jag säger såhär; jag var inte tillräckligt smart nog att uttrycka mina åsikter på ett korrekt vis.
Jag bad om ursäkt för mitt beteende och skrivande men som jag sagt förut, är man sur så kan det komma mycket struntprat och negativa kommentarer ifrån min hjärna.
Men vad hände sen? Varför skrev jag inget efter den händelsen?
Mycket berodde väl på mitt humör och tid för tid, hade jag verkligen inte heller när jag jobbade på Arbetsmarknadsenheten.
Ja just det...
Jag glömde säga att just under den tiden jobbade man då fram till och med augusti 2011 på Arbetsmarknadsenheten.
Men mycket har hänt verkligen.
Under mars 2011 hade jag en ekonomisk kris hemma. Jag var utmattad, trött, fattig och svag när det gällde att överleva med en slant som inte ens räckte till en god lunch eller middag på arbetspasset.
Jag minns att jag hade mitt kylskåp tomt i över en månad, bara för att räkningarna vart betalda men inte ett öre räckte till maten.
Vad gjorde man då?
Mina tankar var alltid fast vid vatten: "Dricker du enorma mängder vatten så blir du mätt en kortare tid" fick jag som svar från en undersökning gjord av min pappa när han sa så angående om min vikt. Så ibland levde jag bara på vatten.
Detta var dock inte acceptabelt när man arbetade.
Att leva med konstant hunger är en tuff utmaning, inte bara har man en tom mage, du ändrar attityd också. Du blir sur, pessimistiskt tänkande och ignorerande blickar är verkligen något som är effekterna när man är hungrig eller "svälter" ihjäl.
Men ibland fanns det så kallade räddningstjänster...
Gåvor.
Gåvor från vänner var mycket stort då.
Jag kommer ihåg och minns att jag ibland fick lunchlådor fyllda med exotiska maträtter som var så goda att man efterfrågade deras recept.
Och ibland fick jag pengar för att köpa mig en lunch eller liknande för att dämpa hungern och ibland också en speciell guldtia för att köpa mig elixirdrycken Coca-Cola.
Dessa gåvor kom ibland också som överraskningar. När folk såg mig utmattad, trött eller orolig så kom de fram till mig och hjälpte mig.
En annan dag kommer jag ihåg att jag var alldeles stel, orkade ingenting och var helt slut, så kommer en vän till mig och ger mig en tallrik fylld med mat och den där Coca-Colan och så sade denne; Varsågod Eddie, här får du din lunch...
Jag visste inte vad jag skulle säga... Och inte tackade man nej till ett sådant erbjudande.
Jag kunde inte säga någonting mer än att säga tack och gav vännen en stor kram som ett stort tack.
Helt fantastisk eller hur?
Därför gillar jag Arbetsmarknadsenheten, för att enheten har så många och goda vänner och personer att man måste bara besöka stället.
Och jag kommer att fortsätta med det, absolut. Jag vill ju inte förlora kontakten med mina vänner och enheten...
Så vart detta inlägg avklarat.
Meningen med detta är att reflektera åren som gått och undersöka och analysera livet eftersom det händer mycket under ett helt år, det kan jag garantera.
God Natt!!
//Eddie
Kommentarer
Trackback
