8 april 2013
(*) För er kännedom; Jag har förstått efter det att jag skrev detta inlägg at jag delar födelsedagen med kändisar, en speciell kändis som jag följt ganska länge, speciellt på Youtube och Facebook, där personen firar sin födelsedag med vänner och familj där personen också utdelas en fantastisk chokladtårta fylld med jordgubbar och den bilden publicerades på Facebook också för den bilden som jag ”gillade” eftersom det var hans födelsedag... Nu, det var INTE min födelsedag, jag har förstått att några har missförstått detta att det inte var min födelsedag som firades där utan det var som personen kallar sig själv som Swifty’s (en mycket positiv och glad dataspelare som laddar upp sitt spelande och erfarenheter på alla sociala medier, inklusive Youtube), födelsedag. Jag ber om ursäkt om jag ”gillade” bilden på Facebook vilket gjort att varje gång jag gillar något så kan dem flesta se vad jag gillar vilket är okej men inställningarna för detta på Facebook har tydligen blivit mycket sämre och jag kommer att försöka att göra en research och försöka ändra på detta så att det inte blir eventuella frågetecken och förvirringar i framtiden. Återigen, Eddie ber om ursäkt! //Eddie
Då var det måndag igen och denna gång så avslutar vi vår nedräkning eller ”The Countdown i April” eftersom vi har nått vår destination; min födelsedag. Det första som händer är att jag får ett meddelande från min mor på morgonen vilket jag tror handlade om att hon skulle iväg och jobba vilket jag är glad för hennes skull att hon har hittat ett jobb där hon känner sig trygg och tjänar en summa pengar varje månad.
Jag hade visserligen inte planerat något stort för födelsedagen eftersom den kom lite konstigt på en måndag vilket inte brukar vara en hit för måndagar har vi nog alla hatat någon gång i livet.
Det som gjorde min dag dock är sociala medierna där det flödade en massa meddelanden från personer jag känner igen, vänner och några enstaka personer som är min familj då. Förra året visade sig att 54 personer gratulerade på Facebook åt mig. I år var det rekord med hela 63 personer vilket jag tyckte var verkligen fantastiskt. Känner mig så lycklig att det finns fortfarande folk som inte ”glömt” bort mig ännu på grund av mina aktiviteter.
Anledningen till att jag säger det är ju att jag misstänker att folk dessa senaste år som jag engagerat mig bland annat inom politiken, att de har skapat en ”barriär” så att de automatiskt ska undvika mig vilket har resulterat att jag förlorat minst 30 personer vilket jag hade en relation till, arbetskamrater från Arbetsmarknadsenheten är tyvärr de som tar över siffran rätt så stort i det här fallet och jag förstår inte varför egentligen. Jag brukar göra lite visit till Arbetsmarknadsenheten bara för att hålla relationerna vid liv men det finns alltid de som tyvärr tycker att jag inte behöver göra det vilket har resulterat att de har antingen tagit bort mig som vän vilket klart och tydligt syns i listorna som jag brukade göra år 2011. Och så finns de också de extrema som hatar mina senaste aktiviteter vilket resulterade i att de har blockerat mig vilket jag tycker är synd. Egentligen finns det inga motiv som leder till varför de gör så. De kan ha sin bakgrundshistoria dock. Den andra gruppen är tidigare klasskamrater från bland annat grundskolan och gymnasiet vilket en grupp alltid ”ogillade” min attityd på grund av att jag alltid var glad, nöjd och optimistisk vilket resulterade att oftast i klassen så var det alltid någon som tystade ned mig med en hemsk blick och ton att jag kände mig kränkt av just det beteendet vilket lärarna aldrig sade något över att det var just det som var problemet till att det ibland var stökigt i klassen och tro mig, jag har alltid haft sådana besvär men det är inget jag tänker på idag för man blir ju med vem man umgås med brukar man säga och det kanske stämmer in i denna bild. Umgås man inte så blir det tragiskt nog att man förlorar kontakten och man blir glömd och detta är skolan vi pratar om då. Men när det gäller arbetskamrater och relationer från arbetsplatsen, det är en helt annan historia. Där han man upplevt ett rent helvete ibland när man var ekonomiskt drabbad åren 2009 – 2011 där jag var tvungen med andra likasinnade människor att lösa problem i vardagen och vara kreativa. Man umgicks med personer hela tiden och man skapade en relation med varandra som jag tycker borde hålla hela livet men det är inte alltid så tyvärr. Jag hade tydligen följt en arbetskamrat på Facebook i över ett år för att sedan märka att denne inte var vän med mig och hur i hela friden kunde detta ske egentligen? Och när man fortfarande ser de gemensamma vänner som vi har så resulterade det i att denne hade personer från arbetsplatsen kvar men inte mig och trotts det så var vissa också borta och levde andra liv. Jag är också en av dem men varför tar man bort mig då? Jag förstår liksom inte den logiken. Och att ta bort mig som vän ”sådär”, visst, gör det men jag vill veta anledningen också. Det gör faktiskt ont i hjärtat när jag får veta att just den siffran 227 minskar till 226. Och det märkte jag av på min födelsedag dessutom! Så jag kände mig lite nere där i den aspekten.
”Det är ingen deal Eddie”, har jag fått till svars om detta fenomen men jag tänker på det, speciellt när man brukade jobba tillsammans med på Arbetsmarknadsenheten.
Detta med politiken är bara en av mina teorier men det som jag nämnde om att vara glad nöjd och optimistisk är en annan teori vilket jag tycker inte har någon logisk referens eftersom när man umgås med en glad, nöjd och optimistisk person, då brukar man ju skapa harmoni runtomkring människans miljö och kan det leda till att man kan förlora kontakter och relationer? Det är bara de som skapar dessa barriärer som vet det.
Efter denna diskussion så kom mina syskon på ett besök och gratulerade mig igen och vi hade det trevligt en stund. Mamma förberedde lite salvadoranska maträtter vilket skapade lite lycka och stämning i tillvaron men jag hade sagt till mamma innan att hon inte skulle stressa. Pappa ringde också och gratulerade mig vilket också var positivt. Några vänner ringde också och önskade mig grattis vilket Facebook som jag nämnde tidigare, 63 personer hälsade grattis vilket var rekord.
Tårtan då? Nej, ingen tårta den här gången, istället ersattes den med nyheter om att The Undertaker vann mot CM Punk på Wrestlemania 29 i New York/New Jersey vilket var fantastiska nyheter. 21 Wrestlemanias, 21 segrar. Helt fantastiskt!
