Salvation
Tjenare. Ursäkta för det sena inlägget men veckan har varit minst sagt, jobbig och kontroversiell så ni anar inte. Där orättvisornas mörka skuggor drar in i skolan och fyller med elaka visioner men på något sätt lyfts dessa upp när hoppet från människans inre själ brinner när det är som allra jobbigast att det verkligen lättade på trycket sådär på onsdagsförmiddagen när jag får ett trevligt meddelande om att stressen äntligen är över... Trotts att jag kämpade för att hinna med i tid både till tågstationen och arbetet, sänks stressmetern rejält tack vare meddelandet. Ett meddelande som jag tyckte var fantastiskt för personer som haft väldigt svårt att förstå den absolut hemska kurslitteraturen som har givits i samband med kursstarten. En sekundär chans får man inte så ofta, det har hänt tidigare men det är just i dagsläget som det tydligen är en fråga om det var "rätt" att sänska stressmetern i den meningen att flera andra klarat sig och planerat detta i god tid för att få sedan veta att tiden för inlämning av ett arbete är förlängt med en vecka till för att hinna med annat som ligger i vägen, jag antar att jag inte är ensam med hur mycket som måste hinnas med för att vara 100% klart och denna mycket effektiva sätt att sänka stressmetern genom förlängning var verkligen enligt mig, välbehövligt. Trotts att jag var inställd på att lämna in mina arbeten i tid som det var planerat tidigare, klagar jag absolut inte på att kontrollera mina svar, kontrollera mina uppgifter och eventuella källor om de instämmer med mina påståenden en extra gång.
Några i klassen hade överklagat detta beslut och dagens lektion började med en sådan diskussion om det beslutet som min lärare tog. Och han höll med om att människor idag är så dåliga på att prioritera och använda tiden till ett arbete korrekt, jullovet var den tiden som litteraturen och arbeten skulle instuderas och arbetas för att avsluta det denna vecka men många kan tyvärr inte prioritera tiden på det korrekta sättet med tanke på att varje människa är en unik människa med mål, visioner och prioriteringar. Vissa prioriterar tiden extra mycket på att hjälpa andra som verkligen behövde hjälp, som jag där jag jobbade extra för mina arbetskamrater inte skulle känna en sådan tidspress under jullovet. Visst, det går att prioritera tiden på andra sätt men vad händer om det finns personer som har det extra svårt att förstå litteraturen, att förstå frågorna som ges ut? Jag tänker extra mycket på sådana människor som har det extra tufft att klara sig idag men jag får alltid svaret att; "Men varför läser du denna utbildning om du inte kan prioritera dina egna studier?" Det handlar inte bara om att prioritera tiden, det är vad man egentligen ville läsa för utbildning i början. I mitt fall var det ett MÅL att få studera, ett mål som jag höll innerst inne i fyra år. Mina föräldrar klagade alltid på mig varför det alltid gick åt helvete för mig när det gällde ekonomiska frågor och varför Eddie är så himla dålig på att skaffa en egen försörjning eller göra något för livet? Det tog tid men jag hade fortfarande mina visioner, mina mål i mig. Jag släppte dem aldrig, jag ville verkligen plugga och därför är jag där jag är idag, en student. Inte så lycklig men en nöjd student. Trotts dagar med mycket press som denna vecka men jag klagar absolut inte på att få extra dagar på att instudera studier, det är precis vad jag kallar; SALVATION; RÄDDNINGEN.
Jag ville inget säga något av detta när diskussionen hölls på plats för ni vet ju hur jag är redan? Väldigt ehm... Blyg utav mig....... Lite för blyg och är allmänt dålig på att kritisera... Ni som känner mig väl vet hur pass dålig jag är på det...
Jag ville egentligen inte blogga om detta ämne men jag behövde få ur mig denna irritationsobjekt som jag haft i min hjärna under dessa två minst sagt, jobbigaste januaridagarna som jag någonsin upplevt...
//Eddie
Kommentarer
Trackback
