Fakta: A Hopeless Leadership
Godmorgon och välkomna till Eddiemans Fredagspub, Eddies personliga blogg på nätet.
Och se där! Nu fungerar e-postfunktionen för både mig och mina andra "klienter" eftersom jag fick så sent som idag, ett annat dokument som tydligen ska redovisas idag vid ett senare tillfälle, dock var det sänt från en annan person med vad jag antar är högre förståelse (för att inte säga kompetens men det sa jag ju i alla fall)...
Det är dags att fördjupa oss mer i mina tankar, idéer och åsikter runt min blogg och vad jag har "skrivit" genom åren och språket har verkligen förvandlats som ni kanske märker av. Jag startade ju bloggen 2008 en september vilket är om man tänker efter rent sjukt hur tiden gått. Fem år av ett rent helvete, glädje och tuffa utmaningar har man definitivt upplevt, inte minst år 2012 som måste varit en av de absolut värsta åren, efter 2009 som också var tuff. Men 2010 då... Alltså, fortsätter vi att undersöka åren så kommer jag förmodligen att komma till slutsatsen att alla åren varit riktigt hemska och att bara i år, 2013 varit någon form utav "redemption".. Eller ja, jag tror det i alla fall och hoppas det förblir så i mina tankar. Men nog om det, vi skulle undersöka en av våra kategorier idag. En form utav fördjupning..
Foto: Not looking bright for the future...
Ahh yes, A Hopeless leadership. Vad handlar denna så extremt dåligt använda och värdelösa kategori om främst? Allt har ju en historia så jag ska försöka svara så gott jag kan.
Ser ni bilden förresten? Det där är en ung Eddie, sådär år 2005 såg man ut.. Likadan som vanligt... You may be the judge. Och bilden beskriver tydligt om det jag ska prata om; ett försök att vara "ledare" och "ordförande" misslyckas stort på grund av bristande engagemang och/eller tid.
Man kan enkelt beskriva det som ett försök att se det hela ur ett politiskt perspektiv; Eddie ville ge sig in i den politiska världen, hamnar så småningom på "fel" platser och inser ganska snabbt att det inte är ett bra vägval för honom och det hela slutar istället i ett stort misslyckande och Eddie ser inga fler vägar eller möjligheter. Vad som saknades (och jag tror fortfarande jag saknar) är kompetens och förståelse av dessa nya begrepp, regler och normer eftersom att leda en grupp till en organisation var ingen lätt uppgift vilket krävde tid och resurser från ens egen ficka ibland skapade oro och egen form utav "hat" för ett arbete som borde egentligen varit intressant och motiverande. Men just på denna tid hade man inget utav det och det enda som man hade i tankarna var; genererar detta pengar i slutändan? Får jag ta del utav dessa sedan? Blir livet enklare för mig?
Dessa tankar som surrade i huvudet på mig vid denna tidpunkt är nedsättande på min humörmätare. Och såklart jag hade sådana tankar eftersom jag var desperat. Jag var 100% arbetssökande då och lade det mesta krutet på Arbetsmarknadsenheten mellan åren 2009 och 2011 som är någon form utav "service" som hjälper en vid nödssituationer, vid detta fall, ekonomiska skäl. Vad jag vill komma till är att den sortens motivation, att leda en styrelse till något som jag dessutom hade själv bristande intresse för, var något som jag verkligen inte tänkte på de första dagarna. Dessutom hade jag ingen backup. Allt jag gjorde var helt enkelt oförberett och det mesta var även också kaos. Jag var helt enkelt för trött, oförberedd och rädd att det skulle att det hela slutade med att jag "kastade handduken" och gav upp eftersom dåvarande styrelse hade också bristande engagemang vid denna tidpunkt. Och vad var det för styrelse då undrar ni? Det var en styrelse fylld med ungdomar, intresserade för en dataförening i Arboga där vi skulle starta upp styrelsen. Problemen var dock inriktade mot mig och som jag sa; bristande engagemang, motivation och brist på tid på grund av arbetssituationen då ledde till det som jag kallar för "A Hopeless Leadership", en episod där jag som "ordförande" leder en grupp till ett misslyckande och överlät andra att ta över det åt mig istället.
Det faktorer som jag beskrivit ovan på varför det gick "åt helvete" med de flesta utav de tidigare projekten som jag var med på var:
1: Brist på engagemang av ungdomarna själva - och detta var ett konstant problem, möten vi höll bestod av minst sex andra villiga och motiverande ungdomar och ledare som ville arbeta oss framåt men det gcik som det gick...
2: Brist på motivation - från min egen sida så var detta helt enkelt en av de största orsakerna till varför jag gav upp som ordförande för styrelsen. Det enda som ledde mig till detta var helt enkelt på att dels lyssna på min envisa far som på denna tidpunkt, allt han ansåg var viktigt måste invovlera i generering av pengar och att motivationen endast kan uppnås genom att man får en "belöning" utav det, något som liknar psykologiperspektivet; Behaviorismen och det "operanta betingningsystemet. Så skulle jag ge en orsak för att allt gick åt skogen så kan jag skylla på detta tankesätt... Jag förstår fortfarande inte hur man kan manipuleras så enkelt av detta... Kunde jag inte sagt "nej" vid första början för att slippa dessa problem?
3: Brist på tid - Som jag sa, jag var arbetssökande till 100% under Arbetsförmedlingens tjänst och samtidigt registrerad som praktikant på Arbetsmarknadsenheten vilket gjorde att jag kom hem från arbetsplatsen väldigt trött och motivationen fanns inte där heller.
Därför finns denna kategori, därför kallade jag det för "A Hopeless Leadership". Ett "event" i livet som jag inte ser det så positivt ut idag.
Kommentarer
Trackback
