Eddie Henríquez | Skapa en profillänk
Eddiemans Fredagspub - *** Eddiemans Fredagspub Varje Fredag, Annat någon Annan Dag ***

Eddiemans Fredagspub

*** Eddiemans Fredagspub Varje Fredag, Annat någon Annan Dag ***

Overall happiness

Efter en noggrann men också mycket inhemsk snack med brorsan om den allmänna och den övergripande lyckan kan jag sammanfatta att det var en mycket onödig diskussion. Anledningen? Att det är så pass många unika faktorer som gör så att just den övergripande lyckan aldrig är högre än två i den tiogradiga skalan enligt honom. 
 
Varför är den så himla låg? Går den att höja och vilka är de faktorer som gör honom så olycklig? Jag har försökt ställa mig samma frågor och kommer fram till konklusionen att jag är ganska så glad och lycklig i båda skalorna men att det finns plats för mer förbättringar. Även om jag har det tufft med bland annat ekonomiska bekymmer och annat som påverkar min mentala hälsa så påverkar det inte mig så mycket som andra såsom min bror när det gäller att infinna lyckan i sig. 
 
Vad är då lycka? 
Känslan av just lycka är den känslan när du känner välbehag och att allt har ett flyt. Annan nära beskrivning till lycka är när du till exempel får ett glädjande besked att du känner dig upprymd och att inget kan stoppa dig. Det där är lycka. Men för många är det inte den rätta definitionen av lycka tillräcklig och eftersom jag har ibland väldigt svårt att förstå punkter och påståenden från min bror och just detta var en av de just olika samtalsämnen som vi brukar ha och oftast brukar de avslutas med att någon blir sur för att inte ha uttryckt sig såsom man ville från början eller så att det helt enkelt spårade ur och att ingen sedan blir nöjd. 
 
Vad jag försöker komma fram till i detta inlägg är just varför den övergripande lyckan är så extremt låg i hans skala och finns det plats för förbättringar? Dessa svar fick jag egentligen inte och han refererade igen till olika händelser som påverkat honom negativt i hans liv där dessa händelser anser jag är för traumatiska att det påverkat honom så enormt att det blivit en av faktorerna som gör honom som den person här är idag. 
 
Jag skojar inte, jag älskar min bror men ibland är det verkligen synd om honom, trotts att han nu har det bättre än tidigare nu när han bor hemma hos mig utan några som helst bekymmer. Men ibland kommer det diskussioner där han tar upp dessa händelser igen och det blir en stor negativ faktor som gör honom smådeprimerad. Men svaren kanske jag aldrig får. jag kanske bör vänta och uppvakta...
 
Som jag sagt till mig själv ibland: det borde vara jag som är deprimerad eftersom det går så dåligt för mig vart jag än går; vare det sig är hemma eller om det är ute bland aktiviteterna. 
 
//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0