Eddiemans Fredagspub

För Sverige gick det bra. Sverige har fått en ny statsminister som jag är mycket nöjd med och en helt ny regering vilket jag länge hade hoppats på. Det gick även bra kommunalt för oss i Arboga. Socialdemokraterna fick ett fortsatt starkt stöd och fick behålla sina 16 mandat och det nya kommunfullmäktige kommer att hålla sitt första sammanträde den 23 oktober. För mig Eddie gick det fantastiskt bra med tanke på att jag fick fler personröster än 2010 vilket är ett tecken på förändring! Men vi är lite för optimistiska med tanke på hur det egentligen ser ut i verkligheten; eftersom det nya fullmäktige är fastspikat och klart så förlorar jag min ersättarroll för denna nya och unika mandatperiod och som jag sagt det förut; jag kommer att sakna det. 

 

Jag har funderat på detta väldigt länge och verkligen undrat om jag "måste" skriva ett blogginlägg om detta. Vi kan åtminstone spekulera och analysera samtidigt på hur och varför det gick "som det gick". 

 

[Den okände politikern]

Det politiska intresset växte i samband med att jag hade precis valts ut som en vanlig ledamot eller sympatisör för det minst ett år gamla ungdomsfullmäktige i Arboga 2006. Hade det inte varit för min samhällskunskapslärare på Vasagymnasiet hade jag aldrig varit en politiker idag. Det var där som jag lärde mig känna några utav dagens mycket aktiva politiker idag och fick även möta några utav de större och kända politiker i Arboga och det var verkligen mycket uppskattande. 

 

Min familj har alltid varit röd i den politiska agendan men för min del har det varit osäkert. Och med osäkert så tror jag i största fall att det handlar om okunskap och ointresse. Jag trodde aldrig jag skulle bli en politiker och jag trodde heller inte jag skulle bli en Socialdemokrat.

Jag sökte medlemskap hos Socialdemokraterna i Arboga 2009 och sedan är resten historia. Dock var jag inte lika aktiv då som jag är nu med det politiska intresset och arbetet eftersom det är just det som belyser mig om dagarna. Eller ja, jag har i alla fall trott det vilket många kanske håller med mig om men fortfarande tror jag är ganska osäker? 

Varför vara osäker när det verkligen är det jag brinner för. Jag kan inte se något annat heller eftersom för mig är det en självklarhet att vara socialdemokrat, för människans rättvisa, frihet och solidaritet. 

Det som kommer nog vara det största problemet, eller i alla fall enligt mina analyser är att ingen har någon blekaste aning om vem jag är. När jag dessutom förlorar vänner som klart är synligt på sociala medier, inte minst om vi pratar om Facebook, verkar det vara som att jag är fast i det hålet som "okänd". 

Jag känner mig trygg runt mina partikamrater och andra politiska partikollegor men det är inte många i den fronten som känner mig tycker jag. Jag får den känslan att de inte har en aning om vem jag är, trotts att jag presenterat mig någon gång för dem men det är klart, man kan inte ha allt i huvudet. 

 

Jag är rädd att jag får ytterligare en större status som okänd. Men är det något som jag kan ändra på? Absolut men vid denna tidpunkt och fas är det ganska liten chans att ändra på det.

 

Och resultatet? Jag är nöjd men jag kunde ha blivit mer nöjd.