Eddiemans Fredagspub

Musikvärlden har hela tiden existerat men när jag upptäckte att det fanns personer runt omkring mig som hade införskaffat sig cd-spelare eller senare också den nya mp3-spelaren ett tidigt år 2003 öppnades det för en helt ny värld för mig att ha musiken transporterad överallt, vart jag än gick. Men som sagt, jag vart väldigt sent introducerat till detta och införskaffade mig min första mp3-spelare via min telefon kanske så sent som 2005 och det var då som jag konstant (än idag) lyssnade på musiken via mp3-spelaren och sedan också via smartphones. 

 

Men det tog lite tid att själv ha musiken som följde efter mig hela tiden men när jag väl var färdig med det så kunde jag njuta av livet ännu mer, vart jag än gick med ett leende på läpparna. 

Det var där som jag kunde slappna av och avstressa mig från livets "måsten" och kunde fortsätta dagen. Eller ja, dagarna eftersom det är så som det fungerar idag, fortfarande. Jag kan inte vara utan musiken idag och det bästa jag vet också med det är att jag inte stör min omgivning på grund av jag lyssnar på musiken med mina in-ear-hörlurar. Detta är dessutom dokumenterat eftersom jag vet att jag aldrig störde någon under till exempel några lektioner på gymnasiet när det var självstudier då jag frågade min lärare om jag kunde ha musik i lurarna som då gav mig en "boost" på något sätt, liknande ett "flyt" och då var villkoren att jag inte skulle störa någon med det och det gjorde jag inte. Jag hade volymen under kontroll och jag störde ingen i min närhet. 

När andra frågade samma lärare om de fick ha musiken i lurarna fick de oftast svaret att de inte fick på grund av att de hade en hög volymnivå i lurarna vilket argument mot mig skapades men läraren försvarade mig då genom att säga att "han stör ju inte med sin musik på grund av sin låga volymnivå i lurarna" vilket stämde precis. Jag har aldrig stört någon med min musik i lurarna och tänker inte göra det heller eftersom jag vet att det finns vissa möten och andra sammanträden då dessa saker är "förbjudna" på grund av att man visar respekt för de som är där och lyssnar och de som presenterar sina viktiga föredrag. 

 

Därför har jag alltid sagt till mig själv att så länge jag har musiken i mina öron så bör jag heller inte störa någon annan i min omgivning. Eller? Vilken twist jag gör när jag skriver ordet; eller... 

Vi har två frågor just nu därav ett skall besvaras i detta blogginlägg...

 

Svaret borde vara ett simpelt nej. Jag VET att jag inte stör någon i min omgivning och vi har redan dragit av några förklaringar till varför jag inte stör. 

Men ibland blir folk, trott eller ej, riktigt upprörda när jag till exempel inte hör vad de säger eller annat som liknar det scenario som uppstår varje gång jag hör illa. 

Problemet ligger inte i att jag hör illa. Absolut inte. Det finns två teorier till det hela som jag vet just nu inte är "confirmed" av läkare ännu men det jag kan säga om min hörsel är att jag hör förbaskat bra. Det var ju dock ett par år sedan jag gjorde ett hörseltest men det visade absolut inga problem med hörseln; jag hör bra. 

 

Den första teorin (om man nu ens ska kalla det för teorier men what the hell?) är helt enkelt när folk inte är tydliga eller när de inte "hörs" och måste repetera om vad de nyss hade sagt eller liknande på grund av att de kanske talade i mun på varandra, det var högljutt, ljudnivån var alldeles för låg. Det var helt enkelt otydligt och det finns så många faktorer som påverkar detta och därför brukar jag, oftast med rim, repetera orden det jag TRODDE jag hörde men det blir oftast, med humorinslag, fel. 

 

Den andra teorin är helt enkelt när människor säger någonting som jag absolut inte har någon blekaste aning vad de nyss sade för något och jag blir konfunderad och fundersam. Detta uppstår när människor pratar alldeles för fort eller när de säger meningar som jag inte använder under mina vardagar och jag ber dem komma med en annan förklaring eller liknande för, trott eller ej, ibland är språket en plåga. Speciellt när folk tror att man kan språket till 100% men i detta fall är det inte så. Så när jag inte förstår frågan kommer en följdfråga från personen som brukar låta ungefär; hörde du eller ska jag repetera? 

 

Jag hörde till absolut 100% men jag förstod inte frågan. 

Detta har absolut inte med hörseln att göra. 

 

Vad som händer härnäst, detta är dock extremt ovanligt men det har nyligen hänt, men de bad mig att stänga av musiken men till min protest (för jag vet ju att jag inte stör omgivningen) gjorde jag det inte. Jag stängde absolut inte av musiken och vad hände sedan? ingen sa ETT ORD OM MUSIKEN sen för att jag vet att jag inte hade en hög volymnivå. 

Där vart jag rent sagt förbannad. Jag vart småkränkt men det syntes inte förstås med tanke på vad jag tidigare snackade om detta men att vara konflikträdd. 

 

Tweeten längst upp i detta inlägg är precis vad detta illustrerar. Därför var jag bara tvungen att skriva detta inlägg. 

 

Det finns en annan twist som sagt när det gäller musiken och det tar vi under ett annat inlägg. 

 

Ha en fortsatt trevlig tisdag.