Forever love? Forever Alone...
Jahaja, dött var det i min blogg. Precis som vanligt med andra ord. Att hitta motivation eller dagar att skriva några rader är inte lätt ibland. Speciellt när man ibland undrar hur det går med en i livet så sent som denna majmånad, Godkväll.
Att försöka infinna titlar till ett inlägg är inte lätt det heller med tanke på att man måste göra någon form utav undersökning i hjärnan för att hitta de passande orden och de unika uttrycken som symboliserar det man ska försöka skriva om. Forever. För alltid, en ren översättning om ni inte redan visste det. Varför har jag titulerat detta på detta sätt? Well, jag tar och tänker tillbaka i februari först och främst. En speciell dag som jag hatar så in åt helgskogen och det är den 14:de februari. För många är det en betydelsefull dag. För minoriteten som jag tillhör i är det en plåga att försöka leva in sig i den propaganda som fylls varje gång detta specifika datum gong-gongar fram - precis, alla hjärtans dag.
Men ursäkta mig för en sekund här. Jag börjar alltså reflektera det som jag skrev om i feburari samt att jag yttrar mig om alla hjärtans dag och kärlek generellt igen? Det är ett intressant diskussionsämne verkligen och jag vill ju kunna förstå konceptet med kärleken och min tanke om "att ha en kärlekspartner för alltid".
Men innan jag börjar så vill jag dock påpeka om att det här som jag säger just nu är från MITT perspektiv då jag INTE har någon alls erfarenhet om kärlek överhuvudtaget. Detta är som sagt vad jag "tror" mig uppfatta vad kärleken innefattar.
Alright...
För majoriteten är kärleken något som kommer automatiskt. Det brukar sägas "kärlek vid första ögonkastet". Det inträffar ofta antar jag. Det andra brukar vara om man spanar varandra tillräckligt länge för att sedan ha konversationer som sedan leder till vad jag antar är partnership. Och mycket tror jag handlar också om utseende samt personlighet. Jag tror i dagens perspektiv att personlighet spelar mycket roll när det gäller att infinna en partner men utseendet spelar också en betydande roll. Det är problematiken för mig kommer in. För det första så är jag inte alls, enligt mig då eftersom jag gör en självanalys här, snygg. Nope, period. Helt ursnygg, nej, det har aldrig varit så och det är inte så att folk säger det till mig, det har aldrig inträffat. Jag är ful som stryk. Det är just den faktorn som har gjort till att jag inte har någon att dela mina åsikter med, förstås av det motsatta könet. Ful? Yes, jag är ganska kraftig samtidigt som jag är blyg.
-Har du barn, Eddie?
-Nej.
-Har du en partner, Eddie?
-Nej.
-Är du kär, Eddie?
-Nej.
Har är jag ganska tveksam till att säga nej som svar till frågan, är du kär... Kär har jag varit, det ska jag inte neka men om jag är det just nu så, nej. Det beror på när man frågar mig om just den frågan.
Hmm. Jag gör det för mig EXTREMT svårt just nu att försöka vända mig om och rätta till mig själv och omvandla detta till något positivt då jag erkänner här att jag inte är attraktiv. Meningen är ju, åtminstone om man söker sig till lyckan, är att man som individ, människa, att infinna ro och harmoni i livet genom att leva ett hälsosamt liv. För mig har det inte ens inträffat alls och många gånger handlar det om ekonomiska frågor. Jag har dessutom fått enorma mängder inbjudningar till grupper eller evenemang om att köpa preparat eller liknande för att på så vis gå ned i vikt och att förbättra sin hälsa - när det finns tillräckligt med forskning om att dessa produkter inte hjälper en i längden; hälsoperspektivmässigt. Ska jag försöka hålla mitt liv ur ett hälsomässigt perspektiv så ska jag helt enkelt äta rätt och träna genom motion och styrketräning. That's it.
Nu när jag vet hur jag ska försöka hålla mig under balans är det helt enkelt dags för mig att göra det också men det är dock inte så lätt men en dag kanske jag ser mig själv i spegeln och säger; mission f****** accomplished.
Det finns orsak till varför jag skriver om detta. Varje gång jag kommer på något så måste jag säga det till någon men till vem egentligen? Familjen är inte intresserad och resulterar oftast i att någon förmodligen kommer att känna sig besviken vilket inte är meningen egentligen. En annan är inte intresserad... En annan är för upptagen och en annan håller på att glömma bort mig. Ja, det ser ju väldigt ljust ute nu. Nä, nu är jag verkligen sarkastisk...
Godkväll!
Kommentarer
Trackback
