Eddie Henríquez | Skapa en profillänk
Eddiemans Fredagspub - *** Eddiemans Fredagspub Varje Fredag, Annat någon Annan Dag ***

Eddiemans Fredagspub

*** Eddiemans Fredagspub Varje Fredag, Annat någon Annan Dag ***

"Jag gör aldrig min familj nöjd..."

Tjenare och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub! Eddies personliga blogg på nätet där jag, försöker åtminstone, uppdatera er med vad som förekommer och dyker upp under mina dagar som aktiv människa som försöker leva livet till 100%. Det är ju i alla fall tanken och inspirerande och glädjefyllda dagar är alltid bra faktorer som leder en till positivt tänkande. Men ibland dyker det upp dagar där det inte kan generera glädje eller positivt tänkande. Det räcker med ett ord, en mening eller ett "felaktigt" påstående för det att trigga igång alla dessa negativa faktorer som alla skadar en gradvist, inte minst våra absolut vassaste verktyg; hjärnan.
Lördagen som gick hade jag aktiviteter inplanerade vilket alla skulle bidra till något euforiskt eller annat positivt eller dylikt. Något som inte var planerat var den sedvanliga åkturen med farsan och familjen till Köping för en massa olika fynd och det är ju trevligt så länge de inte klagar på min frisyr eller min stil så som jag vill att jag ska se ut för tro mig, det är hela tiden klagomål på bland annat hur jag ser ut och att jag "inte ser bra ut för samhället". Men jag har tidigare nämnt för min far och andra i hans närhet att det brukar jag oftast strunta i. Så länge jag inte ser "för djävligt" ut så är jag nöjd men nu vet jag ju inte vad den rätta definitionen av "djävligt" ser ut egentligen. Så länge jag har kläder på mig så är jag i alla fall nöjd. Men ibland kan man inte göra någon nöjd tyvärr.
 
Jag gör aldrig min familj nöjd och det kan vara om vad som helst egentligen, allt från att inte äga toppdesign-kläder till att gå normalt. Men seriöst... Att gå normalt? Hur går en människa "normalt"? Den kommentaren fick jag återigen av min far när vi strosade i Köping med vackert väder och en trasig hörlur vid min sida och så sade han den kommentaren och jag kunde inte längre känna mig trygg för att jag hade fått ett klagomål av min far för att jag inte kunde gå normalt. Jag nämnde att mina skor inte var av bästa skick de heller och det beror ju på att jag använder ju mina skor varje dag och sliter ut dem ännu mera vilket är tanken. Allt blir lite slitigt eller liknande men att försöka ändra på min gångstil är som att försöka redigera en tråd i registreringseditorn/postern på Windows systemet.
 
Fortfarande i Köping  frågar farsan ut mig om mina framtida planer, något som han bör veta om egentligen men då och då frågar ut mig och det är ganska djupa frågor vi snackar om egentligen. Jag nämnde om att jag fortfarande jobbar deltid och att jag trivs med det jobb jag gör och försöker leva ett liv med en inkomst, något som jag saknat under hela mitt liv samtidigt som jag gör annat nyttoarbete under vardagarna. Många undrar fortfarande vad jag håller på med om i fritiden men jag har ju redan nämnt att jag mestadels älskar PC-universumet och älskar dessutom att ta promenader, cyklar, lyssnar på musik och tar mig ibland en läsare över en intressant bok och jag dessutom är en fritidspolitiker. Det har jag nämnt far min och han vet om mina aktiviteter. Anledningen till att han frågade ut mig var att farsan fick syn på en utav mina f.d lärare i Arboga någon gång i veckan där läraren frågade ut honom om vad hans barn håller hus idag. Och jag kan absolut inte förstå hur i hela helsike, farsan förbaskade svar till honom. Svaret löd ungefär; "för att vara helt ärlig, jag har ingen aning om vad de håller på med. De studerar men mer vet jag inget om". Det är som om farsan är helt blind eller för ignorant.
Efter det samtalet försökte jag få honom att förstå att dels var det ett orimligt svar, att det inte stämmer och att dels också är helt otroligt vilket svar han gav honom och resan till Köping som skulle vara givande och inspirerande omvandlades till negativitet och misstro.
 
När jag kom hem berättade jag det för brorsan min som för övrigt höll på med sina vanliga aktiviteter som gör honom nöjd, inte var beredd på att även han skulle må psykologiskt dåligt under den lördagen när jag berättade för honom vilka argument och debatt som jag hade under resan med farsan till Köping. Brorsan mådde dåligt ganska snabbt och vi båda var psykologiskt krossade...
 
Brorsan får aldrig sådana "heta" debatter någonsin med farsan. Det är bara med mig som det hela tiden förekommer och det är något som jag tar verkligen allvarligt och illa upp när farsan fortfarande har lågt eller inget förtroende alls för mig. Så varför var jag då hans "privilegium nummer ett" när vi var yngre och växte upp i samma hem?
 
Detta var i lördags som detta inträffade...
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018

Kommentarer
Postat av: Elin K

Du duger precis så som du är Eddie, tänk vad tråkigt det skulle vara om alla såg likadana ut! Kram på dig!

2015-10-05 @ 23:33:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0