Fredagspub [Artistdrömmen]
Tjenare och mycket välkomna ska ni vara till Eddiemans Fredagspub. Eddies personliga blogg på nätet.
Första riktiga fredagspubinlägget på mycket länge. Det vet vi redan att Eddie har tendensen att bara försvinna från bloggen i olika perioder. Som sagt, vi har redan analyserat varför i förra inlägget som skrevs igår. Så jag hoppas det inte ska behöva göras alltför ofta eftersom det är ju sorgligt att missa inlägg man vill och kan skriva om när det sedan bara försvinner på grund av dålig motivation och orken inte är uppe.
Och eftersom hösten nu officiellt är här så kan vi väl börja med dagens väderprognos.
[Väderprognos]
Molnig fredagsmorgon (gårdagens ösregn var dock inte trevlig) och en fantastisk solig men också kall fredag förgyllde min dag verkligen. Detta är vad som kännetecknar en fantastisk höstdag där färgerna nu är synliga vid alla våra träd och buskar. Hösten har varit saknad efter en mycket torr sommar.
Molnig fredagsmorgon (gårdagens ösregn var dock inte trevlig) och en fantastisk solig men också kall fredag förgyllde min dag verkligen. Detta är vad som kännetecknar en fantastisk höstdag där färgerna nu är synliga vid alla våra träd och buskar. Hösten har varit saknad efter en mycket torr sommar.
[Vad har hänt den senaste tiden, Eddie?]
Well, på tal om en torr sommar. Den var extremt brutal. Så brutal att saknaden av regn aldrig varit så hög som den varit någonsin. Jag och min familj försökte be för våra vädergudar att det skulle åtminstone komma någon regnskur eller två men det kom aldrig någon. Och adding insult to injury; det var extremt varmt. Tropisk-klimatzon för att vara mer specifik så ni kan ju tänka er hur det var i somras? Och det har ju klara konsekvenser och något måste göras nu verkligen. Tiden, vi har ont om tid, vänner.
Förutom den torra och varma sommaren. vad mer har hänt?
Well, i mitt perspektiv brukar det inte inträffa så stora saker egentligen.
Och jag brukar inte vara den stora utforskaren heller. Även om jag önskade. Mina drömmar är ju fylld av äventyr som "artist". Något som jag aldrig kommer att vara heller så vi kan redan nu bara glömma bort det.
Eller?
[Artistdrömmen]
Ahh yes. Varje natt, varje gång jag går och lägger mig så tänker jag alltid samma tanke; tänk om jag var en framgångsrik artist? Underhöll folket med min egna musik och fick många människor att fylla med glädje och nöje genom musiken? Ahh. Vilka drömmar. Några drömmar jag hade som ung faktiskt när jag speciellt höll på med Beatboxing. Och jag nämner beatboxing eftersom det var så jävla nära. FÖRBANNAT nära att mina drömmar skulle gå i uppfyllelse om jag hade bara haft en gnutta motivation och support från mina peers.
Bilden ovan illustrerar verkligen det som jag höll på med för längesedan. Och jag tyckte det var fascinerande men samtidigt mycket svårt att hålla på med något som på den tiden, fortfarande var ett ganska nytt koncept. Åtminstone i Sverige är det ganska så nytt fortfarande men det finns ju ett beatboxing-community för alla människor i världen att åskåda.
Men när allting var på topp så var det faktiskt en underbar känsla att få underhålla för den lilla publiken som faktiskt såg oss på Ahllöfsparken i Arboga 2004.
Men jag nämner detta gång på gång i min blogg. Vid kategorisektionen på denna blogg finns det just en flik där det står "Beatbox" där ni kan klicka och läsa om mina lyckade och misslyckade "spelningar", tankar och diskussioner kring vad som var det bästa med beatboxing samt vad som kom att vara döden för det intresset.
Men för att sammanfatta det för nya läsare; Ja, jag höll på med denna konstform men jag gjorde det dock ensam. Jag har för det mesta i mitt liv, hållit på med saker och ting, ensamt, så detta med beatboxing var verkligen inget undantag att göra och utöva den ensamt. Fast jag hade dock i början av denna konstform, hjälp av min bror som tragiskt nog slutade med beatboxing då han kände sig utnyttjad av ett annat gäng som höll på med annan musik.
Drömmen är jämt där och finns där hela tiden. Varje gång jag spelar musik och går och lägger mig med lurarna i öronen och blundar. Och jag tänker på att jag är på en scen. En scen och framträder. Jag underhåller med någon form utav musik i samma takt som musiken som jag brukar lyssna på. Där står jag, spelar med ett band och musiken som framförs av bandet och jag sjunger. Det har alltid varit min dröm.
Men idag tänker jag det som bara, äsch, det är ingenting som kommer att hända i alla fall. Inte med det liv jag lever idag. Verkligen inte. Även om jag var nära på att uppfylla den drömmen kom det alldeles för många motgångar mot en och motivationen återigen, spräcktes och föll ihop. Den föll samman som de flesta andra projekt som jag haft tidigare. Brist på motivationen verkar vara min främsta och största fiende tydligen.
Det är en stor riskfaktor, för att uttrycka det, en riskfaktor. Brist på motivation...
Kommentarer
Postat av: Monte
Can you tell us more about this? I'd want to find out some dditional information.
Trackback
