Eddiemans Fredagspub

Hej. Har du någon gång i ditt liv känt dig helt värdelös, ensam som en liten prick i världen och som inte kan bli synlig av någon annan människa i samhället och att du känt dig svag på grund av det? Grattis, då är du precis som mig då. Jag tycker så om mig själv hela tiden och det är ett destruktivt beteende och som måste på något sätt motarbetas så att jag inte trycker ned mig själv i en daglig basis.

Vägen till lyckan är en enda fet och stor klump av en hinderbana på elitnivå. Jag skojar inte, det är så sjukt svårt att infinna ro och harmoni i livet. Men vi måste fortsätta identifiera problematiken som jag nämnde i mitt tidigare inlägg om prestationsångesten.

Att identifiera problematiken i detta syfte är helt enkelt att försöka förstå varför dessa uppkommit och sedan konkludera med en djup analys för att sedan agera för att motverka dessa motgångar. Detta kommer naturligtvis betyda att jag måste ändra på mina vanor ytterligare, något som jag är beredd att göra. Även om jag vet att försöka bryta ned på vanor för mig är lika med att ta bort något gudomligt från mitt inre på grund av att man vill känna sig trygg i sin egen bubbla av trygghet men det är den där BUBBLAN som fått mig att leva som en vilsen isbjörn – trygg i sin omgivning men hotat och måste förflytta sig på grund av klimatkonsekvenserna. Kanske ingen bra jämförelse men jag försökte i alla fall. Eller misslyckades, igen, ni får avgöra det.

Nästa steg blir som jag nämnde tidigare, att sluta trycka ned på sig själv (Som jag gjorde nyss).  

När det finns så många motgångar och att jag helt enkelt är tom i huvudet och allmänt vilsen i livet är det inte så konstigt egentligen att jag tycker så illa om mig själv. Kom också ihåg att jag inte hade det lätt i uppväxten heller. Nog för att jag klarade mig ganska bra betygsmässigt så betyder inte det att jag hade det ”bra”. Det är svårt att definiera orden ”bra” och ”välmående” ur dessa aspekter i livet eftersom det är som jag sa tidigare, en enda stor hinderbana.

Frågan kvarstår dock; varför fortsätter jag att trycka ned mig själv? Varför tycker jag så illa om mig själv? Hur många gånger ska jag säga till mig själv att jag är värdelös?

Det kan bero som jag har beskrivit det många gånger tidigare i min blogg, jag har försökt göra någonting, jag har försökt att synas bland den stora massan av människor men jag är helt slutkörd och kan inte synas längre. I alla fall inte nu. Jag ser ingen väg ur detta mörker men vi ska försöka undersöka det sen mer i detalj. Det vi idag ska fokusera i detta inlägg är just konsten att trycka ned sig själv och förstå varför och om det finns andra alternativ för att ändra på detta destruktiva tankesätt.

Konsten att trycka ned sig själv? Vad betyder det egentligen? Det betyder, enligt mig förstås, att man väljer att se på sig själv ur ett destruktivt och nedvärderande sätt. Man är helt enkelt svag i samhället och syns inte och då väljer man att stänga in sig själv och må dåligt på grund av det. Och får man ingen support från någon annan människa för att försöka motverka denna ”nedtryckning” av en själv så fortsätter man tills man blir helt tom, mållös och allmänt deprimerad. Man kan säga helt enkelt att man tycker synd om en själv och man gråter sig själv kanske till sömns så som jag brukar göra då eftersom jag inte har problem med att sova för att det är jag bra på.

Men för andra människor är det dock problematiskt att sova och då tänker man istället på högvarv till den punkten att man helt istället för att man sover igenom det och helar sig själv efter en ”nedtryckning” att man får en panikattack eller panikångest och oroar sig för mycket att hela kroppen börjar skaka av rädsla. Då kommer den så kallade ”bomben” och man ger upp och börjar gråta av förtvivlan och då hamnar man i den onda cirkeln igen, på repeat. Man lider helt enkelt av att tänka för mycket ut av det negativa men frågan blir istället, är det mitt fel för att tänka så destruktivt som jag gör det hela tiden?

Ja och nej.

Ja för att det finns alltid svar till alla problemen egentligen. Men problemen, i detta syfte, hindren, är så pass många att man inte ser andra utvägar än att ge upp och tycka illa om sig själv och ser en själv som värdelös.

Eller nej ur den aspekten att du (man) föddes med otur i bagaget.  – Ponera att du föddes i ett rikemansland. Du växer upp och blir en ledande kung eller drottning och du har allt du behöver; kunskap, intellekt, makt och rikedom. Du har allt helt enkelt men varför det? För att du hade tur i livet och att du föddes i ett område som redan var fyllt med det som alla strävar efter. Du föddes helt enkelt med turen i handen eller i livet i denna hypotes.

Föddes man med otur i bagaget (som mig då) så blir livet svårt (eller gör det svårt för en om man fortsätter att trycka ned sig själv) och då måste man kämpa för att nå ett resultat förstås. Men det är inte lätt och det är därför det är bra att försöka dokumentera detta. Men det är också därför som man ser ned på en hela tiden, för att man har otur ur alla perspektiv, något som jag tänker ta upp i ett annat inlägg.

Det är inte enkelt att sluta trycka ned på en själv. Därför är det bra att KOMMUNICERA med likasinnade folk eller vänner. Att prata om sina dåliga vanor, problem eller andra saker med en annan likasinnad människa är nog det bästa botemedlet som kan finnas. Ingen människa är perfekt sägs det vilket jag är beredd på att hålla med till 100 %. Det finns ingen människa i världen som lever det perfekta livet eller under ett harmoniskt liv. Nog för att vi alla strävar efter det eller att man påstår leva det just nu men jag tror inte det. Och jag tror inte det eftersom jag vet att jag aldrig gjort det eftersom jag aldrig fått uppleva det.

Därför är det också bra för mig att dela med mig utav mina erfarenheter kring detta. Det känns bra på något sätt att försöka dokumentera detta. För att vägen till lyckan, som jag sade tidigare, är inte enkel.