Att vara otursbenägen?
Jag har ett oskrivet dokument i min dator som har titeln ”Otursbenägen”. Vad kan det betyda, månne?
Inlägget idag ska mestadels bestå av min obskyra och underliga titel om att vara otursbenägen. Om man undersöker dokumentet lite noga så skapade jag dokumentet dagar innan efter min födelsedag i år, alltså den 13 april 2019.
Då hade jag precis fyllt mina 30 år, en ålderdomssiffra om inte annat. Jag tycker att idag, om jag får tänka lite, så hade jag nog en mycket trevlig födelsedag med mina närmaste vänner och familj. Även om vissa inte kunde vara med på grund av olika orsaker så firades i alla fall min födelsedag av och jag vart inte bortglömd av mina så kallade ”peers” jag tror jag umgås med varje dag. I alla fall nu. Men jag hade precis fyllt år som sagt.
Att vara otursbenägen i detta sammanhang måste jag nog tänka ut lite. Kan det vara för att jag helt enkelt inte hade ett större kalas? Det är ju trotts allt ett 30-års firande.
Jag har ett ensamt liv, det vet alla. Så det är naturligt att man inte kan bjuda folk på grund av att man inte känner sig trygg runt okänt folk eller bekantskap. Det är just det problemet som jag hela tiden haft egentligen. Och folk har (jag har sagt detta tidigare) tendensen att glömma bort mig helt och hållet från sina liv och inte nog med det, jag får varje månad, en liten notis från mina sociala medier att jag förlorat en eller två ”vänner” eller följare och jag vet att det är oftast gamla bekantskap och klasskamrater som gör detta. Tro mig, jag har gjort min lilla undersökning och det visar ju sig på vissa profiler som man besöker lite på måfå och så ser man att just den personen har avföljt eller tagit bort en från listan. Och det här var människor som jag trodde hade ”common sense” i huvudet. Jag förstår mig inte än idag om att man måste ”rensa i sina vänlistor”. Det är, om inte annat grövre, ren (pure) mobbning på elitnivå. Och jag säger eller nämner inte detta för att det är roligt eller ironiskt för att det är det inte.
Ponera att just du precis har förlorat kontakten helt med en person som du kan ha kallat för ”friends for life” och bara från det vilda senare, tagit bort dig från alla sociala medier och upphört kontakten med omedelbart. Det är inget trevligt agerande och detta händer och förekommer hela tiden, främst på Facebook. Många personer (jag är en av dem) har tagit Facebook extremt personligt och jag har mina vänner och följare där som en hög för att jag vet att jag behöver kontakta dem och ENKLAST är faktiskt via sociala medier. Men avbryter man kontakten så blir det helt enkelt inte betryggande och då blir det istället en plåga, ångest om inte annat, en stor faktor istället vilket man vill undvika.
Facebook är en fantastisk plattform för att integrera med folk om det är din familj, vänner eller bekanta som du har stött på någon gång i livet och dem är ju där, enligt mig, att hållas för evigt.
Jag förstår att om inte så är fallet för andra som till exempel att man har problem med en annan människa om vad som helst så är det bra att avlägsna sig från problemen och riskfaktorerna och då finns det också sådana verktyg för att man ska helt enkelt kunna må bra. Men för en sådan ensam person som jag är så är det fascinerande men också skrämmande att bli dagligen, påmind om att jag bara är en liten prick på detta jordklot där folk har tendens att glömma bort mig. Så var det för mig när jag var liten och så är det för mig idag när jag dingat 30 år gammal.
Så att vara otursbenägen med att hitta bekantskap eller att socialisera sig med annat folk, det kan jag hålla med om att det är lite otursformigt.
Det hela problemet med det är för mig helt enkelt att jag inte vågar framhäva som denna person som är utåtriktad. Personen som inte har några som helst problem med att titta på okända främlingar i ögonen. Jag har otroliga problem med det så det är egentligen inte så konstigt att folk glömmer bort mig ur den aspekten. Jag ”bollar” med mina tankar fram och tillbaka men sådant är vanligt förekommande i mina inlägg och i min hjärna.
Det är så svårt…
Men… Jag tänker på något annat om att vara otursbenägen nu. Jag tror inte det bara handlar om att socialisera. Det är något annat bakom tror jag.
