Mitt Språk
Hej.
Idag är det den 15 september vilket betyder att vi är halvvägs slutet på september och introducerar hösten ganska rejält vilket är underbart eftersom jag gillar kallare klimat och det får mig att tänka på mysfaktorn till 150%.
Idag tänkte jag diskutera lite om Mitt Språk.
Vi börjar med tiden under grundskolan
[Gäddgårdsskolan]
Mitt språk i grundskolan var aldrig en huvudfråga men det var alltid ett problem när det gällde skriftliga uppgifter eller liknande. Till exempel brukade jag (enligt uppgifter från loggböckerna) använda olika svenska svordomar i språket och texterna vilket fick läraren att ta tag i problemen...
Och inte bara svordomar, även spanska brukade finnas i texterna vilket också fick läraren att tänka igenom men frågan lyder; Varför just spanskan?
Fick jag inte använda olika spanska uttryck i texten när jag verkligen behövde det. Åtminstone hade jag det aldrig använt det onödigt mycket men om något som jag var tvungen att beskriva om som till exempel Spaniens kulturliv etc, då var man tvungen att använda spanska uttryck, åtminstone ibland... Men min lärare tyckte att jag inte kunde använda "korrekt" grammatiska spanska uttryck till texten i mitt arbete...
Det var riktigt absurd faktiskt att få veta något om sånt och jag hade dessutom hoppats på bra betyg men på grund av detta grammatiska fel (som det inte är egentligen med tanke på att det är spanska...) Då vart man besviken men man ville inte motargumentera eftersom jag var som jag var i grundskolans år och jag vill verkligen inte minnas mer om det men sammanfattningsvis kan jag säga att det var HEMSKT!
[Vasagymnasiet]
Under Vasagymnasiet kämpade jag mig hela tiden konflikten mellan engelskan och svenskan i mitt dagliga och vardagliga språk, speciellt under sista perioden då arbetena var intensiva och där språket skulle vara grammatiskt korrekt och det var en ständig kamp...
Anledningen till att jag hade dessa problem var att jag umgicks med personer med kulturella inblick och åsikter och därför vart det en kamp...
Men detta var under skoltiden förstås... ALDRIG hade jag "riktiga" vänner under skoltiden... Bara klasskamrater (Enligt loggböckerna) men hur detta kunde påverka språket förstår jag fortfarande inte idag... Trotts att jag inte hade umgåtts med klasskamraterna så mycket under gymnasiet så vart språket fortfarande "illa" om man nu ska uttrycka det så...
Men under engelska-kursen så hade jag aldrig problem med konflikterna mellan svenskan och engelskan då. Det var som om engelska språket var huvudspråket i sig vilket var ganska fascinerande... Men på grund av den "gammalmodiga" traditionen så fick man inget bra resultat i alla fall efter kursens slut eftersom läraren var som sagt, gammalmodig...
[Idag]
Idag har språket inte betytt så mycket när jag slutade och tog studenten efter det hårda gymnasielivet på Vasagymnasiet... Och när man började på Arbetsmarknadsenheten var det inte så mycket "engelskspråkiga" konflikter förrän när man började Högskolan för snart en månad sedan...
Men det är inte läraren denna gång som har sagt någonting om mitt språk, det var några utav de nya studenterna som genast frågade varför jag använde engelska uttryck när det finns svenska...
Jag har som sagt lättare för mig när jag använder engelska begrepp och uttryck, det blir enklare för mig att förklara saker och eftersom jag älskar kultur så älskar jag också språk.
Tänk er vilket "bibliotek" av "kunskap" jag har i "Vokabulären" i min hjärna... Det blir alltid en konflikt i min hjärna, därför blir det som det blir i mitt vardagliga språk. MEN! Jag använder inte engelska uttryck när det gäller textformalia... Men jag kan gärna få använda det i min blogg eller annat skrift som är utanför högskolan, om man nu får säga så för det är så det är, en ständig konflikt i hjärnan och det är därför jag använder engelskan som hjälpmedel...
Men säg inte för guds skull att du INTE har studerat engelska, för har du inte gjort det, då har du seriöst, problem med kulturen... Eller om man ska säga så här; du har missat något...
//Eddie
//Eddie @ Eddiemans Fredagspub 2018
Idag är det den 15 september vilket betyder att vi är halvvägs slutet på september och introducerar hösten ganska rejält vilket är underbart eftersom jag gillar kallare klimat och det får mig att tänka på mysfaktorn till 150%.
Idag tänkte jag diskutera lite om Mitt Språk.
Vi börjar med tiden under grundskolan
[Gäddgårdsskolan]
Mitt språk i grundskolan var aldrig en huvudfråga men det var alltid ett problem när det gällde skriftliga uppgifter eller liknande. Till exempel brukade jag (enligt uppgifter från loggböckerna) använda olika svenska svordomar i språket och texterna vilket fick läraren att ta tag i problemen...
Och inte bara svordomar, även spanska brukade finnas i texterna vilket också fick läraren att tänka igenom men frågan lyder; Varför just spanskan?
Fick jag inte använda olika spanska uttryck i texten när jag verkligen behövde det. Åtminstone hade jag det aldrig använt det onödigt mycket men om något som jag var tvungen att beskriva om som till exempel Spaniens kulturliv etc, då var man tvungen att använda spanska uttryck, åtminstone ibland... Men min lärare tyckte att jag inte kunde använda "korrekt" grammatiska spanska uttryck till texten i mitt arbete...
Det var riktigt absurd faktiskt att få veta något om sånt och jag hade dessutom hoppats på bra betyg men på grund av detta grammatiska fel (som det inte är egentligen med tanke på att det är spanska...) Då vart man besviken men man ville inte motargumentera eftersom jag var som jag var i grundskolans år och jag vill verkligen inte minnas mer om det men sammanfattningsvis kan jag säga att det var HEMSKT!
[Vasagymnasiet]
Under Vasagymnasiet kämpade jag mig hela tiden konflikten mellan engelskan och svenskan i mitt dagliga och vardagliga språk, speciellt under sista perioden då arbetena var intensiva och där språket skulle vara grammatiskt korrekt och det var en ständig kamp...
Anledningen till att jag hade dessa problem var att jag umgicks med personer med kulturella inblick och åsikter och därför vart det en kamp...
Men detta var under skoltiden förstås... ALDRIG hade jag "riktiga" vänner under skoltiden... Bara klasskamrater (Enligt loggböckerna) men hur detta kunde påverka språket förstår jag fortfarande inte idag... Trotts att jag inte hade umgåtts med klasskamraterna så mycket under gymnasiet så vart språket fortfarande "illa" om man nu ska uttrycka det så...
Men under engelska-kursen så hade jag aldrig problem med konflikterna mellan svenskan och engelskan då. Det var som om engelska språket var huvudspråket i sig vilket var ganska fascinerande... Men på grund av den "gammalmodiga" traditionen så fick man inget bra resultat i alla fall efter kursens slut eftersom läraren var som sagt, gammalmodig...
[Idag]
Idag har språket inte betytt så mycket när jag slutade och tog studenten efter det hårda gymnasielivet på Vasagymnasiet... Och när man började på Arbetsmarknadsenheten var det inte så mycket "engelskspråkiga" konflikter förrän när man började Högskolan för snart en månad sedan...
Men det är inte läraren denna gång som har sagt någonting om mitt språk, det var några utav de nya studenterna som genast frågade varför jag använde engelska uttryck när det finns svenska...
Jag har som sagt lättare för mig när jag använder engelska begrepp och uttryck, det blir enklare för mig att förklara saker och eftersom jag älskar kultur så älskar jag också språk.
Tänk er vilket "bibliotek" av "kunskap" jag har i "Vokabulären" i min hjärna... Det blir alltid en konflikt i min hjärna, därför blir det som det blir i mitt vardagliga språk. MEN! Jag använder inte engelska uttryck när det gäller textformalia... Men jag kan gärna få använda det i min blogg eller annat skrift som är utanför högskolan, om man nu får säga så för det är så det är, en ständig konflikt i hjärnan och det är därför jag använder engelskan som hjälpmedel...
Men säg inte för guds skull att du INTE har studerat engelska, för har du inte gjort det, då har du seriöst, problem med kulturen... Eller om man ska säga så här; du har missat något...
//Eddie
Kommentarer
Trackback
